Inte ett dugg

Det här blev en dag där jag inte gjorde ett dugg på hela dagen av vikt, har inte orkat med det. Den här förkylningen har nu satt stopp för mig och lika bra att lyssna på kroppen så det inte blir långdragigt. Jag ser bara till att vila mig för att kunna jobba dem där få timmarna jag har imorgon som jag ska göra, ska arbeta med papper så då kan jag jobba.

Snorig, ont i halsen och en enorm svettning gör mig matt i hela kroppen till en början men sedan känner jag av den där förbannade ryggen. Helt omöjligt att röra sig obehindrat alla gånger, ligga på ett särskilt sätt måste jag ligga på för att det inte ska hugga sönder i ryggen. Satans skit att jag skulle åka på det här nu då jag trodde jag klarat mig.

Ingenting av vikt har jag gjort idag utan legat i soffan och tittat på den där dumburken, har inte haft krafter för så mycket annat kan jag säga.

Jag sade mig själv att jag är sjuk och då ska jag kunna kosta på mig att vara det också och inte hålla på som jag brukar göra. Inte blir jag friskare av att köra det gamla tempot för att andra ska bli nöjda.

Tror att det är viktigt att ta det lite lugnt då man inte känner sig helt okej, att koppla av hjärnan är bara det ett uppdrag som heter duga för mig. Jag lider av en hjärna som inte ofta kan bara slås av då det finns så mycket att fundera över men den här dagen klarade jag av det.

Usch

Vad annat ska jag säga då jag ser på termometern vid uppstigning att den står på -17 grader?

Inte hade man någon lust med att sätta sin fot utomhus just nu men som sagt var, till jobbet måste man ta sig trots att det är en enorm kyla. Det gäller bara att veta vad man ska ha för kläder på sig för att inte frysa sönder totalt just nu, en annan är dålig ibland att sätta på sig alla dem lager man bör ha för att vara utomhus.

Ett jobb idag som jag var lite orolig för och det var den där promenaden på morgonen som jag alltid har då jag jobbar, gå fram och tillbaka i -16-17 grader är inget som jag alls ser fram emot.
Usch för att vara ute i dag kan jag säga men bara bita ihop och se glad ut som vanligt, man kan alltid klistra på sig en mask i alla fall.

Min förkylning jag dragit på mig har bara blivit värre och feberkänslan kommer ofta nu men det är ingenting som inte kan lindras med tabletter. Att vara sjuk är ingen billig historia och jag känner att jag inte har råd eller tid för att vara sjuk.
Jag längtar så efter varmare väder men jag vet inte hur sommaren kommer bli här i Sverige, kanske bara samma sak som många gånger om...

Mycket tröttsamt

Ja, det är mycket tröttsamt att komma upp ur en varm säng för att upptäcka att det är minus fjorton utomhus... som att det inte räcker till så blåser det utav bara den så det blir ännu kallare.

Min kropp protesterade direkt då jag gick utanför dörren och jag tackade för att jag kör bil till jobbet, en bil som blir väldigt varm och skön på den korta sträckan.

Det har bara blivit kallare hela tiden tycker jag och riktigt rustad alla gånger är jag då inte för jag fryser som en lort eller kan det vara för att jag har någonting i kroppen? Helst just nu skulle jag kunna tänka mig att vara i ett varmare land men som det verkar så är det kallt överallt och med den här förbannade snön.

Det är mycket som är tröttsamt och en sak som jag är väldigt trött på är det här med kompisar, ja, man kallar sig för kompis men ändå så vänder man ryggen till ofta. Jag har sagt åt min grabb att han inte ska vara så godtrogen mot vissa av hans så kallade kompisar, det pågår ofta från samma håll men ändå envisas han med att behålla den bekantskapen.

Jag blir trött på det här av att bara tänka på det.

Falska människor har vi runt oss hela tiden men inte alltid som dem visar det rätta ansiktet utan det kommer senare, gäller bara då att man vet hur man ska hantera situationen. Är lite som hur man ska hantera situationen då det kommer massor med snö och kyla... lika tröttsamma saker båda två om man säger så.

Viktig sak

En tripp till en annan metropol gjordes idag, Fagersta. Ja, jag vet inte riktigt vad man ska kalla staden för då det inte är en av dem större städerna här i Sverige och lär aldrig bli heller, fler som tar sig därifrån än dit.

Det som kan utmärka sig för Fagersta är deras innebandy för dem är duktiga på det men kanske ska det vara mera för att bo där.

Varför vi tog oss dit idag denna dag som var fylld av solsken var för att sätta ljus på en grav.

Ganska skönt att lämna Västerås bakom sig även om det bara skulle bli en kortare, räcker med ett par timmar för att jag ska kunna säga att det är skönt för det är det. Bilkörningen dit gick utan problem men det jag kunde se hade Fagersta fått mer snö än vad vi själva fått.

Här håller man på med en massa vägbyggen precis som hemma i stora staden, ingenting som avviker från det i alla fall.

Ta sig fram till graven ska jag inte säga vara enkelt då det var en halvmeter snö fram dit, sedan skulle vi sätta dem här ljusen och det var inte heller enkelt utan bara gräva sig ned för att kunna ställa ljusen i en egen lite grav.

Kanske spelar inte det här någon roll, det är trots allt tanken som räknas att vi har varit där. Det är för mig en viktig sak det här och lite för att ingen ska kunna säga att jag inte bryr mig.

Med feber

Egentligen så är det väl så, att arbeta med feber i kroppen och verkligen idiotiskt av en annan som redan har problem med en kroppsdel eller organ.

Man ska inte jobba med feber men jag gör det i alla fall då jag anser att jag kan göra det, jag har inte det där tunga fysiska arbetet som många andra har så då kan jag jobba. Det är inte roligt men det går med en del Alvedon i kroppen kan jag erkänna.

Redan under igår kväll kände jag av den här febern men lugnade sig lite inför sängen, hoppades att det skulle vara bra men var det inte.

Upp ur sängen innan klockan ringde för att ta mina mediciner och dem där extra Alvedon som jag måste ha för att dämpa ned skiten. Nu är det bara tuta och köra, inte bry sig om att kroppen protesterar så att säga och hoppas på det allra bästa.

En lång dag blev det fylld av svettningar och hostningar men jag klarade av att göra det som jag hade planerat för idag att göra.

Riktigt bra blev det jag gjorde så jag kan känna mig stolt att en bit på vägen är jag till att kanske få fram en mera tydlig planering över vad som ska utföras, hoppas nu att alla förstår syftet med den men ingenting man kanske alla gånger ska räkna med.

Alltid finns det någon som inte vill veta vad som finns att göra...

Slut på dagen och bara få åka hem till sitt där hemma, nu är det vila som gäller och se till att lyckas bli bättre till nästa arbetspass.

Sätta igång

Jag märker att det finns brister på många olika områden och det här ställer till det, det gäller verkligen att göra någonting så enkelt som möjligt för alla som deltar i någonting. Jag har arbetat i så många år och försökt att utveckla system som ska göra att man förstår vad man ska göra men på något vis så finns det luckor i hela systemet, vet inte om det är för att systemet är fel eller om det är så att man inte vill följa system.

Jag tror på rutiner för oss människor,  rutiner behövs verkligen för att allting ska snurra runt på ett smärtfritt sätt. Ja, jag vet att det finns dem som aldrig kommer klara av att följa rutiner men dem är inte så många faktiskt, om alla andra gör det så märks inte det fåtalet av.
Om man nu inte vill följa rutiner eller regler kanske man ska fundera om det verkligen är så lämpligt att arbeta i grupp eller tillhöra en grupp... kanske ska man sitta i en källare och räkna papper i en kartong på obestämd tid. 
 

Rutiner är just till för att det inte ska bli en massa missar, tänker man efter riktigt noga märker man att även i sitt hem har man rutiner för det allra mesta. Våra barn behöver rutiner att gå efter för att klara av att just vara barn, utan rutiner blir det ett enda stort kaos för både barn och föräldrar.
Nu ska jag inte säga att man inte ska kunna frångå rutiner under en kortare tid men då gäller det att man kan komma tillbaka på rätt spår igen och uppta dessa då det krävs.

Rutiner ska du även kunna för att anpassa efter ett behov så inte ska man enbart ha rutiner för att man ska ha dem, det ska finnas en anledning till det skapas en rutin kring någonting.
Vi kan se på världen inom säkerheten, här har man rutiner för allting för att man just ska kunna hålla en hög säkerhet för bryts en rutin bara för att en tycker att det är en löjlig rutin så har man äventyrat inte bara sin egen säkerhet utan andras säkerhet. 

Nu är det hög tid att se över det gamla och skapa nya rutiner om det krävs för det man ska utföra och verkligen kunna hålla reda på olika saker. Allt för ofta märks det att man blir alldeles för hemmablind och tappar dem här rutinerna vi har och då blir det rörigt och jag tror inte att det finns någon som vill ha det rörigt varken hemma eller på sitt arbete.
Vi människor mår bara bra av att dem här "onödiga" rutinerna att följa ibland. 
 

Fixat till

En ganska bra dag idag måste jag säga trots att det varit fullt upp, fått en del saker gjorda som gör att jag är sysselsatt lite längre fram också.

Var och hämtade två saker på kontoret för att planera vidare eller bättre på jobbet, gjorde det på min privata tid med timmar som jag kan känna att jag är skyldig så. Jag anser fortfarande att vissa saker kan man göra lite vid sidan om bara det gynnar en på ett positivt sätt senare och det här kommer att göra en del saker bättre.

Satte igång med det där förbannade förrådet på övre våning som jag sagt att jag skulle ta itu med någon gång, ett arbete som inte alls är kul men som måste göras nu.

Jag fick lite beslutsångest över en del saker, skulle det sparas eller saneras bort? Ni känner nog igen er själva i det här för många gånger kastar man någonting och sedan ångrar man det som man gjort... hade ju kunnat vara bra att spara.

Helt klar blev jag inte för jag tror inte att jag någonsin kommer bli det, alltid har jag någonting nytt som jag vill testa om det fungerar bättre. System ska förändras med jämna mellanrum och det ska gudarana veta att jag måste göra här hemma, verkar som att det inte finns ett enda system som är helt felfritt.

Investera

Jag har lärt mig en sak och det är att man måste dela upp sina investeringar för att kunna klara av det på lång sikt, jag pratar inte om sådana investeringar som ni kanske tror utan i det som man behöver ha för att ordna till saker.

Jag står inför kommande renoveringar av hemmet men jag måste sprida kostnaderna för det som ska göras för att det inte riktigt finns pengar till allt med en gång, tråkigt men sant.

Att investera i verktyg eller förbrukningsvaror är kanske inte det roligaste men ibland måste man göra det för att kunna göra saker.

Jag ser dem här verktygen och allt annat materiel som en investering för dem ska hjälpa mig att öka värdet på mitt boende, den största investeringen som jag kanske kan göra under min livstid ekonomiskt. Det gäller att mina barns framtid blir säkrad på ännu bättre vis den dagen dem blir äldre, kanske kan dem pengarna göra att dem får det lite bättre än vad jag själv hade då jag var ung.

Alla dessa verktyg som jag samlat på mig kan även det ge en slant i fickan om man väljer att sälja av, jag bryr mig inte om man behåller dem men vore kul om man gjorde det. Jag förstår om man inte vill ha kvar dem men jag ser dem som en investering för framtiden precis som mycket annat.
Pengar ska inte fastna på ett bankkonto utan dem ska snurra runt och kunna investeras i sådant men behöver...

Lika trött idag

Då har man gjort den här delens utbildningsdagar och jag kan ju bara säga att jag är lika trött i skallen som jag var igår. Mycket att mata in i skallen och försöka smälta det i lagom delar rör att komma ihåg senare, det är mycket information som man har nytta av men som sagt måste det smältas under en tid för att sedan kunna användas.

Det är skönt att handledarna i kursen kan göra det intressant och bjuda lite på sig själva med jämna mellanrum, det som gör att det inte alls känns som bara jobbigt hela tiden. Visst är det jobbigt att läsa lagar och paragrafer men för det behöver det inte bara bli en massa byråkratiskt snack som man kan uppleva det många gånger.
Det ska vara jobbigt att gå på kurs har jag lärt mig för det är så man verkligen anstränger sig för att få in alla information som man får omvandla sedan.

Det som är det allra jobbigaste är det här eviga sittandes och det har jag alltid upplevt. Man snappar inte upp allt då man blir sittandes och tänker på hur ont i häcken man får, här har man lagt in flera bensträckare för att motverka det hela och som jag enbart kan säga är smart.
Om själva gruppen som är med i utbildningen kan jag säga är så bra, en blandning från olika ställen med olika förutsättningar eller problem. Jag själv känner mig lyckligt lottad för dem här problem som övriga har kan jag inte tycka att jag har hos mig.

Lika trött i skallen var som sagt var idag med men det ska man vara då man går en kurs...

Trött i bollen

Mycket att ta in och samtidigt intressant att få reda på en massa saker, visst har jag vetat om en del av sakerna men är alltid bra att få en påminnelse om hur det egentligen är med alla dessa lagar och paragrafer.

Nu ska jag inte säga att det handlar enbart om lagar och paragrafer för det gör det ju inte, det handlar om så mycket annat med.

Jag kommer på mig själv att jag har tänkt fel jag med i flera fall men det får jag nu lösa så fort jag orkar med det... det ska lösas då det handlar om lite pengar som jag kan spara och som jag redan betalar en massa pengar för.

Att ha en massa olika försäkringsbolag men med samma försäkring kan jag tycka är så bortkastat, en av försäkringarna kommer jag förmodligen aldrig att ta bort då det gör att jag får en massa andra försäkringar billigare trots allt.

Just nu är jag så trött i huvudet efter alla den information som jag fått, ibland blir det bara för mycket för mg med kan jag erkänna.

Det blev ingen bra morgon för mig kan jag erkänna då jag redan från början var trött och inte blev av med tröttheten av någon anledning faktiskt.

Trots tröttheten så tog jag till mig en del av sakerna och som jag kanske kommer att kunna ha någon form av nytta av i mitt arbete.

Obehaglig känsla

Inte bara jag som har den... den här obehagliga känslan av att jag blir kollad med jämna mellanrum faktiskt. Nu pratar jag inte om min chef utan av en helt annan person som har tagit på sig rollen som chef och tycker att den har rätten på sin sida att göra det.
Det här är en person som kallas för kollega till mig men jag vet inte riktigt om man ska kalla den personen för det då det här sker.

Det förs samtal mellan mig och andra och inte jag som tar upp det, man tycker att det känns obehagligt för man känner sig kollad att man gör det man ska göra.
Det är inte alls bra att ha den där känslan inom sig för det blir bara så ruskigt att gå till sin arbetsplats och aldrig veta om den personen är där och vad det är som kommer att säga, vad är man ute efter egentligen?

Det var bra ett tag men nu igen då det blev rörigt på området satte det här igång igen och det var som att det kom lite konkurrens som personen inte klarade av, det har väl varit en roll att känna sig utvald att göra vissa arbeten. Jag kan inte se någon som helst utveckling på dem senaste fyra år som personen skulle ha gjort saker utan bara blivit ett totalt fall, kan man inte visa upp resultat så anser jag i alla fall att man misslyckats.

En skarp obehaglig känsla får man ibland då man inte vet vart man riktigt har personen någonstans, man aktar sig för att göra misstag som går att ta på.
Jag vet hur det är att man försöker få fast mig för saker som jag inte gjort eller sagt men den här gången ska man inte lyckas med det. Jag har sagt att jag löser mitt eget så får personen lösa sitt och kanske skulle man börja med att ta reda på hur man bemöter andra.

Innebandy idag igen

Inte riktigt planerat var det att jag skulle se på Innebandy idag men då man frågade mig om jag inte kunde komma och kolla och ta lite bilder kan jag inte säga nej. Jag är en sådan som inte alltid kan säga nej för det är för en god sak, lyfta fram vår ungdom och deras intresse för sport.

I det här landet säger vi att vi måste se till att våra ungdomar rör på sig men hur ska man få dem att göra det? Kanske kan man göra som mig, visa upp deras sport på bild så dem har någonting att vara stolta över.

Jag vill gärna tro att mina bilder stärker deras självförtroende och gör att dem spelar vidare trots att det kan kännas tufft ibland.

Vi behöver få fram bra spelare trots att det kanske tar några år för just dem här att komma uppåt men jag tror vi kan vänta på dem, på deras väg uppåt ska jag dela med mig av mina bilder till dem.
Riktigt kul att kolla på Poolspel för det väcker så mycket minnen hos mig från den tid som mina egna barn spelade det på sin väg uppåt.

På kvällen var det då dags att åka till hemmaplan för att se en match i PK1... visste inte ens att det skulle bli en match kan jag erkänna men jag måste bara se den sade jag.
Hur skulle det gå för det här laget vi har i den serien? Tveksam till att dem skulle vinna var jag redan då jag kom dit och visst fick jag rätt, en förlust redan nu. Jag vet inte riktigt vad man håller på med men jag får för mig att laget inte är i balans, för mycket starka krafter och osämja kan jag tycka då jag lyssnar av läget.

Det blev i alla fall bilder åt mig från dagen aktiviteter som jag delar med mig av alla som är med på vår sida, man ska dela med sig av det man har och inte behålla allting för sig själv.

Två matcher

En liten sovmorgon fick jag trots att jag inte alls räknat med det kan jag säga... lite sent att ta min medicin men jag fick i mig den i alla fall.

Upp och vakna till måste jag och det tog sin tid kan jag lova, en annan är inte så ung längre och det är så många bollar i luften jag har så jag knappt vet ibland hur jag ska lyckas med att få det att hålla.

Iväg efter ett par timmar för att tillbringa i en hall och kolla innebandy, ett av mina stora intressen det här med innebandy bredvid min fotografering. Hur sjuk jag än är så ska jag se min innebandy men inte på TV utan det ska vara in live som man brukar säga.

Först hade vi en A-lags match och det är ett tag sedan jag såg en sådan, nu var det dags att göra det igen då man hade tid för det och den var på hemmaplanen. Det kostar inte många kronor att se en sådan match så visst är det värt att spana vad dem äldre killarna kan så det inte bara är snacket som går.
Nu var det en match mellan två stora lag så man kunde räkna med lite mera hetta i allting som hände på golvet.

Ja, det blev en tuff kamp men med ingen vinnare då matchen blev oavgjord efter förlängning så ett poäng till varje lag... bättre än inget om man ser det så.
Mycket gruff var det i varje fall under matchen och det är egentligen helt otroligt att ingen gör sig mera illa än vad dem gör.

Andra matchen för dagen var en match i Division 3... den serie som grabben spelar i men som han inte kan delta i den här gången på grund av sin skada. Vi får nöja oss med att titta på och göra olika bedömningar om hur spelet ser ut, vi är i alla fall närvarande och bara det är bra.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här matchen faktiskt, bra emellanåt och ibland helt värdelös då en del spelare vill köra sitt egna lilla race.
En vinst blev det till slut med 12-9 och det kändes bara så skönt.

Förlustmatch

Ledig dag men inte från allt om man kan tro det. Jag har en sak som planerats in sedan länge och det är en tripp till Arboga för att se en match... grabben skulle ha spelat om det inte varit så att han gjorde sig illa i matchen mot Köping.

Nu skulle jag och grabben åka ändå och se på matchen och jag tycker det är bra att han är närvarande trots sin skada och så blev det.

Vädret blev sämre ju mera klockan blev och jag blev tveksam om det var så bra att åka men har jag sagt en sak så är det så, vi kom iväg.

Tanka bilen och införskaffa lite att fika som bestod av en massa onyttigheter men vadå, det är ändå fredag och då ska man vara onyttig. Man ska inte vara det varje gång man ska iväg på en match men ibland kan man vara det.

Det snöade på vägen till Arboga men att komma fram var ingen konst, övriga bilister verkade fatta att det bara var att ta det lugnt på vägen. Jag har fortfarande lyckats komma undan en massa olyckor och andra saker då jag varit på vägen och vill inte bli inblandad den här gången heller.

Matchen då? Ja, ingen bra match alls kan jag säga er utan jag blev bara besviken. Det här med att passa och hålla försvaret är precis som att man inte alls vill förstå, viktigare att driva bollen själv uppåt och göra mål.

Nu är det så att en del har väldigt svårt med att fatta att ett lag kommer enbart framåt genom att spela som ett lag.

En förlustmatch blev det igen mot Arboga och jag kan tycka att det var onödigt att åka då jag ändå visste om det, jag är en sådan som stöder mitt lag genom att visa närvaro. En sak som var viktigare än allt annat och det var att jag fick lite egen tid med min grabb trots att han inte spelade...

Slipper helst det

Det finns saker som jag helst slipper och det är byråkratiska människor som ställer en massa frågor och försöker trissa en till att göra bort sig hos chefen. Jag vet mycket väl att om jag inte säger någonting så gör den här personen i mitt ställe, det har hänt förr.
Jag försöker hela tiden hålla min rygg säker för att slippa bli utsatt för saker som kan kännas väldigt obehagliga.

Dem här personerna som försöker med sitt byråkratiska sätt för att få reda på saker ger jag inte mycket för, vet man inte vad andra menar så ska man kanske inte försöka göra sin egen tolkning av det. Jag vet nu hur den här personen fungerar och det gör att jag aktar mig mycket mer än vad jag egentligen skulle behöva göra, det är ganska krävande att behöva tänka hela tiden på att man är i två olika läger.

En annan sak som jag inte alls gillar är att man skriver och säger saker till chefen i mitt ställe, jag har god kontakt själv med chefen och kan prata för mig själv. Vissa saker kan jag själv ta upp om det finns ett behov av det men för det mesta går det att lösa på plats och det är det som jag alltid försöker med, lösa på plats.
Det som kan vara ett problem just nu behöver inte alltid vara ett problem.

Jag tycker att det är så illa att man vinklar det andra säger bara för att man inte ens är i närheten av den problematik som jag har. Det är enkelt att göra det så lätt för sig själv när man inte ens har varit med om att få kämpa för olika saker utan enbart fått det gratis.
Byråkratins röst kan man skippa då man pratar med mig för det låter mest som att det är ett sätt att trycka ned mig, tänk istället på att vi är arbetare båda två.
 

Vad som sker

Det kan man alltid fråga sig men en annan sak om man får reda på det och lika bra det i många fall. Jag har redan insett att det händer saker som inte är riktigt okej men om jag kan göra så mycket åt det vet jag faktiskt inte, jag gillar det inte men jag vet inte riktigt vad jag eller andra ska göra åt det.

Det andra blundat för under så lång tid har jag sett för så länge sedan och påtalat men ingen som lyssnat.

En sak som jag kan säga och som jag förstår är att det finns här en part som kommer må dåligt igenom det hela, jag vet för jag har varit med om det själv en gång i tiden. Att stå ensam i ett visst läge är tufft men jag hoppas innerligt att det finns någon annan på dess sida för att stötta och verkligen var med i striden.

Vad som sker är ingenting som jag riktigt fått reda på mer än diffusa uppgifter och kanske är det inte min affär?

Även om det är personer som inte tillhör dem allra populäraste hos mig så finns det regler för vad som får ske, ingen ska behöva behandlas med tystnad och det är det jag upplever av det jag får höra i dessa fall.

Kör raka rör istället för att vara så tysta om vad det är som är problemet, kanske går det att undvika en strid som bara blir långdragen i onödan och kanske skonar man en massa personer runt om.

Jag vet att jag inte ska lägga mig i då jag inte har alla uppgifter men jag vet också hur arbetsgivare tänker och vad dem kan sätta in i det hela för att få rätt... är rädd bara att någon ska skadas lika hårt som jag själv blev efter allt svek och förtal.

Skador händer

Visst ska man räkna med sådana saker vad man än gör, att göra sig illa gör man hela tiden och ibland gör man det trots att man inte märker av det direkt. Nu är ju inte alla skador så allvarliga men ett litet sår kan faktiskt bli väldigt allvarligt om man inte rengör det med detsamma.
Jag bryr mig sällan om att jag gör mig illa trots att jag vet att jag skulle ibland behöva söka för det, nu är jag bara så trött på sjukvården så jag håller mig undan.

Igår skadade sig min son i innebandyn, trampade snett och fick avbryta matchen på grund av det men han hade ont så... idag var det inte alls bättre utan hade blivit sämre med den där foten.
Att bara äta Alvedon och nonchalera svullnaden gör man inte, bara det att till mig säger man ingenting så jag vet inte hur jag ska göra.
Jag fick reda på det här efter ett samtal att frun skulle till Akuten efter jobbet med grabben... okej, då får hon ta den biten eftersom det inte duger att prata med mig.

Till Köping

Vad har den här dagen att bjuda på då?

Dagen började som alltid med att försöka ta sig ur sängen och starta upp motorn och det är inte det enklaste kan jag säga er. Jag vill helst inte kliva upp utan bara ligga kvar men då skulle man lika gärna kunna...
Bara att ta sig i kragen och ta sig upp och göra sig ordning för att möta den här dagen.

Jag var iväg två ärenden och därefter bar det av hem för att vila en stund för jag visste att jag hade en rad saker som jag skulle göra på eftermiddag och kväll, tröttheten fick jag skjuta åt sidan.
Jag känner mig hängig och egentligen skulle jag vilja slippa åka iväg till Köping den här kvällen men jag har inget annat val än att ta mig dit med grabben.

En match som vi alla vet kan vara tuff att spela då Köping så gärna vill vinna men det är det som är problemet, dem har inte vunnit över Tillberga dem sista mötena men vem vet, kanske gör man det den här kvällen.
Det blev en lång väntan på att matchen skulle starta och jag kände mig bara trött och inte blev jag piggare av att sitta där i en kall idrottshall och vänta.

Matchen börjar och redan efter ett par minuter kommer den första skadan på Tillbergas sida, en spelare mindre att räkna med in i styrkan.
I mitten av första period kommer nästa skada, min grabb trampar snett och gör sig illa så han måste sätta sig på bänken ett tag. Han kommer tillbaka i slutet för att försöka spela men det fungerar inte alls, betyder att två spelare är obrukbara i matchen och det känns bara tungt.

Matchen spelas och det är en bra match med ett högt tempo, Köping vill inte förlora och det märks klart och tydligt i deras spel.
Nu spelar det ingen roll den här gången för Tillberga är det starkare laget och det blir en vinst för dem... tillbaka till första plats i tabellen i slutspelet och det känns bara så skönt.

Värre nu

Jag har varit lite snuvig ett tag men det har inte varit mera än så, jag har bara väntat och hoppats lite på att förkylningen skulle bryta ut så jag fått det gjort. Nu på morgonen då jag skulle åka till jobbet kände jag mig allmänt krasslig och jag var snuvigare än vad jag varit... kommer den för förkylningen nu?

Jag var trött i kroppen och kände att jag blev bara varmare och varmare under passet idag, hade ingen som helst ork med någonting alls. Nu utförde jag det som jag hade att göra, jag smiter inte undan bara för att jag är lite dålig utan bara kämpar på som jag brukar göra. Det är bara att kämpa på och tränga undan dem här sjukdomskänslorna, sjuk får man vara då man är ledig helt enkelt.

Förkylningen blev värre ju mer klockan blev och det blev tyngre att jobba för nu blev jag bara varmare hela tiden och kroppen ville lägga av, snart får jag komma hem tänkte jag bara... klockan gick fruktansvärt sakta kan jag säga er.

Till slut blev klockan 18.00 och jag fick ta mig hem men det var svårt att köra, kände mig så matt men hem kom jag till slut.

Förvirrad

Jag har inte varit på min arbetsplats på några dagar så jag förstod att jag skulle ha saker att göra... blev mest förvirrad av att komma tillbaka kan jag erkänna. Att komma till arbetet kändes helt okej men känner att jag inte riktigt hör hemma där jag är utan skulle vara på annan plats med det som jag kan och kan utföra om jag bara får min chans.

Om det hade hänt någonting kan jag inte säga för ingenting jag märkte av utan det var mest att man hade garderat för sin egen del och det är ingenting som jag tycker är så okej. Att man inte gör mer än vad man kan eller tar egna beslut visar mig bara att man inte klarar av att leda en grupp, att man inte vill eller klara av att ta egna beslut.

Jag är en ledartyp men jag har även offrat mycket för att vara en sådan men jag är inte rädd för att förlora någonting för jag har redan förlorat det viktigaste...

Jag är mest förvirrad just nu då jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om den första dagen på länge på arbetet, upptäcker bara att det man hade kunnat göra har man inte alls gjort trots att man har fria händer då jag är borta.

Jag vet nu vad jag vill ha för förändringar för att kunna driva min verksamhet vidare, ska inte gå emot någon lag men jag måste komma på hur man ska klämma till för att komma vidare.