Lite knepigt

Det kan jag tycka ibland då jag tänker på det, det är jätteviktigt att skriva om dem som är kända då dem råkar ut för någonting och jag skulle inte heller förvånas över att dem får hjälp snabbare än vad någon annan får.

Dem är kända så att då kan man inte ligga på latsidan då det sker men då det är en vanlig människa så är det inte lika viktigt, inte alla gånger som man får den hjälp man behöver snabbt.

Jag ska inte klaga för jag har fått snabb hjälp då jag ska ha den men det finns andra som fått vänta hur länge som helst för att få hjälp, i många fall har folk avlidit på grund av den långa väntan eller att det gått så lång tid så det inte finns mycket mera att göra.

Vårt samhälle är inte alltid så rättvis som vi säger utan det beror på vilken klass i samhället du kommer från kan jag snällt påstå.

Det finns mycket som jag kan tolka som knepigt i samhället och inte bara det här med att få hjälp från sjukvården.

I dag är det en stor dag för dem allra flesta som ni kanske vet om, den här dagen ska vi tänka på våra nära och kära som gått bort och det är en tid som vi inte ska göra som en sorgens dag utan mera en dag att minnas allt det goda.

Jag som egen person har inte någon i min släkt som jag vill minnas för det finns ingenting alls att minnas men jag har en grav som jag kan åka till och en person som jag vill minnas, min frus mormor.

Idag bar det iväg åtta mil bort med familjen för att sätta ljus och en blomma och för att minnas hur fantastisk denna kvinna var. Det som jag ser som sorgligt är att den som är dotter till den här kvinnan inte är lika fantastisk på långa vägar, en kvinna som jag bara kommer minnas att jag har hat till.

Fantastiskt att en person kan få en dotter som är så elak och orättvis och verkligen trampar på andra för att bara tro att hon är så fantastiskt men som i verkliga fallet är en nolla som man kan kräkas på.

Vet dem

Någonting som vi alla kan fråga oss nu det bara blir tuffare och tuffare i samhället och allt stiger i priser? Vet egentligen våra politiker hur det är att vara vanlig människa med begränsade tillgångar som kan svikta vid sjukdom eller andra saker? Nä, för egen del tror jag inte dem kan sätta sig in i det som vi vanliga upplever varje dag för dem har aldrig varit där, en del av dem är för fina för att smutsa ned sina händer.

Kroppar slits i det dagliga arbetet på ålderdomshem och skuldkänslorna ökar hos personalen som inte kan utföra ett arbete där man kan vara säker på att patienten mår bra. Våra äldre har inte tillgång till den ljuvliga klara rena luften som dem så väl behöver många gånger, vad händer en människa som inte får det här då? Jo, dem blir oroliga och hur ska man råda bot på det då frågar man sig, ja, vi kan pumpa dem fulla med tabletter.

Politikerna tror sig veta hur vi vanliga människor har det men det gör dem inte för dem har inget intresse av att veta det heller så länge dem själva inte lider av det.

Enkelt att säga att vi ska sluta upp med saker som vi behöver göra eller har ett behov av att använda men dem själva bryr sig inte, dem fortsätter med det som vi andra inte ska fortsätta med.

Jag bara frågar er hur vår miljöminister tog sig över dagen till USA för att vara med på ett miljömöte? Tog hon båten eller vad?

Nä, vi har gamla och unga i det här landet som har det svårt men det är som att det är helt lugnt, det ska vara så medan vi ska bry oss om omvärlden allt mera.

Visst kan vi likna Sverige som ett läkarland som ska läka resten av världen samtidigt som vårt eget land blöder och blöder av allting som sker just nu. Ja, vi kan skatta för att få in mera pengar men då krävs det ännu mera pengar i utbetalda socialstöd... bara en evig rundgång medan våra politiker sitter där och verkligen kan ha det bra.

En del gör det

Så kan det vara ibland, en del sköter sitt arbete och så finns det dem som tror att dem gör det... tänker inte säga riktigt vad jag syftar på för att peka ut andra vill jag inte göra.

Under alla mina år har jag träffat på dem här som tror sig göra sitt arbete och det mycket väl men som det är helt tvärtom med, dem gör inte sitt arbete och egentligen vet ingen vad dem har för sysselsättning. Visst kan man spela en charad om att man arbetar trots att man inte gör det, man får betalt ändå.

Många är duktiga på att berätta om hur duktiga dem är på sitt arbete och genom det sätter sig på andra som har lite svårare för att hävda sig i sitt arbete. Jag tycker inte riktigt det här är helt okej för jag kallar det mobbing men det gör väl ni med eller?

Det finns tyvärr många av dem här översittarna som tror att dem vet bäst och kan allting bäst men jag skulle nog vilja säga att dem är ganska osäkra på sin roll i hela systemet.

En sak kan man säga och det är att det är hela tiden en maktkamp bland människor för att komma någon vart, tror det gått för långt för man bryr sig inte om att man skadar andra människor.  Vad tjänar man på att slå ut en annan så mycket så den blir sjuk? Inte kan det vara mycket men det finns dem som får dåligt samvete för det och vi har dem som aldrig får dåligt samvete för det, dem har bara spelat spelet mycket väl.

Kommer aldrig förändras

Man ska aldrig sluta förvånas över vad som får folk att gå igång på vid samtal och vad som är riktigt viktigt för dem. Hela tiden betyder det här med vad som drabbar en annan som är viktigast och då pratar jag om lön, semester och att det finns saker som är komplicerade att sköta för att kunna få ut sin ledighet och mycket mera. 

Allt som kretsar kring den egna personen blir ett enormt samtalsämne då det blir ett möte och visst ska man ha diskussioner men ibland kan jag tycka att det är rent löjliga saker.

Människan kommer aldrig förändras och det vet jag mycket väl men tänk om man kunde tänka som en enda stor grupp så skulle det bli mycket lättare. Hur får man igenom krav kan ni fråga er? Svaret är ganska enkelt och det är att ena sig i vad som är viktigast att få igenom, nu kommer bara ett annat problem fram, alla tycker inte lika och kan inte ena sig!

Japp, så är det ju, vi har själva skapat det här med att ett antal personer kan köra över oss på grund att vi människor har så svårt för att ena oss och tänka som en grupp. Som enskild individ kommer man inte speciellt långt utan man blir bara straffad för att man tänker så och då är det inte övermakten som straffar dig, dem runt dig gör det också.

Varför öppnar du munnen och tar upp en sak som egentligen alla vill lyfta fram? Är du speciell eftersom du vågar göra det som andra inte vågar?

Le kan jag bara göra och skaka lite lätt på huvudet då jag hör det här som man kan prata om länge och som egentligen bara gynnar en person.

Söndag

Då kan man lugnt säga att den här dagen är över, fattas en dryg timme och sedan är vi inne på måndag den 28: e.

Jag ska iväg och göra rätt för mig igen och jag hoppas att det ska gå bra för jag känner att jag ska klara det men som sagt var, aldrig vet man vad ödet har ordnat framför sig. Ja, nu ska vi inte se så negativt på någonting utan det är det positiva vi ska se framför oss för det finns även sådant.

Under den här veckan har jag haft mycket tid att fundera på en massa saker ska ni veta och jag vet inte riktigt om jag fått några svar på alla mina frågor men kanske ska det vara så.

Jag har insett att Socialdemokraterna inte är speciellt populära beroende på var man läser nyheter men som jag säger, röstar inte själv på dem och kommer aldrig att göra det då deras politik stinker.

Jag har svårt för dem här sossarna som säger till oss att vi måste spara och se till att höja skatterna för vårt välfärdssamhälle samtidigt som dem tar emot fyrdubbla lönehöjningar själva.

Jag ser fram emot att få komma tillbaka till arbetet imorgon och börja komma närmare det där vardagliga livet.

Det är inte alls bra att vara hemma för länge utan man ska upp i sadeln så fort man kan för att man ska klara sig. Javisst är det gånger då man inte kan komma tillbaka snabbt men jag tror att det även handlar om sin egna inre vilja.

Nu vet jag att det finns dem som kanske inte har samma styrka som mig och det begär jag inte heller men där ska inte vårt älskade Försäkringskassan sparka som idioter på dem, är dem så sjuka så dem inte kan komma tillbaka är det så. Alla enskilda individer har olika läkningstid och har inte samma sköna jobb som våra politiker som kan gå hemma och få full lön för det då dem är sjuka... dem är inte ens på sin arbetsplats trots dem är friska om dem någonsin är friska.

Påstå det

Jag vet inte vart det svenska samhället är på väg någonstans för att dem allra flesta svenskar läser fruktansvärt illa och skriver lika illa, ibland kan man tro att det är barn som har skrivit saker trots att det är fullvuxna människor på 40 som gjort det.

Jag fick en gång kritik för att jag skrev illa... av en som skrev tre gånger sämre men då trodde man att bara för att man var lärare så skrev man vackert.

Att läsa instruktioner är många skitdåliga på, förstår inte att titta på hela beskrivningen utan gör en tolkning av det hela och tror sig kunna allting... det går åt helvete rent ut sagt för det är inte alls som dem trott. Om man bara kunde lägga lite mera tid på att läsa ordentligt kanske det skulle ordna sig.

Jag har fattat det att det är inte bara våra nyanlända som är skitdåliga på svenska utan det är även svensken och jag tror att det svenska språket är på väg att dö ut sakta men säkert. Jag vet faktiskt inte vad det är för språk vi har i landet längre på grund av att det missbrukas mer och mer.

Jag tycker inte att man ska påstå att man är svensk om man inte förstår svenska eller kan föra ett samtal på svenska, ja, ni kanske tycker jag är dum i huvudet som säger det men så är det.

Spelar ingen roll om man är svensk, finsk eller annat, kan man inte prata svenska så kanske ska man gå en kurs i det.

Jag säger inte att jag är expert på svenska men det är för att det hela tiden kommer en massa ändringar i språket för att passa nyanlända... vi ska rätta vårt språk efter dem som allting annat.

Påpekar du dem här bristerna är du bara en dum rasist som bara är ute efter bråk men så är det inte, jag vill kunna förstå dem jag pratar med och kunna ge en instruktion utan att ta om det flera gånger, har annat att göra faktiskt.

Lite mycket

Ibland kan dagarna bli för innehållsrika på saker och jag tror att den här dagen blev det för mig, är väldigt trött just nu men jag överlever.

Skulle kunna tänka mig och sova men då vet jag att natten bara kommer bli ett helvete för mig och jag måste välja, antingen sover jag eller blir halvvaken hela natten.

Redan på morgonen började min dag, skulle se till att få in dessa älskade räkningarna som alla älskar att betala varje månad. Visst är det skönt att betala bort halva lönen i avgifter och ibland vet man inte vad det är man betalar för alla gånger, vi bara betalar och protesterar inte så mycket. Vi är svenskar och vi älskar att betala skatt och en massa annan skit som vi inte vet vad det går till.

Den här gången fungerade det inte som det skulle utan bara vänta ett tag.

Iväg och fixade en annan tråkig sak som jag inte heller är förtjust i men som jag vet att alla måste göra, handla hem proviant till skåpen som skriker efter den. Ja, direkt skriker gör dem väl inte men kan behöva fyllas på igen för att man ska få i sig en del av det under månaden.

Mycket gåendes den här dagen var det mellan hyllor för att hitta då alla affärer verkar ha gjort om, bara det är ett stort problem för mig som inte tycker om förändring.

Jag kan erkänna att den här dagen blev lite för mycket för mig i affärer och jag visste inte hur många gånger jag ville rusa ut och skrika av ångest. 

Det blir ibland lite för jobbigt för mig med en massa människor runt mig, dofter som sticker i näsan och sådana man direkt inte vill känna.

Rör till

Jag har länge pratat om vikten av att ha grejerna i ordning istället för att bara släppa dem där det passar sig. Tar man en sak på ett ställe så ska man ställa tillbaka det på samma ställe, viktigt som attan om man inte bor ensam vill säga. Jag bryr mig inte om det här så mycket om man bor ensam men bor man ihop med någon så måste man kunna sköta det här.

Kul är det inte att hela tiden reda ut en oreda som inte är av denna värld och som bara fortsatt under många år trots att man sagt till.

Hur är det man brukar säga, om man har det rörigt i skallen så har man det i livet med och vad betyder det egentligen? Ja, kanske att man har svårt med att ha en viss ordning och att följa det som satts upp som regel.
Varje dag möter jag människor som rör till saker och det kan vara människor som inte ens lider av en sjukdom utan arbetar som vanligt eller vad man nu ska säga? Jag har det i min kropp att ha ordning och reda och för mig är det svårt att verka i en rörig miljö.

I alla år har jag pratat hela tiden om att se till att ha ordning runt sig för det lönar sig i längden, finns ingen som mår bra av att alltid leta efter saker. Jag minns att jag hade en kollega som hade en tendens att hämta eller låna saker utan att lägga tillbaka dessa eller lämna tillbaka sakerna, vem av oss mådde sämst av det? Ja, självklart var det jag som gjorde det men samtidigt undrar man ju om det här inte var ett sätt som personen hade för att göra andra irriterade.
För egen del kan jag säga att jag inte är ett dugg road av att leta efter en sax i 20 minuter varje gång, har inte betalt för det.

Sakta men säkert

Kan inte säga så mycket annat än att det går sakta men säkert framåt för mig mot att bli frisk eller friskare i alla fall för riktigt frisk kommer jag aldrig bli.

Hela tiden kommer det ligga över mig att det kan komma ett ytterligare bakslag för mig då jag faktiskt har ett komplicerat hjärtfel som dem säger på hjärtmottagningen, hur komplicerat vill man egentligen inte säga. Ja, jag tänker inte fundera så mycket på det utan tänker istället försöka leva så naturligt som möjligt och som jag gjort fram till idag.

Jag kan inte bara ge upp allting bara för att det kommer bakslag utan bita ihop och kämpa mig framåt.

Ser det som positivt att jag tar mig framåt mot målet om att bli så bra som möjligt innan måndagen nästa vecka, beräknar just nu att jag ska jobba igen då. Att vara hemma kan vara bra men att vara hemma för länge är ingenting som jag ser som positivt, man ska upp i sadeln så fort som möjligt för att sedan arbeta sig säkert upp dit man en gång var.
Ja, jag vet att det kan bli jobbigt men det vet man inte förrän man har prövat på.

Det går sakta men säkert framåt och då är jag nöjd för just så det ska vara. Hade jag sagt att det går med en rasande fart framåt skulle jag bara ljuga och ljuga gör jag inte för ingenting jag har lärt mig göra.
Nu vill jag bara att allting ska vara stadigt så jag slipper åka på någonting mera och det får man hoppas på, med min otur vet man aldrig när nästa sak sker.

Fortfarande

Ja, jag får vakna upp i min helt egna säng efter en lång natt med bara sömn som jag inte riktigt upplever som god. Vaknat till ett par gånger av att illamåendet kommit över mig och känt en viss yrsel men jag har sovit i stort sett hela tiden i tio timmar så det är väl positivt.

Nu känner jag bara att det gör lite ont i bröstet samtidigt som jag har yrsel men vad ska jag göra åt det?

Inte mycket jag kan göra för tillfället mer än att vila så mycket jag kan, ligga ska jag inte göra hela tiden för ingen blir bättre av det. Upp och rör mig sakta men säkert med svetten som rinner om mig då jag anstränger mig.

Fy fan, jag mår inte bra så mitt beslut om att vara hemma resterande vecka är kanske det vettigaste jag tagit. För mig är det här ett bakslag för jag vill inte vara sjuk och hemma från arbetet men jag som sagt var inte göra så mycket åt det.

Fortfarande en yrsel med lite illamående, ingen lust med att äta och ont över hjärtat men inga fel hittar man hos mig. Jag vet inte vad jag ska tro egentligen? Är det här bara ett sätt att jävlas med mig eller vad tror ni?

Jag är inte troende så att se mig skriva det här är för mig otroligt, kanske finns det en kraft i alla fall som kan straffa oss för gamla synder om man nu har gjort några sådana.

Lång väntan

Dem sa det, jag skulle få åka hem men fortfarande efter tre timmar vet jag inte... jag vill bara få komma hem då jag inte blir bättre av att ligga här uppe på Hjärtavdelningen och inte göra någonting. Jag mår lika dåligt hemma som jag gör här så jag ser ingen anledning till att jag ska vara kvar här.

Ja, jag väntar ett tag till men då sladdarna börjar ramla bort från bröstet av sig själv går jag ut och hejdar en av sköterskorna, som är på väg hem tyvärr, talar om att nu vill jag bli utskriven för att annars gör jag det på egen hand.

Jag får till slut åka hem och jag mår lite bättre men fullt okej är jag då inte, vet att jag inte kommer kunna jobba under veckan och det är ett slag för mig. Sällan som jag är sjuk men kanske för att jag inte fattar att jag är sjuk och då tar det bara hårdare på mig att till slut fatta att jag inte kan gå till jobbet bara så där med en gång.

Det blev en lång väntan på att få åka hem för dem sade mig att jag skulle troligtvis få åka hem, vet inte vad det är som hänt mig men tills att man kanske vet så kan jag lika gärna vara hemma.

Har inget som helst emot personalen på Hjärtavdelningen men att ligga i en säng och bara sova och lyssna på radio kan jag lika gärna göra hemma och det tror jag många håller med mig om.

Inte blir man friskare av att ligga på ett ställe där alla är sjuk.

Jag kommer slutligen hem och där gör jag just det jag sagt, går till sängen och lägger mig för jag orkar inte vara vaken.

Vet inte varför

Efter en massa undersökningar vet man inte vad som är problemet.

Mycket märkligt det här måste jag erkänna för bra är jag inte, vill bara sova och ligga för att vara uppe är som att gå igenom ett helvete. Just nu kan jag bara säga att det är inte alls kul att vara människa med en massa sjukdomar för det är det jag har, flera olika diagnoser som ställt till det i mitt liv.

Att det här skulle hända just nu känns bara bittert, sju år efter att jag blev sjuk med hjärtat och man undrar om det är någonting som vill sägas. Nu ska man inte påstå att jag har varit speciellt lugn under dem år som gått och kanske därför det här sker nu, kroppen vill skicka ut signaler om att det får vara nog nu.

Försöker se positivt på allting men ibland kan det vara svårt då jag inte kan göra någonting på egen hand och det verkar inte som att sjukvården heller kan göra så mycket.

Med en puls på 48 slag blir det lite komplicerat för mig för jag har mediciner som är inställda för att ta ner pulsen på mig, utan mina mediciner har jag inte så stora chanser att leva ett så fullvärdigt liv.

Jag vill inte ta dem här tabletterna men är dömd att fortsätta med dem resten av livet... kan bara hoppas på att jag får tillbaka hälsan någorlunda för jag ska tillbaka till den där verkliga världen men kanske i ett lättare tempo.

Ruskigt att inte ens sjukvården vet vad som hänt mig, hittar ingenting som kan gjort att jag blev dålig så fort. Jag kommer inte anklaga vården för att vara dålig utan säger att dem gör det dem ska i mitt fall och alltid gjort, tack vara dem att jag fortfarande lever ska ni veta. Att få höra att det är ett komplicerat hjärtfel som jag har är väl ingenting som någon vill höra men så är det och får leva med det.

Hänt någonting

Tidigt denna morgon kallades det på ambulans för att jag skulle komma in får vård, mådde fruktansvärt illa av det som bara hänt utan att jag vet vad det berodde på. Nu var det inte jag som ville åka in utan ett beslut min fru tog och kanske var det ett bra beslut, jag ville inte själv men så kan det vara ibland. Förståndet att söka vård är inte den starkaste sidan hos mig utan jag är mera att jag nonchalerar allting.

Jag kommer in och prover tas, ett helvete för mig för att försöka förklara är inte lätt då man inte vet vad som skedde. Jag vet endast klockslaget när det skedde och sedan är det inte mycket jag kan säga. Hade ju haft en lugn dag för en gång skull och jag hade sagt att jag skulle koppla av men inte koppla av på det vis som det blev.

Man hittade ingenting och jag åkte hem lika illa som innan, hann vara hemma cirka 15 minuter och sedan var det dags att åka in då läkaren kallade mig tillbaka och allting började om.

Inlagd blev en annan för det som skedde igår.

Fruktansvärt trött med yrsel och illamåendes och nya tester skulle göras för att se vad som var felet... jag vet inte vad det kan vara men kanske lika bra dem får kolla upp allting nu.

I min lilla värld trodde jag det var en liten stroke jag hade fått men ingenting på testet visade det sig och ingen blödning så vad är det som hänt mig den här gången.

Jag vet bara att det är någonting som hänt men vad vet jag inte och hoppas att andra kan svara på det.

En blomma

Fick jag för det arbete jag utfört i mitt arbete under en lång tid och som jag tycker ingår i mitt arbete. Att ge mig en blomma var inte tvunget men visst är det ett fint tecken på uppskattning av ett gott arbete.

Som sagt så behöver alla en liten uppskattning för sitt arbete som man utför men som jag alltid sagt då detta kommer upp är att jag har betalt för att utföra det goda arbetet som krävs av mig.

Misstolka mig inte nu, är tacksam för att ha fått en blomma för det enorma arbete som jag gjort under årens lopp men som det finns andra inte trott det är jag som ligger bakom. Jag är av den naturen att ett säkerhetsarbete ska göras ordentligt och då får det ta tid för att få det det riktigt goda resultatet, om det är värt en blomma så är det för mig okej.

Ja, jag var glad över gåvan och dagen kunde gå vidare i en stillsam takt med glädje i sinnet... ett tag i alla fall.

Utan vidare blev inte min glädje långvarig då det var någonting som hände i min kropp så jag inte kunde stå upp utan att tolkas som full... vet inte vad som hände och ingenting hade jag druckit. Det var som att dra ut ventilen på ett däck har jag som liknelse. Det gick inte att kliva upp utan att jag raglade omkring så sängläge resten av kvällen och bara sömn som var fylld av illamåendes och yrsel.

Godkänd

Det är någonting som alla vill bli, godkänd på många olika områden men det krävs hårt arbete för att bli det då man inte blir det hur som helst.

Det där godkännandet är väldigt viktigt för ens självförtroende genom hela livet, inte så kul att alltid bli underkänd för småsaker eller för att man inte lagt ned den tillräckliga tiden. Jag som alla andra vill bli godkänd för det som jag gör och jag kan säga att jag lägger ned fruktansvärt mycket arbete på att bli godkänd.

Det är skönt att bli både erkänd och godkänd och är nästan samma sak, erkänd är ett strå vassare men båda delarna talar om att man har lyckats med det som man tar itu med att göra.

Väldigt viktigt ibland att få höra att man får godkänt på det man gör, spelar ingen roll om man får höga betyg eller låga bara man får godkänt på det man gör.
Finns ingen som klarar av att alltid få icke godkänd för det är då man ger upp om allting och det finns ingen kraft för att ta sig upp igen.

Att bli erkänd för det goda arbete man gör är så viktigt så det inte är klokt åt det, man behöver ingen belöning men att få ett erkännande eller godkännande är mer värt än allting annat.
Man gör det man ska för sin egen del men även för den man gör det åt.

Stillastående

Kallt som attan var det nu när det duggade fint regn på kvällen eller eftermiddagen som det var då det började och jag var där.

Hade inte tänkt mig att åka för att titta men som pappa har man förpliktelser att närvara så okej, trotsar vädret för att titta på spelet...

Så här efteråt kan jag bara säga att jag hade inte behövt åkt på den här matchen för den riktigt sög, vet inte hur mycket den sög men det var så att man bara ångrade sig att sett den. Man åker för att se ett lag spela en kvalmatch och det slutar i katastrof och värst av allting var att vi som tittade på höll på att frysa sönder oss.

Nä, jag vet inte om jag kommer åka på nästkommande match om det spelas så här.

Man ska inte sätta poäng på spelare i ett pojklag men det ska ni veta att dem där höga poängen var inte många, var så illa så det slutade med att 4 - 5 spelare fick godkänt. Det var så många som verkligen ville spela eller kämpa under matchen, resterande hade kunnat åkt hem och sovit.

I samhället

En sak som vi fått till oss är just att för att överleva i dagens samhälle måste man bli mycket tuffare på grund av att det har blivit tuffare att leva i. Det går inte längre tro du kan gå på gatan som förr i tiden då du faktiskt kunde göra det utan att titta dig bakåt. Du vet inte vad som finns bakom dig där i mörkret för det är ytterligare en sak som skrämmer, ljusen har blivit färre.

Någonstans där bakom eller framför dig kan faran lura på dig, gäller verkligen vara tuff och kunna ta vara på sig själv i nya dagens samhälle.

Visst kan brottslingar låsas in men hur ska vi veta för hur länge då man har straffrabatt, vad det är för någonting kommer jag inte gå in på men låter för mig som att ju fler brott du hinner med på så kort tid som möjligt så kan du få så kort tid som möjligt i fängelse.

Nej du, det gäller att bli mycket tuffare än vad vi är i samhället för att kunna överleva i stadens djungel av stål, betong och asfalt. Det gäller att stå på egna ben och inte lita alltför mycket på att räddningen finns i närheten då du behöver den.

En oro finns att allt fler beväpnar sig med någon form av vapen för att kunna försvara sig emot angripare, blir inte förvånad i så fall men som vanligt är det offret som blir den utpekade kriminella. Vi måste kunna få försvara oss emot ett kommande hot men kanske är det så, svensken ska inte försvara sig utan låta sig våldtas gång på gång?

I dagens samhälle gäller det att kunna ta för sig samtidigt som man inte litar på någon allt för mycket, se alla som ett framtida hot. Kanske kommer det bli så att du ser dina närmaste som ett hot och drar dig undan mer och mer, du vet aldrig vad som kan hända i dagens tuffa samhälle.

Det vi inte ville eller trodde vi skulle få har vi nu fått och då är en sak som gäller, se till att tuffa till dig för att försvara dig emot okända hot.

Lättast

Det är alltid lättast att skylla på andra för ens eget fel är det ju aldrig, känns det igen?

Jag har lite svårt att förstå det här med att vissa alltid ska skylla deras olycka på andra, får man inget jobb så är det andras fel och orkar man inte med att vara i skolan är det andras fel... är det inte ens eget fel brukar jag fråga? 

Att ställa den här sista frågan ska man inte göra för då får man höra verkligen vilken otäck människa man är men visst kan jag ställa upp och vara den. Det finns ju dem som tycker att jag är så otäck och elak bara för att jag säger det dem inte alls vill höra.

Själv väljer jag inte den lättaste vägen för att komma undan, vet mycket väl att det är mig det beror på många gånger att det blir som det blir.

Nu vet jag vad problemet med att det blir fel och det är på grund av att jag säger vad jag tycker och tänker, slutat med att slingra mig undan. Att slingra mig undan har jag inte varit mycket för men har hänt ibland att jag inte svarar då man frågar för jag vet inte vad jag ska svara.

Trött som attan på alla dessa som hela tiden ska skylla på andra eller försöka få en att fokusera på någon annan än dem själva trots att det är dem som man pratar om. Hela tiden då det blir känsligt kan jag få höra det här "Men han/hon då?" Nu var det inte den personen som vi pratade om utan dig och det ska man ju inte säga för det blir bara värre och värre.

Helst ska man inte sätta an på andra personer för dem är alltid oskyldiga.

Sätta igång igen

Efter en veckas ledighet är det bara spotta sig i nävarna och sätta igång igen på annan plats än hemma. Om jag är utvilad efter en veckas ledighet? Kan knappast påstå det då det finns att göra i hemmet men också att det börjar närma sig en speciell dag nämligen, dottern blir 18 år och ska börja sköta allting på egen hand.

Det finns alltså mycket som rör sig runt en just nu och jag vet inte hur man ska förklara det.

Jag känner bara just nu att det ska bli skönt att få återgå till arbetet för att slippa alla dessa saker hemma som jag tycker bara blir mer och mer. Man kan tro att det ska bli mindre att göra då ett av barnen blir myndiga men så är det inte alls, dagens ungdom har fått för sig att allt är så enkelt.

Jag vet inte var man har fått det för sig att man kan kliva in i vuxenlivet och tro att allting ska bli så enkelt med jobb och boende, frågar man hur dem tänkt sig med pengar svarar dem ändå att en annan kan betala.

En vecka hemma från arbetet men nu är det bara att spotta sig i nävarna och ta itu med det som är på jobbet, ganska tacksam är jag att jag har jobbet att gå till ska ni veta.

Gå hemma hela tiden skulle jag inte orka med trots att ibland säger kroppen ifrån rejält, biter ihop och trotsar dem smärtor som kommer bara för att slippa vara hemma. Jag vet mycket väl att det en dag kommer bara slå till och jag inte orkar med dem två olika rollerna som jag har på dem olika platserna men jag måste kämpa på.

Jag biter hellre i det som jag har på jobbet än att jag gör det hemma då det verkar som att det lönar sig i alla fall inte vad jag än säger.

Allt är så förbannat enkelt men ändå vill man inte kämpa utan tror att man ska få allting gratis och förspänt för sig.

Chockerande

Vi pratar så om att sporten ska ena folket från alla stater som finns i världen, snacka kan vi göra för att det lär aldrig bli så att sporten kommer ena oss så som man velat från början.

Vi ser faktiskt våldet i sportsammanhang hela tiden och varför gör vi det, svaret är ganska enkelt på den frågan. Ingen vill förlora mot någon annan för det kan ses som ett svaghetstecken att förlora och det här att ta revansch hamnar i skymundan... man tar ut sin hämnd med en gång under match eller match.

Vad annat slår att slå sin motståndare på käften under en match trots att det kan innebära att man får gå av planen, skit samma, man har i alla fall fått nita någon för att man är sämre just den gången. Det här med att förlora med heder existerar inte längre utan nu handlar det bara om att man ska vinna för att inte försvinna.

Jag själv har tröttnat på allt det här våldet som är kring idrotten och kan tycka att det är lika bra att lägga ned, vi kan starta riktiga krig istället för at5t se vem som vinner alltihopa.

Sporten enar inte alls utan den delar mera, man får inte hålla på andra lag än vad sina kamrater gör och då är det lika bra att svara att man är inte intresserad och håller inte på något lag.
Ska sporten framkalla en massa våld så kan det få vara, vill man ha våld kan man ta sig till ett våldsbejakande land och slåss där, ungefär så som jag ser det.