Dagens ungdom

Det är ju märkligt att dagens ungdom är som den är i många fall, tror att det finns hur mycket pengar som helst att hämta från sina föräldrar. Spelar ingen roll vad man än säger, dem tror att man bara behöver öppna plånboken och hiva fram stålar, stålar som inte alls finns.

Att bli skuldsatt är inte alls svårt då man har ungdomar som tror att det finns en massa pengar som inte existerar men man vill ha så mycket som andra har.

Jag säger inte att jag inte har pengar eller tjänar dem pengarna men dem ska inte vara gå till en massa saker som ungarna har fått för sig att man måste ha för att andra har dem...

Visste från början

Det skulle bli en lång dag och det visste jag redan från början men jag kunde i alla fall ta det lite lugnt på eftermiddagen då jag kom hem från jobbet, allt för att inte låta dagen ta slut på mig helt.

En tupplur i soffan som gjorde mig lite piggare men som inte kunde ta bort den värk i vänster öra som jag bara fått så där.

En kort vila och lite mat för att sedan ta sig iväg till Tillberga för att se en match där grabben skulle vara med i båset och hjälpa till i spelet för backarna.

Bra att man ger chansen till ungdomen att få vara med och hjälpa till då dem använder sig av samma språk som dem yngre.

Kom igen

Kallt var det på morgonen då jag skulle till jobbet, bil eller moppe? Moppe då det inte var halkigt ute så lika bra att passa på så länge det fungerar att köra den under året, kostar lite mindre att köra moppe om man säger.

Med kylan så kommer den här smärtan i lederna som ibland kan vara bedrövlig kan jag ju säga.

Det var kallt hela dagen tyckte jag och att behöva gå ut var ju inte någonting jag vill men ut skulle jag i alla fall, nu var det bara korta sträckor men det räckte för att jag skulle rysa in till benen. Får vara glad att det inte snöade tyckte jag... trodde ju inte alls att det skulle börja snöa igen senare på kvällen. Hade det inte kunnat snöa efter att jag kommit hem?

Vad annat har man att vänta sig på hösten och i slutet av november? Givetvis ska det snöa och vara lite kallt vid den här tiden, vill man ha sol och värme kan man packa sin väska och resa utomlands för dyra pengar för en kort stund.

Jobbig dag

Det här blev en jobbig söndag på många sätt måste jag säga er... först med att behöva kliva upp så tidigt för att förbereda sig för att åka iväg till en hall för att det skulle spelas en match.

Att det är match är inte alls jobbigt för det är ju inte jag som spelar men att bara behöva kliva upp är jobbigt för att kunna ta sig iväg för att titta på den.

De här dagen och matchen var det jag som skulle sköta om filmningen av den, inte är det någonting jag gör ofta och då kanske man kan räkna med att resultatet inte blir så bra. (Det blev inte så illa i efterhand) Det är frugan som sköter filmningen och jag tar hand om stillbilder för det är ju mitt intresse.

Ja, jag filmade på och fick det häftigaste på rullande band för att sedan kunna visa upp det för mina medlemmar.

Hem mellan matchen och en klubbkväll med Innebandybutiken och nu skulle det göras saker hemma innan man skulle iväg igen, skjutsade och hämtade grabben som var och kollade på fotboll på andra sidan staden. Bra att han har ett intresse men synd om en annan som är så trött och måste göra det som han inte kan själv.

Trots att

Ja, det blev en lördag med innebandy i alla fall men bara en match trots att jag hade tänkt mig två. Jag hade lite att göra så att komma iväg till klockan 12.00 för att kolla hade jag inte en chans till och jag kan bara säga att det är lite synd.

Sedan jag startade upp Mattes sportsida på Facebook så har jag lagt lite tid på att se matcher som jag egentligen inte har anknytning till men... gillar man innebandy så.

En match klockan 15.30 kom jag iväg till med grabben och frugan anslöt sig till efter en stund efter jobbet, lite film och bilder blev det i alla fall på matchen att ladda upp och jag kan ju bara själv säga att det börjar likna någonting av min sportsida, så det ska vara.

Fullt upp

Jag kan då inte säga att jag inte har saker att göra om dagarna då jag är ledig, jag har mer att göra än vad jag kan hantera många gånger faktiskt.

Ibland kan jag skjuta upp en del av dessa saker att göra men ibland kan jag inte göra det för att då har jag bara insett att jag har mer att göra än vad jag hinner med i framtiden, man ska inte skjuta upp saker och det har varit min filosofi hela livet.

Idag var det full fart från början på morgonen för att se till att alla räkningar blev avklarade innan någonting glömdes bort, vore fan om man fick en påminnelse i lådan efter att aldrig haft en sådan.

Jag är väldigt noga med att räkna vad dem här surt förvärvade pengarna ska gå till så det gäller att ha ett sinne för ekonomi, intresse för pengar har jag inte men att dem ska räcka till mycket har jag fattat.

Hinner inte med

Jag fattar det bara inte, det bara sker utan att jag hinner förhindra det.

Hårdnar

Visst har vi alla märkt av att den värld eller samhälle vi lever på och i har hårdnat rejält dem sista åren och vi märker att det bara blir värre med tiden som går.

Kan man göra någonting åt det här som händer? Jag tror att man kan göra det med samarbete för att gå emot allting som inte ska förekomma, sätta press på dem som ser till att samhället blir ett hotfullt område för oss alla att leva i.

I stort sett varje dag kan man läsa om att det har hänt någonting som vi alla tycker är rent åt helvete och där man inte ens kan hitta den som gjort brotten. Med gemensamma krafter kan vi faktiskt göra någonting, vi kan visa klart och tydligt att vi inte tillåter det här men då måste vi gå ihop och ha en gemensam syn på det hela och inte vela en sekund i det.

Världen hårdnar kring oss alla men det finns vissa som kommer att få känna av det hela mer än andra en dag, man måste hitta en syndabock till att det här sker och därför kommer dem att hittas trots att dem är oskyldiga rent allmänt...

Alltid fram

Jag har alltid sagt det att sanningen eller den rätta världen alltid visar sig förr eller senare, du kan dölja allting på ett bra sätt men förr eller senare brister det. Bättre att säga som det är så ingen behöver bli besviken eller förbannad då sanningen kommer fram till slut.

Det som jag fick höra idag gjorde mig bara mera bestämd om att det val som vi gjorde var det enda rätta.

Lediga dagen

Snart har den här lediga dagen tagit sitt slut och man ska tillbaka och jobba några dagar den här veckan, om jag ville eller inte spelar ingen större roll.

Jobba måste man göra för att få in pengarna till skattkistan man har där hemma eller som man önskar att man hade hemma. Nu vet man knappt hur pengar ser ut då ens lön är ett simpelt platskort som man drar överallt... säkert eller inte kan man fråga sig.

Inte blev den här dagen en sådan dag som jag behövde för att jag var för trött för att göra någonting faktiskt, ser inte riktigt poängen i att göra saker längre för jag ser ingen vinning i det hela.

Nä, en lång stund liggandes i sängen där jag blev väckt av min telefon om en fråga om att byta några timmars arbete för att träffa en chef... så tokig är jag inte. Jag är ledig efter helgen och värderar det bra mycket högre kan jag ju säga.

Med stormsteg

Vi närmar oss sista månaden av det här året med stormsteg och redan nu börjar jag med att summera lite av vad som skett det här året 2016... en hel del som faktiskt hänt mig och dem som finns runt mig.

Det är inte bara bra saker som hänt utan en massa saker som jag skulle kunna vara utan faktiskt men som inte går att göra ogjorda hur mycket man än vill.

En av dem största saker som hänt mig är att jag fick det där körkortet som jag skulle ha tagit för så många år sedan, aldrig försent att ta det men hade kunnat vara tidigare ändå.

Jag har i dagens läge då jag skriver det här varit utan cigg i sju veckor så jag är nöjd med det som jag fått ut av året.

Saker som skulle kunnat vara utan är att nära anhöriga åkt på en massa saker som dem kanske inte riktigt förtjänat, ja, lite förtjänar vi alla någon åkomma men det känns tungt bara att veta att det kunnat var en annan.

Fula kommenarer

Japp, jag gillar inte dessa fula kommentarer som kan förekomma på spelplanen, spelar ingen roll om du är tjej eller kille som spelar, det ska inte fällas en massa fula kommentarer från publiken.

Om spelarna kallar varandra saker så kan man ta det för det är enkelt att lösa men om det kommer från publiken så kan det vara svårare att lösa.

Vi som ska kalla oss för vuxna ska kanske lära oss att det finns barn runt oss som kan tolka det som rätt att använda fula kommentarer då vi är på olika tillställningar.
Visst är det väl så, en kommentar kan slinka ur oss men det vanligaste är att det kommen en massa kommentarer som inte bara är av misstag. Jag har som alla andra kommentarer som jag egentligen vill slänga ur mig men jag har lärt mig...

Dessa kommentarer kan bli väldigt kostsamma om vi inte lär oss att vara tysta i rättan tid, vi kan inte kalla spelare eller åskådare för en massa saker bara för att vi inte är överens med dem.

Stryk

En viktig match som spelades ikväll, vann vi så skulle vi få dem där åtråvärda tre poängen som alla är ute efter.

Att spela mot Skälby var någonting som jag sett fram emot då jag tycker att dem blivit för kaxiga...

Jag åkte direkt efter jobbet bara för att få se den här matchen och jag kan erkänna att jag inte alls behövde ångra mig för det var en bra match där grabbarna på min sida fick visa att man kunde lira bollen.
Min grabb skapade sig visst ett nytt smeknamn, "djuret" för att han gör sina rusningar och kommer in med en sådan kraft i kampen om bollen, annat än att le kan jag inte göra.

Så enkelt

Det är så konstigt att en del människor kan göra det så enkelt för sig själva utan att fatta att då dem gör det så blir det så mycket svårare för andra. Ibland kan jag tro att man inte vill tänka på egen hand, göra misstag som man måste stå för och inte hamna i konflikter.

Att många är konflikträdda har jag fattat sedan tidigare och dem blir bara flera för att man inte vet hur man ska bete sig alla gånger då man väl hamnar i konflikter.

Jag har märkt av en sak i alla fall och det fick jag höra idag, man vill slå på någon men dem som vill göra det är ett par av dem fegaste jag träffat på i mitt liv, men man kan göra det om man är flera och inte på egen hand.

Om man nu är så feg eller konflikträdd så förstår jag inte riktigt varför man över överhuvudtaget tar orden till sin mun, visst kan man göra det enkelt för sig och skicka sina lakejer men det reder inte ut det hela i långa loppet.

Nä, i det här landet är det som att det går en sjukdom i det hela. Man ska göra det så enkelt för sig hela tiden och låta andra slita för dem eller åt dem så att den där godispåsen blir deras utan att man gör någonting för den.

Stort arv

När man snackar om arv så tänker alla pengar... pengar är någonting som alla genom tiderna varit det första man har tänkt på då det kommer till diskussioner om vad man ska ärva efter någon annan. Allt det där andra som finns att ärva är enbart en bisak och som man inte har ett så stort intresse av då det betyder att man inte kan sälja eller man måste arbeta för att göra sig av med.

Mitt största arv till mina barn den dagen då jag försvinner är nog inte pengar och en massa prylar utan det är alla dessa fotografier som jag tagit genom åren.
Hela mina barns uppväxt har jag på bild och det är någonting som jag kommer att räcka över en dag, hoppas gör jag att dem ser det stora värdet på att få dessa istället för att bara tänka på pengar.

För mig är inte pengarna det största arvet man kan få utan det är alla dessa minnen på bild som är det största, visar olika sekvenser på hur livet varit på den långa promenaden som vi alla gör.

Ingen ände

Man undrar när allt det här ska ta slut egentligen, en annan som har problem med hjärta och mage. Morsan som helt plötsligt åker på kollapsad lunga och idag så åker syrrans gubbe in efter att ha fått en stroke, mycket på en gång som ska smältas.

Visst är det så att sjukdomar kan man aldrig skydda sig från men det är som att det är vi som finns på arbetsgolvet som ska ha all skit, dem där uppe behöver knappast oroa sig för dem sjukdomar som dyker upp. Har man pengar eller är en uppsatt person så prioriteras man för att man anses vara viktig, vi andra är enbart utbytbara i ledet.

Jag är inte rädd för att få en massa saker men jag vill att det ska gå fort då det sker och att det blir så att jag inte är medveten om vad jag hamnar i för situation.

Jag har inte pengar som kan göra att jag kan lägga av med att jobba och fixa till mig så jag får leva många år till men jag kan i alla fall se till att göra min röst hörd på olika vis för att påvisa orättvisan om hur olika utsatta för dessa sjukdomar vi är i det här landet, fattig eller rik, alla ska ha samma värde då det kommer till en sådan här sak...

Inte rätt

Jag kan inte bita ihop hur länge som helst och nu har jag gjort det ett bra tag, allt bara rasade ihop för jag fick nog och då ska skiten fram.

Bara för att jag arbetar med funktionshindrade så betyder det inte att jag ska behöva ta en massa skit från dessa individer tillsammans med sina anhöriga. Jag säger inte att alla är likadana för det är dem inte faktiskt men det finns dem som inte skulle ha den hjälp som dem egentligen får.

Jag som personal eller anställd ska inte behöva gå till min arbetsplats med en klump i magen och bara vänta på att bli anklagad för en massa saker som jag faktiskt inte är skyldig till. Jag ska inte behöva stå och be om ursäkt för någonting som dessa människor själva har gjort bara för att man ska ha någonting att anklaga andra för.

Om man är en person som vill vara som alla andra kanske man skulle göra någonting på egen hand för att bli det istället för att bara göra sig mer och mer beroende av andra, en dag kanske alla ledsnar och inte bryr sig om att komma till arbetet på grund av olika saker.

Jag valde inte mitt yrke för att bli anklagad för stöld eller att jag lägger bort saker då jag inte gjort det, jag ska slippa bli kränkt dagligen på min arbetsplats med att få höra vad man rotat fram om sina grannar eller vad anhöriga rotat fram och håller koll på dem.

Att bita ihop hur länge som helst gör jag inte, det ska fram att jag tröttnat rejält och kommer att söka mig andra jobb och bara hoppas på att jag får ett nytt eller att det är någonting som gör att jag inte längre kan arbeta.

Den växer

Jag ser det med egna ögon att den växer och det gör mig faktiskt glad att den gör det och ännu mera ska den växa om det bara är tillräckligt många som lägger ner tid på att hålla den levande... på kort tid har den vuxit och verkar som att för varje dag så växer den ännu mera, gäller bara att dela med sig så mycket som möjligt av den.

Jag gör mitt för att hålla den vid liv men fler skulle kunna göra mera för att den ska bli en kraftfull grej som många andra har nytta av längre fram.
Jag har valt att skapa den för att visa upp en del av det som jag tar fram med min kamera och för att visa vad som våra ungdomar kan prestera, inte behöver man värva utifrån bara för att man ska bli bäst för den kraften finns på vår hemmafront.

Nu finns det förmodligen dem som tolkar den övre texten som någonting annat men jag ska då göra det mer förståeligt och tala om att det handlar om min egen sportsida på Facebook, en sida som jag skapat för att se hur stort intresse det finns för att se bilder och filmer från ungdomsmatcher.
Jag ser det som en kul grej och som inte kostar någon någonting att titta på och som jag tidigare sagt, man kan hjälpas åt att hålla den levande och att den kan växa om man har någonting att dela med sig av.

Ingen information

Lite svårt att förstå det här.

Varför ska man ge information till någon som inte har brytt sig på över tjugo år hur hans mamma mått och haft för problem fram och tillbaka, inte en enda gång som han brytt sig så varför nu?

Jag har inte så mycket kontakt med de mina men jag har valt att inte ha det då det funnits en enorm orättvisa hela tiden i familjen, enbart vissa som fått uppmärksamhet och andra har inte fått det och då bryr jag mig inte på äldre dagar.

Den som gnäller nu om information är den som var familjens lilla gullegosse men så när han träffade den där så var familjen inte värt ett skit... enbart pengar som var viktigt för den där som han gifte sig med och hennes familj som var så viktigt.

Sovande dag

Det blev i stort sett en sådan för mig idag, orkade inte alls kliva upp då jag hade tänkt mig, kroppen ville inte alls svänga sig över kanten.

Ont i skallen och kände mig fruktansvärt varm och svetten rann bokstavligt om mig, och, vad jag önskar att det bara var slut på den här delen...

Flera timmar senare vaknar upp och måste ta den där förbannade medicinen som ska till för att hjärtat ska fungera som det ska, en annan poäng om jag vill ta den alla gånger och om den gör mig någon nytta.

Det blev inte alls mycket för mig att göra den här dagen för att det fanns inga krafter alls för att göra någonting, det som skulle göras är någonting som jag inte ska behöva göra heller.

Jag har funnit att då jag är dålig så ska jag göra en massa saker för att låta mig vara dålig gör man inte, det är bara andra som kan vara sjuka men inte jag inte.
Ganska trött är jag idag och jag vill bara vila och jag tog mitt beslut om att jag bara skulle ligga framför den fyrkantiga lådan och inte göra ett enda skit...