Man undrar när allt det här ska ta slut egentligen, en annan som har problem med hjärta och mage. Morsan som helt plötsligt åker på kollapsad lunga och idag så åker syrrans gubbe in efter att ha fått en stroke, mycket på en gång som ska smältas.
Visst är det så att sjukdomar kan man aldrig skydda sig från men det är som att det är vi som finns på arbetsgolvet som ska ha all skit, dem där uppe behöver knappast oroa sig för dem sjukdomar som dyker upp. Har man pengar eller är en uppsatt person så prioriteras man för att man anses vara viktig, vi andra är enbart utbytbara i ledet.
Jag är inte rädd för att få en massa saker men jag vill att det ska gå fort då det sker och att det blir så att jag inte är medveten om vad jag hamnar i för situation.
Jag har inte pengar som kan göra att jag kan lägga av med att jobba och fixa till mig så jag får leva många år till men jag kan i alla fall se till att göra min röst hörd på olika vis för att påvisa orättvisan om hur olika utsatta för dessa sjukdomar vi är i det här landet, fattig eller rik, alla ska ha samma värde då det kommer till en sådan här sak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar