Vad ska man säga egentligen? Inte undra på att vi har så mycket bedrövelse i världen då det börjar i tidig ålder med att man börjar jävlas med andra... det som vi försöker få bort ur samhället låter vi ändå våra barn göra emot andra på grund av vi inte markerat klart och tydligt att man inte får göra.
Det finns ungdomar som inte kan acceptera att alla inte tycker och tänker på samma sätt utan tror att det som dem tycker är rätt. Många gånger handlar det om en avundsjuka för att andra är bättre och har helt andra möjligheter för att lyckas om man tar sig vidare från ett ställe till ett annat ställe även om det betyder att man byter ner sig för stunden. Jag kan bara se det som att dem som dummar sig med andra bara är svaga för att man inte vågar att ta dem här stegen som är naturliga i livet.
Nu ska jag inte säga att det är ungdomarnas fel alla gånger utan det är mycket upp till föräldrarna att se till att man pratar med dem om rätt och fel istället för att mobbning uppstår.
Man kan inte låta någon säga att man sviker ett lag bara för att man vill byta lag och klubb, handlar inte alls om att svika utan om att man vill pröva på någonting annat då man inte alls trivs där man är.
Om man inte är tillräckligt stark för att stå på egna ben utan måste låta andra styra över en så kanske man ska ta sig en funderare på vem man är.
Jag har sett på nära håll dem som är ganska tuffa i sina ord men låter sig styra av en kompis till sig, går så långt att man till och med hotar med att skicka sina kusiner för att få sin vilja igenom, ganska sjukt kan man ju säga.
När vi har lyckats med att föra över rätt kunskap och åsikter på våra barn så kan vi kanske få en bättre värld att leva i och veta att vi kan leva sida vid sida med våra egna åsikter utan att slåss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar