Inte stoppade mig

Jag mådde ganska dåligt igår efter det som jag gjorde och jag mådde dåligt idag då jag klev upp, konstigt kändes det i bröstet men skulle det få stoppa mig? Nä, det gjorde det inte alls för jag skulle bara göra det som jag är inne i nu så att den här föreningen får som dem vill och vissa grannar kan gotta sig åt det som sker nu, jag vet så väl att det finns dem som vill att det som inte får hända ska hända mig...

Jag började med att kapa lite plank för att få ned det lättare för trapphuset för det är inte kul att bära någonting där, ner ska skiten och då är det lika bra att dela på allting.

Vad gjorde jag härnäst? Jo, jag satte igång med att montera ned innertaket på altanen för att jag hade bara en känsla av att jag ändå skulle få göra det i slutänden...

Jag skruvade och skruvade och se, jag fick ner taket så då var det bara att kånka igen.

Det var någon snickare som skulle komma förbi för att tala om vad som skulle ner men någon snickare såg jag inte till kan jag ju säga... konstig renovering det här måste jag säga, in formationen är så dålig så det inte är klokt åt det men jag gör bara som dem säger och sedan skiter jag i dem.

Jag har bättre saker för mig än att vänta kan jag ju säga... att jag får ont av det jag gör kan jag ju bjuda på för jag har tröttnat på allting så för min del kan det få vara över.

Fick det där samtalet med min Hjärtläkare Camilla, en underbar människa som förstår mitt dilemma av att vara där jag är, har verkligen förstått vem jag är som person. Att jag inte söker läkare för vad som helst och är en stolt person som inte alls vill äta mediciner och inte vill riktigt inse att jag har ett större problem än vad jag har.

Nu pratade hon om operation men jag vill inte och det vet hon om men om det blir värre så kan det vara bra att fundera över det ett tag för att få ett lite bättre liv...

Jag ska även säga att jag tackar dessa två personer som var över till oss på kvällen, skulle hämta lite grejer som jag inte skulle ha kvar men stannade kvar och hjälpte mig att riva det som varit en stolthet för mig men som måste bort. Det som jag tacksammast för är att jag nu slipper ha grannar springandes i mitt hem för jag vill helst inte det då jag inte är grannvänlig...