Snön kom

Riktigt skitväder fick vi till slut och vad ska man säga då det ändå är december månad? Bara bocka och buga kan man göra och hoppas på att man inte kör ihjäl sig i halkan... vissa gör det ordagrant för dem har inte fattat att det blir halt då det blir så här.

Jag tar det ganska lugnt då jag tar ut Bettan ur förrådet och kör iväg på henne för att fram vill jag komma levandes men jag vet inte hur alla andra resonerar då dem kör sina stora penisförlängare rätt ut i vägbanan. Jag vet vad jag har för rättigheter i trafiken men det är som att dem som haft det där styrkortet totalt har glömt bort hur man kör... kanske är man så stressad så man skiter i vad som gäller?

Jag kommer fram som jag ska men jag bara suckar för jag vet inte hur jag ska få mina fingrar att fungera efter att ha haft så ont under hela helgen, äh, det är väl bara att sätta igång med det som jag ska.

Nu inser jag hur tråkigt jag har det i mitt arbete där man säger att jag inte har rätten att få terminalglasögon för jag har inte ett sådant arbete men jag säger ju det, det är just det jag har och det ökar med tiden.

Nu kommer det där som många vill ha men som jag bävar för, det blir kallt och förbannat halt och det är inte alls bra. Jag som övningskör tycker inte alls om det här men kanske det är bra som han säger, dem som kör den här tiden får en större respekt med vad som gäller på vägen i halkan och allting annat...

Helgen slut

Vad var det jag sade? Jag tog mig en lugn helg, kanske för lugn för att mycket har jag inte gjort mer än den där matchen igår med alla dess bilder som jag fick. Jag har fixat numreringen på alla bilderna och det är väl det största som jag gjort på två dagar, allt annat har inte intresserat mig kan jag säga.

Igår blev det ingenting skrivet för jag var inte hemma och hade inte heller tillgång till en dator, hade jag kanske vetat att kvällen skulle bli se så hade jag skrivit innan jag gick iväg,

Jag tror inte det är någon fara om jag inte sätter ned mina ord en dag men det har liksom blivit en vana för mig att skriva lite varje dag i alla fall.

Jag kan väl nämna i alla fall att jag hade det trevligt men att det kanske blev lite för mycket dricka och alldeles för sent...

Äntligen helg

Japp, det är fredag och jag kan säga som alla andra att det är äntligen fredag. Nu ska jag få vara ledig i två hela dagar för att egentligen bara göra ingenting som man vill men det kan jag inte säga. Jag har att göra... jag vet vad jag har att göra men en annan sak om jag gör allting det.

Jag vet att jag ska på en match under morgondagen och det är ju som vanligt ingenting som jag får missa då det är en av dem viktigaste sakerna för mig.
Allting annat tar jag bara med en klackspark egentligen för jag har tröttnat på att alltid ha en massa saker som ska göras bara för att det måste göras.

Att det är fredag kan jag bara säga är härligt för det har varit en ganska tung vecka den här veckan kan jag ju säga och jag vet att det kommer en tung vecka nästa vecka med. Nu handlar det bara om att man ska planera bra för att det ska fungera som det ska, det är väl jag som får höra om det inte alls fungerar men läget är ju som det är.
Jag tycker att det har blivit mycket svårare att planera sedan det här nya inom kommunen har satt igång då man aldrig vet hur det kommer att bli.

Jag ska inte bara slappa under helgen men det har jag sagt tidigare och det har blivit att jag inte gjort ett vettigt handtag en enda minut bara för att jag har tröttnat på allting.

Trött dag

För mig blev det en tröttsam dag, inte för att jag tröttnade på det jag gör utan för att jag var trött idag. Jag har sovit bra hela natten tror jag men jag hade ont i mina leder då jag vaknade upp ur min skönhetssömn om man nu kan kall det så.

Hade jag fått hade jag legat kvar i sängen men för att inte kliva upp ska det finnas väldigt bra skäl för.

Jag satt vid datorn idag för att lösa en sak men vad då? Upptäcker då att det inte går som jag vill på grund av att systemet inte tillåter saker med samma namn trots att det är olika platser som har haft det eller har det, hm, man undrar bara om dem som hittar på det här är kunniga.

Jag undrar när man ska få vara ifred från alla sjuka människor i samhället som bara så där kommer på att anklaga andra för en massa saker trots att det inte skett. Jag måste ju säga att tyvärr kommer dessa människor aldrig att försvinna för det är ett av dem sätt dem tar till för att bli uppmärksammade av andra.

Att få uppmärksamhet i massor finns det många som vill och jag tycker bara att det är sjukt att man måste ljuga för att dem ska få det, hur har dem uppfostrats av sina egentligen, kanske har även dem gjort på samma sätt.

Jag blir bara tröttare av allting det här och jag bara undrar vart allting är på väg, när får man bara slippa ifrån allting men jag är väl den evige förloraren som ska få lida länge till.

En förbannat tröttsam dag blev det här och som inte alls höjer glädjen till livet.

Totalt värdelöst

Jag har min dotter spelandes i ett Division 2 lag i innebandy men jag måste ju fundera en liten stund om det verkligen kan stämma... dem har vunnit en match sedan säsongen börjat och därefter är det förlust efter förlust.

Jag vet faktiskt inte hur man har tänkt sig då man inte spelar rakt igenom matchen, det är ju som att man är på en tebjudning efter ett tag.

Kvällens match var en höjdare, man hade en annan målvakt i mål då den så kallade ordinarie vakten inte skulle stå. Nu ska man vet att den ordinarie eller vad dem nu vill kalla henne för är som en stor sten som man tappat på golvet i målet för att så rörlig är hon, den här målvakten man satte i målet var bara en storlek mindre men precis likadan.

Helt värdelösa målvakter har man men så har man en spelande målvakt som fick byta om för säkerhets skull, vad nu det betydde?

Man ligger under med 3 mål i första perioden men envisas med att låta vakten stå istället för byta till den som satt och så var det hela tiden, man bytte inte.

det sjätte målet kom och nu visste man bara att det var förlust som det handlade om, man hade ju för helsike inte gjort ett mål på motståndaren...

Mycket jobbigare

Ja, jag är inte rädd för att erkänna att det faktiskt var jobbigare än vad jag trodde. Köra två lektioner i stadstrafik och dessutom i mörker var någonting av det jobbigaste jag gjort i det här livet då jag aldrig någonsin gjort det tidigare.

En bra lärdom var det i alla fall kan jag säga och att göra det den dagen då man får lappen lär det ju bli en hel sådant.

Trött i skallen blev jag av alla intryck och av att söka av allting runt mig och jag var tacksam att jag körde det här i trafikskolan där man har ett stort stöd. Hade jag vetat om det här så hade jag inte bokat två pass i stadstrafik måste jag säga också.

I dag fick jag min nya kollega som ska börja efter den som ska gå i pension, varit beredd på det har jag varit i nära ett år men det känns lite overkligt att nu ska jag få en ny kollega att stånka vidare i skeppet. Jag ska inte klaga för jag känner henne sedan tidigare och det kan bli bra bara tiden får gå men till en början kommer det att kännas i knoppen.

Jag har haft en kollega i drygt tre år som jag känt mig bekväm med och haft ett bra samarbete med under dem här åren, visst fan kommer jag att sakna henne.

En jobbig dag på olika vis blev det här för men så kan det bli ibland, bara svälja och ta nya krafter inför kvällens match som var mellan MIK och Arboga. Det här brukar vara matcher som det går ganska hett till och det gjorde det även den här gången på olika vis men vi slapp en massa bråk som tur var.

Arboga spelade bra tidvis men ikväll visade det sig att MIK var det starkare laget som vann med 4 - 1.

Blir besviken

Jag blir så besviken på mig själv ibland då det är saker som jag ska göra, jag kan det men ändå gör jag fel.

Jag håller på med mina tester och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, ibland så fungerar det och ibland fungerar det inte. Jag läser och jag sätter mitt svar men jag gör det i fel ruta för att sedan komma på att jag svarat fel.

Jag kan det här och det vet dem flesta om så därför blir dem lite förvånade över att jag sätter fel svar. Jag blir så besviken på mig själv då jag misslyckas för jag vet ju att jag kan svaret men att jag har för bråttom med att sätta mitt svar.

Jag måste lära mig att ta det lugnt men jag känner att jag har stora krav på mig själv och att jag ska klara av det här på kort tid, om jag inte tar det lugnt så kommer det här att ta tid.

Som sagt, det fungerar för mig för det mesta men så är det någonting som bara gör att jag tänker helt fel och jag gör tvärtom mot det jag ska göra. Självklart blir jag förbannad på mig själv för jag vet ju att jag gör fel men jag får försöka ta det lite lugnare så att jag lyckas med det här.

Ibland så har jag börjat undra om jag är ämnad att ha det här som jag håller på med att ta, kanske är det meningen att jag ska vara den där som inte har det utan ska bli skjutsad överallt?

Visst går det

Jag säger fortfarande att det går att ta ur fula vanor hos människor om man bara vill.

Har man barn som har fått som dem vill hela sitt liv så fortsätter dem med det så länge dem kan om inte deras föräldrar sätter stopp för det, spelar ingen som helst roll om dem har ett funktionshinder eller inte, det går.

Man kan inte låta sitt barn styra över sitt liv hur länge som helst, det ska stoppas vid 18-19 år för att det är då barnet är myndigt och ska faktiskt ta hand om sig själv. Visst är man förälder hela livet men hur ska det där barnet klara sig om det aldrig får ta hand om sig själv eller aldrig får ta konsekvenser för sitt handlande?

Tyvärr möter jag det här i stort sett varje dag i mitt yrke och inte bara där kan jag ju säga er, jag är uppvuxen i en familj där det fanns vissa barn som kunde bete sig hur som helst.

Jag tänker inte dribbla i min egen familj för jag vill helst glömma det som varit trots att det etsat sig fast hos mig kraftigt.

Jag försöker att få andra till att förstå att man måste sätta gränser för att inte bränna ur sig totalt bara för att man har barn som utnyttjar så mycket dem kan, det är som att man som förälder ska känna ett dåligt samvete för att man satt dem till världen.

Det går att ta ur dumheter ur en annan människa men det krävs en del energi och kanske kan man behöva någon utifrån för att det ska lösas men gör det då för man kan inte låta sig styras till graven.

Skrämmande

Visst fan är det så!

Det är skrämmande att folket har bara trott att inget kan hända dem någonting men samtidigt sitter det någon som har varit beredd på det hela tiden att någonting ska förändra hela läget, den personen har ingen lyssnat på.

Under elva års tid har det kommit saker från personen som skrivit öppet på nätet att det kommer att smälla men att man har missat det från högre ort kan man ju undra hur det gått till. Trodde ju att man bevakade nätet ganska bra nu för tiden men så är det inte.

Jag har sagt att det här ska hända i tio års tid och lite längre bakåt men ingen har lyssnat på vad jag sagt och så händer det... vad gör man då? Man anklagar folket för att vara naiva , det har jag sagt hela tiden så jag vet inte om det är så att man har bara tagit efter mina ord.

Man avvecklade det svenska försvaret i tron om att det stora hotet skulle komma från det ryska hållet men då säger jag bara en sak, skit på er, det kommer inte alls därifrån och kommer aldrig att komma därifrån. Det stora hotet är ett dolt samfund som tror att deras syn på allting är det rätta, jag säger bara att det är dags för det stora korståget för att krossa dessa små människor som tycker att fullkomligt styre ska gälla för alla, man ska kunna slakta om det bara känns behagligt att göra det. 

Religionen ska vara det som talar om hur man ska leva, är en kvinna inte oskuld ska den kvinnan kunna avlivas utan några ord eller bara förskjutas. Nu har man ju konstaterat att en kvinna kan bli av med skiten genom ridning på häst så vad ska man tycka och tänka.... vad vet jag, jag vet bara att världen kommer att gå under en dag och det innan jag kommit i jord på naturligt sätt.

Usch

Den här dagen kan jag ingenting annat säga om faktiskt för den har inte alls varit bra tycker jag. Det började redan i morse då jag skulle till jobbet, bara kallt och ingenting annat.

Nu är fet bara att klä sig för att inte frysa men spelar visst inte mig någon roll hur jag klär mig, jag fryser i alla fall.

Jag har ont i fler leder än vad jag trodde jag hade men mest gör det ont i mitt vänstra pekfinger där jag fått en knöl, ett finger som jag sedan två år sedan klämt i en dörr och nu börjar helvetet med smärta i det. Kanske bara hugga av skiten och mata någon katt med det men det kan bli en massa huggande för det är ju inte där jag just nu har ont på grund av kylan?

Inte blir det bättre av att mannen där i Rosenbad står och ljuger oss rätt upp i ansiktet, inte ett skit har han gjort tidigare utan hans regering tyckte att man skulle rehabilitera dessa terrorister... Ja, hans Sahlin hade den åsikten och då han anställt henne så är det hans åsikt anser jag.

Nu har man gått över till andra sidan, den sida som man försöker att hålla utanför hela tiden.

Det värsta av allting så spelas det en match som är så dålig så man tror att man ska kräkas, man kan säga att det var en dyngmatch eller vad är det man kallar dynga? Otroligt dålig match i alla fall med en lagkapten som är som en sten på planen och en målvakt som man kan likna med en öltunna, nu rör sig öltunnan bra mycket smidigare

Vad annat kan man säga om dagen än usch?

Intressant dag

Det var det som det blev på många sätt faktiskt. Det regnar först på morgonen för att sedan bli snöfall, årets första snö som var bara blöt och äcklig men ändå snö.

Hur länge den här lilla blötsnö får ligga kvar kan man undra för jag tror ju inte att det är vinter riktigt än, bara förhelvetet till det vi kan vänta oss längre fram.

En annan intressant sak som hände var att Sverige höjde sin säkerhet med ett steg... Och säger att svensken varit för naiv i sin tro till världsläget. Hm, kom man på det nu först och sedan säger det man sagt flera gånger tidigare, någonting som deras egna regeringsmedlemmar inte alls ville hålla med om utan ville istället välkomna dem hem med öppna armar.

Hur man nu vill välkomna mördare med öppna armar har jag ju lite svårt att fatta men kanske skulle den kvinnan sättas i samma cell som dem?

Jag hade en tid för övningskörning idag och nu var det dags för det som kanske jag fasat för som mest för, stadskörning. Jag har aldrig kört i stan tidigare så det skulle bli mig en liten utmaning, jag har åkt dem här vägarna tidigare men aldrig kört och det är en annan sak.

Jag måste själv erkänna att det gick bra för mig att köra och jag fick i rätt växlar och allting sådant där utan att det sades vad jag skulle göra.

Fullt nöjd är jag med att köra i den här skolan och som sagt var, jag lär mig någonting nytt varje gång jag kör.

En mycket intressant dag blev det på många vis måste jag ju erkänna...

Bara fortsätter

Ja, inte kommer det här att ta stopp inom kort kan jag ju säga. Konflikten kommer att bli större och större för att därefter bara bli ett enda stort kaos med hela världen som lekplats åt dessa människor. 

Vi följer nyheterna och vi blir bara mer rådlösa över hur barbariska människan kan vara emot sina medmänniskor, det enda som skiljer oss åt är den här förbannade religionen som vi envisas med att ha.

Jag är en person som man kanske kan kalla för militant men det här stödjer jag inte alls för att man vill visa vad man vill ha, att döda människor som bara vill leva i fred är aldrig en lösning för att få som man vill.

Visst vore det enkelt att ta ihjäl på den som man inte alls gillar men frågan är ju om man löser någonting på det i längden? Nä, när man väl dödat den man inte gillar så hittar man alltid någon till man inte gillar och så fortsätter det.

Det gäller att slå tillbaka innan det bara blir värre med tiden och enligt min åsikt så skulle man ha gjort det för länge sedan för dessa kryp ska veta sin läxa, man ger sig inte på oskyldiga människor ostraffat.

Dags för förändring

Det är ju så, man säger att man måste göra förändringar men det är ibland fruktansvärt svårt att göra det. Det handlar om möjligheten i att kunna förändra saker och har man inte möjligheterna eller det som krävs så kan man inte få till en förändring.

Jag vet att jag sagt flera gånger att jag vill någonting annat men jag har inte haft den lyckan eller chansen att hitta annat som passar eller så har jag inte det där som man i dagens läge behöver för att kunna få till en förändring. I nuläget har jag bestämt mig för att det ska bli en förändring och jag arbetar ganska hårt med att lyckas med det, insett att ibland kan det bli ganska stressigt men att jag inte ska ge upp.

Inte rädd

En sak som är säker och som många har fattat med mig är att jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Jag har starka åsikter om mycket och då man retar mig till att säga vad jag tycker så gör jag det med en sådan kraft så att det finns dem som blir rädda för mig. Eller ska man säga att dem får en respekt för mig?

Jag har varit med om så mycket under dessa år så att låta mig trampas tänker jag inte mig göra, jag säger ifrån och jag gör det med en sådan kraft så att det finns dem som ryggar tillbaka och inte begriper hur jag vågar att göra det, man kan ju bli hatad för det man säger men rent ut sagt skiter jag i det, är man redan hatad av en del så vad spelar det för roll att fler hatar en?

Vad jag tycker om det politiska läger eller vad som sker inom mitt eget område så kommer jag inte att vara tyst, jag säger vad jag tycker och tänker men tänker inte vika en tum för att andra tycker att jag har fel.... jag är villig till att diskutera och så kommer jag alltid att vara för jag anser att rätt ska vara rätt.

Jag vet mycket väl om att det finns dem som inte vill gå in i en het debatt med mig för jag bryr mig inte om att jag trampar andra på deras tår i det hela...

Ytterligare

Ytterligare en helg som gått sin tid förbi och snart har vi en ny arbetsvecka att utföra, frågan är ju om vi har någon lust med att genomföra den? Jag har ingen som helst större lust att jobba kan jag ju erkänna för er då jag vet att det finns dem som får pengar för att inte göra det.

En helg som gått både fort och långsamt samtidigt av någon anledning, jag vet inte varför men så har det varit kan jag ju säga. Jag har varit på en del aktiviteter men om jag varit nöjd är en annan sak för det finns alltid någonting att reagera på trots att man har det bra.

Utan nåd

Jag är inte speciellt känslig av mig eller har inte varit om man säger så, det är i och med att jag blivit pappa som jag fått den där blödiga sidan med. Den här blödiga eller känsliga sidan förbannar jag för att känna känslor vill jag inte då det kan skada mig inombords, jag har alltid varit hård som sten och det har inte tidigare gått att såra mig men nu så går det.

Jag öppnar min dator på morgonen och läser att nu har man återigen gått på oskyldiga i kärlekens stad som man brukar kalla Paris för, kallblodigt har man slaktat människor utan någon rimlig orsak.

Vad ska man tycka och tänka egentligen? Jag ser bara ett fullskaligt krig som är på väg att ta över den vackra värld som vi alltid trott att vi levt för, nu är det allvar och kriget står inte så långt ifrån oss som inte haft det på över 200 år.

Ena oss måste vi för att bekämpa det som sker, utan nåd måste vi slå till för att visa att världen inte kan acceptera detta brutala våld på oskyldiga begås, vi har alla rätten på vår sida att få leva trots vad vi har för religion eller hudfärg. Enade måste vi ta till vapen för att bekämpa detta och inte låta dessa som gör det här komma undan... tyvärr tillhör ju Sverige ett av dem länderna som tror att man kan omvända terrorister med utbildning och underhåll, någonting som slår oss tillbaka.

Om alla drabbade stater går ihop som enad front och tar itu med det här tillsammans så kan man lösa det för att sedan kunna återanpassa alla dessa flyktingar där dem hör hemma, i sitt eget land för att kunna bygga upp staten igen med stöd av den övriga världen.

Detta våld som förs kan bara slås ned med våld och det måste den så kallade regeringen i Sverige själva förstå för det kommer att komma till oss, med tårar eller tankar är det ingen som klarar sig undan det här.

Vi har stått och tittat på trots att vi sett att denna terrorgrupp bara vuxit sig större hela tiden, bidragit med utbildning och pengar har vi gjort för att det sedan ska slå tillbaka mot oss. Dra in alla bidrag och allt annat för att stoppa kunskapen hos dessa som föredrar att slåss mot oss än att stå med oss.

Vi är alla skyldiga till det som händer då vi faktiskt tycker att vi ska sända allting vi har att undvara, vi tänker aldrig på att det kan slå mot oss en dag men nu är det på väg.

Under tio år har jag sagt samma sak, vi kommer att ha ett totalitärt krig om femton år och nu är det bara fem år kvar av den tiden så om fem år kommer det verkligen braka loss om jag har siat rätt.

Utan nåd ska vi slå ned den här terrorgrupp men då måste vi stå enade i den kampen...

Bara fel

En relativt tidig morgon blev det för mig idag igen och det var för att jag hade saker som skulle göras, en sak i alla fall.

Grått och trist väder där ute så att man nästan önskade att man fick fortsätta sova men skulle jag ha gjort det så skulle det kosta mig 450 spänn, för mycket pengar för att bara kasta i sjön.

Tog mig iväg ner för att sätta mig bakom ratten den här morgonen och jag vet inte, från början kände jag bara att det inte skulle bli bra idag och jag fick rätt.

Det blev bara fel kände jag och jag vet inte vad jag tänkte på för att jag kan ju det här precis som läraren sade till mig.

Trött var jag och är faktiskt för att det känns som att mina krafter är på väg att lämna mig ganska rejält, tycker att det är för mycket som händer eller att ingenting vettigt händer på vissa fronter. Inte skulle jag ha någonting emot att bara sova bort hela helgen men så kan inte heller göra för att smita undan allting, andra kanske kan men inte jag.

Naiva

Jag kan inget annat säga än att jag tycker att många är naiva i sitt tänkande, tror att allting ska bli bra om ett tag.

Jag säger bara att det här är bara början på ett större helvete än vad vi egentligen vill vara med om, kanske sker inte det här nästa år eller nästa men det kommer att skita sig totalt en dag.

Jag blundar inte som andra gör för det är det man gör anser jag, man vill inte eller törs inte se sanningen som finns precis framför sig hela tiden där borta i horisonten.

Man tror att man ska kunna ha det lika bra som man hade tidigare i allting då det fanns pengar för att få det bra, allting blir bara dyrare och vi lägger pengarna på sådant som vi kanske inte skulle göra.

Man står där på sin höga stol och skriker om att vi måste dela med sig men då man själv blir drabbad så skriker man för det och tycker att allting är så orättvist... Håll käften på dig säger jag bara, det är du som varit delaktig i att skapa den här situationen med ditt blundande av det hela istället för att se klart och säga ifrån.

Nä, visst är många naiva och vi som ser klart på situationer tror man att vi överdriver... tänk så fel dem haft hela tiden. En del av oss är som att vi siar in i framtiden och ser vad som kommer att hända och ibland kan man önska att man lyssnade lite mera på vad man sade.

Min egen

Som jag brukar göra, jag går min egen väg för att komma till mitt mål som jag satt upp. Inte ofta som jag får så mycket hjälp med det som jag ska göra så varför följa med i strömmen som stakats upp?

Jag tror nog att det är enklare att ta beslut själv och veta vad som är rätt i olika situationer och vem man ska följa.

Att ingå i olika allianser verkar vara populärt för att i dessa kan man begära hjälp då man behöver och inte förlita på sin egen styrka, jag däremot är inte så mycket för allianser för att få hjälp för jag ber inte om det speciellt ofta och då jag gör det så får jag i alla fall inget gehör för det.

I hela mitt liv har jag varit min egen och jag har kommit fram hela tiden genom hårt arbete och genom att inte missbruka det förtroende som jag har hos andra.

Jag gör det jag ska och jag gör det som krävs för att få vissa saker även om det betyder att det kan komma att andra ger mig det onda ögat, vad bryr jag mig om det, jag vet att jag klarar mig.

Jag går min egen väg när fet krävs av mig och jag är inte så dum så jag gör det som man kan tro att man ska göra, jag gör egentligen tvärtom då man inte är beredd på det.

En annan fördel med att jag går min egen väg är att jag ser realistiskt på det mesta och i förtid fatta vart allting är på väg innan andra har fattat det.

Fanatiker

Ja, vi vet om det, det finns en hel hög av dem i världen och utan att veta om det så finns det förmodligen en sådan i vårdat område också.

Vi vet bara att vi har faran runt hörnet men vem eller vad faran egentligen kan vi aldrig veta och kanske lika bra det för oss normala människor som vill slippa allt sådant.

Vi ska vara stolta över vårdat land, vi ska slåss för det och vi ska dö för det om det krävs av oss om det kommer ett hot utifrån eller om hotet kommer inifrån. Vi har en skyldighet i att skydda landet men hur kan man då släppa in det folk som bekämpar det som vi står för, man kan åka till annat land och slåss för en annan tro för att sedan komma tillbaka och vila sig för att därefter fortsätta sitt slaktande i herrens namn.

Vi måste ta det på allvar, ser vi att det försöks med saker som att få vårdat folk att slåss för någonting som vi kallar för terrorismen eller folkmord så ska vi banne mig agera. Vi kan inte bara blunda för det som sker för vi har nu sett vad det innebär och det är dem som flyr från eländet som blir lidande inte bara där utan även här.

Vi tar emot dem men problemet är att man kommer hit och tror att man kan begära hur mycket som helst och då är det kört igen.

Hela världen är upp och ned just nu och vad beror det på? Vi kan nog påstå att det beror på dessa som är så fanatiska och följer en människa som säger att det är Herren som. Sagt åt dem att utföra detta... dåre kan jag bara säga för det finns ingen som sagt åt någon att slakta och sätta ett land i ruiner.