Då har man varit på sin årliga kontroll av hjärtat och i och med att jag sitter här och skriver så kan vi väl dra slutsatsen om att jag lever fortfarande. Inga större avvikelser har det varit med hjärtat under det år som gått och det betyder väl att jag skött mig ordentligt med att ta det lugnt, skulle väl överdriva om jag sa att jag stressar i onödan eller någonting annat för jag klarar inte av det.
Visst saknar jag tiden då jag kunde köra på i ett tempo som var fruktansvärt men det är ganska okej med det tempo som jag har nu med, jag är tvungen att tänka på vad jag gör och hur hetsig jag ska vara i olika frågor. Det finns stunder som jag går upp i taket och det märker jag av direkt om det är direkt illa att bli det faktiskt.
Mina mediciner hjälper mig att leva vardagen ganska normalt men visst skulle jag vilja slippa skiten...
Det finns saker som jag har problem med och det är jag ärlig i att tala om, trappor är ett hinder som jag har svårt för då det medför att jag blir överansträngd och jag kan inte förklara varför det är det, det är bara så. Jag försöker i största mån att inte gå i trappor då jag vet om problematiken men det är inte alltid det går att förhindra det och då gäller det verkligen att ta det lugnt uppför och nedför.
Hjärtat slår och det får man väl vara tacksam för eller ska man vara det egentligen så som det ser ut nu för tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar