Riktigt busväder

Efter en natt i den sköna sängvärmen är det bara dags att vakna upp till en ny dag, en dag som börjar med regnväder för oss här i Västerås. Jag hade det på känn redan igår kväll att det skulle komma någonting men under den tid jag var vaken så var det lugnt.

Jag somnade med uppehåll och fick vakna till liv med ett bra strilande regn, blandade känslor då jag vet vad jag har att göra på arbetet på morgonen och det här vill jag faktiskt inte vara ute i.


Jag tror inte att jag är ensam om att säga att det skönaste en sådan här dag vore att få ligga i sin goa säng och bara slappa, en bra bok och en del tupplurer för att glömma vädret.
Asch, den lyxen har vi ju inte vi som arbetar, vi måste komma iväg för att göra det som försörjer oss en månad framåt. Man kan önska sig det här men att det skulle bli en verklighet av det kan vi bara glömma.


Numera då det regnar när jag ska ta mig iväg så kan jag bara vara glad att jag kan ta mig iväg i bil och det är det mest positiva i att jag fick mitt körkort förra året. Jag har nu insett belöningen med att ha ett körkort trots att det gör att man blir en aning förslappad, tidigare var man ju tvingad att anstränga sig mera för att inte bli blöt eller att ta sig till jobbet.


En dag av regn har det varit och hela tiden kryper den där tröttheten sig inpå en, gäller att man får det ljus som finns och att man har en stund i friska luften för att inte somna till.
Med mellanrum avtar regnet men bara för att börja om i olika styrkor... får tänka på att det är bra för grundvattnet istället för att förbanna vädret.



Måste tro

Man kan inte göra annat än att tro på att det ska gå bra, börjar man tvivla så är det redan från start kört. Jag vill att allting ska bli bra eller i alla fall bättre så jag tror nu att det ska bli så, andra har en tendens till att tvivla på att det ska gå bra.

Det gäller verkligen att man tänker på vad man säger så ingenting blir fel i det som sägs om vissa saker, visst kan det slinka grodor men därför rekommenderar jag att man tänker till ytterligare en gång på vad man ska säga.

En person som det gått illa för kan faktiskt resa på sig och visa att man klarar av att fixa en situation men gäller då också att alla tror på att det ska gå bra. Minsta lilla tvivel så kan allting bli som det en gång var förut och det är det som skrämmer mig mest av allt för jag vill ju tro att det ska bli bra.

Det finns saker som man kan tro på och så finns det som man inte kan tro på men vad man egentligen ska tro på vet faktiskt inte jag, jag bara hoppas på det allra bästa.

I dagens läge handlar det verkligen om att visa fram att man klarar av saker på plats, räcker inte riktigt att visa det hemma men då krävs det ett enormt stöd.

Inte riktigt bra att tvivla redan två veckor efter början då allting fungerat så bra... 

En lång dag

Jaha, då var man på plats bakom skrivbordet på arbetet och det blev en lång dag. Det värsta är att jag har två likadana dagar kvar att göra så jag vet en som kommer att vara trött på fredagen... efter fem veckors ledig är det tufft att komma tillbaka för att göra det där jobbet man gjorde innan.
Kroppen och knoppen är lite i det där viloläget fortfarande kan jag erkänna men kommer att komma igång med tiden.

Jag hade att göra idag så jag ska inte säga att jag inte hade att göra efter min semester men värst var att jag inte visste om jag ville vara där. Innan jag gick på min semester var jag tveksam om jag verkligen ville vara kvar men att få någonting annat i dagsläget är inte heller det lättaste, bara kämpa på ett tag till med andra ord.

Efter att ha arbetat så var inte min dag riktigt klar kan man säga, skulle på möte i skolan för att få information men blev kanske inte som man väntat sig. Under dem närmaste åren har jag haft en hel del kritik emot den kommunala skolan och det kom fram då jag tog till ord.
Jag är inte den som håller tyst utan det ska komma fram att det finns dem som kritiserar och det ska ta hårt på dem som är ansvariga för att det blivit som det blivit... jag betalar min skatt och då ska saker och ting skötas.

Efter en lång dag fick jag komma hem och vila och et var det skönaste som kunde hända den här dagen.

Fullt upp

Det blev inte så mycket vila för mig den här dagen som jag egentligen hade velat. I morgon börjar det med att arbetas trots att jag inte riktigt känner att jag vill, det finns ännu mera kvar hemma att göra som borde göras.

Ja, jag vet att jag måste komma igång med att jobba men vet inte vad som väntar mig då jag kommer tillbaka och ville inte veta det heller om jag ska säga er sanningen.

Just nu är jag inte ett dugg sugen på att jobba, tycker inte riktigt att man kommer någon vart med det som jag gör alla gånger utan det är ett nötande hela tiden på det som är och alltid kommer vara. Någon utveckling för mig är det då inte och dem jag har med att göra kan jag inte se någon utveckling hos, vill man inte så är det lönlöst.

Iväg för att kolla upp det här med bilen var jag tvungen till att göra, kan inte nonchalera att bilen ibland inte vill hoppa igång. Enligt deras snabba koll av batteriet idag så visade det sig att batteriet var bra men behövde laddas... någonting är det som inte stämmer eftersom bilen inte alltid vill komma igång efter att använt AC.

Inte förrän om en vecka kan jag få tid att lämna den för att man ska kolla upp vad problemet är men en sak vet jag och det är att jag inte gjort någonting då jag inte kan ett skvatt om bilar.

Iväg med dottern min för att handla hennes nya målerihörna som hon nämnt ett par gånger för mig, blev en liten nätt summa för att hon ska få det som hon vill. Positiva i det hela var att hon nu kom på själv att man måste rensa bort skräp istället för att spara allting i rummet.

Efter att ha satt ihop det hela vart det bra men klockan hade stuckit iväg rejält och det skulle lagas till mat för idag men även till matlådor... alldeles för sen middag men har man inte ätit på hela dagen så.

Omplantering och avtorkning av fönster, bortforslande av alla sopor som blev av städningen så visst har jag haft att göra under den här dagen och nu är det bara några timmar kvar, sova för att ta mig upp till en på arbetet.

Med en dag

Nu har jag endast en dag kvar innan jag ska tillbaka till den där vardagen som jag inte alls vill komma tillbaka till just nu, vet inte alls vad som väntar mig kan jag ju säga. Jag brukar vara förberedd på olika vis innan jag ska tillbaka men den här gången har jag sagt att jag inte ska göra någonting för att ta reda på om någonting nytt har hänt, känns bara konstigt.

Den här dagen kan jag ju inte säga att jag har slappat då jag har haft fullt upp under dagen, var upptagen med tvättstuga då grabben skulle på träning så det var bussen dit för honom som gällde. Det känns bara konstigt att inte kunna skjutsa honom till sin träning men så måste det bli ibland då det finns annat som måste göras, jag vet att han fixar det på egen hand men jag har sett det som att det är en tid som jag får med honom.

Tvättstuga och lägga in tvätt, städa bort skräp och fixa i skåp efter att andra inte förstår vitsen av att hålla ordning. Jag är den där som inte klarar av att saker inte ligger där dem ska så nu fick jag göra så som jag vill att det ska vara, tar på mina krafter just nu men måste bara göras.

Jag vet inte när jag kommer att få tid att ordna det här senare.

Ett plötsligt ryck fick jag, satte igång med en sak som jag skulle gjort tidigare men inte riktigt haft lust till att göra. Putsa fönster klockan halv nio på kvällen gör ingen normal människa men jag har inte sagt att jag är normal eller är som alla andra så...

Dålig stil

Ni får tycka vad ni vill men jag anser det i alla fall vara dålig stil, säger man att samlingen är klockan tio så är det den tiden som gäller och ingen annan.

Det stör mig att man inte kan komma i tid utan tror att man kan vara sen för jämnan till dessa samlingar och inte ens ha en ursäkt för det, det är inte godkänt bara för att man är tränare för en annan sport.

Alltmera retar jag mig på att det finns dem som gör som dem själva vill trots att det drabbar många andra, det är som att man tror att man är oersättlig. Att man kan komma sent någon gång är väl helt okej men då det upprepas gång på gång så blir man förbannad. 

Jag tycker att som vuxen och tränare så håller man tider, har man dessutom sitt barn som lagkapten så ska man väl vara ännu mera noga med det. Som jag skrivit tidigare så är lagkaptenen en person som ska vara ett föredöme men i det här fallet så är det inte så.

Jag vet inte men det är som att man är rädd för den här personen och att byn inte kan klara sig utan honom och hans ledarskap... jag är fan då inte rädd för att säga emot utan gjort det flera gånger. Jag vet att han blir irriterad men jag anser fortfarande att då jag betalar avgifter så ska man lyssna på vad jag också säger.

Att byn är rädd för att säga vad dem tycker skiter jag fullständigt i för jag kommer inte därifrån, jag kommer från stora staden.

En annan sak som stör mig med det här byalaget är att man liksom bara tänker på sina egna bymedlemmar men att få in avgifter så ser man till att få storstadens spelare också... satsa på dem är en annan sak.

Det finns mycket saker som irriterar mig just med den här "Herren på täppan", dålig på att informera på rätt sätt och i tid, tänker bara på att hans egna ska komma snabbt fram genom att ta med sig dem yngsta i matcher som dem inte är lämpade för. Nu har jag sett i två stora cuper där man flyttar på hans näst äldste för att han är för liten... ja, man ska visst ha en massa fördelar för att man är tränare.

Inga bindningar

Alla säger att man ska ta hand om sin släkt man har då den inte finns för evigt, jag vet inte riktigt vad dem snackar om. Jag har själv blivit bortstött av min egen släkt på grund av att jag inte tänker som dem, det finns annat än pengar och prylar i livet att bry sig om.

Då det varit någonting fel så har jag sagt ifrån och det passar sig ju inte alls visade det sig, inte kan man vända sig mot sin egen släkt...

Jag tyckte att det fick nog med att låna ut pengar och hjälpa till med andra saker, varför skulle jag göra det på egen hand men aldrig få någon hjälp tillbaka. Man påstod att jag utnyttjade för att få en massa hjälp men jag själv hjälpte aldrig till.

Sanningen är den att den som påstod detta aldrig hjälpt mig att flytta men jag själv har varit med vid fyra av hennes flyttningar? Jag är bara så trött på min egen släkt för det är bara ett gäng skurkar som suger ur andra människor på allt som finns att suga ur, när dem är färdiga med dem så ser man till att göra sig osams.

Nä, av sju syskon så är jag den ende som inte har kontakt med dem andra syskonen för jag har insett att jag blir inte gladare av det.

Detta gift

Just nu börjar jag undra lite över detta gift som jag håller på med varje dag, skriva i en blogg som jag inte vet om det är många som läser. Varför skulle man egentligen läsa det som jag skriver? 

Jag vill ju tro att det som jag tar upp i mina inlägg ska intressera andra men jag vet inte, det kanske bara är skit som jag sätter ned på sidan?

Flera gånger har jag tänkt att jag skulle lägga ner det här men jag har inte riktigt klarat av att lägga ned. Trots allt har det varit en sorts räddning för mig att skriva av mig och det har blivit som ett litet gift för mig, ett värre gift än rökningen om jag ska vara riktigt ärlig emot er. Att missa en dag kanske inte är så farligt men att missa flera dagar klarar jag inte av kan jag säga er. Det finns fortfarande saker som jag vill dela med andra för att se om dem känner igen sig i det som skrivs.

Fram till årsskiftet har jag tänkt att jag ska skriva men sedan måste jag ta ett riktigt beslut om det ska fortsätta... om det inte händer någonting radikalt som gör att jag fortsätter vill säga.

Mycket händer

Man ser på alla nyheter som kommer fram i tidningar och dumburken, mycket som sker just nu och det är då inte bara bra saker. Nu är det väl lite olika hos oss vad som är bra och inte bra men att det händer saker i hela världen måste vi kunna vara överens om.

Någonstans har det blivit riktigt fel på många vis men mycket beror på att det är vi människor har trott på vad en del har lovat ska bli bättre men inte blivit det.

En politiker som svänger fram och tillbaka bara för att hålla sig kvar där man sitter, inte mycket som blivit som man sagt ska hända utan bara en massa skit som gått i ledspår. Som politiker är man tryggad en massa stålar hur det än går för dem under sin karriär, det är kanske framtidens yrke, mycket pengar och lite arbete?

Hur det kommer att gå med Sverige kan man ju fundera lite över, snart kanske man inte ens kallar det för Sverige med tanke på befolkningen.

En mur som ska byggas trots att läget blivit bättre men så klart, vill man göra av med stålar så kan man göra på det sättet. Jag sade redan från början att det är en farlig man som man valde in i Vita Huset men har man talets gåva så. Vi har nog många överraskningar kvar att vänta i framtiden från den mannen.

Danmark har lite problem dem med. Ett dödsfall som har många olika versionen lik förbannat så har samma person befunnit sig i den dödes närhet... ska det vara så förbannat svårt att fatta att människa är skyldig på ett eller annat vis.

Vi får se vad utslaget blir i den här historien men kanske blir det som i det här mordet i Arboga, är man under 20 år så är man för ung för att få livstids fängelse, bara 14 år. För mig låter det lite som att det är okej att mörda innan 20...

Hur man lurar

Det finns människor som verkligen vet hur man ska lura andra människor på ett eller annat sätt kan man lugnt säga. 

Bara för att andra säger att dem är någonting så är man trots inte det man uppger...

Det var en gång i tiden som man kunde lita på vad en annan människa uppgav men den tiden är som förbi, nu ska man misstro det som andra säger eller i alla fall ta sig en funderare om det verkligen stämmer det som dem säger.
Det är lite som att människan har gått från ärlighet till att ohederlig i alla lägen som det finns en chans, det här är ett fenomen som jag ställer mig frågande till.

I många fall kommer det fram att människan säger saker som dem vill att man ska tro på men sedan visar sig att det inte alls stämmer.
Jag har väl alltid varit en sådan som misstrott andra och också detta som gjort mig till att bli en lite bittrare människa än vad jag skulle behöva vara egentligen. Mitt råd är att man ska stanna upp ibland för att tänka på vad som blivit sagt för att kanske kunna avgöra om det är sant eller inte sant.

Dessa lögner som människan far fram med skadar så otroligt mycket, det skadar redan skadade människor och det blir svårläkta psykiska sår.

Det börjar nu

Bara inse det måste man nu, allting sätter igång nu och det är dags att förbereda sig rejält för ytterligare ett år innan man får semester igen. Själv önskar jag ibland att jag skulle vinna en massa pengar så jag kunde gå i pension redan nu, jag känner inte alls för att arbeta sönder mig för ingenting.

Jag vet att jag måste börja jobba om en vecka, helt oundvikligt för att kunna spara ihop pengar till nästa semesterresa.

Barnen började sin skola efter sitt lov och för dem var det tungt också, tror att det var fruktansvärt tungt till och med.

Jag vet att grabben kommer få ett tungt år då han måste plugga upp alla ämnen för att inte hamna i en sits som kan bli märkbar senare... det skulle betyda ett extra år i skolan i så fall för honom. Det är inte enkelt att vara ung i dagens läge men man måste kämpa.

Allting börjar, känns just nu inte alls bra kan jag erkänna efter att varit in på jobbet en kostat stund på förmiddagen. Det har inte hänt någonting som jag fattat det som och det låter lite oroväckande, den som jobbat har inte gjort speciellt mycket under den tid som han varit där, istället gjort någonting som han blev sagd om att inte göra...

Mycket kvar

Jag har en vecka kvar av min semester men jag har mycket kvar här hemma som jag känner att jag behöver göra, gäller bara att prioritera rätt saker så allting blir gjort, i alla fall det mesta.
En sak som jag insett är att jag har så mycket som skulle behövas göras innan jag ska börja jobba men det handlar nu om att göra allting metodiskt för att det inte ska slita ut mig, tycker jag ska vara lite utvilad till starten efter semester.

En rad blommor måste jag bara plantera om för att det är en del av mitt liv som är viktig, jag älskar mina gröna växter som jag har och som gör att miljön hemma är bra för mig.
Alla papper och en budget ska sättas upp innan jag ska köra igång och varför ska man ha en budget då? Kanske för att få ihop nästa års semesterkassa... vi vill så gärna komma iväg och då är det viktigt att alla samarbetar med att spara.
Ett annat projekt som ska göras är att bygga i garagen för att få upp däck och en massa andra saker på sin plats, en del av sparandet för nästa år faktiskt.

Hur jag ska hinna med allting vet jag inte men kan hinna om jag bara får vara ifred och slippa en massa nya problem som alltid dyker upp. Jag har alltid på känn att det dyker upp någonting överraskande för mig, detta bara för att man inte tar sig tid att lyssna och förstå vad det är jag säger.
Jag gör allt detta i min takt och det brukar betyda att jag får offra någonting av mig själv som vanligt...
 

Otrygg

Som förälder eller som i mitt fall blir väldigt orolig då ens barn rymmer för att man känner sig otrygg i den stad eller område som man bor i. 

Blir väckt på morgonen av en hysterisk kvinna som gråter då hon sitter i telefon med en väninna och pratar, visar sig att dottern har rymt iväg. Istället för att väcka mig och prata så ringer man till en väninna och gråter... jag blir inte klok på detta.

Var fick man sina pengar för att köpa en biljett eftersom jag vet att hon inte hade några pengar? Jo, en viss Sebbe H hade varit så "snäll" och gett henne dessa trots att han får reda på att hon skulle sticka. Jag hade för mig att om man är vettig så tar man kontakt med föräldrarna och berättar vad som är på gång men den här killen är så dum i skallen så han gör tvärtom... i mina ögon så har han i stort sett hjälpt till att skapa en situation som kunnat sluta väldigt illa.

Efter att jag lyckats få henne att komma tillbaka hem så kryper det fram att hon blivit hotad, inte direkt utan fått höra från andra att det finns en person som hotat hennes liv. Jag kan ju säga att jag inte blev ett dugg förvånad över att det är en sådan där svart sak som ligger bakom det hela.
Jag sade åt min dotter att berätta om hon blir hotad mera för då ska jag sätta dit dem, inte ett dugg rädd är jag för lakritstomtar eller vad man ska kalla dem för, man kommer hit och tror sig kunna göra vad man vill utan att åka dit för det.

När man som svensk inte kan känna sig trygg i sitt eget land så är det någonting som är fel. Vi har ju läst om hur man tycker att Somalier och annat otyg nästan blir klappade i ryggen då dem begått brott här, vilken fantastisk stat Sverige är... riktigt föredöme på hur man ska sparka på svensken och klappa i ryggen på kriminella invandrare.

Grisboll

Dags för första matchen efter vår resa och den skulle nu vara emot Oden, laget som grabben började sin fotbollskarriär i. Flertalet av hans gamla lagkamrater sedan den tiden finns kvar i laget och jag vet inte om jag kan kalla dem för spelare faktiskt för det är då inte fotboll dem spelar kan jag ju säga, det är mer likt en grisboll man spelar.

Fotboll spelas med en boll och inte med motståndarens ben, det här var grisboll på hög nivå kan jag säga och det äckligaste var att deras tränare tyckte att det var en bra match.
Skaffa dig glasögon gubbjävel säger jag så du kan se vad i helvete dina spelare håller på med! Man kan för i helvete inte tycka att det är bra att man sparkar sönder spelare bara för att man ligger under i spelet, det här var ingen renhårig match.

Jag är så glad att min grabb slutade i Oden för törs inte tänka på hur han hade varit på planen om han fortsatt där. I Tillberga så är det inte mycket fult kan jag säga, det är istället mera löjligt för att dem här spelarna slutar spela då dem märker att andra laget inte spelar renhårigt, vet inte vad som är rätt egentligen men jag skulle ge igen om jag hade varit med där.

Dagen för återresa

Med mycket blandade känslor plockas allting ihop att göra återresan hem igen. Det blir en viss väntan på bussen som ska ta oss till flyget. För mig är det här en av dem värsta delarna av en resa, just att vänta på att åka hem till det där som finns där hemma i Sverige.

Så mycket känslor som kommer fram just under väntan och lusten för att dra som en avlöning för att slippa ta sig hem, så mycket avskyr jag att komma tillbaka till det där hemma samtidigt som jag saknar hemmet.

Blir uppvaktad på min födelsedag blir jag av familjen men även av hotellmanagern som fått reda på att det här är min 49: de dag i livet.

Visserligen en T-shirt med hotellets namn men även på ett hotell som är ett av dem bästa jag varit på, inte undra på att man har starka känslor för det här stället. Man kan nästan säga att man känner sig som en familjemedlem här.

Tiden går fortare än vad jag har kunnat tro att den ska göra för helt plötsligt är det dags för mat och sedan upphämtning av buss för att komma till flygplatsen.

Ju närmare man kommer flygplatsen ju mera uppenbart är det att man snart är hemma i det vardagliga som man ska ta itu med under den sista tiden av sin semester innan arbetet. Nu dröjer det cirka elva månader innan man kan ta sig ut i världen igen...

Sista hela dagen

Japp, sista hela dagen innan man ska far ihop sina saker för att lämna rummet och resa hem. Visst känns det lite tungt att veckorna har gått men ska samtidigt bli skönt att komma hem för att få komma in i det vardagliga.

När man är borta är det svårt att hålla rutiner och kanske det som jag tycker är det svåraste med att resa bort kan jag erkänna, en rutinmänniska är jag ut i fingerspetsarna.

Sitter för tillfället och kopplar av innan jag ska gå ner till poolen och sätta mig för att lapa lite sol så här sista dagen. Imorgon kan man även då lapa sol men man måste då också vara beredd på att göra sig helt klar innan man ska hämtas upp och köras till flygplatsen så det blir inte riktigt avkopplande.

Ja, det blev en del solande för mig idag igen, måste ju passa på att försöka med att få dem där armarna bruna. Nu blev resultatet att jag somnade i solen och den stekte verkligen på, trodde jag hade klarat mig då jag vände på mig med jämna mellanrum men icke... den tog mer än vad jag trodde.
Både ansikte och insidan av armarna fick sig en törn, lite för mycket röd färg men det blir snyggt då det går över till brun och då är jag nöjd.

Lite vemodigt just nu dagen innan man ska åka hem till Sverige, längtar efter regn men inget mera faktiskt av det som jag vet väntar mig. Att komma hem till någonting man inte trivs med är inte alls kul...

Konstigt uppvaknande

Ett lite konstigt uppvaknande fick jag idag, hade någonting i halsen som stoppade mig från att andas. Visar sig att jag blöder näsblod och att det samlas i halsen och stoppar flödet ner till lungan, upp som attan och spottar och försöker stoppa blodet som droppar. Jag har märkt att då jag blöder så är det svårt att stoppa flödet.

Jag har mått lite dåligt ett par dagar och känt mig stressad och nu kom resultatet av det hela, näsblödning. Det hela betyder att den här semestern kanske inte varit så lugnande för mig utan att det blivit för mycket av det hela, kanske inte oväntat det här men jag tror varenda gång att det ska bli bättre.

Jag bara önskar att jag kunde få det där lugnet som alla kan få ibland, jag får det aldrig känns det som.

Visst har jag kunnat släppa arbetet där hemma men det är annat som rullat upp, allt det här som mina svärföräldrar försökt sätta dit mig för har rullat upp igen och det enda som jag känner är bitterhet. Har svårt att förstå att man inte kan låta mig vara men när man har tron att man kan behandla andra som skit så är det kanske svårt att sluta. Dessa två människor tror sig ju kunna bestämma över andra och andra ska göra som dessa vill, i mig hittade dem en person som inte går deras ärenden eller gör som dem vill och det har dem svårt att förstå.

Allt det som kommit upp har gjort mig enormt stressad så kanske inte undra på näsblödningen...

Kanske blir det bättre med tiden, jag vet aldrig när nästa överraskning kommer.

Eftermiddag/kväll för oss innebar en tur ner till Platanias för att först spela minigolf, en sak som jag kan tycka vore bra om det fanns nere i Gerani. En aktivitet som kanske kan göra att man har roligt tillsammans men som brukar vara att någon tröttnar efter ett tag.

Ja, jag var inte sämst i alla fall på minigolfbana utan kom god tvåa, glömde sedan lämna bollen kvar för att senare lämna den tillbaka, har ingen användning för den ändå och fick ett riktig fint tack för att den kom tillbaka.

Vi passade faktiskt på att besöka minnesmärket sedan igår igen och visa vår vördnad för det tyskarna åstadkommit under kriget. Den här gången fick vi lite mera tid på oss och jag fick lite nya bilder av gångarna där uppe i berget, är ännu mera nöjd då jag ser att sonen tycker att historia är kul.

Finns så mycket att läsa kring det som hänt förr för att kanske förhindra det igen...

Bli skönt

Jag kan inget annat än erkänna att skönt ska det bli att få komma hem efter tre veckor, vet inte om jag är gjord för att vara så tätt intill andra under en så lång tid. Ingenting blir bättre av att man frågar mig hela tiden om saker eller att man ska hålla reda på allting bara för att andra inte kommer ihåg. Nu tror jag bara att det är så att man inte vill komma ihåg och förlita sig på samma person som man gör där hemma, visst är det skönt att slippa ansvar...

Jag vet att då jag kommer hem så kan jag försvinna undan då det blir för mycket för mig av allting, här nere är det svårare att komma undan har jag insett.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar en sådan här resa till om det ska fortsätta på det här viset, 16 år i rad har det varit likadant. Man vill inte vara den som tar beslut för att man är rädd för att man ska göra fel men att anklaga samma person år efter år för fel beslut går bra, att sedan skylla ifrån sig till andra går jättebra.

Den här eftermiddagen hade att bjuda på en liten tur med "Tåget" för att se delar at Kreta som man annars inte skulle se då man inte har en bil hyrd. Fläktar fint gjorde det kan jag erkänna och det behövdes verkligen för att efter all värme som man utsatt sig för så bar det som att väckas till liv igen.

Det bästa av turen kom nog på slutet av turen, besökte ett minnesmärke från kriget om Kreta. Helt otroligt hur tyskarna jobbade för att försvara ön från att tas över men ett slag som till slut förlorades och för att bli ett minnesmärke för dem tyskar som stupade. Märkligt kan man tycka att grekerna bevarar allt detta för eftervärlden, ett folk som gjorde så mycket illa under så många år.

Lite synd att just det här minnesmärket bara hade ett stopp på 10 minuter men ännu mera synd är att vi tidigare missat det, ligger mitt inne i Platanias.

Blåser mer

Kliver upp till ännu en vacker dag i solen, blåser mera gör det men är riktigt skönt att sitta då på balkongen och få svalkan som den ger mig. Det passar väldigt bra att det kommer vindar då vi tagit ett beslut om att röra oss ner till staden idag på eftermiddagen, kan inte bara sitta och titta ut i intet. Det är lite kläder som ska tittas på idag, ska ta en tur ner dit på tisdag också har vi sagt så inget blir missat i inköp.

Lite mening med den här resan var att vi skulle handla kläder som vi ville ha, ja, handla det som vi verkligen vill ha och inte en massa som man bara ska handla för att det ska handlas. Jag är så van hemma att man handlar just bara för att man ska handla och för att andra har det som handlas. Det behöver inte vara en massa dyra märken för ett pris som är så absurt så man baxnar då prislappen visas.

Nu ska det bara fram att priserna på Kreta blivit en aningen högre sedan förra året men vissa varor kan man ändå få till ett hyggligt pris.

Vinden är ganska stark men en värme så man inte fryser, annat hemma där vindarna är riktigt kalla på morgonen. Jag säger inte så mycket om det för just nu skulle det vara riktigt skönt med ett fint litet regn för att kroppen ska få en vila från värmeböljan som den utsatts för.

Pooldag

Det här blev en slappardag för oss igen här hemma på Vagia Mare, det var riktigt skönt faktiskt. Det är fortfarande varmt men idag blåste det lite mera än vad det gjort under dem veckor som gått, farligt med andra ord då man inte riktigt märker att solen tar.

Jag låg ett par timmar i alla fall där ute och läste men jag blev trött fort...

Påbörjade en ny bok på förmiddagen innan den ska lämnas kvar, har ju läst ut dem tre som jag hade med mig så fick ta över en av frugan. Det är nu man ska passa på att läsa då man har all tid i världen för att göra det för jag anar att jag inte har den tiden då jag kommer hem till det vardagliga.

Nu när jag varit borta så länge så finns det saker att ta itu med där hemma för att hinna ikapp allting till normal nivå.

Jag märker att det börjar söka in sig lite tristess hos oss alla, tre veckor är en lång tid att vara borta så visst räcker tre veckor utomlands för oss.

Nu har man prövat den här längden på semester så då är det lättare att bestämma sig för hur länge man ska vara borta ifrån det kalla hemlandet, jag saknar lite det där regnet som hör ihop med Sverige.

Man kan inte bara ligga vid poolen och sola för det blir ganska enformigt trots att man tycker att man inte ska göra så mycket under en semesterresa, man ska göra lite men det är svårt att hitta på saker hela tiden i värmen.

Vi visste om att vi åkte under den period som den värsta värmen är men det har varit lite för varmt ibland.