Såg inte

Visst kan man säga det att man inte såg faran komma men om nästan hela befolkningen såg faran komma så kan inte ett par enstaka säga att dem inte såg den komma. Man blir nästan häpen då landets högsta ledare sitter först och säger att det är ingen fara det som sker nu men då faran har kommit över oss och bitit sig fast ändrar man sitt svar om att man inte såg faran komma.

Kanske dags att lyssna på andra som är närmare det som sker eller?

Suckar bara djupt åt hur dum svensken kan vara, problemet är att jag själv är svensk men inte känner mig som svensk alla gånger.

Jag har lärt mig att ju längre tiden går desto fegare blir svensken i många allmänna frågor, vågar inte säga det dem vill svara för att dem kan råka illa ut och det här förstår jag inte. Vi lever i en demokrati sägs det och vi har yttrandefrihet men det är två saker som jag börjar undra över om det stämmer.

Säger jag saker som inte passar andra så är jag bara en besvärlig skit som man försöker tysta ned på olika vis, det som jag säger är känsligt.

Jag har lärt mig att säga vad jag tycker och tänker, genomskådar och är väldigt försiktig av mig mot andra människor då jag har förstått att inte alla gillar höra sanningen som kommer. Som svensk ska du vara tyst och låta dig sparkas på, helst ska du skämmas över att vara svensk i ditt egna land, mycket märkligt.

Faran är här och den har sitt grepp om landet, bara inse det istället för att blunda för allting. Hade man förstått alla varningar kanske det sett annorlunda ut men hur ska man göra nu när det gått så långt?

Ungdomarna får inte arbete och får inga bostäder och med det är faran stor att dem aldrig kommer lära sig vara vuxna utan tror att deras föräldrar ska göra allt för dem och försörja dem. Kanske dags att vi tar tillbaka vårt land på allvar och känner stolthet över att vi är svenskar?

Tiden närmar sig

Det går fort och det alldeles för fort kan jag säga er, jag vet inte vad jag ska tycka egentligen eller är ordet känna bättre? Min kollega sedan fyra år tillbaka ska gå i pension och det känns bara konstigt för mig då det är den andra sedan jag började på min arbetsplats för cirka sju år sedan.

Det känns konstigt att jag ska vara med om så många pensionsavgångar för att nu kommer det en till som kommer gå innan jag själv får gå så räknar med att jag kommer hinna avverka ett antal innan min egen pension.

Om jag ser fram emot det som ska komma kan jag inte säga men vad ska jag säga egentligen? Finns inte så mycket jag kan göra åt det här men någonting ska man i alla fall känna tycker jag.

Dagarna går fort eller tiden går fort och det fruktansvärt fort till en tid som jag helst inte vill ha då det skapar en massa känslor hos mig som jag inte vill känna.

Fick jag som jag ville skulle jag själv vilja gå i pension men som sagt var, har tretton år kvar innan det är min tur.

I fyra år har jag samarbetat med den jag har som kollega och mycket har hänt under dem åren, både gott och ont kan jag säga er men det har varit mycket upplevelser.

Nu hade jag sådan tur att den som jag fick efter första pensionsavgången kände jag sedan många år och det underlättade mycket. Den som kommer nu känner jag inte alls och vet inte riktigt om jag vill lära känna den heller.

Tiden närmar sig i alla fall och visst är jag glad för personens skull som ska gå i pension, jag får vara kvar ett tag till och bara hoppas att allt blir bra.

Måste känna

Det är självklart att man måste känna för att göra en sak för att annars har man ingen glädje av det som man ska göra.

Många gånger har man varit med om att en del gör saker bara för att andra tycker man ska göra det och hur kul är det egentligen? Slita för att någon annan tycker att det ska vara på det viset... nä, ska man göra någonting ska man också vara motiverad för att göra det.

Nu är det så att vi gör saker varje dag bara för att man ska göra det, gör man inte det så får man bara en massa saker som ligger på hög och väntar.

Samla på sig för mycket till en annan gång är inte heller så roligt så vissa saker bara måste man göra varje dag, exempelvis gå till jobbet. Nu skrattar ni kanske men det är så, man tvingar sig till att gå till jobbet för det är inte alltid så kul att gå dit.

Det finns en massa saker som man kan hoppa över att göra som man inte alls känner för att göra, då ska man strunta i det då det inte behöver vara så akuta saker. Gå till jobbet är en sådan där akut grej, går man inte dit får man ingen lön och betyder att man inte kan livnära sig.

Nä, det ska vara roligt att göra saker i sitt liv kan jag själv tycka trots att en del saker kanske man får göra lite senare på grund av tidsbrist. Inte är jag ute och springer för att jag tycker det är roligt, nä, sanningen är att jag aldrig är ute och springer.

Sluta upp med att göra en massa bara för att andra tycker att du ska göra det, lyssna på dig själv och kom med ett klart och tydligt svar om hur du tänker göra.

Varför inte

Man kan ställa sig en bra fråga just nu och det är varför inte låta hela skiten gå under? Om den kunde gå under tidigare och återhämta sig så måste den väl kunna göra det en gång till och samtidigt som detta sker så slipper man alla dessa snackisar som vill rädda den. Nu vet man inte vad man ska tänka då dem säger att dem vill rädda den då dem själva gör det dem säger andra inte ska göra...

Hur som helst kan jag tro att vi är på väg dit då den tröttnat på oss rejält då vi missbrukar vårt lån av den, vi skulle ta oss en funderare på hur vi skulle gjort istället.
Alla dessa krig och hot om krig gör det allt mera påtagligt att det kommer ta slut en dag och det kommer ta slut en dag. Vi tror att vi ska kunna bota allting men frågan är ju hur vi ska göra åt överbefolkningen som faktiskt är. Ingen som funderar egentligen på hur man ska klara av att föda alla dessa människor som skapas varje dag.

Javisst är det inte all som över lever men det finns en mening med det kan man säga, alla kan inte överleva för då skulle vi hamna i en ännu större katastrof.
Redan nu har vi stora problem men dessa ökar med tiden och dem som styr säger att dem ska ordna upp det här men då kommer bara frågan om hur? Det är inte bara att sitta med en massa lovande fram och tillbaka som aldrig uppfylls, det måste göras någonting radikalt för att kaoset stoppas.

Hela dagen

Det var jobbigt att ta sig upp idag och inte blev man mycket piggare av att se vädret där ute. Grått och ingenting annat och inte blev det bättre under dagen heller så.

Det är svårt att vara alert då det är ett sådant här väder och att komma igång som man ska är nästan totalt omöjligt, måste ta sakerna bitvis för att orka med allting som ska göras. Sakerna blir gjorda men det tar lite längre tid ska ni veta för pigg är man då inte.

Det där vita täcket får gärna komma nu och det får gärna ligga kvar så det blir lite ljusare utomhus och man orkar med att hålla sig vaken, just nu är det svårt.

Dricka kaffe eller någonting annat hjälper inte för att hålla sig vaken och alert som man brukar för det gråa där ute är som en svamp... helsike klimat.

Man blir inte heller piggare av att man har huvudet fullt av funderingar och en känsla av att ha blivit kränkt tidigare i veckan, just så jag uppfattade det som och jag har tänkt ännu längre och japp, jag känner att jag blev kränkt.

Det här är farligt just nu med alla funderingar och framför allt att ha den där känslan som jag har, tror att det kommer sluta illa faktiskt.

En hel dag i bara dvala på grund av det där gråa och alla funderingar i skallen som inte riktigt vill släppa sitt grepp om mig.

Händer saker

Visst händer det saker och frågan är ju den om allting är så positivt, jag bryr mig inte egentligen för en del saker har jag sagt tidigare att så kommer det att bli.

Sverigedemokraterna har blivit Sveriges största parti och vad kan det bero på egentligen? Mig förvånar det inte alls för fler och fler är förbannade och har valt att inte ha en Socialdemokratisk stat som dem inte riktigt ser som en sådan. Man tror att en en socialdemokratisk stat ska vara demokratisk eller rättvis på ett mera enkelt språk men insett att så är det inte alls, det där med rättvisa har bara försvunnit.

SD är kanske inte det mest optimala partiet kanske många säger men jag säger att det är inget parti för det är samma kålsupare som alla andra, dem säger bara det som många vill höra. Vi får väl se om partiet kan stå för det dem säger och jag säger att det kommer visa sig.

Jag själv har inget emot SD men jag är försiktig i mitt tänkande precis som med alla partier, tycker att man bara säger saker men klarar inte av att genomföra det.

Andra saker som händer är ju att jag har kommit lite längre fram i det jag har att göra här hemma. Nu tog jag mig i kragen och fixade en sak som jag skaffade hem prylar till för ett tag sedan, nu skulle det ske.

Det här är en sak som har satt många käppar i hjulet för mig under alla år jag bott här och renoverat det golvet där den sitter, en inspektionslucka. Vet inte riktigt varför den sitter där den sitter men nu är det så och nu skulle det snyggas till en aning för att den inte ska vara ett svårsmält inslag där nere.

Trygghetens stat

Alla vill väl tro det att man lever i en säker stat och vi här i Sverige pratar fortfarande om att det här är en säker stat, i alla fall dem som lever i "rätt" områden vill säga.

Man blundar för det som sker utanför sitt eget område för det är då det känns säkrast om man säger så. Har man pengar kan man skapa sig en viss trygghet men förr eller senare letar sig det där man inte vill in till sig också, ingen ska komma undan.

Sverige är ingen trygghetens stat som våra politiker sagt så länge trots att det inte alls varit så, det hela har eskalerat och man har valt att blunda för det finns viktigare saker att koncentrera sig för.

Det är svårt att förstå hur man kan blunda för att väldet söker sig in och förstör plats efter plats och vad då, det måste vara svårt att missa en sprängning? Kanske är man både döv, blind och dum för att missa det som sker och vilka är det som är det då? Jag har mitt svar klar men vilket är ert svar?

Jag är inte speciellt rädd av mig utan jag vet att det här är det som skulle komma och kommer bli värre men jag är orolig för den nästa generation som växer upp i det här. Man ska känna sig säker i sitt samhälle men jag tror inte det finns många som känner sig helt säkra i dagens läge, ser sig omkring en extra gång då man går på den mörka trottoaren.

Varje stad har sina områden som är värre än andra och sanningen är den att om man tagit itu med det här från början kanske vi skulle ha känt oss lite säkrare.

Inte känner man sig säkrare då det kommer fram att man till och med kan gå in på Rosenbad och plocka åt sig vapen och ammunition hur som helst. Ingen som vet var det här tagit vägen men det måste man väl veta vem som har tillgång till skåpet eller blundade man då det skedde?

Det finns mycket som man skulle kunna skriva om som gör det här landet som icke säkert längre men lyssnar våra beslutsfattare på det, tror inte det faktiskt så länge dem har SÄPO som skyddar dem för stora pengar.

Bara ett namn

Jag läser och hör vad som sker i samhället och jag märker mer och mer att fler och fler vill göra sig ett namn på det dem säger och som jag fnyser åt. Det som sägs är vad jag vetat hela tiden och som jag pratar om i flera år men var det någon som ville lyssna då eller? Nä, det var det inte men nu skapar sig andra namn med att säga samma saker och kan tjäna sig en hacka på det också.

Vi kan ta den här lilla tiggaren som på kort tid blivit ett stort namn i världen men som jag enbart ser som en liten tiggare. Inte kan jag tycka hon är konsekvent i sina uttalanden ska ni veta, varför ska inte vanliga människor få flyga men Påven ska göra det? Lite dubbla signaler kan man väl säga att det hela är eller tycker ni annorlunda.

Då man behöver komma till andra sidan vill man inte betala för det utan tigger sig till gratis resa med båten, just för att slippa flyga men ingen som tvingat henne till det här.

Varför flyger vår miljöminister istället för att ta tåget som hon förordar att andra ska? Man gör livet surt för andra men själv ska man ha det gott och bra när man reser och arbetar, ingenting ska vara enkelt för den vanliga människan som inte har ett namn stort i samhället.

Hur kan det vara så att man börjar i en så liten stat med att göra allting för? Vi kan inte alls rädda jorden med att dra ned på våra utsläpp som knappt märks i statistiken.

Vad ska jag göra för att skapa mig ett namn lika bra... har inga pengar som jag kan köpa det för utan måste göra någonting riktigt radikalt?

Kanske skulle man dra in på den krokiga vägen och bli kanske seriemördare för att då kan jag skapa mig ett namn, ett tag skulle man minnas mig men sedan bara försvinna? Ingen som minns mord bättre än att man klagar på miljön verkar det som.

Kunde varit utan

Efter en dag på jobbet hela dagen så ska det bli skönt att få komma hem och vila sig ett tag... tyvärr gubbe lille. Här ska det inte alls vilas utan det är bara hem och sätta i sig käk och försöka göra ett par saker innan det är dags att ta sig iväg till ett möte i föreningen, där mer än hälften uteblir som alla andra gånger.

Ja, jag förstår varför man inte vill gå på dem här föreningsmötena för jag skulle inte heller velat gå då det är bara en massa surrande om ingenting egentligen.

Jag har svårt att förstå varför det ska vara så mycket snack om ett träd, ska det fällas eller ska det inte fällas? Om det finns klagomål på det här trädet så finns det skäl för att fälla trädet eller vad tycker ni, jag skulle inte vilja ha min bil förstörd av en massa fågelskit. Vi vet att fågelskit fräter på lacken och kan kosta en hel del att fixa till och det är just därför jag har garage till min bil.

Ja, bara att säga det rakt ut att jag hade kunnat avstått från att gå på det här mötet som jag var på. En och en halv timme bara bortkastat av min lediga tid som jag kunnat vila på.

Att gå på ett möte där man bemöter andra med nonchalans och inte förståelse för det man säger trots att man sagt det flera gånger tidigare, nä, om man själv inte upplever det som ett problem så vill man inte lyssna heller på det.

Tufft

Javisst, det är tufft att vara ung i dagens tider då det det har blivit så mycket större konkurrens i samhället. Jag minns att det inte var lika tufft då jag var ung men då såg allting mycket mera annorlunda ut och ekonomin såg bra mycket bättre ut, nu ska det sparas hit och dit på allting.

Våra unga nu kanske aldrig kommer in på arbetsmarknaden utan får antingen leva på föräldrar eller på bidrag... inget av sätten är ett bra alternativ kan man säga.

Har du inte haft en bra skolgång kan man säga att du inte har en chans alls på arbetsmarknaden men inte alltid det beror på individen själv, handlar om att skolan inte klarat av sitt uppdrag.

Min egen uppfattning är just den att skolan inte klarar det som den är till för men det får man inte säga högt, alldeles för många som har en massa argument om att jag bara pratar strunt. Jag kan säga att det är sällan som jag träffat på en lärare eller rektor som riktigt brinner för sitt arbete, tror att det går att använda sig av pedagogik dem lärt sig på sin utbildning.

Det är tufft för våra ungdomar i samhället nu och kommer bara bli ännu värre och vem ska vi skylla på egentligen? Allt kan vi inte skylla våra invandrare på för egentligen är dem oskyldiga, vi får skylla på makten och kapitalet som skapat den situation som vi befinner oss i.

Någonting måste göras innan det är alldeles för sent om det inte redan är det?

Bara småsaker

En dag där det mesta handlade om att ta det lugnt blev det och kanske var det bra det, ibland behöver man den där vilodagen.

Nu är det ju inte så att jag legat på soffan hela dagen för det gör andra mycket bättre än mig kan jag ju säga. Jag kan slappa trots att jag gör saker och jag fick en del gjort trots att jag inte flådde på som jag brukar göra.

Man ska vara nöjd med det som sker under en helg men visst önskar man att man hade gjort ännu mera, skönt att få saker gjorda för att senare ta det ännu lugnare. Nu är det som det är för det finns anledningar till att man inte kan eller ska ha för mycket att göra med en gång, ingen som mår bra av att det hela tiden snurrar runt så man blir tokig.
Jag vet att jag hinner med allting men jag är också en sådan som inte vill vänta för länge med att göra sakerna.

Helgen eller ledigheten har varit lång och jag satte upp en del saker på listan att göra, allt blev inte klart men en av dem viktigaste detaljerna fick jag gjort och då är jag tacksam.
Nu är det bara att förbereda sig för en lång vecka på arbetet för den kommer bli lång och kanske kan jag få säga lite för lång vecka?

Musik

Vad skulle man göra om inte musiken fanns att lyssna på, lyssna på skitsnack hela dagarna?

Jag har alltid haft ett musikintresse trots att jag inte kan spela instrument, inte sjunga en enda ton rätt men ändå har musiken varit en del av mitt liv och är det fortfarande. Med musiken kan man glida in i sig själv och med den gamla musiken minnas olika delar av det liv som varit en gång.

Jag har ett stort intresse av att lyssna på all den äldre musiken som jag har hemma för det var musik som gjordes förr men som är också på väg tillbaka.

Rap eller vad det nu heter är ingenting för mig, snacka till musik kan till och med jag göra kan jag tycka... 

Texter med en massa snusk och våld är ingenting heller för mig för jag resonerar att det våldsamma samhället kan vi lämna utanför det här. Att bli påmind om allt det som sker i världen behöver vi inte alls utan vi behöver musiken för att fly undan den riktigt världen ibland.

I några dagar nu har jag tillbringat med att lyssna igenom dem skivor som jag har, bara flytt in i mig själv då jag sitter med hörlurar på mig. Så mycket bra musik som gjorts genom åren men som nu nästan glömt bort av många i min ålder och den yngre generationen bannar som skit.

Jag kommer inte säga att allt var bra förr för det var det inte och det är likadant nu, inte allt som är bra som produceras. Inom musiken kommer det saker för varje enskild persons tycke och smak.

Ja, jag har kvar en del av mina skivor och det är för mig ett sätt att hålla mig kvar i min ungdom som jag haft men som börjar gå över till ålderdom.

Gamla ansikten

Jag har träffat på en av mina gamla bekanta sedan min tid då jag arbetade på Västra sjukhuset för så många år sedan, minns knappt när jag slutade där för att pröva mina vingar hos en privat arbetsgivare kan jag säga.

Jag kände igen henne med en gång precis som hon gjorde med mig och jag blev lite ställd faktiskt, ovanligt att dem gamla stannar upp mig men jag var glad att hon gjorde det.

Det blev en kort pratstund om vad vi gör nu för tiden och hur vi mår rent allmänt men i mitt huvud dök alla dem gamla minnena igen... jag minns verkligen den tiden som vi jobbade ihop.

Det fanns så mycket positivt på den tiden och det fanns mycket positivt med den här kvinnan också som då jobbade med mig som sköterska, ibland har jag tänkt på alla dessa gamla arbetskollegor som jag då hade och som fick en plats inom mig.

Jag minns alla dem här gamla ansiktena som jag hade runt mig men vissa minns jag speciellt för dem var speciella för mig, betydde mer än vad jag kanske på den tiden trodde.

Om jag skulle vilja ha tillbaka den tiden då? Jag vet faktiskt inte då det fanns saker som jag kanske inte alltid var så nöjd med men med den som jag träffade nu skulle jag kunna arbeta med igen eller umgås fortfarande med.

Ganska sorgligt måste man tycka, man slutar på ett ställe och tappar kontakten med dem för att tro man inte ska ses igen och så plötsligt så där... man springer på varandra igen och man minns allting som en gång var.

3 dagar

Då har man gjort en veckas arbete och nu inväntar det tre dagars ledighet för min del. Ja, jag vet inte om jag ska säga ledig för jag har saker här hemma att stöka undan och jag hoppas att jag få dem här sakerna gjorda nu.

Jag har sagt att jag ska ta det lite lugnt men samtidigt måste jag också hålla igång för jag får för mig att då jag tar det för lugnt blir jag bara sämre, bra för mig att ha saker att göra då jag är ledig. Att inte ha att göra kan man inte påstå att jag har för jag har egentligen mer än vad jag borde ha att göra.
Det mest akuta för att det ska bli klart måste jag bara göra och om jag har tur kan ett par saker bli klara under dem här tre dagarna.

Tre dagar går fort som alla vet, planeringen man gör upp hålls inte alla gånger och man blir sur på sig själv för att man tagit det för lugnt, sådan är jag. Väldigt höga krav på mig själv har jag för jag vill att det hela ska följa den tidsplaneringen som jag sätter upp men varje gång jag misslyckas blir jag bara sur på mig själv. Nu har jag ursäkt för att inte hålla på som jag brukar men jag säger också att man kan inte alltid använda sig av den för att slippa göra saker.

Efter en veckas arbete har man rätt att få koppla av men jag brukar inte ge mig den rätten och inte många andra heller, räknar med att så mycket saker ska bli gjorda och det blir det.
Nu vet jag att den här helgen måste jag sänka mig själv för att inte bli sämre igen då jag håller på att ta mig tillbaka efter det som varit nu.

Alla minnen

Ganska skönt är det måste jag erkänna, att minnas allt det gamla som man varit med om och hur allt har förändrats. Kan inte säga att alla förändringar varit så positiva men säg mig om det finns någon som tycker att allt varit positivt... kanske dem som alltid tjänat på förändringarna?

Jag har mina minnen och jag lever av dem också, att få minnas tillbaka i tiden tycker jag bara är en ren njutning trots att allt kanske man inte ska minnas. Hur som helst finns alla minnen kvar inom mig och det är skönt att få tänka tillbaka på det goda som skett under mitt liv, att jag sedan ibland minns det som kanske inte var så gott får jag ta.
Jag tror ingen kan göra sig av med alla sina minnen men är det någon som lyckas måste det vara av skälet att det finns en massa som förstört dem.

Ta en stund tillsammans med någon och minnas det som man gjort gemensamt är extra kul, det finns en massa svårigheter på vägen man klarat av att komma över. Finns nog ingen som har matchat perfekt med en annan människa utan varit tvungen att kompromissa om olika saker och det är det man kan minnas tillsammans.
Det är av dem här minnena som man kan komma över mycket senare i sitt liv, minnas att det och det kanske man inte ska göra om eller att det finns saker man gjorde förr som skulle fungera än i dag.

Jag lever på mina minnen och jag skriver ner saker som skedde förr men gör det även i dagens läge, vill inte glömma någonting men vill samtidigt inte ha allt inom mig.
Minnen gör att vi kan leva...

Hur går det ihop

Innan jag loggar in för att göra mitt inlägg för den här kalla novemberdagen passar jag på att läsa lite nyheter och jag hinner med en del innan jag fastnar vid en sak, det svenska regeringsplanet kan inte lyfta till Bosnien.

Vilka ska flyga med planet tänker jaga? Måste läsa och ser vår miljöministers namn... det här låter för mycket konstigt kan jag säga i dagens läge med tanke på allt snack om att vi ska värna om miljön.

Vår miljöminister vill skyhöja skatter på drivmedel och tycker att vanliga bilar i stort sett ska förbjudas för oss vanliga svenskar, själv kan hon sätta sig i flygplan och resa jorden runt och då snackas det inte om miljön.

En riktig dubbelmoral här ska det sägas, ska den idioten åka någonstans kan hon ta det där tåget alla tjatar om istället för att beskylla andra för att skita ned luften genom bilåkandes och flygningar.

Miljöministern kan visst göra som hon vill, flyga till Spanien för att snacka om vattennivån från ena sidan till andra sidan... varför tog hon inte ekan dit då?

Ena dagen snackar bort sig i drivmedelspolitiken för att nästa dag flyga till FN för att vara med i miljömöte... kunde hon inte hitta ett mera miljömedvetet sätt att komma dit?

Och nu ska hon till Europa med flyget... dit kan hon väl ta tåget?

Jag tror nog att hon kan ta alternativa transportfordon för att komma dit och snacka sitt dösnack men jag tror hon står över alla andra, det som gäller oss vanliga gäller inte henne.

Kanske är det så att miljöministern får en massa rabatt om hon gör av med bränsle, kan kosta en del att tanka makens stora monster till bil. Dem ska inte spara som vi andra ska göra så visst står dem över dem lagar som dem skriver.

Vad har lilla Greta att säga om dessa trevliga resor då? Kanske tar hon miljöministern i örat?

Flathet

Det är bara en riktig flathet som vår regering styrt det här landet i fyra år plus den tid som dem fick extra förra året. Inga större förändringar i samhället har visats upp för att göra det här landet stort igen utan bara tvärtom... det finns inte så mycket positivt egentligen som jag kan se med Sverige.

Jag har lite svårt att förstå vad det är som vi i Sverige har att visa upp för turister som kommer hit för att se det vackra landet i norr.

Våldet ökar i samhället och just nu pratar man om alla sprängningar som sker runt om i landet men vad ska regeringen göra åt det då? Nä, som jag har hört förnekar dem ju att det sker för det är fortfarande ett säkert land men det kan det inte vara om människor inte känner sig säkra i sina hem ens.

Kanske ska alla som vill vara säkra flytta ut på landet men då kommer vi till nästa problem, staten vill ju göra det dyrare att resa med bil så hur vi än försöker blir det bara fel. Javisst kan vi resa kollektivt om vi väljer landet men asch, det finns knappt några kollektiva färdmedel där på landsbygden.

Regeringen är ett misslyckande och dem kommer bara tappa ansiktet mer och mer så att säga att socialdemokratin är död stämmer nog snart. Inget rättvist samhälle det här för att sossarna är precis samma tjyvar som alla andra, har man själv det bra så varför bry sig om andra för?

En enorm flathet är det i Sverige på allting, byråkratin tar sån tid så att då besluten kommer är allt förlorat.

Jag är fri

Vet inte längre om man kan ställa sig och säga dessa ord längre för jag vet inte om man själv tror på det, jag är en fri människa. 

Starka ord som kanske inte är så sanningsenliga för ser man sig runt överallt så är man inte fri i det här landet som ska vara så demokratiskt. Folket har slagit för att få jämställdhet i samhället men är det verkligen så jämställt som man tror? Nja, säger jag om det påståendet för jag kan inte se jämställdheten så som andra ser den.

Vi har den här kvoteringen som man gör för att få in fler kvinnor på "mansposter" som det heter så snyggt, för mig känns det bara fel för jag resonerar att den som är mest lämpad för jobbet ska ha det och då spelar det ingen roll om det är ett hål eller stolpe dem har.

Tycker bara det är löjligt att ha en diskussion om kvotering för inte blir det mera jämställdhet för det.

Vi har det här med den så kallade rasismen i landet, vi svenskar ska rätta oss efter dem som kommer hit. Vi är tvungna att ta bort det ena och andra ordet för att dem som kommer in i landet känner sig kränkta men hur tror dem då vi svenskar känner det då man säger att vi inte ska ha skolavslutning i kyrkan?

Nä, som jag kan se det så är det inte vi svenskar som står för rasismen.

Ta det här med att utländska män kan ta svenska flickor men en svensk man kan inte ta en utländsk kvinna för vi är mindre värda, är inte det här rasism? 

Jag är ingen fri man i det svenska samhället då andra har rätten att kalla mig för rasist och mycket annat ostraffat trots att jag inget är av det...

Tiggare

Jag läste igår om den lilla klimatsmarta flickan som fick sin resa gratis över Atlanten med båt och som nu gick ut och "önskade" om att få hjälp med att ta sig över till Spanien.

Jag vet inte vad ni kallar det för men för mig är det som en sorts tiggeri och det är väl det som vi inte vill ha i vårt samhälle, ingen ska tigga av andra men just det som hon gör. Samtidigt kan jag fundera över varför andra ska betala hennes resor för att få se hela världen medan andra inte kan få se ett skit av vår värld bara för att hon anser det fel att flyga?

Kanske hade det varit bra om det fanns en plan för hur man ska ta sig från punkt A till punkt B innan man startar upp någonting.

Jag kan säga det att jag inte skulle tanka min bil och ge gratis skjuts åt henne för hon kan göra det ur egen ficka om det är nu att hon vill se allting runt sig... köper inte det som hon säger då det hon säger nu sade jag mycket tidigare och ingen lyssnade då på mig.

Jag har egentligen ingenting emot tiggare men när jag vet att det inte kommer till rätt ändamål så ska det vara förbjudet.

Fler och fler pratar om att förbjuda tiggeri så varför inte förbjuda den här personen också att tigga av andra för inte ger hon tillbaka någonting andra genom det, inte som jag ser det som. Det dröjer inte länge förrän hela världen har glömt den här flickan så varför göra så stort av det nu för?

Bara inse att världen behöver sitt flygande och kommer aldrig avverka det för hennes skull, inte tror jag världens länder lägger ned sina försvar för att hon tycker det. Dem kommer inte skrota sina stridsvagnar heller för att vår miljöminister tycker att dem spyr ut för mycket av det fossila bränslet så varför hålla på att diskutera det hela.

Sedan att Sverige ska vara världens räddare kan jag inte se poängen av för så mycket skitar vi inte ner.

November

Vi har klivit in i november månad nu och det märks nu att det börjar gå mot dem där kallare graderna kan man kanske säga, gäller att vara beredd att klä sig varmt.

Jag behöver aldrig hålla reda på vilken dag det är på året för det talar andra om för mig men en sak som jag inte alls gillar, hur många dagar det är till jul. Intresserar mig inte att det blir jul och jag vet förresten inte vad jag har för nytta av att veta det i november heller?

Om jag ser fram emot det? Nä, jag kan inte säga att jag bryr mig speciellt om vad det är för dag eller månad, slutade med det för länge sedan och tycker att alla dagar är precis lika. Jag orkar inte hålla reda på allting och det första som jag då plockar bort är vad det är för månad och dag för det kommer alltid en ny dag efter den som har passerat.

Fram med dem varma kläderna för att inte frysa sönder sig för det har varit varmt så länge så kroppen inte riktigt hinner med kylan. Inte nog med att det är kallt så kommer det kallt regn den här dagen och vad säger man då, så klart det här ska komma för det hör ihop med höstvädret.