Ibland måste

det rensas här och där och inte bara bland en massa prylar utan på andra saker också. Tråkigt att säga det men visst måste man rensa bort en del orosmoment som finns kring och bland oss för att det ska råda lugn och ro för alla andra. Då man märker av att det finns saker som bara oroar andra så ska man ta itu med problemet med en gång och inte vänta med att göra det då det kan bara bli ett större och större problem. Alltid inriktar vi oss på att det är ting som kan skapa problem men så är det ju inte utan kan vara besvärliga människor också och på ett eller annat sätt måste man få bort dessa men är inte det enklaste alla gånger kan man ju säga.

Javisst finns det dem som inte förstår att dem skapar oro men så finns dem som gör det med illvilja, båda delarna finns och en av dessa går att åtgärda ganska snart men den andra är det desto svårare att åtgärda. Här handlar det om att ta itu med sin rensning så snabbt som möjligt då man upptäcker att det är någonting som kan vara farligt för alla andra just genom att det skapar oro av att bara vara i närheten. Tycker att det är tragiskt att behöva säga att det finns saker men även människor som kan ställa till det för andra.

Om det bara varit att rensa bort saker så hade allting varit lättare men att rensa bort människor som skapar en atmosfär som hela tiden luktar av ren oro och irritation är mycket svårare. Hur ska man lösa en del problem kan ta tid men handlar om att göra det så snabbt man kan då man insett att det här är någonting man inte vill ha bland sig.

Ta en paus

Kanske dags att göra det men vet inte om jag klarar av det för det betyder så fruktansvärt mycket för mig att skapa dem här inläggen, det är som att leva genom sina ord man sätter ner här inne. Vet inte om det finns så många som är intresserade av att läsa men att göra en paus skulle göra så mycket för mig, att inte få skriva av mig det som jag har inom mig känns som en främmande värld.

Alltid har det här skrivandet funnits med mig men har aldrig delat med mig tidigare av det utan har bara blivit en sak för egen del för att få "prata" av mig. Vet att det finns inslag som inte är av intresse för alla men kanske finns det någonting som går att läsa och lära sig av och just det som jag hoppas på. Våra yngre kanske inte läser så mycket utan mera lyssnar på vad som skrivs och vet inte om jag tycker det är så bra för språkförståelsen som det heter. Genom att läsa lär man sig förstå och hjärnan får arbeta normalt istället för att stanna upp en del.

Ta en paus är någonting jag har funderat över men tror inte jag klarar det men kanske skära ner lite? Ja, vi får väl se hur jag kommer göra i framtiden med det här som jag skriver ner för att andra ska ha någonting att läsa och där jag kan sätta mitt fotavtryck i världens digitala värld. 

Kanske skulle

börja träna säger man kanske många gånger, men så glömmer man bort det där man sagt för det bara finns ingen tid till att träna med allting annat man ska göra under veckan. Nej, jag ska börja träna nästa vecka säger man men den där veckan försvinner den med och så säger man att man ska börja träna nästa månad och även den försvinner. En sak är säker och det är att alla skulle behöva träna för att hålla sina kroppar friska, inte för att vara vacker utan enbart för att hålla kroppens alla muskler i gång för att orka med livet rent allmänt.

Att ta det där första steget till att skaffa gymkortet är svårt för många för inte många som vill träna själv utan vill helst ha en kompis med sig men gäller då att kompisen kan när du kan så redan där finns det en sak till att övervinna. Planera in ytterligare en sak i ett pressat schema är ingen rolig grej, någonstans måste det väl finnas lite plats för en sån välbehövlig sak som träning men det kan vara svårare än vad vi tror. Träning är inte heller det roligaste tycker en del och det inkluderar mig själv men jag vet att jag skulle behöva och har mina funderingar på det.

För att börja med att komma i gång med träning och skötsel av sin egna hälsa kan det vara bra att man börjar med att lägga om sina kostvanor och ta den där promenaden istället för att ta bilen överallt. Vardagsmotion tror jag att vi kallar dem här promenaderna som man tar och en halvtimme några gånger i veckan gör susen för kroppen. Kroppen mår inte bra av att enbart sitta framför en skärm eller ligga i en soffa tittandes på TV men att ta det där steget till att ta promenad eller gå på gym kan vara svårt efter många år.

Bara kämpa på

Vad som än sker så gäller det bara att kämpa på för det kan ju alltid bli bättre säger en del men tror det är individuellt från person till person. Vi är alla olika och upplever saker på helt olika sätt men en del har fått det för sig att alla är helt lika av någon anledning. Ständigt får man höra att man inte är som alla andra men just ja, var glad för att alla inte är lika för det skulle bara vara tråkigt om det var så. En del måste ju vara avvikande från det vanliga för att världen ska vara intressant och rolig att leva i.

Hur tufft det än kan vara så är det bara att kämpa på för att det ska bli bättre men i en del fall kan vi inte ensamma kämpa utan behöver en del stöd från andra i vår omgivning. Ensam är stark men tillsammans är vi ännu starkare om vi ska kunna föra en kamp emot det orättvisa i hela världen, det är tillsammans vi kan förändra samhället. Förändringar görs inte över en natt utan kan ta väldigt lång tid och det är just därför vi måste kämpa på men inte ensamma utan tillsammans.

Vet att det här kan låta tokigt men jag tror på det som jag skriver och tror att det finns fler som håller med mig. Det första steget i allting är att ena oss som grupp och därefter ena oss om vad vi först ska kämpa för att få till en förändring för att sedan kämpa oss igenom allt som kan tänkas vara någonting som behöver förändras.

Om man ger

så får man tillbaka sa man en gång i tiden och så var det, gav man lite av sig själv fick man tillbaka en del av andra. Tyvärr är det lite värre i dag kan jag tycka för dem allra flesta är för självupptagna med sig själva och den som har mycket vill bara ha ännu mera för att kunna fortsätta med samma självupptagna liv. Vanligt att det sägs "jag" än att det sägs vi om en del saker och visst kan det bli irriterande men det är också sådana saker som skapar bråk mellan människor och det där med att stötta varandra i olika situationer upphör. Ger man någonting räknar man med att få någonting tillbaka men det är inte längre så.

Vad det här syndromet beror på kan inte jag riktigt säga men tror att det kan bero på att man vill synas mest i tron om att man ska bli rikligt belönad för att man just syns. Det här kan bero på att det samhälle vi lever i bara blir värre och värre på många olika vis, man tror att man är starkast själv men det är en farlig fälla för det är man inte. Människan kommer alltid att vara ganska svag som ensam individ och därför kanske man måste tänka om lite och bli det där "vi" i sina samarbeten.

Ger du någonting till någon som behöver någonting i en viss stund räknar du med att få tillbaka samma sak i din egen vissa stunder men tyvärr är det inte alla som förstår det. En del är bara vana vid att ta emot men inte att ge tillbaka och vet inte vem det är mest synd om egentligen i dessa fall.

Kalas

kan vara trevligt att gå på men kanske mindre trevligt att bjuda på för det ligger ett enormt arbete bakom att få till det så det passar alla dem som bjuds in. Kalas kan vara trevligt men blir det för ofta kan det bara bli jobbigt för alla vederbörande för det bjuds på nästan samma sak hela tiden och det ska införskaffas en present för alla väntar sig väl att få presenter om man håller kalas? Jodå, presenten ska ordnas för annars kan det bli så att alla tittar snett på en men med det kommer ett litet problem, vad är det människan önskar sig eller har ett behov av att få? 

Kalas kan vara kul att gå på om det är ett par gånger per år men om det blir tre till fyra varje månad är det inte längre kul utan har en tendens till att bli en plåga istället för alla som är inblandade. Oj, på kalaset måste man ju bjuda den där människan som man egentligen inte vill bjuda men som man måste bjuda bara för att hen alltid bjuder en själv och man går trots att man inte vill. Att inte gå på ett kalas krävs en riktigt bra ursäkt för det duger inte med att man säger att man inte vill gå, det är då alla frågor kommer om varför du inte vill gå på kalaset.

Det finns olika sorters kalas har man lärt mig men sucken från mig kommer då för jag förstår inte varför man måste ha kalas för allting. Dem här olika kalasen kan liksom bli lite löjliga och det är det värsta som finns, man ska leka och sjunga trots att de som håller kalaset har sagt nej, alltid någon i samlingen som tar ton och sedan är det kört. För min del kan det där kalaset eller kalasen vara eftersom det finns en tendens till att bli alldeles för många. 

Kanske

trodde vi att vi skulle slippa mera snö men tji fick vi, det kom ner ännu mera och har varit så ett par dagar nu. Vad ska man göra åt det mer än att sucka för kanske inte alla som ville ha mera snö men samtidigt får vi glädjas med dem som vill ha snön då dem vintersportar. Snön lyser upp i mörkret kan vi säga men tråkigt börjar det bli med att sopa bort den från uppgångar och bilar, nu behöver en annan inte sopa så mycket snö från bilen men ändå.

Tyvärr är vi bara inne i januari månad och vad annat skulle man vänta sig än snö? Det dröjer ett tag till innan den där sköna värmen söker sig till oss och vi kan kasta av oss alla otympliga kläder för att få ha så lite som möjligt på oss men just ja, mötte en som gick i kortbyxor häromkvällen och visst startade det en del tankar. För kallt för att redan nu ta av sig plagg för ingen vet ju om man skulle ha oturen att bli sjuk för visst är det lätt att bli det?

Ja, sitter här och ser hur snön faller men är samtidigt tacksam att det är pudersnö som faller och inte blötsnö men trots allt bara tråkigt för en annan som inte vintersportar. Barnen får se hur en riktig vinter ska vara och kan åka sin pulka i backen och varuhusen får sälja sina vinterleksaker och kläder så det slipper ligga på lager för kan ana mig att det säljer som smör i solen just nu.

Omorganisation

Vård och omsorg i Västerås stad går in i en omorganisation imorgon med startdatum och vi får se hur det kommer bli för dem som befinner sin i organisationen. Under längre tid har det varit snurrigt om hur det ska vara inom verksamheter, kommit olika informationer om vad som gäller i arbetet och ingen vetat egentligen vad som gäller för arbetsuppgifter. Vi får nu se om det blir bättre då man delar upp allting i två olika grupper som kanske skulle ha gjorts från början istället för att blanda dem här två där man inte alls kan arbeta på samma sätt, kanske blir det bättre nu men vi säger kanske för vi har sett tidigare att det blivit fel.

Jag själv som finns inom det här ser mer positivt på det här sättet att ha verksamheterna men det är jag det. Vet att det funnits och finns dem som inte tror på det här men jag tror det kan bli bra om tiden bara får ha sin gilla gång och att dem som leder kanske lyssnar lite mera på dem som finns under dem. Det är sagt att man som ledare ska vara mera lyhörd men det har inte riktigt fungerat utan det har tillkommit en massa saker som kanske inte ska ligga på dem som ska utföra arbete med kund. Man säger man ska ha focus på kund men det kan vara svårt om man ska vara kock och reparatör samtidigt.

Imorgon ska det i alla fall ske är det sagt och med spänning får vi se hur det kommer fungera i framtiden, kan bli bra men kan samtidigt bli ett enda stort kaos. 

Olyckor sker

och kommer alltid att ske så ingenting mera med det men en del olyckor skulle kunna undvikas om man skärpte till sig lite. Olyckor som sker av slarv är olyckor som bara är dumma och det kommer man på efter att den olyckan har skett och då kan man inte backa bandet för att göra om sina misstag. Ser du skylten STOPP så är det som gäller, stanna bilen och stå stilla innan du fortsätter din färd och ser du skylten Väjningsplikt så ska du se dig omkring till både vänster och höger för att veta att det är säkert innan du kör vidare. Det finns visst en del skyltar man inte förstår men det är ingenting som man inte kan ta reda på för vi vet att det sker en del förändringar i trafiken.

Många olyckor skulle kunna undvikas men bara för att det kosta mindre eller man ska ta genvägar så blir det olyckor som kan kosta mycket och även liv kan komma att tas, ingenting som någon vill vara med om. Se till att vara säker på allting för att slippa olyckor och spelar ingen roll var du än är, säkerheten går före allting annat och säkerhet måste få kosta pengar och ingenting annat med det. Samhället dras med stora kostnader varje år för alla dessa olyckor som sker men visst är det så, alla olyckor kan man inte förutspå för dem kan ske precis när som helst.

Under vintertid ska det skottas snö men även sandas för att slippa halkolyckor och brutna ben med det, vi vet att en del fastighetsägare och kommuner fuskar med den här biten och det är oförlåtligt för det är vanliga människor som drabbas. Se över dem platser där olyckorna sker och anteckna för att ha en beredskap inför nästa vinter men spelar ingen roll vilken tidpunkt på året, alla platser ska vara säkra för människor som rör sig runt hela tiden.

Drunkningsolyckor kan undvikas många gånger men vi har läst där folk inte har vettet i behåll utan sitter i båtar och dricker, livbojar som kastas bort för att man ska busa som det heter eller vuxna som inte håller koll på barnen vid badet. Det här är tre exempel på vad man kan bli bättre på, håll dig nykter på sjön, låt livbojen hänga där den ska tills den krävs användas och sluta med att ha koncentrationen på mobilen och ha den istället på barnen.

Alltid

Men så är det väl kan jag i alla fall tycka, finns alltid saker att göra trots att man inte tycker det men det dyker alltid upp en massa saker som skulle behöva göras men som man struntat i. Nu finns det ett problem i det här med att inte göra det med en gång, man måste slutligen i alla fall göra det som man försöker med att skjuta på. Jag försöker göra sakerna på en gång men som med alla andra så räcker inte tiden till alla gånger och därför måste det skjutas på till annat tillfälle men få givetvis inte glömmas bort.

Hör dem som säger att dem inte har någonting att göra ibland men hur kan det komma sig? Det finns alltid någonting att göra men kanske inte alltid roliga saker kan erkännas men finns att göra gör det. Som jag brukar säga så är det ingen annan som gör dem saker som man själv ska göra om man nu inte betalar någon annan för det, kan bli kostsamt i slutet och då är det bättre att göra det på egen hand. Livet är inte utformat för att enbart sitta ner och chilla som någon sa till mig tidigare utan det är en tid där det behövs göras så mycket men vad är från person till person.

Alltid kommer det finnas saker att göra så inte behöver man ha det långtråkigt men beror väl på vem man är som människa kan jag tänka mig. Det finns dem som bara skjuter på allting och sedan säger att dem inte har haft tid eller så finns det dem som tycker att det är tråkigt att göra dem där sakerna och just ja, det är ju tråkigt att man inte har någonting att göra så gör sakerna och slipp ha det tråkigt.

Tveksamt

om man kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt eller vad säger ni.

Någon säger till oss att vi måste vara ett stöd åt någon så den får ett bättre liv i form av det sociala, bättre kost och motion men om den inte vill kan det bli svårt. Tvinga någon till att ändra sin livsstil får man inte göra och motivera någon till att försöka lägga om allting kan vara svårt kan man väl säga efter många år. Just det, enkelt att säga till andra att stötta en annan individ som kanske inte lever som andra men frågan är ju om den individen egentligen vill leva som andra eller om den är nöjd med som det är.

Att göra om närmiljön för att någon ska må bra kan ingen göra utan den närmiljön ska passa alla och inte bara en. Finns dem som har en massa krav om att det och det måste göras om för att den ska kunna röra sig ute men där kommer problemet, går inte att forma allting efter en person. Visst ska vi stötta andra till att kanske kunna leva ett mera fritt liv och som liknar alla andras men ibland går det inte utan man måste hänga med i utvecklingen och kanske hjälpa sig själv till största delen.

Det är tveksamt om andra kan göra allt det som andra säger att man ska göra för att en annan individ ska kunna "anpassa" sig för att kunna passa in i det samhälle vi lever i. Vi kan alltid försöka och det gör vi också men det krävs mycket av den som ska "anpassas" och inte alltid det fungerar utan går tillbaka till gamla vanor.

Den där

drömmen om att vinna dem där stora pengarna har vi nog alla men frågan är om vi blir så mycket lyckligare med en massa pengar? Ja, kanske gör pengarna det lite lättare att leva men vad gör en massa pengar med oss människor egentligen på sikt? Faktiskt är det väl ingen som verkligen som tror på att pengar kan göra en människa lyckligare men vi kan väl låta oss tro på det även om det inte är så, vi vet att det kan göra livet lättare men lyckligare?

En sak är säker med att vinna mycket pengar är att om du inte hade vänner tidigare så lär du få en massa sådana och många av dem är såna som du inte ens vet att du träffat så visst vill alla vara din vän då du vinner storkovan. Pengar för med sig fler problem än att man kan lösa problemen med dem och ja, vet inte riktigt vad man ska göra med sådana summor heller? Har flera gånger fått frågan om vad jag skulle göra om jag vann och jag vet inte riktigt men jag svarar att sluta jobba, asch, en sån som mig kan aldrig sluta jobba så där var det kört.

Vi har nog alla den där drömmen om att kunna vinna stora pengar men vi vet inte om vi blir så mycket lyckligare av att få dem. Kanske kan pengar underlätta en del men att dem skulle kunna ge oss lycka vet jag inte men kanske det jag vill tro samtidigt som jag vet att det inte alls stämmer och dem vänner som pengar kan ge kan jag vara utan.

Livet

är den vägen som leder till döden. Det finns bara en väg att gå på i livet och det är livets väg och det gäller att ta vara på den tiden som vi är på den vägen för kanten av den vägen kan kantas av mycket trevligt men samtidigt mycket otäckt men annars är livets väg en riktigt trevlig promenadväg. Hur lång den här vägen är det ingen känner till men sköter vi om oss kan den vara mycket lång och kanske längre än vad vi räknat med.

Det gäller att vara igång för att få se så mycket man kan av varje del av världen och få uppleva saker som alla vill uppleva men som sagt var måste man sköta om sig och inte ta alltför stora risker. En del människor utmanar sin tid på livets väg rejält och ibland tyvärr misslyckas dem med det dem tänkt sig och där tar livets väg slut. Finns många som anser att livets väg är jobbig att gå och tar ett beslut att stiga av den i förtid och ingen förstår vad det är som gör att en del väljer den vägen, det känns inte naturligt om man får säga så.

Ja, livet väg är en enda skola för oss alla för under tiden på vägen lär vi oss mycket av varandra, för kunskap fram och tillbaka mellan oss för att det ska bli ännu bättre tid på livet väg. Ingen som har sagt att livet väg är enkel eller ska vara enkel utan det ska vara en väg där man får uppleva så mycket som möjligt av så mycket vi bara kan.

Kunskap är

makt brukar man ju säga och stämmer in i det. Den som har tagit till sig kunskap är den som kan ta sig in och ut på olika platser eller situationer på ett enklare sätt än vad andra kan göra. Att ha en bred kunskap är oftast det man behöver för att klara sig på egen hand och ta sig vidare på den där smala vägen som den många kan vara för en del. Livet är inte enkelt så det handlar om att få till sig nyare kunskap hela tiden och alltid uppdatera sig för den gamla kunskapen man fått till sig är kanske inte den som gäller för evigt men ja, det är skönt att veta att alla kan ta till sig ännu mera kunskap.

Kunskapen tar oss genom dörrar som annars skulle vara helt omöjliga men kunskap har ett pris det också för man får som sagt var inget gratis alls. Att få kunskap kan göra att man måste hoppa över saker som man annars skulle vilja göra men här får man välja och prioritera om vad som är viktigast för oss själva men kanske är det värt en stund att göra så? Vad för kunskaper man behöver för att komma långt kan man kanske diskutera men den enda som kan veta vad för kunskap man vill och behöver är enbart du själv och ingen annan, kunskap handlar om vad du vill göra och hur långt du vill komma.

Läsa och skriva är två av sakerna som är bra att man har med sig i sin kunskapsbank men även att kunna tala inför andra är en bra egenskap man kan behöva för att kanske en dag kunna leda andra genom livet. Det är i unga år man måste ta till sig vad man kan behöva ha för kunskap för att ta sig vidare till den punkt man vill i livet.

Separation

Kan många gånger vara sårande men även kan det vara en befrielse. Det är inte alla gånger så bra att fortsätta ett förhållande mellan två människor som inte pratar med varandra eller där den ena parten suger ur kraften ur den andra, lika bra att separera med en gång men det kan vara svårt. Visst har det funnits mycket känslor en bra tid men ibland växer man ifrån varandra eller att det blir bara för krävande för att fortsätta sitt förhållande med varandra och varför ska man då fortsätta på rutin? Det är nog bättre med två lyckliga människor än med en lycklig eller vad säger ni?

Många väljer att fortsätta sitt gemensamma liv utan känslor till varandra för att dem har barn som är små och inte vill krossa barnens hjärta men gör man verkligen det? Kanske är det bättre att gå skilda vägar innan barnen blir för stora och fått leva i ett hem utan ärliga känslor till varandra och det kan inte göra barnen gott att höra sina föräldrar prata med korta meningar med varandra. Nej, nog är det bättre att separera då det märks av att det finns ingenting kvar av det gamla.

Det sårar alltid en part att separera men det kan inte vara meningen att en ska kunna vara lycklig i det som finns och tro att man kan leva på det viset. Inte meningen att en ska göra allt för den andra bara för att den ska vara lycklig och samtidigt tro att den är älskad. Bättre att skiljas åt som vänner och kunna vara vänner för evigt med olika band mellan sig istället för att vara ovänner utan band.

Skulle vara ute

och jobba på golvet kan man tycka att cheferna skulle vara, kanske minst en gång i månaden för att själva få se vad det där arbetet innebär och vad man får uppleva. Livet på arbetsgolvet är inte alltid så enkelt som en del fått för sig och dem som kanske är dem värsta är dem som aldrig varit inom en gren som dem blivit chef för. Kunskapen kan du aldrig få från en bok som det varit skrivet här tidigare om, den riktigt äkta kunskapen får man genom att delta aktivt i vad som sker i arbetet.

Javisst ska det finnas chefer för att kunna delge saker som ska göras men bara för att dem ska förstå måste dem också vara med i det som ska göras och se hur det ska göras. Det går jättebra att dela ut arbetsuppgifter men då det kommer till att få tiden och verktygen är det lite värre med eftersom det ska sparas och sparas in. Tragiskt att det ska bara handla om vinst och samtidigt glömma dem som blir sjuka av att utföra det som cheferna säger man ska göra, ingen som alls vinner på att ha folk sjuka och det vet vi.

Nu ska vi inte säga att det inte finns chefer som kommer ut och hjälper till för dem existerar på sina håll men det är också för att dem är nyfikna på hur allting fungerar och vill ha ett nära samarbete med dem som leds av dem. Dem är som sagt få men dem finns, skulle bara vara fler som vill vara aktivt deltagande i det dem ska se till att styra för att bättra på sina egna kunskaper just om yrket.

Säkerhetstänkandet

Visst kan man fundera över vart det här tänkandet om säkerheten tog vägen? Pratar om allt det här pratet om att vi måste vara förberedda på olika scenarion i framtiden och där vi skulle vara tvungna att ha ett litet förråd med saker för att klara av att leva under en veckas tid till att börja med, var tog allting vägen egentligen? Fortfarande kan man upptäcka att en del inte alls brytt sig om att skaffat sig dem där dunkarna som rekommenderats att man har och en del har inte ens sett över behovet av ficklampa ifall allting bara slocknar. Jodå, en del har varit riktigt duktiga på den här fronten och är verkligen beredda på saker som kan hända för dem tar det här på allvar.

Vi kanske måste börja med att förstå att vi är alla lika sårbara om det skulle ske saker och även då ett rör i marken går sönder kan det vara bra att ha tio liter vatten ståendes någonstans för att kunna göra sitt morgonkaffe eller te. Vi kan inte räkna med att vi kommer få någonting gratis av någon annan bara för att vi slarvat med att ta till oss att det kan vara bra att ha reserver lagrade på en plats i hemmet.

Inte bara privatpersoner som missat eller glömt informationen om att det kan vara en god säkerhet i att hamstra en del saker och lägga i en låda utan det är även företag som gjort det. Vi säger att man ska dela med sig av det man har men kommer vi att göra det då vi själva stått för inköpen just för att klara oss lite längre. Inte kan vi väl luta oss mot det att andra ska hjälpa oss i svåra eller svårare stunder bara för att vi nonchalerat allting som sagts? Nej, kanske dags att ta upp säkerhetstänkandet igen och göra någonting av det.

Bollen som

sparkar på vill ingen vara men hur gör vi för att förhindra att andra sparkar på bollen? Kanske skulle vi markera klart och tydligt att bollen har känslor och nu får det vara nog med allt det här sparkandet på bollen som bara vill vara den är. Finns ingen som ska vara bollen som alla sparkar på men tyvärr ser vi det alltför ofta hur en del inte bryr sig om att bollen även den har känslor och gråter i sin tysthet. Vi kan fundera på om det är någon av dem sparkande skulle vilja vara den där bollen bara för en dag men jag kan inte tänka mig det.

Just det, mobbing är vad jag pratar om och jag har tröttnat på att se hur en del behandlar andra illa bara för att någon inte är som alla andra för jag vet inte vad det betyder, som alla andra. Redan i skolan får elever höra av lärare att dem är inte som alla andra men hur är alla andra egentligen? Vet inte med mig att det finns en modell för hur man ska vara utan vet att det finns någonting som heter lika värde och det är det man ska utgå från. Alla ska få vara som dem är oavsett kön och läggning och visst kan det vara ganska häftigt då den där som alla ser som annorlunda kommer in, det blir tyst och alla undrar vad det är för någonting som kom. Svaret är ganska enkelt för det är en unik person som nyss valde att vara i vårt sällskap.

Den där bollen som alla sparkar på kanske kommer tillbaka och ja, det kan vara en som blir en över dig och du får kanske då svettas för allt det du gjort bollen. Kanske tänkvärt innan man blir en av dem som sparkar bollen och gör rätt genom att stoppa allt sparkande från alla andra.

Kan inte

Många gånger använder man dem här orden för att man menar man inte kan vissa saker men man gör det lite för snabbt eftersom man ofta inte ens försökt att göra saker. Rådet är att man tar det lilla lugna med att säga att man inte kan förrän man har prövat på att göra en sak för visst kan man mer än man har räknat med. Jag kan inte är så typiskt att man får höra bara för att man inte testat om man faktiskt kan eller inte kan så säg det inte innan du har prövat på, spännande at få höra vad du säger efter att du prövat på att göra det här.

Okej, vi har skaffat oss en utbildning men i livets skola finns det så mycket mera som man ska kunna anses det som men nu är läget så att man inte får lära sig allting utan måste pröva på saker hela tiden för att se om man lyckas. Ja, antingen klarar man det inte eller så klarar man det men det vet du inte förrän du har prövat på det här att göra så pröva innan du säger för mycket och du, det gör ingenting om du misslyckas första gången för det finns tid för att pröva på igen.

Man ska tro på sig själv att man kan saker man aldrig gjort tidigare och resultatet kan vara mer fantastiskt än vad du kunnat ana dig till kan jag lova. Finns så mycket att upptäcka att man kan som man aldrig trott men det mesta handlar om tron på sig själv och tro på sig själv ska man givetvis göra.

Åka bil

Det är helt fantastiskt så kul det kan vara att få åka bil!

Jodå, ganska vanligt att bilen lastas in med en hund som verkligen blir som tokig av att få åka bil hur mycket som helst och kan erkänna att bagaget är utformat som en viloplats för henne för att hon ska trivas under bilfärd. Ingen idé att nämna bil för henne för långt in på för då blir det en stress på mig som ska åka iväg med henne till dem här platserna som vi ska till för att röra oss lite friare i naturen, spelar ingen större roll vart vi ska bara hon får åka bil. Inte många hundar som jag träffat på som verkligen älskar att få komma ut till sin egna lilla lya för att komma bort en stund.

Luckan öppnas och med ett enormt skutt tar hon sig upp och in till boet som ska ta henne till platsen som man nämnt för henne för att få komma ut och gå. Det man måste akta sig för då man ska byta från koppel till säkerhetsbälte är att ha ögonen på henne för att hon inte ska smita iväg, har hänt ett par gånger att hon haft så bråttom så att själva haken låst upp sig. Aja som attans, det här är en hund som kan springa då hon blivit fri.

Aldrig tala om för henne att man ska åka bil för tidigt för då har man en hund som verkligen kan stressa på en bara för att det ska åkas bil. Det här är verkligen någon som älskar att åka bil och har alltid gjort det hos oss, känns bra då man ska ut och resa att man har en hund som inte vantrivs eller blir åksjuk så som man hört många andra säga.