Snö

Underbart att det kom nu till slut och sedan är det en annan historia om hur länge den får ligga kvar, just nu är det bara vara tacksam att den kom. Med snön kom även ljuset, det ljus som blir av att det finns snö kan man kanske göra tydligt.

Under en längre tid har det varit väldigt mörkt och dystert och det är för att det finns ingenting som gör det ljusare utomhus men kanske nu...

Javisst är det så, med snön kommer det en massa andra saker som inte är bra och då snackar vi om halkan som ingen är beredd på trots att dem ser att det är snö och glasklart på marken. Att kanske sakta ner på vägen är ju helt otänkbart för en del då dem tycker att det ska vara elvärmda vägar på vintern... inte undra på att olyckorna stegrar under den här tiden.

Jag vet inte om man behöver ha så bråttom dit man ska, det skulle löna sig att åka lite tidigare istället.

Jag ser hur en del leker på vägarna och dem bryr sig inte om att det kommer andra både framför och bakom dem, allt är bara en lek för dem. Jag vet inte om man bryr sig om att man kan skada andra människor men jag har tolkat det som att det gör man inte, en människa går att ersätta mer än en bil.

Kan fundera

Ja, jag kan inte komma undan det här med att fundera över hur andra människor tänker eller vad dem tänker med. I ena stunden säger man saker och i andra stunden struntar man helt i vad man själv sagt om vad man ska göra.

Det som jag har svårast med att förstå är hur man kan göra sina anhöriga så illa till den milda graden så man driver dem till sjukdom.

Det här med att göra saker för att underlätta vardagen klarar man inte av men att gå till någon för att fika kan man göra... i fem timmar utan att egentligen ha gjort någonting vettigt. Just dem delarna kan reta mig till gallfeber och jag ser det bara som ett tecken på att man inte vill göra saker.

Hur man kan gå och driva i fem timmar utan att göra saker som behövs göras bara för att någon annan ska göra det är så svårt för mig att förstå?

Människan är en väldigt komplex varelse eller ska jag säga fruktansvärd varelse? Finns ingen som helst empati längre i det så kallade samhället för man bryr sig bara om sig själv i långa loppet, varför göra saker som andra tjänar på? Ingen förståelse alls för att det här kanske är någonting man gynnas av senare... nä viktigare att man själv mår bra och inte sliter ut sig.

En sjuk värld full av sjuka varelser som verkligen ser till att slå ut varandra i sin kamp om att göra ingenting vettigt.

Hålla handen

Hålla handen är väl gosigt tycker en del men jag pratar inte om det här med att hålla handen på sitt barn eller sin käresta utan nu handlar det om en äldre person.

Det finns dem som alltid ska hållas i handen för att dem ska kunna göra saker och det här tycker jag är märkligt, nog måste man kunna göra saker utan att någon håller dem i handen. Jag är inte en sådan som håller handen på någon för någon gång måste man lära sig att göra saker på egen hand.

Ett barn håller man i handen av olika skäl som vi alla vet, kan vara för att vi är rädda för att barnet ska springa över en gata eller för att visa barnet att det är tryggt hos en.

Vår käresta håller vi i hand kanske på grund av att vi känner den där tillhörigheten eller att bara ska vara så då vi är kära.

Att hålla handen på en annan äldre person bara för att det ska göras saker kan jag rynka på näsan åt, det ska bara vara att säga till att det ska göras och sedan ska det vara klart. Nu är det inte så enkelt för en del kommer aldrig lära sig vara utan den där personen som alltid ska hålla handen på dem.

Visst är vi olika som människor men då ska man också veta vad som är rätt plats eller syssla för en att göra, klarar man sig inte på egen hand kanske man inte ska vara på en plats där man får ta alla beslut på egen hand eller där man måste göra allting på egen hand.

Alla människor kommer till den där punkten där man måste släppa sitt grepp om sina hjälpredor och göra misstagen som alla gör men måste också lära sig att man kan få kritik...

Spara in

Hela tiden ska man spara in på saker för att det kostar men samtidigt läggs det pengar på en massa saker som man "tror" vi behöver. Vad är det som gör att man tror att vi behöver vissa saker samtidigt som man måste dra in på andra delar som vi verkligen behöver och som kan kosta oss mycket mera i framtiden?

Allt är som sagt upp och ned i vår värld och det är som att man bara gör det här för att håva in pengar till egen ficka.

Jag själv har det väl inte så illa men jag tycker att jag inte heller kan spara in på så mycket mera då jag har två barn som kostar en del och som måste kunna bo och leva ett tag till. Att veta att jag inte kommer kunna vara barnfri inom dem närmaste åren trots att dem är vuxna gör mig lite skärrad, trodde i min enfald att jag skulle kunna göra saker för egen del nu.

Ibland vet man inte var man ska spara in någonstans och då blir det att man sparar på det som man egentligen inte kan spara in på.

Vi får höra hur illa det är och att det ska sparas in någonstans, är det inte så att vi har styrande som ska se till att allt bara glider på för att vi ska ha det bra utan att spara? Jag vet inte om våra styrande egentligen är så bra på att räkna ekonomi och ändå betalas det ut kraftiga löner åt dem, var gör dem av pengarna?
Det är nog så att ingen av oss som inte är med och räknar som egentligen vet vart pengarna tar vägen eftersom det här med att spara hela tiden tas upp.

Som civilperson försöker man spara på dem ekonomiska medel vi har men inte alltid det lättaste då allting bara höjs fortare än vad lönen höjs.

Sluta blunda

Kanske är det dags nu svenska folk att sluta blunda för allting och börja agera!

Jag har sett den här utvecklingen som varit och många gånger har jag pratat om den för att föra fram den i ljuset men på grund av att andra är känsliga för sanningen så har man blundat för den. Nu kan man inte riktigt leva ett liv med att blunda på hur illa ställt det är med mycket i vårt samhälle, det är som ett korthus och en framtid väntar oss med ännu värre saker.

Jag är helt säker på att det där slutet finns någonstans men inte att det blir ett lyckligt slut då...

Alldeles för länge har man blundat för sanningen och kampen om att få en stat större och större i invånarantal. Det har gått så långt så att vi inte klarar av att försörja folk, skaffa dem bostäder för att få en befolkning som kan ta egna beslut och andra saker som är viktiga för framtiden.

All planering är så kortsiktig för landet då man inte i första hand tänker på folket i landet utan alltid ska vara med och peta i andras länders välfärd. Kanske dags att börja bry sig om det som sker här hemma eller?

Jag uppmanar inte någon till att göra statskupp eller dylikt för jag är emot våld men jag uppmanar andra att säga ifrån, säga det dem verkligen vill säga för att andra ska lyssna och vakna upp ur sin koma.

Allting kryper oss närmare av det vi inte vill och vi kan inte känna den där tryggheten för oss och våra barn som vi verkligen vill känna. Inte är det så säkert som en del vill påvisa om att det är, bara en massa lögner för att kunna göra saker ännu värre kan jag tycka många gånger.

Många priser

Visst kan man vinna många tävlingar som inte existerar och jag har en och samma vinnare i flera av dem ska ni veta, om det sedan är några priser att vinna vet jag inte. Egentligen skulle man skapa olika priser i feghet, årets mobbare, årets lögnare och mycket annat och i många av dem här fallen vet jag exakt vem som skulle få dessa priser.
I dagens läge finns det en rad olika priser man kan få men det är inte i dumhet konstigt nog men kanske ingen som vill ha ett pris som bevis på hur dum man egentligen är?

Jag har aldrig varit mycket för det här med att få pris för någonting och inte varit så mycket för att vara den som visar vad jag går för. Den offentliga delen har jag vänt ryggen emot för jag ser ingen glädje i att visa upp vem jag är hela tiden.
Då det är saker på arbetet som ska ske brukar jag hålla mig undan med svaret om att jag är ingen offentlig person och kommer aldrig bli det heller, därför jag inte håller på med politik.

Ett pris på hyllan betyder mycket för en del människor, stärks av att veta att dem är för tillfället bäst i det dem utövar men jag vet inte om dem skulle ställa upp ett pris där det står "Årets rövhål"? Nä, kan tänka mig det för det skulle sänka deras moral drastiskt och skulle hamna bland alla andra som utövar sporten, bli deras jämlike så att säga där ingen eller alla är samma rövhål.

Så kan det vara

Ja, där ser man hur det kan vara med det svenska systemet vi har i landet för det här med att betala ut bidrag. Höga bidrag och rätten till att vara sjuk hur länge kan man visst få... bara du inte är svensk så.

Jag brukar inte knystat mig i det här med bidrag eller att det är fel att våra invandrare får bidrag men just nu kan jag bara känna att jag måste göra det. Hela vårt system är bara så fel då man låter svensken ha helt andra regler än dem som kommer in i landet.

När du kommer hit får du skydd men samtidigt bidrag för att klara dig ett tag, fram till att du får ditt svenska medborgarskap. När du väl är en medborgare kan du börja plocka ut dina rättigheter som du inte arbetat dig till under din livstid i ditt egna land... ja, det delas ut pengar som svenska befolkningen betalar in i skatt och inte får ett skit för mer än att bli ganska nedslagna i skorna.

Fullt ös

Det här blev en sådan dag där det är fullt ös från början till slut och det gör att man inte hinner med att ha tråkigt alls. En del kanske skulle klagat på att det hela tiden snurrade på men jag var bara nöjd för det är skönt att man har att göra under dagarna.

Ja, det finns dem som fått det för sig att det inte finns så mycket att göra hos oss men jag har fullt upp kan jag säga. Jag hittar alltid någonting som jag kan arbeta med för att det ska bli ännu bättre.

Man ger mycket i jobbet men man få mycket av det också om man bara vill inse att det är ett riktigt bra arbete. Det gäller bara vara kreativ och komma på hur man ska lägga upp sitt arbete för att det ska flyta på och se vad som ska göras för att komma vidare hela tiden i den utveckling som krävs för att ligga på topp.
Ibland kan man kanske tycka att det är ett arbete som man inte vet vad det ska leda till men som sagt, det leder till att så många mår bra av det.

Min dag slutade inte med att jag slutade jobbet utan det fortsatte några timmar efteråt också och det är ju så med oss alla, vi har ett privatliv som kräver sin del av oss.
Vara nöjd med sin dag ska man vara då man till slut får koppla av för dagen och se fram emot en natts sömn.

Mycket sker nu

Javisst, det är mycket som sker nu och det är frågan om det inte är dags nu att man slår igen sina öron för att slippa allting, finns gränser för vad man orkar med att lyssna på.

Vi kan sålla bland allting det vi får höra eller kan vi inte det? En del kan sålla och andra tror på allting som man hör och det kan bli ganska förödande för olika människor... det som man läser eller hör stämmer inte alla gånger men kan stämma. Nu är frågan om hur man tar upp saker och ting, allt är inte tillåtet att skriva och säga.

Vi har nyheterna om flickan längre ner i landet som inte hittats än och då har det gått en vecka sedan försvinnandet, kommer förmodligen inte hittas vid liv efter en så lång tid. Allt är bara tragiskt men det är som att allt tragiska ska fram till oss som lyssnar på radio eller ser på TV.

Vi blir mättade av allt det tragiska och till slut slutar vi bry oss då vi inte orkar med allting för det är för mycket just nu av det här.

Vi har ett land som nästan rasar ihop på grund av vanskötsel och vi har dem som ser till att det blir värre och värre för att man inte alls vill samarbeta.

Vi kanske ska fråga oss om det inte är dags att slå tillbaka för att visa att vi har verkligen tröttnat på hela skiten, vi kan strejka ett par dagar för att visa att landet inte klarar sig utan oss. Nu pratar jag inte bara om en gren utan på alla områden, det skulle visa vilket kaos det skulle bli utan oss som verkligen vill att det ska ordna upp sig.

Det är mycket som sker nu och man hör hur man pratar fram och tillbaka bara för att inte komma någon vart. Det är dubbelmoral överallt så man kan kräkas på det, vanliga ska inte gör si och så men politiker kan göra det för det ingår i deras arbete och dem behöver verkligen sin semester på annan ort.

Javisst kan man tröttna på allting det här som händer och som hela tiden förmedlas ut till oss men ingen blir gladare av att höra det här.

Såg inte

Visst kan man säga det att man inte såg faran komma men om nästan hela befolkningen såg faran komma så kan inte ett par enstaka säga att dem inte såg den komma. Man blir nästan häpen då landets högsta ledare sitter först och säger att det är ingen fara det som sker nu men då faran har kommit över oss och bitit sig fast ändrar man sitt svar om att man inte såg faran komma.

Kanske dags att lyssna på andra som är närmare det som sker eller?

Suckar bara djupt åt hur dum svensken kan vara, problemet är att jag själv är svensk men inte känner mig som svensk alla gånger.

Jag har lärt mig att ju längre tiden går desto fegare blir svensken i många allmänna frågor, vågar inte säga det dem vill svara för att dem kan råka illa ut och det här förstår jag inte. Vi lever i en demokrati sägs det och vi har yttrandefrihet men det är två saker som jag börjar undra över om det stämmer.

Säger jag saker som inte passar andra så är jag bara en besvärlig skit som man försöker tysta ned på olika vis, det som jag säger är känsligt.

Jag har lärt mig att säga vad jag tycker och tänker, genomskådar och är väldigt försiktig av mig mot andra människor då jag har förstått att inte alla gillar höra sanningen som kommer. Som svensk ska du vara tyst och låta dig sparkas på, helst ska du skämmas över att vara svensk i ditt egna land, mycket märkligt.

Faran är här och den har sitt grepp om landet, bara inse det istället för att blunda för allting. Hade man förstått alla varningar kanske det sett annorlunda ut men hur ska man göra nu när det gått så långt?

Ungdomarna får inte arbete och får inga bostäder och med det är faran stor att dem aldrig kommer lära sig vara vuxna utan tror att deras föräldrar ska göra allt för dem och försörja dem. Kanske dags att vi tar tillbaka vårt land på allvar och känner stolthet över att vi är svenskar?

Tiden närmar sig

Det går fort och det alldeles för fort kan jag säga er, jag vet inte vad jag ska tycka egentligen eller är ordet känna bättre? Min kollega sedan fyra år tillbaka ska gå i pension och det känns bara konstigt för mig då det är den andra sedan jag började på min arbetsplats för cirka sju år sedan.

Det känns konstigt att jag ska vara med om så många pensionsavgångar för att nu kommer det en till som kommer gå innan jag själv får gå så räknar med att jag kommer hinna avverka ett antal innan min egen pension.

Om jag ser fram emot det som ska komma kan jag inte säga men vad ska jag säga egentligen? Finns inte så mycket jag kan göra åt det här men någonting ska man i alla fall känna tycker jag.

Dagarna går fort eller tiden går fort och det fruktansvärt fort till en tid som jag helst inte vill ha då det skapar en massa känslor hos mig som jag inte vill känna.

Fick jag som jag ville skulle jag själv vilja gå i pension men som sagt var, har tretton år kvar innan det är min tur.

I fyra år har jag samarbetat med den jag har som kollega och mycket har hänt under dem åren, både gott och ont kan jag säga er men det har varit mycket upplevelser.

Nu hade jag sådan tur att den som jag fick efter första pensionsavgången kände jag sedan många år och det underlättade mycket. Den som kommer nu känner jag inte alls och vet inte riktigt om jag vill lära känna den heller.

Tiden närmar sig i alla fall och visst är jag glad för personens skull som ska gå i pension, jag får vara kvar ett tag till och bara hoppas att allt blir bra.

Måste känna

Det är självklart att man måste känna för att göra en sak för att annars har man ingen glädje av det som man ska göra.

Många gånger har man varit med om att en del gör saker bara för att andra tycker man ska göra det och hur kul är det egentligen? Slita för att någon annan tycker att det ska vara på det viset... nä, ska man göra någonting ska man också vara motiverad för att göra det.

Nu är det så att vi gör saker varje dag bara för att man ska göra det, gör man inte det så får man bara en massa saker som ligger på hög och väntar.

Samla på sig för mycket till en annan gång är inte heller så roligt så vissa saker bara måste man göra varje dag, exempelvis gå till jobbet. Nu skrattar ni kanske men det är så, man tvingar sig till att gå till jobbet för det är inte alltid så kul att gå dit.

Det finns en massa saker som man kan hoppa över att göra som man inte alls känner för att göra, då ska man strunta i det då det inte behöver vara så akuta saker. Gå till jobbet är en sådan där akut grej, går man inte dit får man ingen lön och betyder att man inte kan livnära sig.

Nä, det ska vara roligt att göra saker i sitt liv kan jag själv tycka trots att en del saker kanske man får göra lite senare på grund av tidsbrist. Inte är jag ute och springer för att jag tycker det är roligt, nä, sanningen är att jag aldrig är ute och springer.

Sluta upp med att göra en massa bara för att andra tycker att du ska göra det, lyssna på dig själv och kom med ett klart och tydligt svar om hur du tänker göra.

Varför inte

Man kan ställa sig en bra fråga just nu och det är varför inte låta hela skiten gå under? Om den kunde gå under tidigare och återhämta sig så måste den väl kunna göra det en gång till och samtidigt som detta sker så slipper man alla dessa snackisar som vill rädda den. Nu vet man inte vad man ska tänka då dem säger att dem vill rädda den då dem själva gör det dem säger andra inte ska göra...

Hur som helst kan jag tro att vi är på väg dit då den tröttnat på oss rejält då vi missbrukar vårt lån av den, vi skulle ta oss en funderare på hur vi skulle gjort istället.
Alla dessa krig och hot om krig gör det allt mera påtagligt att det kommer ta slut en dag och det kommer ta slut en dag. Vi tror att vi ska kunna bota allting men frågan är ju hur vi ska göra åt överbefolkningen som faktiskt är. Ingen som funderar egentligen på hur man ska klara av att föda alla dessa människor som skapas varje dag.

Javisst är det inte all som över lever men det finns en mening med det kan man säga, alla kan inte överleva för då skulle vi hamna i en ännu större katastrof.
Redan nu har vi stora problem men dessa ökar med tiden och dem som styr säger att dem ska ordna upp det här men då kommer bara frågan om hur? Det är inte bara att sitta med en massa lovande fram och tillbaka som aldrig uppfylls, det måste göras någonting radikalt för att kaoset stoppas.

Hela dagen

Det var jobbigt att ta sig upp idag och inte blev man mycket piggare av att se vädret där ute. Grått och ingenting annat och inte blev det bättre under dagen heller så.

Det är svårt att vara alert då det är ett sådant här väder och att komma igång som man ska är nästan totalt omöjligt, måste ta sakerna bitvis för att orka med allting som ska göras. Sakerna blir gjorda men det tar lite längre tid ska ni veta för pigg är man då inte.

Det där vita täcket får gärna komma nu och det får gärna ligga kvar så det blir lite ljusare utomhus och man orkar med att hålla sig vaken, just nu är det svårt.

Dricka kaffe eller någonting annat hjälper inte för att hålla sig vaken och alert som man brukar för det gråa där ute är som en svamp... helsike klimat.

Man blir inte heller piggare av att man har huvudet fullt av funderingar och en känsla av att ha blivit kränkt tidigare i veckan, just så jag uppfattade det som och jag har tänkt ännu längre och japp, jag känner att jag blev kränkt.

Det här är farligt just nu med alla funderingar och framför allt att ha den där känslan som jag har, tror att det kommer sluta illa faktiskt.

En hel dag i bara dvala på grund av det där gråa och alla funderingar i skallen som inte riktigt vill släppa sitt grepp om mig.

Händer saker

Visst händer det saker och frågan är ju den om allting är så positivt, jag bryr mig inte egentligen för en del saker har jag sagt tidigare att så kommer det att bli.

Sverigedemokraterna har blivit Sveriges största parti och vad kan det bero på egentligen? Mig förvånar det inte alls för fler och fler är förbannade och har valt att inte ha en Socialdemokratisk stat som dem inte riktigt ser som en sådan. Man tror att en en socialdemokratisk stat ska vara demokratisk eller rättvis på ett mera enkelt språk men insett att så är det inte alls, det där med rättvisa har bara försvunnit.

SD är kanske inte det mest optimala partiet kanske många säger men jag säger att det är inget parti för det är samma kålsupare som alla andra, dem säger bara det som många vill höra. Vi får väl se om partiet kan stå för det dem säger och jag säger att det kommer visa sig.

Jag själv har inget emot SD men jag är försiktig i mitt tänkande precis som med alla partier, tycker att man bara säger saker men klarar inte av att genomföra det.

Andra saker som händer är ju att jag har kommit lite längre fram i det jag har att göra här hemma. Nu tog jag mig i kragen och fixade en sak som jag skaffade hem prylar till för ett tag sedan, nu skulle det ske.

Det här är en sak som har satt många käppar i hjulet för mig under alla år jag bott här och renoverat det golvet där den sitter, en inspektionslucka. Vet inte riktigt varför den sitter där den sitter men nu är det så och nu skulle det snyggas till en aning för att den inte ska vara ett svårsmält inslag där nere.

Trygghetens stat

Alla vill väl tro det att man lever i en säker stat och vi här i Sverige pratar fortfarande om att det här är en säker stat, i alla fall dem som lever i "rätt" områden vill säga.

Man blundar för det som sker utanför sitt eget område för det är då det känns säkrast om man säger så. Har man pengar kan man skapa sig en viss trygghet men förr eller senare letar sig det där man inte vill in till sig också, ingen ska komma undan.

Sverige är ingen trygghetens stat som våra politiker sagt så länge trots att det inte alls varit så, det hela har eskalerat och man har valt att blunda för det finns viktigare saker att koncentrera sig för.

Det är svårt att förstå hur man kan blunda för att väldet söker sig in och förstör plats efter plats och vad då, det måste vara svårt att missa en sprängning? Kanske är man både döv, blind och dum för att missa det som sker och vilka är det som är det då? Jag har mitt svar klar men vilket är ert svar?

Jag är inte speciellt rädd av mig utan jag vet att det här är det som skulle komma och kommer bli värre men jag är orolig för den nästa generation som växer upp i det här. Man ska känna sig säker i sitt samhälle men jag tror inte det finns många som känner sig helt säkra i dagens läge, ser sig omkring en extra gång då man går på den mörka trottoaren.

Varje stad har sina områden som är värre än andra och sanningen är den att om man tagit itu med det här från början kanske vi skulle ha känt oss lite säkrare.

Inte känner man sig säkrare då det kommer fram att man till och med kan gå in på Rosenbad och plocka åt sig vapen och ammunition hur som helst. Ingen som vet var det här tagit vägen men det måste man väl veta vem som har tillgång till skåpet eller blundade man då det skedde?

Det finns mycket som man skulle kunna skriva om som gör det här landet som icke säkert längre men lyssnar våra beslutsfattare på det, tror inte det faktiskt så länge dem har SÄPO som skyddar dem för stora pengar.

Bara ett namn

Jag läser och hör vad som sker i samhället och jag märker mer och mer att fler och fler vill göra sig ett namn på det dem säger och som jag fnyser åt. Det som sägs är vad jag vetat hela tiden och som jag pratar om i flera år men var det någon som ville lyssna då eller? Nä, det var det inte men nu skapar sig andra namn med att säga samma saker och kan tjäna sig en hacka på det också.

Vi kan ta den här lilla tiggaren som på kort tid blivit ett stort namn i världen men som jag enbart ser som en liten tiggare. Inte kan jag tycka hon är konsekvent i sina uttalanden ska ni veta, varför ska inte vanliga människor få flyga men Påven ska göra det? Lite dubbla signaler kan man väl säga att det hela är eller tycker ni annorlunda.

Då man behöver komma till andra sidan vill man inte betala för det utan tigger sig till gratis resa med båten, just för att slippa flyga men ingen som tvingat henne till det här.

Varför flyger vår miljöminister istället för att ta tåget som hon förordar att andra ska? Man gör livet surt för andra men själv ska man ha det gott och bra när man reser och arbetar, ingenting ska vara enkelt för den vanliga människan som inte har ett namn stort i samhället.

Hur kan det vara så att man börjar i en så liten stat med att göra allting för? Vi kan inte alls rädda jorden med att dra ned på våra utsläpp som knappt märks i statistiken.

Vad ska jag göra för att skapa mig ett namn lika bra... har inga pengar som jag kan köpa det för utan måste göra någonting riktigt radikalt?

Kanske skulle man dra in på den krokiga vägen och bli kanske seriemördare för att då kan jag skapa mig ett namn, ett tag skulle man minnas mig men sedan bara försvinna? Ingen som minns mord bättre än att man klagar på miljön verkar det som.

Kunde varit utan

Efter en dag på jobbet hela dagen så ska det bli skönt att få komma hem och vila sig ett tag... tyvärr gubbe lille. Här ska det inte alls vilas utan det är bara hem och sätta i sig käk och försöka göra ett par saker innan det är dags att ta sig iväg till ett möte i föreningen, där mer än hälften uteblir som alla andra gånger.

Ja, jag förstår varför man inte vill gå på dem här föreningsmötena för jag skulle inte heller velat gå då det är bara en massa surrande om ingenting egentligen.

Jag har svårt att förstå varför det ska vara så mycket snack om ett träd, ska det fällas eller ska det inte fällas? Om det finns klagomål på det här trädet så finns det skäl för att fälla trädet eller vad tycker ni, jag skulle inte vilja ha min bil förstörd av en massa fågelskit. Vi vet att fågelskit fräter på lacken och kan kosta en hel del att fixa till och det är just därför jag har garage till min bil.

Ja, bara att säga det rakt ut att jag hade kunnat avstått från att gå på det här mötet som jag var på. En och en halv timme bara bortkastat av min lediga tid som jag kunnat vila på.

Att gå på ett möte där man bemöter andra med nonchalans och inte förståelse för det man säger trots att man sagt det flera gånger tidigare, nä, om man själv inte upplever det som ett problem så vill man inte lyssna heller på det.

Tufft

Javisst, det är tufft att vara ung i dagens tider då det det har blivit så mycket större konkurrens i samhället. Jag minns att det inte var lika tufft då jag var ung men då såg allting mycket mera annorlunda ut och ekonomin såg bra mycket bättre ut, nu ska det sparas hit och dit på allting.

Våra unga nu kanske aldrig kommer in på arbetsmarknaden utan får antingen leva på föräldrar eller på bidrag... inget av sätten är ett bra alternativ kan man säga.

Har du inte haft en bra skolgång kan man säga att du inte har en chans alls på arbetsmarknaden men inte alltid det beror på individen själv, handlar om att skolan inte klarat av sitt uppdrag.

Min egen uppfattning är just den att skolan inte klarar det som den är till för men det får man inte säga högt, alldeles för många som har en massa argument om att jag bara pratar strunt. Jag kan säga att det är sällan som jag träffat på en lärare eller rektor som riktigt brinner för sitt arbete, tror att det går att använda sig av pedagogik dem lärt sig på sin utbildning.

Det är tufft för våra ungdomar i samhället nu och kommer bara bli ännu värre och vem ska vi skylla på egentligen? Allt kan vi inte skylla våra invandrare på för egentligen är dem oskyldiga, vi får skylla på makten och kapitalet som skapat den situation som vi befinner oss i.

Någonting måste göras innan det är alldeles för sent om det inte redan är det?

Bara småsaker

En dag där det mesta handlade om att ta det lugnt blev det och kanske var det bra det, ibland behöver man den där vilodagen.

Nu är det ju inte så att jag legat på soffan hela dagen för det gör andra mycket bättre än mig kan jag ju säga. Jag kan slappa trots att jag gör saker och jag fick en del gjort trots att jag inte flådde på som jag brukar göra.

Man ska vara nöjd med det som sker under en helg men visst önskar man att man hade gjort ännu mera, skönt att få saker gjorda för att senare ta det ännu lugnare. Nu är det som det är för det finns anledningar till att man inte kan eller ska ha för mycket att göra med en gång, ingen som mår bra av att det hela tiden snurrar runt så man blir tokig.
Jag vet att jag hinner med allting men jag är också en sådan som inte vill vänta för länge med att göra sakerna.

Helgen eller ledigheten har varit lång och jag satte upp en del saker på listan att göra, allt blev inte klart men en av dem viktigaste detaljerna fick jag gjort och då är jag tacksam.
Nu är det bara att förbereda sig för en lång vecka på arbetet för den kommer bli lång och kanske kan jag få säga lite för lång vecka?