Jaha, då har det gått en dag till av vårt liv, inte bara mitt utan av alla våra liv och det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att mista dagar av livet för varje dag som går... vore väl jävligt orättvist annars.
Vaknar i alla fall upp i morse av att klockan ringer men känner mig riktigt berusad, jag har fått syre under natten och kollar mätaren som visar på sju härliga timmar av sömn och med extra luft ner i dessa sotiga lungor som jag kan tänkas ha.
Ska väl erkänna att jag känner mig riktigt full då jag vaknar på morgonen efter att ha masken på mig men det är väl för att jag får för mycket luft?
Kommer upp på sängkanten och vidare upp i stående ställning men inser att jag inte alls är så stabil just nu för hela rummet snurrar, någonting stämmer inte alls.
Kanske med lite kaffe i kroppen så kommer allting bli bra men vet inte vad jag ska tycka en timme senare då jag ska köra tjejen till träningsmatchen... chansa kan jag göra och gör det med. Det som är en ny sak som jag insett är att jag är som en vampyr, känslig emot ljus. Får inte mina ögon till att vänja sig och det är helt nytt.
En sak som jag har kommit på i och med min sjukdom förra året är att mitt mörkerseende har blivit sämre och att jag blir bländad mycket fortare. Får jag ett ljus i nyllet så tar det otroligt lång tid innan jag kan ställa om mina ögon till mörkret igen, det här är ett ganska stort problem då jag kör moppe på kvällstid.
Skit i det tråkiga måste jag säga!
De glada nyheterna för idag är att grabben slog sitt gamla lag så det osade om det igen. Jag njuter av att se hur långt ned dem hamnar i listan efter varje match kan jag erkänna. Jag har inget emot grabbarna i RSK men det är ledaren P som jag anser ska få känna på hur det är att vara en loser efter det han gjort.
Matchen slutade med 10 - 2 och det är bra siffror men hade kunnat blivit mera om alla spelare varit med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar