Alltid bästa

Jaha ni, idag måste jag ju erkänna att jag träffat på en som inte egentligen känner till sin arbetsgivares ledord för här saknades det totalt det där goda mötet som det snackas om. Ja, jag är inte så känslig men i det här fallet kan jag börja fundera lite över hur mycket som fastnat av det hela i den skallen ska ni veta.

Någon glädjespridande person ska jag ju inte påstå att den här människan är utan mera en person som suger ur glädje ur en annan. Jag kommer med glädje för att uträtta ett uppdrag som jag har och jag sänks ganska snabbt då jag möter personen ska erkännas.

Alltid bästa möjliga möte, ledordet räcker verkligen inte till där utan kanske dags att skicka personen på en charmkurs och lite riktiga övningar i hur man möter andra människor och hur man sprider glädje runt sig.

Kanske inte min rätt att säga det här men jag anser att en sådan person inte skulle arbeta med det som hen gör utan se sig om ett arbete som är mera lämpligt, kanske i en lagerlokal där hen får arbeta helt avskilt.

Nog med sådana tråkigheter om hur människor kan vara mot andra och till på köpet kollegor, dem finns överallt och kommer aldrig försvinna heller.

Coronaviruset kan vi läsa massor av i dagens nyheter och det sprider sig så nu måste alla ta sitt ansvar med sin handhygien och mycket annat för den delen, ingen vill bli smittad och det gäller även mig trots att jag inte är rädd.

Det som skrivs kan upplevas lite som att man sprider panik bland folket just nu kan jag känna, blir inte bättre av att Greta får ännu mera rubriker så visst får hon publicitet trots att det finns värre saker än det hon protesterar emot just nu.

I allt det här eländet ska jag skriva att det faktiskt finns en sak som var positiv idag, fick ett meddelande om att brandskyddsarbete min kommande chef lagt fram blev ett "Guldkorn" på utbildningen och bland sina kollegor. Tackade för den hjälp som hon fått till att lyckas med det och det är så man blir rörd över att man kan vara till nytta.

Jag själv tackar mina kollegor som gett mig det uppdraget att hjälpa mig att utföra det grundarbete som jag gjort.

Mycket om det

Visst ska man vara aktsam just nu när vi har en så stor sak som kan ta liv utan att en enda kula avlossas.

Människor kan gå bort på många olika vis och den här sjukdomen sprider sig lite som en eld från träd till träd utan att man kan fälla så man får en brandgata. Mer och mer åtgärder gör man för att slippa att det sprids men frågan är om det kommer hjälpa speciellt mycket?

Hela Italien i karantän och det säger mycket ska man veta, en massa pengar som faller bort då turister inte är välkomna och ge landet en massa inkomster. Vad är det som är viktigast, pengar eller hälsan? Beror lite på vem man pratar med men jag tycker det är bra att man tar det här på allvar trots att jag inte är rädd för egen del. Jag ligger i riskzonen eftersom jag har hjärtat att tänka på men jag är inte alls rädd utan det får väl bli som det blir säger jag bara.

Som vanligt

Vackert väder idag då man kliver upp för att möta ytterligare en dag av sitt liv och inte har jag långtråkigt i mina dagar, hinner inte med det kan jag säga er. Hela tiden har jag saker som jag ska göra och har jag ingenting att göra så hittar jag på. Varför ska man vara ledig en dag och bara ligga i soffan eller sängen för, finns så mycket annat att göra och som är nyttigare.

Får mig en kopp kaffe för att sedan bara köra igång det som ska göras inomhus men det finns en önskan om att kunna avvara lite tid där ute i solen.

Okej, solen får vänta ett tag till för nu måste jag koncentrera mig på att få så mycket som möjligt undanstökat. Är det så att jag har så lite som möjligt att göra inför semestern betyder det för mig att kanske det här året får jag ha den där semestern som jag aldrig tidigare haft.

För mig skulle det betyda mycket om jag slapp jobba fyra veckor även då jag är ledig så därför kör jag på som vanligt då jag har en stund över.

Sista helgdagen

Då är man i stort sett klar för att göra den sista helgdagen för den här gången och det känns skönt trots att jag inte haft en så lång helg att göra egentligen men ändå. I hela mitt liv har jag arbetat helger eller obekväma arbetstider och jag har trivts med det också men ibland kan jag tappa sugen för det kortare stunder.

Just nu kan jag känna att det är ganska jobbigt att ta mig upp för att åka till jobbet en lördag och söndag men jag tror också det beror på det väder vi har. Man blir inte riktigt inspirerad av att ta sig upp då andra ligger och sover fortfarande utan man vill göra samma sak.

Nu ska jag inte alls klaga för jag har det ganska lugnt på jobbet under helgerna och kan stöka undan en massa saker som inte blir gjorda under vardagarna, det är bara det att ibland känns det så ensamt på jobbet.

Man biter ihop och jobbar på men märker snart hur man pratar en del med sig själv för att kanske få bra svar på det man funderar över, ganska sjukt och det håller jag med om. Det här kan ses som ett problem för att prata med sig själv ses många gånger som sjukligt hos våra kunder.

Som sagt var, jag ska snart göra den sista dagen av helgen för den här gången och sedan är det att vänta i fjorton dagar innan nästa helg ska göras.

Trots att jag arbetat helg har jag lyckats få lite gjort här hemma också men det tog emot lite till en början. Det måste bli klart snart så jag kan lägga all min tid på att vila för det fungerar inte riktigt att arbeta på två ställen hela tiden.

Började bra

Ja, det började bra den här dagen kan jag tycka men andra kanske tyckte annat. Det var visserligen lite grått på morgonen då man skulle ta sig till jobbet men det blev bättre.

Solen tittade fram framåt förmiddagen och det var som att det var någon hört att det var dags att den skulle komma fram igen. Vi behöver verkligen lite bättre väder för att må bra och förbereda oss för den här våren som vi har att se fram emot.

Trött var jag men jag hade att göra så tröttheten var bara att skjuta undan för att göra alla arbeten som jag hade framför mig, där det fanns avbokningar fyllde jag med annat som skulle göras. Ja, jag har alltid saker att göra ska ni vet på min arbetsplats och det är en del saker som jag inte ens ska behöva göra.

En hel del frågor dyker upp i min arma skalle kring en del saker som jag upptäcker som jag inte tycker stämmer. Svar kan jag alltid glömma för då jag ställer mina frågor möts jag av lögner eller bortförklaringar, vem vill egentligen svara ärligt?

Njuter av solen då jag får eller kan vara ute gör jag och jag mår bra trots att det är lite kallt men varför klaga då solen är framme?

Konstig dag

Ja, nog kan jag säga att det här blev en konstig dag för mig. Egentligen skulle jag vara helt ledig men bara för att det skulle vara ett möte flyttade jag timmar för att komma in... helt i onödan ska ni veta nu och inte var jag glad över det.

Min enda lediga dag under veckan blev bara helt förstörd och jag vet inte vad man ska tycka och tänka om det men okej, nästa gång kommer jag inte göra så här kring den personen.

Två timmar som jag hade satt undan för att vara med på ett möte och så blir det ingenting, får reda på det väldigt sent och det är ännu värre.

Bara att kasta om dagen för att det ska bli någon ordning men jag vet inte om jag fick till det riktigt bar men visst kunde jag styra om det mesta. Var in ett tag på jobbet för jag skulle ändå varit på möte så kunde lika åka in en stund som jag måste göra då jag ändå har tjänstetid.

Tråkigt nog så kommer det här att finnas i mitt minne och funderingarna hur mycket man ska offra för andra.

Idag var jag ut en stund på kvällen och körde men jag hade helst sluppit det, en grym dimma som verkligen såg till att sikten var minimal.

Här blir man bara arg då en del inte förstår att använda sig av pinnen på vänster sida för att visa var dem ska och det skulle vara bra om man slog på sina ljus också. Fruktansvärt många som kör olagligt och man frågar sig själv var farbröderna i gul och blåa bilar är när det är så här?

Sprider sig

Javisst, det sprider sig och varför skulle det inte göra det för?

Nu har man gjort sig en nyhet av det genom att stänga skola i Stockholm men kanske för att det går en kunglighet där eller tillhör en finare skola än den allmänna skolan? Jag är ganska osäker på att man skulle stänga en skola så snabbt annars bara för att man hittar en smittad.

Tänker inte klanka ner men man kan undra om det här är ett ytterligare bevis på att vi har inte samma värde i landet, dem som finns här nere är det inte så stor fara med.

52 fall som man har hittat med smittan och givetvis kommer det öka trots att det finns dem som säger att dem garderat sig och att det inte är någon som helst fara. Man får tro vad man vill eller lyssna på vem man vill, jag själv har insett att lyssna på vad som sägs gör ingen mindre orolig för många gånger förr har det sagt saker som inte stämmer.

Det här är ingenting att leka med då vi vet att över 3000 personer redan gått bort i led av smittan och det kommer komma ännu flera. Nu ska vi inte få panik för det är det värsta vi kan få, håll huvudet kallt men var försiktig i dina kontakter med andra.

Vi vet hur fort saker kan sprida sig innan någon riktigt fattat vad som skett och det är vad jag tror att det gör nu med det här också. Agera är ett ord som inte många förstår innebörden av innan det är försent i många fall och därför det blir som det blir.

Grå igen

Jaha, man tar sig upp den här morgonen också och den är grå den igen men lik förbaskat måste man gå igenom den även om det hade varit skönast med att ligga kvar i sängen som alla förstår. Redan nu på morgonen börjar hjärnan gå igenom vad som kan komma ske under dagen, en del saker finns redan planerade men det är dem där eventuella sakerna som kommer upp. Svara på saker som inte skett kan man inte göra men i det här arbetet kan man gardera sig med att ha svar på olika saker innan för att inte överraskas.

Det kan vara bra att ha med sig en reservplan också om det skulle vara så man får lite tid över till annat.

Jaha, visst hade dagen en massa innehåll och även en sak som jag inte alls ville ha och det var snö av den blöta sorten. Just den här dagen då jag skulle ut och trampa ett bra tag så ska det givetvis snöa som attan.
Bara bita i det sura äpplet för jag vet att jag får komma in i värmen till slut efter en promenad i ett dassigt väder, det blev i alla fall en bra dag som gick undan bara för att jag hade saker att göra. Lite längre blev jag kvar på arbetet men har mig själv att skylla kan jag erkänna och lite av arbetet tog jag med mig hem att göra. Man ska inte göra som jag gör men det här är bara så typiskt mig kan jag säga, utan någonting att göra känner jag mig lite värdelös.

Nu har jag morgondagen att se fram emot och kanske blev det inte så som jag räknat med kan jag erkänna men det får vara som det är. Jag är av den där hjälpsamma personen så jag offrar tid för att andra ska kunna visa upp ett lyckat resultat för myndigheter. Kanske och jag säger kanske kan jag få någonting utav det jag med.

Inte lika bra

Jaha, det var då ingen sol som mötte mig idag då jag kom upp utan det var en regnig dag som mötte oss här i Västerås. Det får vara som det är, det är en ny dag i alla fall i våra liv och den ska tragglas igenom den med hur som helst.

Vet inte från början vad som väntar på mig då jag tar mig iväg på morgonen och lämnar av frun på sitt arbete och jag sedan vidare till mitt egna.

Sällskap fick jag idag i alla fall och det var skönt, fick någon att ventilera mig med och rådfråga om en del saker. Ibland behöver jag dem här dagarna tillsammans med den här personen kan jag ju erkänna, den enda som är kvar sedan 2004 av den gamla grupp vi tillhörde en gång i tiden.

Klockan tickade på fort men det blev inte så långrandigt som det ibland kan bli och det mest otroliga var att jag fick så mycket gjort samtidigt som jag hade sällskap.

En del saker idag som dök upp som var lika tråkiga som vädret vi fick ska jag säga och som vanligt började min hjärna arbeta. Mycket funderingar över hur andra tänker och inte tänker på vad dem gör och inser att det är för mycket av min kraft som försvinner då jag gör det.

Önskar bara att man kunde vara lite mera försiktig i hanteringen av andras pengar och ägodelar, det är inte bara att spendera och kasta innan man förstår hur mycket som finns och vad värdet är.

Nu hoppas jag på att det ska bli bättre väder under morgondagen, behövs efter den här dagen ska ni veta. Mycket ljus som kan ge kraft är vad jag behöver.

Ny dag

Vaknar upp till en ny dag och nya möjligheter brukar man säga. Jag har aldrig riktigt förstått vad man menar med det som man säger men visst finns det möjligheter att få nya saker gjorda på en ny dag men gäller också att man orkar med att göra det.

Solen är framme den här morgonen då jag sitter här och bara förbereder mig mentalt för att komma till en arbetsdag, första dagen efter en veckas semester.

Kanske kan det här bli en riktigt bra dag men jag förutsätter att det ska bli det, ingen anledning att börja dagen med att tro att det ska bli en skitdag. Solen har kommit fram och vad annat kan man säga än att det är underbart och att det får gärna vara så lite oftare?
Ja, det är dags att ta sig iväg nu för att komma igång med den här dagen och det första bekymret blir att hitta en parkering.

Alltid den här måndagen på schemaveckan kan det vara lite problematiskt att få tag på parkering, bli att parkera och gå drygt en kilometer men det kan vara en bra start på en lång dag.
Arbetsplatsträff där det kanske inte sägs så mycket som jag inte redan känner till kan jag erkänna, det mesta brukar jag veta om innan det ska komma upp men alltid bra att höra om man ändrat på någonting. Jag får på något vis ihop mina protokoll vad man än säger och hur mycket lite man säger... ganska duktig på att notera.

Ja, det blev en bra dag där jag fick en del sol på mig trots att det var en del inomhus också, jag har det som filosofi att försöka gå ut ett par minuter då och då när solen har vett att komma fram.

Tar inte på allvar

Ett konstigt land det här Sverige kan man tycka många gånger, man säger en sak och gör en annan sak då det gäller.

Läste nu för en kort stund om två små grabbar som kommer tillbaka från ett ställe där Coronaviruset härjar och grabbarna hade haft feber ett bra tag... vad ska man tro om det. Kan det vara så att dem bär på smitta eller är det enkelt virus dem fått?

Ja, i det här fallet kanske man skulle ta ett test för att utesluta men icke, här skulle föräldrarna själva avgöra vad som var lämpligast.

Vi har nu en farsot som härjar och då ska man ta det på allvar men det är som att Sverige tycker att det är ingen större fara. Vad är det egentligen som är allvarligt i det här landet, att våra kungligheter har diarré eller?

Många gånger skrivs det på väldigt konstiga sätt i tidningarna och då är det  inte ens dem det handlar om. Vad då sorg för att en nära vän genomgått en skilsmässa? Vi normala går igenom det här jämnt i landet och inte är det någon som skriver om det.

Folket i landet är det inte synd om utan dem kan man sparka på hur mycket som helst bara dem höga mår bra. Allt är så förskräckligt om det händer någonting med våra styrande höns, trodde dem var människor med men visar sig att det är ett gäng möss som är livrädda för allting.

Tänk er själva, hur tjock skulle inte tidningen vara om man skrev om allting som hände folket? Ingen som skulle orka läsa den tidningen varje dag, inte jag i alla fall men det är bara en tanke.

Det är inte allting som tas på allvar i det här landet kan jag tycka, det som kommer som varningar från samhället ses inte som farligt förrän dem själva råkar ut för saker. Vi hörde ju vad man sade om dem här sprängningarna tidigare och det var ju inte så farligt tyckte man, visst fasiken är det väl allvarligt om det sprängs öppet i samhället. Det ska inte behöva smälla en enda gång alls men här handlade det av massor av smällar.

En enda

Det slog mig faktiskt idag då jag var och kollade på träningsmatch i fotboll i eftermiddags, jag har bara sett en enda match i innebandy den här säsongen som varit och jag har inte alls saknat den.

Sedan grabben lade av med inomhussport har jag inte satt min fot på en arena för att se dem slå den där lilla bollen över planen och inte saknat det över huvud taget ska jag säga er.

Vad som gjort att jag tappade det där intresset för innebandyn var nog alla dessa saker som skedde och där jag upptäckte hur det går till i ridån. Det var inga fina grejer som skedde utan en ganska påtalande mobbing för att få bort dem som man inte ville skulle spela vidare.

Tidigare har jag varit på nästan alla matcher som gick att se i den här staden och en hel del som gick på annan ort, nu har det blivit en enda match och det var ingenting som jag fäste så stort intresse vid. Visst är det bra att idrott finns men då ska den ske på rätt sätt och inte på det sätt som den gjordes, man ska inte nonchalera då det kommer fram hur det går till utan ska tas itu med en gång. Jag upplevde det som att man helst skulle slicka varandra så mycket som möjligt och helst skulle man tillhöra den inavlade spelarringen för att passa in.

I dagens läge finns det en hel del personer sedan förut som jag undviker att möta, tycker bara att det är obehagligt att ha kommit på att dem tillhör dem som sorterar bort folk efter var man kommer. Kommer du inte från deras lilla ort och inte har samma intresse eller status är du ingenting värd, det här får mig bara att må illa och då drar jag mig undan allting. 

För mig finns inget intresse att lägga tid på sådana här människor eller tid på en idrott som är så infekterad.

En enda match på en hel säsong och ingenting mera och kommer troligtvis inte bli någon mera match någonsin. Jag har tappat intresset totalt för att se innebandy men hoppas att det finns andra som kan ha kvar sin glöd hur det än går.

 

Hur mår ni

En fråga som ställs alltför sällan kan jag tycka till varandra, det är en fråga som mer och mer försvinner från den civiliserade världen kan tyckas. Varför ska vi fråga varandra det här för visst är det så att vi egentligen skiter i hur andra mår?

Jag märker själv att det är färre och färre som ställer den här frågan till mig för dem är rädda att få veta hur jag egentligen mår då dem frågar mig. På våra arbetsplatser var det en standard att fråga det här tidigare men man var inte så intresserad av hur andra mådde men det tillhörde den goda ton att göra det.

Då jag frågar andra så är det för att jag bryr mig om hur den andra personen verkligen mår, så sällan som jag möter någon annan så det kan ha hänt en massa saker under tiden. Det är lika naturligt för mig att fråga det här som att fråga mina barn hur deras dag varit... upp till var och en att sedan berätta.

Det var någon som sade att vi var för dåliga med att säga hej till varandra och startade en sida för detta, se vilken anstormning av medlemmar och hur många som började med att säga hej. Jag säger fortfarande att jag hälsar om jag märker att det finns läge för det... finns dem som hälsar bara när det passar dem och annars försöker göra sig så små som möjligt.

Att hälsa och fråga hur andra mår är någonting som alltid gjorts men som är på väg att försvinna av någon anledning. Ja, för egen del tror jag att det här är för att man faktiskt bara har sig själv i sitt sinne eller att man inte tjänar någonting på att bry sig. Just dem här som inte tjänar någonting väljer istället att slicka människor som kan ge dem någonting som dem tjänar på, varför göra någonting som man inte tjänar på?

Jag frågar er rakt ut nu... Hur mår ni? Så mycket som händer runt oss som kan påverka måendet och jag tycker att vi alla kanske ska fråga varandra hur vi mår då det kan motverka en del av den panik man kan känna. Inte alla som känner panik men det finns dem som gör det och skulle må bra av att få höra den här frågan, hur mår ni?

Resa bort

Nog är det så just nu, önskar att man kunde resa bort till annat land där solen och värmen finns. Här i Sverige fortsätter det där tråkiga vädret som man aldrig vet från dag till dag hur det ska bli, lyssna på vädret hjälper inte mycket.

Det måste vara världens bästa arbete, Meteorolog, du kan ljuga hur mycket du vill om vädret men du kan inte få sparken för att du har ljugit för ingen kan styra över hur det ska bli.

Javisst skulle jag också vilja resa utomlands för att samla kraft för den här tiden som är kvar innan den riktiga semestern ska komma. Vad som stoppar mig är lite pengar men mest det som jag har här hemma att göra och därefter har vi det här med Coronaviruset. Inte för att det skrämmer mig men det finns trevligare saker att få av någon annan. Jag ser på andra runt mig att dem är oroliga för att drabbas av den här sjukdomen men kanske skulle man vara lite mera försiktig vad man har för kontakter i så fall.

En del börjar tvivla på att ta sin resa dem planerat och beställt, nu har man varnat för att vara ute och resa men vi vet inte egentligen hur allvarligt det är med Coronaviruset. Att det sprider sig vet vi och vi har ett par fall man skrivit om på nyheterna men hur allvarligt är det egentligen?

Nu ska det visst komma ett program om just pandemier och kanske vore värt att se för att se hur fort allt kan sprida sig och hur det sprider sig.

Ja, jag själv längtar efter sol och värme just nu istället för kyla och snö men jag håller mig hemma istället för att riskera en massa saker och sparar samtidigt pengar och får saker gjorda. Längtan finns kvar och man får kanske tänka tillbaka till dem gånger man var iväg.

 

Sprider sig

Dagens nya nyhet är om Coronaviruset som sprider sig mer som det set ut, nu finns det på fem kontinenter och visst kan vi se det som allvarligt.

Vi kan inte göra så mycket egentligen emot det här mer än att försöka vara beredda på att det kommer och skydda oss bäst det går. Ett av sätten att skydda oss kanske är att inte resa fram och tillbaka med en massa människor... Greta får lite som hon vill men inte säkert att resa med tåget heller då. Bara ta fram sin egna bil eller cykel och ta sig dit man ska.

På tal om Greta så har det visst kommit fram en flicka i Tyskland som går emot Greta och det bästa är att hon är i samma generation som vår svenska version. Jag läste om det här men jag fäste inget större intresse av det här för jag är så trött på Greta i alla versioner.

Sanningen är den att vår yngre generation inte alls tänker så som hon gör och det här snacket om att ungdomen skulle sätta miljön i främsta ledet tror jag ingenting på... alla vill ju ha sin egen bil och köra och vi ska inte glömma supfester utomlands.

Ja, Coronaviruset var det, ett virus som sprids fort och inte hade jag trott att Sverige skulle skonas heller så. Vi ska väl ta del av det som sker i världen och kanske lite vårt eget fel eftersom vi är så gästvänliga av oss och vill visa upp bästa sidan hos oss. Nu är inte sanningen att vi är rika och gästvänliga, kanske gästvänliga men inte rika kan jag tycka. Det sparas hit och dit så varför skulle inte Coronaviruset kunna få lite här också? Låter det grymt? Kanske är det grymt att säga så men jag grundar det här på att jorden är överbefolkad och vi lever längre, kanske har det här kommit för att sålla bort en del.

Vi har botemedel emot det mesta nu för tiden och i vissa kretsar oroar det då det blir fler och fler att mätta trots att det inte finns tillräckligt med ytor för det. I det här ledet har vi skogsskövling och en nedskräpning av olika ting som vi inte hade förr så visst är det här med Coronaviruset ett sätt för att bekämpa oss själva med.

Är jag rädd? Nä, jag är inte det för som jag sade tidigare kan jag inte göra så mycket åt det om jag skulle drabbas.

Suck bakslag

Jaha, då fick vi lite snö igen då så här i slutet av februari och vad ska man tycka om det? Ska man ta det här som ett bakslag eller ska man bara tycka att det är normalt?

Jag kan ju säga att det hade gott kunnat få varit som det var för har vi knappt sett snö det här året så hade vi kunnat slippa det nu också. Blåsten har vi nu haft ett tag men ikväll var det mycket kallare blåst som kom och det bildades is i dropparna på bilen... usch.

Det här är en månad där man kan se hur sjukdomarna tar ut sin rätt i form av hur många som tar VAB eller är det bara så att dem tar det för att kunna resa utomlands på sportlovet? Ja, jag säger ingenting så har jag ingenting sagt men visst kan man fundera eftersom det är en lämplig tid både före och efter sportlovet.

Jag står på benen än så länge men jag har dragits en längre tid med en förkylning som inte vill ge sig, kan vara olika orsaker som jag har hosta och en näsa som bara rinner.

Bakslag i vädret är det nog det här men vad ska man säga då det inte är vi som styr över vädret, bara ta fram jackan om det var någon som lagt undan den bara för att solen började ta sig fram. Nu har man tur att man kanske har flera olika modeller att ta till men den som är bäst av alla är nog parkasmodellen. Grotta i sig ordentlig under jackan för att slippa draget och kylan som kan bita sig fast ordentligt som alla vet... bästa är att få vara inomhus eller sitta i ett varmt transportmedel då man ska någonstans.

Måste vara fel

Nu måste det väl vara någonting som är fel!

Solen framme idag igen och då måste det vara någonting som inte stämmer och det bästa av allting, jag var ledig idag. Ja, hela dagen var jag väl inte ledig men jag fick mig en stund i solen ska jag ju säga er och det kändes bra som attan. Mera av dem här dagarna vill jag ha för det gör faktiskt att man känner sig som en ny människa, tråkigt att det ska bli kallt på kvällen bara.

Två dagar i rad med sol är man ju inte bortskämd med men gäller att passa på att få så mycket ljus som möjligt då det sker. Jag har idag ett möte på eftermiddagen och det betyder att jag måste vara inomhus borta från solen under tre timmar men då får det vara så, jag har resten av veckan att se fram emot hopps jag.
Jag har en del som ska göras på min långa ledighet men nog ska jag hinna med att vara ute i fina vädret lite i alla fall eller?

Sportlov men ingen snö som det var förr och vi kan nog säga att allt är bara så fel, då vi själva var unga fanns det snö i februari månad men inte nu inte. Plusgrader på dagen för att det ska bli riktigt kallt på kvällen är vad sportlovet bjuder oss på kan jag tänka mig, kanske får vi lite nederbörd men bara vi får rikligt med ljus är vi tacksamma för. Man ska inte kräva för mycket just nu.
Man kan fundera lite över om det är våren som har börjat komma till oss med sina små spår för vi vet att det är inte långt kvar innan den där riktiga semestern ska komma.

Underbart

Det finns väl ingenting som är så underbart som att vakna upp till en morgon där solen har lyckats med att titta fram efter gråväder. Man kan riktigt känns hur kroppen spritter till av lycka och man får liksom en ny kraft att orka med att ta sig upp för en ny dag på arbetet.

Javisst är det så, jag ska jobba den här söndagen och det är sista dagen innan jag ska få ta en liten semester som jag tror jag verkligen behöver just nu.

Man tar det lite lugnare och njuter av solen som skiner genom fönstret och faktiskt ger värme åt en, ute blåser det ganska bra fortfarande men det är inget som bekymrar en då man vet att ljuset är här. Tragiskt nog kommer man inte kunna njuta av solen så som man önskar att man kunde idag då man arbetar inomhus mesta delen av dagen. Gäller att då man väl är ute att suga i sig av det här nyttiga ljuset som världen bjuder oss på idag och får hoppas på att det bara fortsätter hela dagen.

Nu är man ganska trött på gråväder som innebär regn och blåst i intervaller eller som det var under gårdagen, tillsammans.

Gör mig just nu redo för att ta mig iväg för en dag på arbetet där jag har saker som ska göras innan en ledighet på en vecka ska komma.

Coronaviruset

Ska vi oroa oss för det eller ska vi inte? Det är nu delade meningar med det tycker jag det låter som beroende vem man nu lyssnar på, det är olika hela tiden som jag tolkar det som men jag för egen del oroar mig inte. Varför ska jag oroa mig för om jag får det eller inte? Om jag får det så är det väl så och så är det med alla men att oroa mig mer än vad jag behöver tänka jag inte göra för enbart onödigt.

Jag tror ju på att om man håller huvudet kallt och inte gör saker som är så mycket mera annorlunda än vanligt har jag svårt att man skulle drabbas.

Det som kan vara en fara just nu är att ta emot folk utifrån utan att kolla av dem ordentligt, ingen som egentligen vad det är dem bär med sig. Säger inte det här för att stoppa invandring men för säkerhetens skull är det kanske lika bra att se till att det inte sprids.

Att det är en farsot vi fått kan man säga och som gallrar bort liv har vi fattat också men vi har inte riktigt fått klarhet i hur allvarligt det är, kanske ett virus som verkligen kan rensa ordentligt i många länder i alla fall.

Det är med jämna mellanrum sådana här saker sker, om det inte är krig så är det sjukdomar som dyker upp och det är ganska naturligt om man tittar bakåt i tiden. Vi kan inte vara beredda på allting som sker eller uppstår kanske man ska säga och som det är nu går det fort att sprida saker runt i världen.

Vi såg med AIDS hur det spred sig från kontinent till kontinent och som man stoppar med en massa mediciner men hur många liv har inte den tagit?

Ja, ingen anledning att få panik i onödan utan låta tiden utvisa vad som sker, gäller bara att vara försiktig med det som finns runt oss och se till att tvätta händer och allt annat.

En baksida

Så är det helt enkelt, medaljen har alltid en baksida!

Framsidan av medaljen kan vara hur vacker som helst för det är den som man ser men baksidan kan se hur jäklig ut som helst. Fler och fler kommer på att den där baksidan är ingenting man vill uppleva då det är en baksida som betyder utbrändhet, arbetsskador och mycket annat som vi verkligen inte vill vara med om.

Får vi inte bra betalt och inget beröm för det vi gör så ställer vi inte upp eller orkar inte göra det under en längre tid. Ungdomen i dag kommer ett tag och utför arbetet men blir sällan långvariga eller så blir dem det men så fort dem blir fasta händer någonting med dem.

Jag säger inte att det är världens bästa arbete men jag tror ingen gör det som arbetar med samma sak år in och år ut, det finns alltid en baksida vi vill slippa.

Om baksidan hade varit lite jämnare och rättvisare så kanske skulle det fungera bättre och inte som det gör nu. Hela tiden hör man ursäkt på ursäkt för att det blivit som det blivit med medaljen och det är dem som är medaljens framsida som ska sköta allting för att det inte ska avskräcka. Då framsidan börjar skadas har vi fått problem kan man lugnt påstå, ingen som vill ha en repig eller trasig medalj.

Vi ställer oss frågan hela tiden hur vi ska lyckas få medaljen att återigen att glänsa och kunna vara stolta över det, jag har inte svaret men kanske någon annan?

Hur ska vi få bort den orättvisa och liknande terror som repar framsidan av medaljen? Man kan ställa många fler frågor utan att någon egentligen har det rätta svaret och medel för att ordna till det.