Kanske

Man vet aldrig men man kan alltid hoppas på det, att det blir bättre i framtiden. Det känns som att det skulle kunna bli bättre på alla fronter så att lugnet kan sänka sig över det hela och det är vad jag önskar och verkligen hoppas på.

Det finns saker att arbeta med på alla möjliga håll och ett håll är det här med skolan faktiskt. Just skolan har varit ett otroligt orosmoment för oss alla på grund av att man säger en sak för att i andra stund säga en annan sak.

Visst blir man förvirrad då en säger att allting är så bra och den andra säger att ingenting fungerar men kanske bli det bara bättre med allting efter nyår på en annan skola.

Mitt betyg för Apalbyskolan kan jag ju säga är ett bottenbetyg, finns ingenting som är bra med den.

Under några dagar har allting varit bra och jag hoppas på att det ska fortsätta på det här viset så att alla kan leva vidare under en mindre press på sig.

Vi vet ju alla att om man är pressad av en massa saker så går det bara åt helsike men kanske som sagt var så är det slut med det.

Ganska trött

Två långa arbetspass har jag haft dem här sista dagarna och det känns kan jag erkänna, varit så otroligt trött hela tiden och har ändå sovit bra på nätterna.

Jag vet inte vad det är som gjort att jag varit så trött och frusen, någonting som jag aldrig tidigare varit. Jag fryser hela tiden och att sätta på mig en massa kläder är inte det allra populäraste för mig kan jag ju säga.

Det har gått väldigt långsamt så som jag känner det men jag har hunnit med en hel del saker, det är inga lätta saker som jag just nu håller på med då det är beskrivningar. Att skriva på rätt sätt är inte enkelt och har aldrig varit det någonsin, man ska skriva så att alla förstår och för att man ska kunna skapa sig en bild av saker och ting.

Här får verkligen hjärnan arbeta på maxfart för att det ska bli rätt.

Sömniga ögon framför en skärm är inget som jag kan rekommendera, man fixar det om man gör täta avbrott för att få lite luft och en bensträckare för att annars fungerar ingenting som det ska.

Ganska intressant i alla fall att sitta där framför skärmen och se hur man får ihop en massa rader för att få fram en beskrivning, man kommer på att det är ju mera att skriva och som man inte tidigare har tänkt på att det är som det är.

Snart ledigt och den tiden går åt till så mycket annat som ska göras här hemma, nästan samma saker som jag gör på jobbet kan jag tycka ibland. Arbeta undan en massa papper för att det inte ska finnas en massa gammalt kvar som kan ställa till det för en.

Papper är jag duktig på att arbeta med men det är just för att jag har ett stort intresse av att skriva och uppdatera för att minimera alla risker av gammalt.

Riktig träning

Återigen har vi pratat om det här med dotterns träning och lag, med samma utgång kan jag ju säga. Jag har sett vad som är felet i det hela då dem tränar och vad som är felet i matcherna, därför dem inte kommer någonstans i sitt spelande.

Vad har man för nytta av spelare som står som betongklossar på golvet och tycker att bollen ska komma till dem och inte dem till bollen? Man ska väl möta bollen då den kommer emot en, det kallas för att möta bollen för att få ett riktigt flyt i spelet!

Den här mjukheten och hårdheten i spelarna finns inte alls för det är som att man trippar på tårna i platåskor och inte vill bryta en nagel. Jag vet inte vad jag ska kalla det här för men att se dessa matcher är ingen njutning då inte alla spelare ger allt där ute.

Jag ska inte säga att alla spelare är likadana för det är dem inte, det finns dem som ger järnet där ute och andra låter dem spela istället för dem själva.

Det finns inget lag som överlever med ett antal spelare som spelar och alla andra inte bryr sig ett dugg om det hela, det är så det ser ut faktiskt då man tittar på dem.

Det kostar pengar att ha en ungdom som spelar i ett lag och då vill man väl ha utdelning på sina pengar som man satsar, man vill ju inte hela tiden att ens barn ska behöva tillhöra ett B-lag bara för att andra inte bryr sig eller för att tränarna inte fattar att det är dags att sparka igång programmet.

Man sätter till en ledarroll men då börjar man undra vad syftet är med det hela, det har ju inte blivit någon utdelning av det hela för den där fysiken arbetar man inte med.

Man lär sig ingenting på att bara spela träningsmatcher på sina träningar om man inte har koll på bollen och inte orkar röra sig på planen utan tror att det räcker att slå bollen till varandra i stillastående position.

Jag vet att det finns mycket positiva saker i varje spelare men det har man inte lockat fram anser jag utan det blir mera att det är en aktivitet för att man inte har annat för sig. Jag vill se det här laget jobba med sakerna som dem verkligen brister på, fart och tuffhet i närkamper för att på så vis kunna visa sina motståndare att det här är ett lag att räkna med i framtiden.

Undrar bara om motståndarlaget skrattar bakom ryggen på det här laget efter alla matcher, nästan så att jag gör det i varje fall för det är bedrövligt.

Nu måste man börja leverera det man sagt att man ska göra...

Trött på det

Jaha, det var dags idag igen för ett besök på stora huset för dem sjuka idag. Upp till Fysiologen för att fästa på sig en maskin ytterligare en gång under ett dygn, mäta frekvensen på hjärtat igen. Jag har haft ganska mycket bekymmer med hjärtat under några veckor men jag har bitit ihop ganska bra också för jag vill inte helst prata om det.

 

Jag är inte ung men jag är inte heller gammal utan betraktar mig som en person som har gjort mitt halva liv, tycker att man kan säga så i alla fall.

Jag har gjort mycket under den tid som jag levt och det finns kanske saker som jag hade kunnat gjort ännu bättre men det vet man ju inte förrän man gjort det... nu har jag bara att fortsätta framåt för att se hur mycket mera jag klarar av att göra innan man får vila.

 

Asch, nu kom jag på villovägar igen, ganska vanligt att jag gör det men ibland tappar jag bort vad det är jag ska berätta om men kanske ni ursäktar mig för det.

Det här med hjärtat är en komplicerad sak har jag förstått och alla läkare säger till mig att jag ska beskriva hur jag känner mig men jag är så trött på att hela beskriva det, jag vill ju bara glömma bort skiten så varför låta mig gå igenom det hela tiden?

 

Jag har problem med pumpen som ska skicka ut förnödenheterna till kroppen och mera än det behöver jag inte och vill inte säga. Jag vill helst glömma allting men så länge jag har maskiner och mediciner så får jag inte glömma det.

 

Nu får vi se imorgon vad maskinen säger om hjärtat, jag har inte skrivit någonting på papperet om några besvär för jag får det för mig att det inte lönar sig att säga någonting. Jag har ju som sagt haft lite problem under några veckor men inget sagt ordentligt om det, kan ju vara jag som bara "inbillar" mig igen eller så är det bara en massa ångest inom mig som vill ut.

Vad annat

Jag var inte med ikväll till Sala där tjejen skulle spela en match emot Sala och kanske var det tur det måste jag säga efter det som jag fick höra. Jag kan bara sucka djupt och inse vad fel jag hade i det hela angående vissa saker.

Tjejen trivs med laget och jag själv måste säga det att det är helt underbara tjejer som hon spelar ihop med för trevligare får man kanske leta efter.

 

Det här laget har ett stort problem och det är att dem är alldeles för trevliga, lika mycket på plan som utanför planen och det gynnar dem inte alls kan jag ju säga. Jag har nu sett så många matcher som dem har spelat och samma sak hela tiden säger jag, dem är lite för snälla då dem spelar sin innebandy faktiskt.

För att bli ett vinnande lag så måste dem tuffa till sig och det finns visst ett antal tjejer som är tuffa i laget men här handlar det inte bara om vissa, alla måste bli lika tuffa. Man kan inte bara avbryta i närkamper utan det handlar om att fullfölja det hela.

 

Ganska tråkigt att sitta i en bil i flera mil för att se det här laget få stryk gång på gång, jag har liksom bara gett upp kan jag ju säga och många andra har också gjort det verkar det som.

Visst ska man ha roligt ihop i ett lag men man måste även kunna lita på att sina kamrater ger allt där ute på planen mot sina fiender, dem är fiender och inget annat och en fiende ska nedkämpas.

 

Som en tränare som gapar och skriker om hur spelarna ska spela ute på planen, vart dem ska stå och vem som ska passas är inte så bra. En spelare ska spela efter eget sinne, ta egna beslut och se själv hur hon ska spela men med en tränare som bara gapar hela tiden fungerar inte alls, ingen som lär sig någonting på det.

Jag har upptäckt det här och försökt att förmedla det hela men ingen som lyssnar på vad jag säger...

 

En spelare som man trott på och som hävdar sig själv som bra, i verkliga fallet inte är så bra då det bränner till men nästan kräver att få speltid, vad ska man göra med en sådan spelare. Samma spelare är duktig på att inte passa till fria spelare och har en förmåga att tappa bollen och göra saker så att det blir bakåtmål, är det en bra spelare eller?

Ultimatum

Nu i dagens läge så har jag ställt ett ultimatum och blir det inte bättre så kommer alla papper åka iväg så det blir gjort, jag har dem klara på skrivbordet utifall att det inte skulle bli ordning.

Mitt ultimatum är att man sätter igång med att bättra sig på alla fronter så det blir lugnt någon gång, jag orkar som sagt var inte ha det på det här viset då det påverkar mig hela tiden negativt.

 

All dålig kommunikation och alla lögner ska nu bort så att man vet var man har varandra. Man kan inte bara undanhålla information och tro att det ska vara bra hela tiden, man kan inte ljuga för att det är enklare och inte behöva stå för det man gjort eller inte säger.

Man måste börja hjälpa till med allting hemma så en part inte behöver göra allting.

 

En och en halv månad har jag satt som gräns för att allting ska ordna sig, har det inte blivit bättre så åker som sagt alla papper iväg.

Tears in

The tears on my kin are not in water, it is in blood!

When I cry over sadness thing, my heart burns and my brain said to the heart too bleed and it bleeds... the power disappear from the body and I whish I could die.

The world we live in is not a good world, it`s a world full of war and hate against another people. We fight over thing we own together but some people want all for the self...

I cry blood when I think about the cruel world I want only too die...


För första gången här inne som jag sätter in en text på engelska, gillar inte att skriva på ett annat språk men att försöka göra det kan vara nyttigt ibland. Jag tror att texten som jag skrivit ska kunna skildra om vilken känslig människa det egentligen finns innanför det hårda skalet.

Otrygg

Just det, jag känner mig ganska otrygg just nu för jag vet inte vad som kan hända om jag inte är på min vakt. Den där olustkänslan finns hela tiden hos mig och den gör att mitt tillstånd inte alls blir mycket bättre och det som skrämmer mig mest är att hjärtat får jobba ännu mera bara för att blodtrycket sticker iväg av stressen.

Att känna otrygghet har jag gjort förr och lite det som gjorde att jag blev så sjuk som jag blev och jag i min enfald trodde inte alls att jag skulle behöva känna det så igen, tyvärr är jag tillbaka där.

Jag är hela tiden på min vakt för att man inte ska kunna skada mig men jag vet att jag inte alls kan vara det dygnet runt för jag måste sova. Om jag inte får sova tryggt så blir jag bara sämre och då finns bara en väg ut och det är att ta den snabba vägen.

Inte trodde jag det här inte, att man skulle vända sig så totalt emot mig bara för att man inte kan ha en kommunikation med mig och försöka lösa saker innan konflikter uppstår, detta har man inte alls förstått. Man kan kommunicera med andra men med mig kan man inte alls göra för man har inget intresse av det.

Om det är så här så ska man inte alls ha kontakt med varandra för det finns med andra ord inget mera att säga så en enda utväg finns det egentligen. 

Det är inte enbart en part som ska vara ansvarig, lösa konflikter och mycket annat utan det hänger på båda parterna.

Otryggheten som jag har kommer jag att få leva med i hela mitt liv för jag kommer aldrig kunna lita på den som gjort det så att jag fått denna otryggheten.

Denna dag

Ganska skönt trots att det blev kastat så hårt i ansiktet på mig men jag fick saker väldigt bekräftade idag och det är det som är skönt så att jag slipper ställa mig frågorna mera. Jag vet vad jag ska göra och vad framtiden har för sig framåt och mycket kommer jag att slippa och kanske kan jag bli frisk fortare på det viset.

Om det är smärtsamt? Kan inte påstå att jag tycker det faktiskt utan känner bara en lättnad att efter så lång tid ha fått allting bekräftat för mig att jag faktiskt har haft rätt i det som jag känt många gånger.

Vad det är som jag fått bekräftat tänker jag inte nämna här för att inte nåla upp någon på väggen utan räcker med att jag vet vad det är.

Efter att jag fått reda på det så kom jag hem och visst var jag lite irriterad men efter ett tag så, det här var ju det jag väntat på, anledningen som skulle göra mitt liv så mycket mera annorlunda och där jag insåg att mycket av mitt ansvar kan jag nu få slippa.

Varför leva med att alltid få så mycket ansvar utan att det är någon som bryr sig om att det knäcker en? Jag hade inte orkat så mycket länge till att bara gå med dessa känslor så det var bara skönt att jag fick fram det men kanske inte så som jag riktigt hade räknat med.

En ljusare tid framträder för mig men en mörkare framtid för andra, jag ler och tänker på att helvetes portar har öppnats och släppt ut mig från någonting som ingen vill ha i sitt liv.


Med detta så kommer jag att sluta skriva under ett tag och ta bort allt för synlighet under en viss tid...

Konstigt är det

Visst är det väl lustigt det här med skolan och myndigheter över huvud taget!

Om man som förälder vill göra en anmälan så drar sig skolan till sina öron för inte vill man ha en anmälan på sig för att man inte klarar av att hantera sina problem. Skolan är ju lika med Västerås stad och här finner man det ännu mera lustigt, dem vill verkligen sätta dit sina skattebetalare så ordentligt för att sedan suga ur dem ännu mera i form av livskraften.

Vad ska en stad göra utan skattebetalare? Inte ett skit kan man ju säga för då finns det inga pengar kvar för att kunna köra sitt förtryck på invånarna.

Att göra en anmälan är väldigt svårt på skolan för dem vill inte alls erkänna att dem är en dålig skola med en hotande rektor som anser att om det inte är som han vill så är man en riktigt duktig förälder. Det finns ingenting som skolan gör fel, inte ens då dem inte vill lämna ut papper så man kan göra en riktig anmälan emot skolan.

Man trodde ju i sin enfald att man hade rätten att anmäla skolan eller vara delaktig i det som görs på skolan men se vad fel man hade, man har fan ingenting att säga till om.

Om en rektor ringer upp och hotar en förälder så ska man tassa på tå och bara ta emot alla dessa oförskämdheter som han kastar ur sig men då man svarar emot så är man enbart en dålig förälder som inte ska kritisera honom och hans lärarkår. Vad man ska ge för skolan är inte ens värd den skit som man kramar ur sig varje dag och det säger ju mycket...

Det finns inga dåliga lärare, säger skolan men beviset kom ju faktiskt i tidningen härom sist som talade om att Västerås Stad hade den sämsta skolan av dem alla i länet och det säger väl allt.

Har man sedan en rektor som använder sig av hotelser emot föräldrar och talar om hur jävla dum unge som dem har så säger det ju ännu mera, det är en ren kränkning som man verkligen blir utsatt för bara för att skolan har varit bristande i sin information och i hur dem arbetar.

Nä, tänk om skolan förstod sig på att lära sig ge information som är korrekt så skulle det vara mycket bättre. Man kan inte i ena stund säga att det är illa för att i andra stund säga att det går så bra och ändra sig ytterligare med att säga att det går illa igen, vad fan är det som egentligen stämmer?

Frustrerande

Visst kan man väl bli ganska frustrerad på olika saker här i världen?

I dagens läge har jag varit hemma några dagar för att jag varit dålig med att det började med feber och därefter var det som sagt någonting som hände i fredags i bröstet på mig efter en cykeltur, jag har haft ont sedan dess i bröstet och har svårt med att ibland andas och det syns på mig. Trötthet kommer över mig utan att jag är beredd på det men jag kämpar med att hålla mig vaken.

Ringer upp till den läkare som jag ska vända mig till med hjärtat, tror jag, men då visar det sig att hon inte alls går att nå. Jag är ganska frustrerad då jag inte fått veta svaret på det senaste ultraljudet av hjärtat som jag gjorde för en månad sedan trots att det är hjärtmottagningen som ska ge mig svaret.

Hur länge ska man behöva vänta på ett svar egentligen, man kan ju tro att det är ett jätteproblem då man är helt ovetande om vad det visade sig.

Ömmar och hugger till gör det och ibland bara ingenting, vad är det som händer? Ja, jag vet att jag inte ska stressa upp mig men jag har ju en massa saker som ska göras och då kan jag ju inte bara släppa allting. Allt som ska göras kräver en del energi men jag vet faktiskt inte hur mycket energi som jag vågar använda mig av för det kan ju hända någonting.

Lika bra att bara bita ihop igen och bara köra på för vad har jag för anledning att bry mig om jag faller omkull bara en dag? Man lever bara en gång så då ska man väl göra det man kan för som sagt så, vi är alla utbytbara i alla situationer...

Frustrationen går inte över och det gör mig stressad kan jag säga, jag märker av syn, hörsel och det som skrämmer mig mest, minnet som sviktar hela tiden. Jag är känd för att komma ihåg saker men jag är inte den jag varit kan jag lova er, svårt att hålla saker i skallen har jag numera och det är ett stort handikapp för mig.

Ytterligare

Jaha, då har det gått en dag till av vårt liv, inte bara mitt utan av alla våra liv och det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att mista dagar av livet för varje dag som går... vore väl jävligt orättvist annars.

Vaknar i alla fall upp i morse av att klockan ringer men känner mig riktigt berusad, jag har fått syre under natten och kollar mätaren som visar på sju härliga timmar av sömn och med extra luft ner i dessa sotiga lungor som jag kan tänkas ha.

Ska väl erkänna att jag känner mig riktigt full då jag vaknar på morgonen efter att ha masken på mig men det är väl för att jag får för mycket luft?

Kommer upp på sängkanten och vidare upp i stående ställning men inser att jag inte alls är så stabil just nu för hela rummet snurrar, någonting stämmer inte alls.

Kanske med lite kaffe i kroppen så kommer allting bli bra men vet inte vad jag ska tycka en timme senare då jag ska köra tjejen till träningsmatchen... chansa kan jag göra och gör det med. Det som är en ny sak som jag insett är att jag är som en vampyr, känslig emot ljus. Får inte mina ögon till att vänja sig och det är helt nytt.

En sak som jag har kommit på i och med min sjukdom förra året är att mitt mörkerseende har blivit sämre och att jag blir bländad mycket fortare. Får jag ett ljus i nyllet så tar det otroligt lång tid innan jag kan ställa om mina ögon till mörkret igen, det här är ett ganska stort problem då jag kör moppe på kvällstid.

Skit i det tråkiga måste jag säga!

De glada nyheterna för idag är att grabben slog sitt gamla lag så det osade om det igen. Jag njuter av att se hur långt ned dem hamnar i listan efter varje match kan jag erkänna. Jag har inget emot grabbarna i RSK men det är ledaren P som jag anser ska få känna på hur det är att vara en loser efter det han gjort.

Matchen slutade med 10 - 2 och det är bra siffror men hade kunnat blivit mera om alla spelare varit med.

Match mot Hallstahammar

Japp, det var en sådan idag och jag var med för att se på den trots att jag inte mådde kanske så bra. Natten har inte varit bra då jag slitit av mig masken och gubben i rutan visade rött, menas med att tätheten inte varit bra eller inte suttit bra.

Jag var trött eller groggy kan man säga då jag skulle upp klockan 07.00 men blev istället 07.15 för min del.

 

Upp och gjorde mig ordning för dagen men jag var trött och hade ont i bröstet, vet inte riktigt vad som hände igår men asch, jag klarar nog av dessa smärtor den här dagen med tänkte jag. Allt går nog över om jag bara tar det lugnt men vem fan lurar jag egentligen med det?

 

Kommer i tid i alla fall till arenan gör vi men får stå i blåsten och vänta på att få komma in, dem som ska öppna är dem som är sena. Ser en kvinna springa en bit bort över gräsmattan i alla fall och anar mig till att det är hon som ska öppna, mycket riktigt.

Det är inte alls varmt då det börjar blåsa på men snön har inte kommit så att den kylan slipper vi i alla fall.

 

Matchen börjar och de börjar faktiskt riktigt bra, tjejerna spelar nästan som dem ska så visst kan det vara så att dem tagit lite till sig av det som kommit fram. Jag som alla andra är nöjda med spelet för det verkar ju fungera trots en del missar i passningar som man tycker skulle komma fram till den som ska ha den.

Första perioden helt mållöst så bara att pusta ut, det blir inte storstryk i alla fall idag.

 

 

Andra perioden startar och det ser lovande ut men så händer det, Hallsta får in sitt första mål på Rönnby. Spelet fortsätter men det är som att man slappnat av bara för att första perioden blev mållöst men ju längre tiden går så börjar man kämpa mera, kvitterar till oavgjort så visst kan tjejerna spela om dem bara vill.

Om alla bara lägger ned sin riktiga kraft i spelet och verkligen kan använda dem där kropparna så kan dem bli ett vinnande lag, om man nu vill spela för laget och inte bara för sin egen del.

 

Misstag på misstag sker men man vinner tillbaka bollarna och man får upp bollen till anfall, tyvärr är det ingen som finns riktigt med på passningarna där uppe. Så många skott på målet men den vill inte lirkas in som den ska men mål blir det i matchen i varje fall.

Tiden tickar på och så som jag ser det så är det Rönnby som äger spelet och har dem allra flesta skotten på mål i den här matchen men den lilla djävulska bollen vill inte sitta där den ska alla gånger.

 

För att inte dra ut för mycket på det här så ska jag avslöja resultatet för er till slut, 3 - 2 till Hallstahammar.

 

Inte vill det släppa i bröstet utan det bara ömmar hela tiden och ganska svårt att dra dem där luftgivande andetagen som jag skulle behöva ta, då jag lyckas så hugger det i hjärtat.

Någonting hände

Jag fattar inte vad det var som hände, fick ett enormt tryck över bröstet och fick svårt med att andas och sedan en enorm smärta i ryggen. Trodde faktiskt att det skulle bli min sista stund i livet, kallsvettades och blev alldeles snurrig av det hela.

Illamåendet sköljde över mig och ännu mera svett bara rann nerför mitt ansikte, fy fan, jag mådde inte bra och smärtan i bröstet ville inte ge med sig. Ömmar över hjärttrakten gör det och det gör mig en aningen orolig men som jag är så biter jag ihop och ruskar på huvudet, jag har mått bra ett bra tag men det här är det värsta som jag känt och vet inte om jag stressat upp mig omedvetet ett tag.

I med Alvedon för att få bort smärtan i ryggen och det gick fort bara jag fick i mig tabletterna men paniken jag fick var inte av denna värld, panik vill jag inte heller kalla det för utan kan mera likna det som ångest, kanske Guds straff jag får nu för allt jag gjort men vad det är jag gjort vet jag inte heller.

Likt en dåre sprang jag fram och tillbaka för att få smärtan i ryggen att lugna ned sig för det är det som brukar hjälpa och visst, jag blev helt slut med svettningar och yrsel så jag bara damp ned i sängen en stund.

Kvällen fortskred och jag blev bättre men den ömmande fläcken strax vid hjärtat fanns kvar fortfarande, bara vila ansåg jag och det var det jag gjorde. Lite lugnare kan jag känna mig att det inte var så farligt men jag trodde först att jag hade fått en mindre infarkt... men vi ska väl alla dö så varför oroa sig i onödan.

Trött dag

Det var en trött dag för mig men lite bättre var jag men värken i skallaen ville inte riktigt ge med sig trots att jag sovit i nio timmar sammanlagt.

Kanske det är kroppen som bara tar över mer och mer från mig och det är ju ruskigt att kroppen ska kunna leva ett eget liv, ett sorts fascistiskt liv där den bestämmer över allting annat...

 

Gled omkring många timmar bara i ett dimmigt fält innan jag fick för mig att klä mig, kroppen var inte alls förtjust i att få bli täckt av en massa tyg, känns ibland obehagligt faktiskt att ha kläder på sig men naken kan jag ju inte vara.

Timmarna glider på och jag måste våga mig ut för att få den där friska luften en stund och visst kommer jag ut lite senare men inte tycker jag det är skönt.

 

Nästäppan har jag kvar och som trycker på så att skallen anstränger sig bara mera för att få luft ut i cirkulationen, lungorna arbetar på så att det hugger i dem och i hjärtat med för den delen.

Någonting är det som är på gång men vad är det nu då? Jag vill inte känna på straffet jag redan fått känna på en gång bara för att jag misskötte min kropp tidigare och inget sade om vad som jag hade för problem...

 

Jag har några dagar på mig nu för att kurera mig riktigt ordentligt och jag kan verkligen lova er att jag ska vila så mycket jag bara kan för det verkar som att det är det som jag behöver.

Tyvärr är väl jag en sådan människa som inte alls klarar av att lyssna på kroppen då den börjar få nog eller så är det bara så att jag inte alls orkar med hur mycket som helst så som jag gjorde i yngre dagar, jag börjar alltså bli gammal bara.

Sjuk dag

Att ta sig till jobbet idag skulle ha varit helt omöjligt kan jag erkänna, ont i kroppen när jag vaknade, en täppt näsa och en dundrande huvudvärk och kallsvettig eller kladdig kanske man ska säga att jag var.

Knakar gör det då jag vrider på skallen men kanske inte spelar så stor roll, vad har jag för användning av den i alla fall.

 

Tar mig i alla fall upp efter ett tag men orkar inte göra så mycket mera än att dimpa ned i soffan för att sitta där ett tag. Tar mig ut till köket och sätter på kaffe till att börja med, måste ha det för att se om jag kan bli av med skallvärken... blir inte bättre kan jag erkänna så sista slurken ljummet kaffe tar jag till att skölja ner dem där förbannade medicinerna jag måste ha i mig. Vill slippa piller men inte jag som tar beslutet eller så är det jag med en utgång som kanske inte är så lockande.

 

Jag bara känner mig totalt slut i kroppen som vill vila hela tiden, måste bara kurera mig för det här är inte bra. Känner av det där förbannade hjärtat som jag har men som jag inte vet någonting om för jag kan erkänna att jag inte bryr mig om jag har ett eller inte just nu.

Ryser till och känner att jag bara vill kräkas just nu i ögonblicket, sväljer alltihopa för varför mista en massa dyrbara produkter som jag stoppat i mig?

 

Någon nytta hemma gör jag inte alls men gör inte på jobbet heller med det här.

Känner mig bara så totalt slut kan jag erkänna så att jag inte orkar bry mig om någonting just nu och jag känner inte för någonting heller, allt är så likgiltigt i denna stund anser jag.

Timmen noll

Den är här för nu får det vara nog på allting, timmen noll ska göra slut på det hela för oss alla. Tiden har tärt och nu ska det få et slut, timmen noll har så att säga komma.

 

Många i tiderna har gjort en profetia över att timmen noll skall komma till oss människor och jag säger bara det, vi människor behöver kanske vakna upp och det med timmen noll.

Människan ska förgöra sig själv och det inom kort och vad ska vi kunna göra för att förhindra det? Inte ett skit för människan är enbart ett rovdjur innerst inne, har bara en massa svepskäl för att förgöra andra i sin omgivning för att komma undan sitt straff.

 

Timmen noll gör ingen skillnad på ålder, kön eller nationalitet, timmen noll tar alla på en gång med sig mot botten av hålet där inget överlever.

Ett lidande för några, en befrielse för andra beroende på vad man är för människa eller rovdjur kanske vi ska kalla oss för just det vi är, ett rovdjur som inte bryr sig om vilka som förgörs.

Endast dem starkaste överlever timmen noll för att kanske förstå vad vi gjorde för fel i det hela...

Händelserik dag

Det blev en riktigt händelserik dag igår, söndag.

 

Jag jobbade direkt efter en tidig match och därefter var det bara för mig att ta emot meddelanden om hur det gick i dem alla andra matcherna som skedde under dagen för alla i min närhet.

Sammanlagt var det sex matcher som stod under dagen men enbart en som jag själv kunde närvara vid men helt okey, man måste ju jobba också.

 

Grabben vann sin träningsmatch emot Skälby med 9 - 4 men inget annat att vänta kan jag erkänna för hur ofta förlorar dem en match? Inte är det ofta och det känns ganska tråkigt då man redan vet att det kommer att sluta på ett sätt efter ett tag, vet inte om det kan vara så att det där laget faktiskt ska spela full tid (3 x 20) istället för 3 x 15 minuter för att det kanske ska bli lite jämnare?

 

Tjejens första match slutade med 4 - 4 emot Arboga och det var en intressant match måste jag ju säga. Jag kan väl kanske inte säga att alla kämpade lika hårt och det var en del som jag tycker inte motsvarar dem prestationer som jag vet att dem skulle kunna göra, det är som att man gett upp innan spelet är över.

Andra matchen slutade med 4 - 2 för Rönnby emot IS Saga så det var skönt att dem vann en match nu tyckte jag men det var ju inte slut på det försenare på dagen avgjordes det en match till för tjejen.

Tredje och sista matchen spelades mellan Vaksala och Rönnby, slutresultatet blev 5 - 8 så två vunna matcher för Rönnby och tjejens lag, dem kan spela om dem bara vill.

 

Frugans tidigare som spelade även han en match som slutade med seger och hans tjej var på Gotland under den här dagen för att spela och det blev en vinstmatch här med. Av sex matcher alltså idag så blev fem vunna och en oavgjord.

 

Jag kan inte säga att söndagen bara varit bra för jag kände mig konstig i kroppen, ville bara sova för någonting var bara fel.

Kunde snart under eftermiddagen konstantera att jag gick omkring med feber i kroppen så bara ta det lugnt så jag inte stressade mig för mycket utan göra saker metodiskt för att bli klar med det som jag satt som mål att göra.

 

En dag som tagit hårt på mig blev det igår och därför jag tog en riktig slapp dag här hemma idag istället. Vill inte bli sjuk och har inte tid med det heller för den delen kan jag erkänna, det är så mycket som händer den här månaden.

Mot toppen

Visst är vägen till toppen lång men med mycket arbete så kan man nå dit en dag, ge inte upp hoppet så går det bra. Kampen för att nå den där höga toppen kommer att kosta mycket svett, ömmande muskler och fruktansvärt många tårar på era kinder men ställ er frågan, är det inte värt det?

 

Vi alla vet att det kan komma att kosta en hel del av er som kämpar för att ta er till toppen, vi finns där för att peppa er att fortsätta ta stegen framåt för att må många av er drömmars mål. Vi som finns där bakom er kommer inte att svika er i det som ni kan verkligen kan om ni bara tar fram det som ni har inom er, kraften att vinna kampen.

Ömmande muskler till sängs med men kanske är det värt det för att en dag stå där på toppen med ert namn tryckt på papper för hela landet.

 

Sex spelare på planen emot sex spelare på andra sidan som ska göra upp om vem som äger bollen, kampen kan börja när som helst. Svetten rinner och musklerna arbetar frenetiskt i löpningar fram och tillbaka över planen, slaget är stort men att vinna är ännu större.

Visst är det skönt att få vinna och känna en viss ära i att vara en av dem som kämpar som ett lag med sina kamrater.

 

Visst är det så, vägen emot toppen är otroligt lång och tuff men då när ni nått den så vet ni att ni tillhör några av dem bästa.

Dem som inte spelar som ett lag är dem som förlorar kampen men för er övriga så är kampen desto större, ni vet att ni tillhör ett lag av kämpar.

 

Sex spelare under orange ska spela om vinsten i en match och på bänkarna där uppe finns deras stöd, dem som finns med hela vägen fram eller tills vägen tar stopp men vi finns där för er.

Vägen är lång till toppen men vi ska fixa det tillsammans...

Bara innebandy

Japp, en sån där tråkig helg igen med bara innebandy som jag gillar... som jag även missar en del av bara för att jag ska arbeta. Ganska trist att det enda som jag gillar inom idrott ska jag missa bara för att jag måste tjäna pengar, när i helvete ska jag vinna dem där miljonerna?

 

Jag har ju i alla fall tur att det är i närheten av där jag ska vara och då matcherna är lagda till tid innan jag börjar jobba så får jag se innebandy innan jag själv ska börja jobbet. Tycker mest synd om spelarna som ska spela så tidigt på morgonen men visst är det så, man får offra lite sömn för att komma någon vart?

Det blir lite stressigt på morgonen för att bara få se matcher men skit i det, bara jag får se det som jag gillar en kort stund så blir jag nog den lyckligaste människan på jorden.

 

Jag mår som bäst då jag får sitta på arena med min kamera och ta dessa amatörbilderna på matcher där mina barn spelar, ser hela tiden deras utveckling i sitt spel. Ser dottern utvecklas en hel del som målvakt också, inget som jag egentligen trodde men så är det.

Undrar bara idag vad -01 tycker om att ha förlorat en sådan spelare som kan spela både ute på planen och inne i målet?

 

På tal om det, -01 som inte alls vill låna ut en målvakt utan låter en av dem sitta på bänken bara för att man inte vill trots att man finns i samma klubb. Nä, vad ska man säga om sådana typ tag men en sak är redan klart, min dotter vägrar att spela i deras lag om det skulle vara så att dem vill låna över henne.

 

Nä, nu ska vi vara glada och positiva för nu är det Innebandyhelg för vissa.

Intressant träning

Då var det dags för tjejens och killens träning på samma ställe, planerna bredvid varandra och det här är ju någonting som faktiskt underlättar för oss som har två som spelar innebandy och ska träna på samma dag och samma tid. Det har varit lite klurigt med jämna mellanrum för oss att åka runt hela tiden till olika hallar och på olika dagar för att träningarna ska fungera.

 

Visst är man lite tacksam för så lite men inget blir kanske som man tror alla gånger och det skedde just idag för tjejens lag på den allra första träningen på Klöverhallen.

Dubbelbokning av planen och här går visst Västerås Handboll före ett juniorlag inom innebandy kan man ju säga...

 

Hur skulle det bli med träningen för Rönnby? Ingen plan att vara på och ingen som visste hur det skulle bli med kvällens träning som är ganska viktig för vissa av dessa tjejer som också ska spela SM på söndag, dem behöver den här träningen för SM är stort för dem här tjejerna.

Många samtal i telefon för tränaren som inte alls får något svar på hur det ska bli och alla tjejer känner sig ganska uppgivna men ändå håller modet uppe med att lattja med bollen och springa lite på ytorna som finns där i hallen.

 

Tjejen som spelar målvakt just nu ett tag får träna sig i målet med grabbarna så hon får i alla fall en viss träning inför kommande söndag. Det är VIB själva som vill låna in henne och inget problem alls med det, man måste kunna arbeta tillsammans för att få bra spelare i Västerås.

 

Ett förslag som jag har är att kanske flörta med tränaren till grabbens lag för att få till en träningsmatch så det blir någon form av träning i alla fall, först så ser det mörkt ut och man försöker igen med att få rätsida om hur man ska göra med träningen.

Ett nytt förslag om träningsmatch och se, det går att ordna fram det från VIB: s sida och tjejerna börjar värma upp så mycket dem kan och man ser på en del av tjejerna att dem gillar tanken om spel.

 

Hur ska det här gå egentligen? Ett lag som är mycket långsammare och inte lika tekniska i sitt spel ska möta ett av dem bättre lagen i VIB, vi som har en grabb i laget vet ju hur dem spelar.

Det här kommer inte att gå tror man då killar och tjejer ställer upp sig ute på planen för spelet... det visar sig att det inte alls går så illa för tjejerna.

 

Genom att spela en sådan här match så kan man se vad det är man ska arbeta med under sina träningar för att faktiskt kunna möta lag som är bra mycket bättre än dem själva. Det finns alltid saker att arbeta med och jag tror att tjejerna själva inser det efter den här matchen där dem får arbeta kraftigt för att hänga med ibland.

Jag kan själv erkänna att jag är imponerad av Rönnby som gav ganska bra motstånd ändå, det var som att dem blev mer taggade av att spela emot killar som dem först trodde dem skulle göra illa.

 

Hur matchen slutade? 8 - 2 till killarna men inte var det oväntat kan man säga men ska även tillägga att tjejerna var duktiga i sitt spel och det fick dem höra.

Kommentarer från tjejerna var att killarna var dryga för att dem var så snabba men där ser man, man vet redan vad man ska jobba med.

Svårt att låta bli

Varför ska det vara så svårt att låta bli andras saker? I dagens läge så tycker jag att andra människor har allt oftare svårare att veta vad som är redas och inte deras, dem vill ta mej fan ha allting. Vad är det detta beror på, lathet att arbeta ihop pengar till egna grejer eller är det bara för att vålla andra en sorg över att ha blivit av med saker.

 

Återigen detta år så har min dotter blivit av med sin cykel men jag undrar vad det är för en dåre som tog just den cykeln? Svårt att känna igen cykeln kan jag ju inte säga att det är för just en sak är annorlunda på den, bakskärmen är silverfärgad med ett E i så visst är den lätt att känna igen.

Vad jag kommer att göra med den som har tagit cykeln ska man inte säga men jag kan säga att jag önskar att det var tillåtet att ge nackskott.

 

Ni som bor i Västerås och läser detta kanske kan håla utkik efter en svart Monark med just den här bakskärmen, meddela mig på bloggen med en kommentar eller ännu bättre ring Polisen och säg att den är stulen.

Sitter det inte en tjej i 12 års åldern på cykeln så är den stulen kan jag säga, ända fram tills att jag vet att den kommit till rätta igen eller jag skriver annat här.

Nu till någonting annat som är mycket trevligare men kanske inte så roligt att skriva om egentligen, match emot Arboga skedde idag på eftermiddagen så den matchen blev avgjord.

Grabbarna mötte ett lag över deras årsklass men det brukar inte vara något problem kan jag ju säga men den här gången blev det ingen vinst. Arboga hade domaren på sin sida, fult spel från Arboga men inget som dömdes för utan det var som att Arboga fick spela hur fult som helst och det värsta av allting var att det nästan kändes som att dem var ute efter att skada.

Gång på gång en massa tacklingar som inte är godkända och liggande spel men inga avblåsningar. Våra grabbar gav igen men fick avblåsningar av någon anledning.

Det här var en match som inte alls spelades på lika villkor kan jag garanterat tala om för er men jag kan bara säga att våra grabbar spelade en innebandy som fortfarande var ren, kanske skulle dem ha gett igen mera men som sagt så ska man spela hårt men inte fult.

Sälja ut

Jag ska inte prata om att sälja sin själ till Djävulen men kanske har det lite i samma stuk, jag vet inte men ibland känns det som så.

Det som jag ska prata om är att kunna sälja sitt lag för att andra ska komma ihåg det och tycka att det är en upplevelse att se dem spela men hur ska man göra det?

 

Jag har upptäckt att många juniorlag har svårt att få fram sitt lag i rampljuset och faktiskt få nya spelare att komma till för att kanske börja seriöst att spela. Vi alla vet att innebandy är en sport som är starkt begränsad till höst - vinter - vår säsong för att läggas på hyllan under sommaren. På sommaren så ska alla spela fotboll, så är det bara och då får innebandy stryka på foten för den.

Jag har många gånger undrat varför man inte kan lira innebandy under sommaren för nu råkar det bara vara så att det finns ungdomar som bara spelar innebandy, dem har inget intresse av att spela fotboll också.

 

Hur ska vi kunna sälja våra lag eller hela innebandyn till att bli någonting som vi pratar om ständigt? Kanske skulle man se över sina lagsidor för att kanske ge dem en ansiktslyftning med spelarbilder och en vettig lagbild. Det här är inget som behöver kosta mycket mera än lite tid av en förälder som har ett intresse av det.

Man kanske kan göra ett snyggt säljande bildspel med en presentation av sitt lag då man har matcher och cuper, man kan ha spelet vid fiket för vem är det inte som köper fika på en match?

 

Jag ska villigt erkänna att jag har tittat på en rad lika lagsidor och jag blir en aning förbluffad av det som jag ser, inte många lag som har en sida som tilltalar eller berättar så mycket om sig själva. En annan sak som kan slå ned på är att man inte rensar bort gammalt skräp i sin gästbok på sjukanmälningar och mycket annat.

Det finns väl inget som är så deprimerande än att se att man sparar skräp under så många år i en gästbok och som inte har någon betydelse?

 

Det gäller verkligen att kunna sälja sitt lag för att få någon sponsor utifrån som kan bidra med några tusenlappar till lagkassan, den kassa som ska hjälpa lagen att få åka på cuper och upprätthålla stadens anseende som idrottsstad.

Här gäller det verkligen att alla i laget hjälper till med att kläcka idéer om hur man ska få visa upp sitt lag och stödja sitt lag i framtiden på bästa tänkbara sätt.

 

Även om det bara är en liten sak det handlar om så blir det ett otroligt stöd för laget och dess tränare som faktiskt inte får betalt för att träna våra ungdomar.

Kunna hoppa över

Visst finns det dagar som man mycket väl skulle kunna hoppa över helt och hållet, en sån dag hade jag idag. Den första biten var väl ganska bra men sista biten var bara skit kan jag ju erkänna, hade kunnat slippa den biten helt och hållet.

 

Jag var trött i dag då jag klev upp och jag hade velat sova ett tag till men se det går inte alls för sig, man måste bara knega på trots värk och trötthet. Det är trots allt inte bara jag som känner av sömnbesvär eller värk men jag kanske talar om det helt plötsligt för att det finns ingen anledning att hålla käft längre.

I så många år gick jag och bara höll inne allting men sedan förra hösten så gör jag det inte, jag har betalat ett pris och tänker inte göra det mera.

 

Har varit ledig ett tag men som sagt, man blir bara sugen på ännu mera ledigt då man får blodad tand för det. Vädret att snacka om under ledigheten är inte ens värt att nämna, så illa var det men någonting som ni kanske märkte av om ni var vakna under den tiden.

Man kallar vecka 44 för höstlovsvecka där man ska ha en chans att vila ut eller kanske om man har tur ta sig till backar med skidor.

 

Jag vet inte ens om det funnits någon snö i fjällen och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte, jag åker inte skidor och jag har varken råd eller tid med att ta mig dit. Det finns en kategori av människor som har ganska svårt att få ut ledigt då alla andra har ledigt och det är vårdfolk faktiskt, är man sedan under 40 så har man inte råd med att ta semester för dagarna räcker inte. Skolan suger ur oss några dagar under terminen och ska du ha fulla fyra veckor under sommaren så räcker faktiskt inte dagarna till.

 

Första dagen efter en ledighet och den börjar så illa för jag tyckte att dagen var illa, länge sedan som jag kände det på det viset och det fick mig att bara sucka och önska att jag fick gå hem.

Hoppas kan jag göra på att resterande vecka blir bättre för mig men det blir den nog... betänk på att jag säger nog för det är ju bara måndag idag.

Sista dagen

Det är bara att inse det, sista dagen av en veckas ledighet är det här för att därefter återgå till jobb. Vad jag känner? Jag skulle mycket väl kunna vara ledig en vecka till faktiskt, jag har mer och mer börjat känna att det är ganska skönt att få vara hemma och göra saker i den takt som passar mig för jag orkar inte göra så mycket varje dag.

Den här dagen började tidigt för att jag skulle köra grabben till andra sidan av staden för att därefter bli hämtad till sin andra dag för innebandyn. Slutspel väntade honom och jag önskade bara att han skulle ha en bra dag och att vi syns i eftermiddag, önskar att jag kunnat åka med honom för jag vet att det är viktigt för honom men minst lika viktigt för mig.

Hem för att vila en stund för att åka med tjejen till sin träning inför SM, någonting som är stort för henne och då hon ska stå buren som väktare, en sak som hon har blivit duktig på. Jag känner att det rullar på i barnens klubbar faktiskt, det har blivit mycket bättre sedan dem fick byta lag om man säger så.

Tjejen just nu får den uppskattning som spelare som hon många gånger inte fick i det andra laget utan man sa bara en massa saker men inget hände med det som sades, nu är det helt annat.

Följer på datorn hur det går där borta i Järfälla och det ser bra ut, kvartsfinalen vinner dem med 7 - 0 så visst är det ett starkt lag som kommit dit. Grabben får ett assist och det är bra det men visst skulle det väl sitta fint med ett mål också, ska inte begära för mycket för någonting säger mig att man sagt till honom att han ska spela på ett speciellt sätt. En av tränarna vet jag har en tendens att bromsa min grabbs framfart, nästan som att säga honom ibland att han inte är tillräckligt snabb men han har redan visat vad han går för.

Nu är det spännande men jag känner att det är skönt att grabben får sitt första stora pris för det slit som han lagt ned på sin sport, han är duktig på den och kommer att bli bättre. Det som är viktigast för mig är att veta att han trivs med att spela, har kul och verkligen vill någonting med att idrotta.

Tjejens träning som målvakt går framåt, finns saker att arbeta med men det kommer som sagt var. Elddopet för henne som målvakt kommer nästa helg då det är SM så det ska bli kul att se hur det går för henne, tror bara det bästa men jag hoppas att hennes lag spelar som dem ska med ett bra försvar.

 

Grabben kommer hem från Järfälla och en bra dag igen hade han haft, med sig medalj av guld, en skorpion för vinsten där borta i Järfälla. Han hade gjort det jobb han skulle göra blev det rapporterat om och då kan jag känna mig nöjd men mest nöjd ska han själv vara för det.

 

Missa

Lördag har gått och det har varit en lång dag för oss alla men allra längst måste den i alla fall ha varit för grabben som varit till Järfälla och spelat. Tidigt som attan i morse klev grabben upp och det utan protester men det gjorde han nog med glädje över att få komma iväg för att spela matcher.

Jag för egen del låg kvar och sov ett tag extra som jag har sagt att jag ska göra då jag är ledig, fortfarande har jag en tendens att vara trött.

 

Masken som jag ska ha på mig under natten åker av varenda morgon utan att jag tänker på det, vid ett tillfälle har jag medvetet tagit av mig den men det var för att jag trodde att jag skulle drunkna i luft. Det är inget roligt att ha en mask över trynet på nätterna kan jag ju säga men jag sover lite bättre med den så bara tiga och lida så att säga.

 

Jag är inte alls glad att behöva missa en cup som barnen spelar men jag har inget val än att vara hemma, hade jag haft körkort så hade jag givetvis åkt iväg med grabben och dottern för att se spelet. Nu har jag inget körkort så bara vara hemma med dottern för att göra ingenting kan man kanske tro... glöm det säger jag.

Jag har alltid saker att göra här hemma och det är inga roliga saker må jag säga.

 

Städa och rensa och hålla ordning verkar ha blivit en bit som verkligen tilldelats mig av någon anledning... och lika många suckar som vanligt drar jag är jag inser att vi är faktiskt två vuxna som bor under samma tak men kanske inte under samma villkor.

Inser att det finns en massa skit som bara är att plocka bort från hyllor eller slänga ned i varandra för att få så lite som möjligt att damma.

 

Hela tiden håller jag koll på liverapporterna från Scorpions Cup, ser att resultatet är detsamma som i serierna här hemma men känns skönt att grabben fick en chans att komma med och spela för annan publik igen.

Det är lite annat att spela i en cup än i dem vanliga seriespelen.

 

Första matchen vinner dem med 11 - 4.

Andra matchen vinns med 8 - 4.

Tredje och sista matchen för dagen vinns med 12 - 0.

Ny månad

Jaha, då var det en ny månad och mörkare blir det hela tiden där ute. Lite deprimerande väder kan man kanske påstå att det är, inte undra på att det är så många som mår dålig av det här. Jag ska bara säga er att jag mår inte dåligt av det om det är någon av er som tror det, jag mår riktigt bra faktiskt för jag har saker som håller mig uppe.

Nu vet jag att det finns dem som anser att jag skulle proppa i mig en massa lyckopiller för att jag ska må bra men som sagt, jag tror inte på att äta en massa tabletter. Inte blir jag starkare av att knapra tabletter utan det är att hitta genvägar till ett bättre mående som gör en stark.

Jag har nu varit ledig ett tag och jag måste säga att det har varit otroligt skönt att bara göra saker i min takt och inte alls behövt tänka på att kliva upp ur sängen för att ta mig till ett arbete. Det här är någonting alla skulle behöva, ett break på hösten för att möta den där årstiden som ingen av oss vill ha.

Nu är det ju inte snö som fallit utan en massa regn men man får göra det bästa av det hela för ingen kan styra över vädrets makter.

Enda sättet vi kan få en massa sol och värme på är att antingen resa bort eller som många valt att göra, se till att förorena så att ozonet tunnas ut...

 

En ny månad som sagt var och kanske därför det bara blir tok för att man tycker att det går så bra än så länge och inget allvarligt har hänt ännu. Det är då det smäller till ordentligt, en ny stor utgift kommer i form av en tvättmaskin som sitter och pekar finger åt mig snyggt där i tvättstugan. Satans skit, det är ju inte riktigt det som jag vill ha ut av en ny månad så här nära till att det ska bli jul och en massa cuper och matcher sker.

 

Bara att bita i det sura och ta sig iväg för att skaffa en ny maskin för det finns inte en chans att jag går ner i tvättstugan, jag tjänar inte en spänn på att gå dit heller för den del. Varför ska jag ställa mig i en allmän tvättstuga då jag kan tvätta hemma men slipper då också möta en massa jobbiga människor.

Tur i oturen ska man ju ha för nu fick jag en billig men bra maskin, viktigast av allt så en el snål och vattensnål maskin och det passar mig ypperligt då jag tänker på pengar och miljön.