Väldigt viktig detalj

Som alla har fattat så är jag en människa som skiljer sig från mängden av människor, jag är inte lik någon annan men det är inte heller någonting som jag sticker under stolen med eller skäms för, jag är stolt att jag inte är som alla andra och varför skulle jag vara det för?

Jag är bara trött på att alla är som alla andra och låter sig kuvas av både den ena efter den andra, man ska vara ett individ som klarar av att vara sig själv och det innebär att man är unik.

Man snackar om att varje människa är unik men jag vet inte om jag kan hålla med om det faktiskt, visst finns det några saker som gör varje enskild människa unik men i långa loppet så är alla ändå lika varandra. Det är den här delen som handlar om tekniken som jag anser vara den felande länken, i alla fall den största, då den är en så stor del av människans liv för att det ska fungera.

Var man än kommer så ser man andra människor som håller på med sina telefoner, paddor och laptops i tid och otid.

Den här telefonen som var man har i sin ägo just nu verkar vara den allra viktigaste detaljen i deras liv, för mig är den inte viktig för jag ser den som ett hjälpmedel precis som paddan och datorn är för mig. Det här är saker som ska under lätta livet och inte ta över livet som det har gjort för många, det är då man lever för att hålla på med sin teknik som man kan börja fundera på vad det är man egentligen lever för.

Det kan inte vara så viktigt att ha telefonen i handen hela tiden och vara i kontakt med andra via den hela tiden.

Jag gick förbi fotbollsplanen idag som ett exempel, satt en person som jag känner sedan många år ska ni veta och som haft en stark åsikt om hur telefonen ska användas… tyvärr använder personen sin telefon på exakt samma sätt som alla andra.

Fotbollen var inte så viktig för den här personen då man satt med näsan i telefonen under 10 minuter och därför inte såg sitt eget barn där med bollen, katastrof tycker jag.

Dem här tekniska detaljerna har kommit till för att vi människor ska kunna använda dem som hjälpmedel i vår vardag och i arbetet, någonting som jag tackar för faktiskt men som jag även hatar. Allting har gått för långt med att låta dessa hjälpmedel bli en alldeles för stor och viktig detalj i våra liv.

Telefonen ställer till en massa trubbel för oss människor och det är ofta oskyldiga som drabbas av dem också, om en bilförare inte kan låta bli sin telefon under bilkörning så är risken för att det ska hända någonting 50 % och det drabbar många andra.

Jag är glad att vi har hjälpmedel men då jag ser att dessa hjälpmedel tar över våra liv så blir jag bara rädd, människan slutar med att läsa och lösa olika problem och med det slutar tänka som enskild individ.

Hjälpmedlet gör att fler och fler glömmer bort sina barn och tror att man inte behöver uppfostra utan att alla dessa hjälpmedel ska göra det åt dem…

Som en kriminell

Det är som sagt var dags att ut och resa det här året och då måste man ha med sig pengar för att klara sig. Just det här med att man åker bort så vill man unna sig lite mera än vad man gör hemma och då måste man ha med sig en del pengar.

Fyra personer som ska åka och då kostar det pengar och det vet jag och ingenting jag säger så mycket om.

Det här året var det drygt att ordna med växling tyckte jag, kände mig som att jag var en brottsling som försökte fuska med mina egna pengar. Jag anser att om jag har jobbat hårt för dem här pengarna under året och lyckats spara så kanske jag kan få vara ifred... glöm det för man ska ha reda på allt.

Här är det svårt att hålla det hemligt om man ska ut och resa för man ska visst redovisa allting för okända människor i en kassa bara för att staten sagt det.

Fruktansvärt varmt

Man ska inte klaga på det fina vädret men idag var det varmt, lite för varmt då man inte hade dem rätta kläderna på sig som man kanske skulle ha. Det är svårt många gånger att veta hur man ska klä sig då man ska iväg till jobbet, hur man än gör så blir det i alla fall fel och att ha med sig för mycket vill jag inte.

Försökte i alla fall att ta det lite lugnt idag då det var så varmt men dem här promenaderna kom jag inte undan och jag blev varm, lite för varm men tur som hade jag ombyte med mig.
Det kan ibland bli fler ombyten men den här dagen kom jag undan med ett och det räcker till för mig kan jag lova er, har tröttnat på att vara blöt och inte kunna skölja av sig ordentligt vid dem tillfällena.

Jag led igenom dagen och jag hade hela tiden att göra så visst ökar det med arbeten på jobbet för vår del. Jag har hela tiden pratat om att vi måste vara beredda och jag tror att det är det som nu kommer för oss, gäller bara att våra högre upp begriper det också istället för att tycka att man ska vara ledig längre på dagen mellan dag och kväll...

Pustar ut då jag till slut får sätta mig i bilen för att ta mig iväg för att hämta hem grabben som idag åkte buss till sin träning. Fick lite tid där borta och koppla av så jag klagar inte men jag var otroligt trött min kropp igen och jag tycker bara att jag blir tröttare och tröttare igen.

Se hur det blir

Det visar sig väl hur hösten blir för grabben, kommer han att vilja spela vidare eller inte. Jag tänker inte svara för honom utan det här är någonting han måste ta beslut om på egen hand, vet att innebandy inte är det viktigaste för honom.

Jag har blivit mer och mer tveksam till innebandyn jag med, ser så mycket brister och talar om vad jag ser men får inget gehör...

Att gråta om grabben inte spelar vidare i den division som han gjort kommer jag inte att göra utan kommer ändå stötta honom i hur han än gör. Det är trots allt grabben som spelar och vill han inte längre så är det så, visst tycker jag att det är bra att han fortsätter men jag kan inte tvinga honom till att göra någonting han inte vill.

Jag har upptäckt att det som man sade till mig om innebandy och fotboll inte alls stämmer, det är faktiskt fler som tittar på bilderna från fotbollen än från innebandyn.
I mitt fall så tycker jag det är roligare att fotografera fotboll i och med att det är utomhus och det blir bättre bilder då jag inte har utrustning för inomhus. Jag tror nog att det kommer att bli lite mindre innebandy för min del i alla fall då den kostar mera pengar och jag tycker att man satsar inte lika mycket på alla.

Långa dagar

Det blir väldigt långa dagar ibland kan jag erkänna och jag har svårt för just dem här dagarna då dem kommer.

Man börjar tidigt på morgonen och jobbar till kvällen, bara det är långt men blir ännu längre om det är fotboll efteråt som det var idag. Var bara hem med min väska och hämtade medicin för att ta med till matchen och jag hann fram så att jag inte missade mycket av den.

Jag känner av dem här långa dagarna som blir men jag kan inte bara hoppa över vissa saker bara för att jag blir trött.
Jag kämpar emot den där eviga tröttheten som ibland bara blir för mycket och det bara för att jag inte vill missa vissa stunder som är viktigt.
Nu kan jag ju säga att det är inte kul att jobba från morgon till kväll varenda gång, det är inte mänskligt att man ska behöva göra det.

Långa dagar helt ensam tar på krafterna och många märker det runt mig men jag försöker bara dölja det, jag kan ju inte erkänna att jag börjar bli en gammal man. Ja, så där jättegammal är jag väl inte riktigt men jag börjar komma upp i ålder och man blir bara tröttare och tröttare.
Hade man haft normala arbetstider kanske man skulle ha klarat sig bättre men det kan man glömma nu, i så många år har man arbetat så här och det lär nog fortsätta.

Spaken till vänster

Alla som kör bil och tagit sitt körkort vet nog vad det där är, den där spaken till vänster om ratten. Den går att föra upp och ned beroende på var du ska svänga åt för håll, jättebra grej i alla bilar, hoppas att dem finns i alla bilar i alla fall. Nu är det så att man många gånger kan tro att vissa bilmodeller inte har satt in den där spaken bara för att dem tror att dem är vägens riddare.

Inte förvånar det mig ett dugg att det sker en massa olyckor utan vidare, för det mesta beror det på den där förbannade spaken som man inte använder sig av, den är monterad i bilen av en anledning och det är för att vägens säkerhet ska höjas.
Visst har jag glömt att blinka några gånger men jag gör det inte för att jag vill göra det kan jag säga, varje gång som jag glömt den så förbannar jag mig själv.

Med tanke på att bilarna bara blir bättre och bättre så förstår jag inte varför man tummar med säkerheten bara för att man är bekväm, alla andra runt oss har ju nytta av att du blinkar.
Blinka ur en rondell är ju jättebra men hur många gör det egentligen? Inte är det många som gör det och det är ju lite taskigt för den som vill in i rondellen, man väntar utan att behöva göra det. Det är så många gånger som man skulle vilja köra efter dessa arslen och slita ur dem ur bilen och uppriktigt slita bort den där spaken... varför ska dem ha den då dem inte använder den?

Blev fint

Dagen började inte speciellt fint kan man ju säga men för egen del spelar det ingen roll, hade ingen som helst att gå ut. Jag klev upp ganska sent och hade en fruktansvärd huvudvärk och detta utan att ha sugit i mig en massa öl, man kan ha det även utan anledning.

Jag låg i soffan och bara slappade så som jag ibland kan göra, ville sova men det blir jag inte piggare av och då regnet började så var det ännu värre men att vara vaken lyckades jag med.

En sådan här dag är kanske det man behöver ibland men jag hade också en orsak till att göra det men lite stressad av det blev jag också. Lite smärta kände jag i bröstet kring hjärtat kände jag av och kanske kommer av att jag var ineffektiv den här dagen.

Klockan tickade på och se på attan, solen började komma fram och värma upp allting. Fukten på asfalten försvann ganska fort bara solen kom fram, efter regn kommer alltid solsken kan man säga.

Trevlig midsommar

Den där vanliga midsommaren firar jag inte, kan sträcka mig till att åka iväg för att käka och umgås och det jag gjorde idag med barnen. Det var ett tag sedan sista som vi var hos syrran så den här dagen kunde man ta sig dit för att slippa sitta ensam hela kvällen.
Jag bara njuter av att få vara ute på landet några timmar för att man känner att man kan få den där friheten.

Vädret var helt okej måste jag säga, varken för kallt eller för varmt men det viktigaste var att det inte regnade då vi åkte dit och då vi var där, till en början i alla fall. Nu blev det inte bättre väder ju mera klockan blev utan bara sämre. Jag ska inte alls gnälla för det var ett helt okej väder anser jag, är mera van vid att regnet står i backen på Midsommarafton.

Det blev lite lek och mycket prat, verkar som att det alltid finns saker att prata om då man träffas.
Det som var för mig viktigaste var att jag fick sitta och bara njuta av den friska luften och lugnet som är där ute, man hör enstaka bilar men inget av det där storstadslivet som kan göra mig ganska irriterad.
Det är lite så här jag menar att jag skulle kunna bo men det får vänta några år till, barnen har jag svårt att tänka mig att dem vill bo så här.

Blev det i alla fall

Det blev en bra dag trots allt. Jag hade ingen lust att ta mig iväg idag för jag hade så fruktansvärt ont i magen, var som spjut som kördes in. Det har varit en del saker som förstärkt det här magonda men jag kan inte ge upp, jag vill ge upp men att göra det är som att visa att jag är svag och det gör jag aldrig.

Det var varmt men det blåste ganska bra där jag gick på morgonen, här gäller det att skydda nacken för att slippa en massa besvär.
Känner mig lite förvirrad på morgonen och vet inte riktigt vad jag ska börja med då jag vet att man ska byta ut datorn, idioti då den vi har fungerar som den ska. Jag ser bara det här med mobilt arbetssätt som ett trams som inte alla verksamheter behöver hålla på med.

Trött var jag men bet ihop för att hålla mig på fötter men jag är förvirrad, kommer inte ihåg att jag måste äta för det gör jag inte förrän jag kommer hem.

Hade ett samtal med den här vikarien vi har, hoppas att det framkommer hur vi arbetar och vad vi har för krav. Redan från början har det blivit fel och det från beställarsidan, någonting är skumt fortfarande anser jag och så här får det inte gå till.
Jag kan erkänna att jag inte orkar med att rodda mer i det här utan får hoppas på att det som jag nu sade idag går hem så allting fungerar över sommaren, efter sommaren får vi se hur vi ska göra i det här fallet...

En sak som jag verkligen känner för just nu är bara att lägga av totalt, säga upp mig för att leva på andras pengar ett tag och få tillbaka dem där krafterna som jag så väl behöver.

Verkar bli

Ja, det verkar som att det lutar åt det hållet då man tittar ut på morgonen, det blir en varm dag på jobbet. Nu har jag ingen lust alls att kliva ut för att ta mig till jobbet då det verkar bli en otroligt varm dag på jobbet, en ytterligare dag att vara blöt igen.

Jag tycker att det är ganska vämjeligt att bli blöt av svett och inte kunna ha chansen att duscha av sig på hela dagen, att jag sedan inte känner för det här hjälper mig inte ett dugg.

Trots en kort dag så blev det här en lång dag med aktiviteter hela tiden i stort sett, visst är det bra att man har att göra men just nu känns det bara som att det aldrig tar slut. Hela tiden ska man göra saker och tänka på olika saker så det finns ingen tid till annat.
Jag har tyckt att det varit jobbigt efter min sjukskrivning, allt har inte varit jobbigt men det finns delar som jag kanske skulle kunnat få slippa.

Jag försöker att bita ihop och se det positiva i allting men det är fruktansvärt svårt att göra det just nu då det är så mycket som bara felar här och där. Om inte det här löser sig så kommer jag att stupa för jag orkar inte så mycket längre kan jag säga, krafterna som jag skulle hämta har tagit slut för mig.

Filmdags var det i alla fall idag, det var ett bra tag sedan som hela familjen gick på bio tillsammans så nog var det dags. Nya Piratfilmen blev det för oss i 3-d och ska erkänna att det var nog en av dem bättre som gjorts, betyder även att jag måste köpa den till min samling nu då jag har dem övriga hemma. Man kan inte bryta en samling så att säga...

På kvällen dags för att se fotboll men den här gången med grabben i mål... en position som jag aldrig sett honom i. Nu tycker jag att det är bra att man känner på olika positioner för att få en större förståelse för vad olika spelare gör.
Hur det gick för grabben? Tycker att det gick bra trots tre mål insläppta, för att vara första gången så gick det fruktansvärt bra och han fick visa hur bra han är på utsparkar. Det viktigaste i det hela är att man försöker och kämpar och inte bara säger att man inte kan...

Gör mer än

Jag tycker nog det kan jag tycka, gör mer än vad jag skulle göra som anställd åt kommunen. Vi ser överallt hur det ser ut på arbetsplatserna där folk klagar på sina löner och därför inte gör så mycket mera än vad man behöver göra.

Sedan har vi dessa som kommer in för att tala om att det är ett "soft" arbete vi har, beror kanske på hur man ser det. Som vikarie gör man inte samma saker som vi anställda gör och då kan man säga att det är "soft".

Det som jag ser som illa är när man har arbetat i stort sett heltid under sex månader och fortfarande inte klarar av att göra vissa saker som dem ska göras, man är inte speciellt intresserad som jag ser det. Jag gör mer än vad jag ska göra så inte fanken kan jag säga att jag har ett "soft" arbete, ser det mera som en personlig slav åt kunder och vikarierande dumhuvuden som inte vill göra det dem har betalt för.

Ännu varm dag

Kliver upp efter att ha dragit ut på det under en längre stund, ville bara sova vidare men kan inte göra det bara för att det tar emot. Om jag ligger mycket längre så blir det bara jobbigare för var minut som går att ta sig iväg... lika bra att starta dagen så fort som möjligt så den blir överstökad.

Varm vind som slår emot mig på morgonen då jag kommer ut... det här blir en varm dag kan man lugnt säga men okej, det är i alla fall en sak som är bra med dagen.

Solen är stark redan på morgonen före tio och jag sitter där i bilen, känner av min mage och värmen steker på ganska häftigt redan nu. Jag har en lång dag framför mig, fruktansvärt lång då jag vet vad som väntar mig och någonting som jag skulle vilja slippa men som jag inte kommer undan.

Ser till att få i mig lite vatten och annat innan arbetsdagen startar och då jag kommer innan jag börjar så kan jag göra det.

Första arbetet är ingen konst utan bjuder på en pratstund och lite skratt då det är en person som man kan skratta med och åt... just vad man behöver en trött morgon faktiskt för att vakna till.

Ner och dricker lite och kollar en sak och blir bara förvånad över det jag ser... kan inte vara sant för ingenting jag ville se efter allting som varit, hur ska jag orka med det här? Vad ont har jag gjort för att få ett sådant straff?

Upp för att göra dagens andra arbete och inget litet arbete, städa i värmen är ingen höjdare och inte av denna kaliber för det är prylar överallt. Bara att bita ihop och göra det man ska göra, känns bara onödigt att prata och göra det här då jag vet att om tre dagar är det likadant.

Man trampar bara i samma spår hela tiden utan att komma någon vart kan jag erkänna, kan nästan kännas att det är ett straff bara detta och ingenting man kan ge åt någon annan, vore glad om man hade någon annan som gjorde det.

Svetten rinner och hjärtat säger ifrån ett par gånger, börjar få känningar då det blir för mycket att tänka på och göra men vad gör det? Jag ska väl dö en dag jag med eller så blir jag utbränd igen men vad gör det, jag kan ersättas av någon annan som kanske inte är så som mig och driver allting åt fel håll.

Det är trots ett av mina stora fel, då jag jobbar så gör jag ett jobb som ingen ska kunna klaga på och jag försöker rätta till fasaden på någonting som har ett skamligt yttre.

Livet är bra härligt då man möter andra som inte alls har samma höga krav som en annan...

Ville inte

Jag kan erkänna att den här dagen ville jag inte alls åka till jobbet, det känns inte okej att veta att jag ska vara snäll och tyst trots att jag märker att det inte går till som det ska. Jag ska visst bara var tyst och inte tala om vad man gör för fel och kanske kunna reparera det utan jag ska bara vara snäll och låta det hela återupprepa sig.

Ganska trött är jag på slickande människor som kan få allting serverat på ett fat för att man har kontakter.

Frågan som jag ställer mig fortfarande är hur man kan få så mycket arbete när man inte är utbildad och aldrig tidigare arbetat med det här? 

Svaret är inte så svårt att få egentligen utan att fråga någon, lever man ihop med en person som arbetar med det så kommer man lätt in på det och slipper ta ansvar för det kan andra göra. Då ens kvinna får en annan befattning men inom samma som partnern arbetar och då inte får arbeta kvar på grund av sitt privata, man ser till att arbete skapas inom en annan verksamhet. 

Visst är det bra att ha någon som ordnar allting för sig utan att behöva anstränga sig?

Jag ville inte alls det här idag för jag känner inte alls att jag har någonting där att göra, om man inte vill ha ordning och reda , slippa smutsa ned arbetsgivarens redan skitiga profil så ska man inte ha mig där. Jag har kritik emot min arbetsgivare men det gör bara att jag arbetar ännu hårdare för att göra fasaden mera ren än vad den varit och innehållet mycket renare.

Bara för att jag arbetar åt en smutsig arbetsgivare så betyder det inte att jag kan smutsa ned dem ännu mera utan skall arbeta för att skapa ett förtroende till dem genom hårt arbete...

Ta kritik

För att bli riktigt bra så måste man kunna ta kritik. Jag har nu förstått att man inte får kritisera andra trots att det finns belägg för att göra det, man ska bara låta allting vara för att det är du som kritiserar som gör fel.
Det spelar ingen roll om du märker att det finns någon som inte gör som man kommit överens om, du ska bara tiga och låta det vara trots att det är du själv som blir lidandes av det i slutets ände.

Jag fick ett samtal angående en som tyckte att man fick för mycket kritik om vad man inte gjorde men det som man inte talade om var att man brast det som är så viktigt just hos oss, kommunikationen. Det framkom inte alls att man satte andra på pottkanten för att man var ovillig till att notera händelser som kan vara viktiga för andra att veta.
Jag kan inte se att det är fel att ge kritik då man märker att det finns brister men på den här personen verkar det som att man ska enbart vara tyst.

För mig är det svårt att förstå att man gnäller då man säger till någon att det här är någonting man bör tänka på och som är viktigt då man arbetar ensam hela tiden. Vi finns på en arbetsplats där du sällan möter någon annan under din arbetsdag och då måste man dokumentera mycket och definitivt om allting som kan ha betydelse för hur arbetet fungerat och om det finns ändringar som andra bör känna till.

Vad jag lärde mig idag var att det är för mig att föra fram kritik till vissa vikarier, är det en vikarie som är tillsammans med någon som har en högre rang så ska man enbart hålla käften och aldrig påtala fel. En sådan person ska kunna brista i det som ska göras för en sådan person får visst hur mycket arbete som helst då det finns kontakter som ordnar det för en.
Om det ska vara så här så vet jag inte om jag vill vara med...

Inget eget driv

Jag har det där man kallar för eget driv men det finns dem som inte har det, dem ser inte ens tecken då man ger dem om olika saker. Jag vet inte vad det är som händer med människans egna driv faktiskt för det blir bara sämre av det.

Jag finner det konstigt att man ska behöva säga till andra människor om vad som bör göras och hur man ska göra det.

En av anledningarna till att många inte har ett eget driv i sig är för att man har aldrig behövt använda sig av det, andra har alltid varit på dem för att tala om hur dem ska göra, när dem ska göra och vad dem ska göra. Att tänka på egen hand verkar vara en sådan där gammal sak, inget man ska behöva göra längre för det gör andra och annat åt dem.
När det är på det här viset har jag funderat ibland vad det är som driver dem fram för att leva sitt liv, kanske är det bara en automatisk grej som gör att dem lever.

Det här med att göra saker utan att någon säger till dem försvinner allt oftare, ja, om man inte tjänar någonting på det så kan det finnas ett eget driv kvar för då har man ju inget att förlora på det.
Det är då man tjänar på att göra saker som man kan få ett eget driv men om det är någon annan som tjänar på det så har man inte eget driv i sig.

Själv är jag fruktansvärt trött på att alltid tala om vad andra ska göra, när dem ska göra det och hur dem ska göra det. Någonstans måste det väl finnas en hjärna so driver dem framåt med egna tankar om vad som ska behövas göras för att det ska fungera, om någon annan hela tiden talar om vad som ska göras så är man bara en docka som inte ens kalla sig fri...

För frisk

Jag kan inget annat säga än att jag tror att jag blev för frisk efter det där jag gjorde i maj, nu kan jag inte alls skylla på att jag har besvär med vissa saker. Jag har inga problem med att promenera eller gå i trappor inom vissa måttliga gränser, visst ska man vara glad för det men betyder också att jag inte kan sinka...

Det är ju skönt att veta att man slipper en massa obehag men samtidigt känns det jobbigt att man kan lägga på mig en massa saker bara för att jag är tillbaka... lite för bra ibland kan jag känna. Det var kanske inte så dumt att vara sjuk för man visste att vissa saker kunde man inte ställa upp på men jag fick ändå betalt för tiden jag jobbade.

Nä, alldeles för bra var det där jag gjorde.

Jag har sagt det att man ska kanske akta sig nu när jag är tillbaka för jag pressar på och jag gör det för att jag vill se en massa resultat bli gjorda. Jag har ingen anledning längre till att hålla mig lugn så bara köra på som en dåre som jag gjorde tidigare.

Jag älskar ju att arbeta och verkligen att ha att göra men det får också vara någon måtta, kan ju bli sjuk igen och efter vad man sett så finns det ju risk för att jag kör slut på mig.

Dålig uppslutning

Jag var med på den här träffen som jag anmält mig till, kände att det skulle vara kul att träffa kollegor från andra ställen inom enheten. Nu var det inte många som kom och kände att det är tråkigt att det är så dålig uppslutning, om det är för att man inte får betalt kan jag inte alls svara på men kan vara så.

Jag är av den här modellen att jag inte bryr mig om vilka som är där eller inte för jag säger inte så mycket eller har inte så mycket att säga.

Har man anmält sig så tycker jag nog att man ska komma för det kostar en del pengar att göra en sådan här sak och det är inte sjysst att inte komma, inte bara mot sin chef utan även mot sina kollegor.

Även om man tycker att det här är tråkigt så kan man kosta på sig att komma och kanske hälsa på sina kollegor på enheten, måste ju vara kul att få se vilka som arbetar tillsammans mot samma mål.

Match i ösregn

Fotbollsspelare är bra roliga, spelar ingen roll vad det är för väder utan dem bara spelar. Jag var och kollade match efter jobbet idag för att ha någonting att göra men fanns ett problem, det ösregnade. En del skulle nog säga att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, nu var det inte jag som spelade för att annars hade man kunnat hålla sig varm.

Regn är kanske okej att spela i men då åskan rullar över himlen med lite blixtrar så blir man bara fundersam över varför man inte blåser av.
Jag tror nu inte att någon av dessa spelare ute på planen skulle velat att man blåste av matchen, såg ut som att man hade det ganska roligt i det väder som var.

Man kan inte annat göra än att förundras över fotbollsspelare för dem spelar hur det än är, slutar inte om inte tränaren säger till om det.

Dags för det

Söndag eftermiddag och klockan tickar på för att snart tala om att det är dags att ta sig till Tillberga för att se en match som grabben ska spela. Nu hoppas jag att det blir en bra match där hela laget spelar och inte hälften står och tittar på, det är bra om självaste lagkaptenen rör på sig också.

Jag har blivit väldigt besviken flera gånger på att det här laget inte spelar som ett lag utan väljer att spela en match där det handlar om dem själva.

Ja, jag åker till fotbollen med den förutsättningen att det blir en förlustmatch, nästen som en läggmatch från vissa spelare där ute på planen.

Jag har haft en vision om att det här laget skulle kunna komma längre än vad det gjort men det är bara att grusa allting, dem förlorar för att dem inte vet hur man spelar som ett lag.

Inte mycket i rörelse

Ja kära vänner, idag blev det då inte mycket rörelser i den här gubben kan jag lova.

Det började redan på morgonen då jag klev upp ur sängen efter en natts god sömn, tror i alla fall att den var god. Mitt vänstra knä som attan och jag trodde det skulle gå av, jag har haft så här ett par gånger tidigare men nu var det så enormt. Att ta smärtlindrande vill jag inte då jag anser att man inte ska ta till en massa piller för att bli av med saker som kan göra kroppen smärtfri, kroppen ska ha en chans att själv bekämpa åkommor.

Det blev en hel del tid på soffan med benet i olika positioner för att jag skulle kunna vara med. En hel del korta tupplurar blev det för min del men jag blev inte piggare, bara tröttare.
Vad den här smärtan beror på vet jag inte då den är relativt ny för det är inte bara i benet den sätter sig i utan går även upp i ljumsken, gör så ont.

Jag skäms att säga att det blev inte mycket rörelser från min sida idag, rörde mig inte mer än vad jag behövde...

Måste bara göras

Att säga att man måste tycker jag inte om att göra men tyvärr är det så att det finns saker som bara måste göras innan det blir för mycket, att köra bort sopor måste man göra innan det blir stora berg av det. Jag har en gång i tiden samlat på allting men så kom det en vändning i mitt liv som sade mig att man inte behöver spara på sig allting, därefter blev mina samlingar mycket mindre.

Det finns en lista på vad man behöver göra men att säga att man måste göra detta vill jag inte göra, bättre att säga att man bör göra dem här sakerna för att det vardagliga livet ska fungera mycket bättre.
Jag vill inte ha en massa måsten över mig men att komma ifrån dem så måste man bara bli av med allt som ska göras för att sedan byta ut måsten till bör. Ligger efter med en hel saker så bara dags att se till att bli av med den där högen.

I livet så använder vi oss av det här måste alldeles för mycket och kanske kan det vara av den anledningen som vi stressar runt som idioter och ingenting blir gjort för det, måste gör att man känner en press på sig istället för att säga att man bör göra det här innan det är försent, låter till och med bättre då man säger så.

Människors beteende

Under hela mitt liv har jag studerat andra människor och hur dem beter sig emot andra i samhället, det man säger brukar inte alls stämma in på hur dem beter sig emot andra kan man säga. Det handlar mest om att sätta sig själv i centrum och vara den som är största ledaren för skithögarna som jag brukar säga till mina barn.

Att skada andra genom sitt beteende bryr man sig inte om bara man själv klarar sig undan... fy... kan man bara säga.

Visst kan man stå och ljuga om hur bra man är och hur mycket man tycker om någon men så kommer den här frågan, är det riktigt det man säger och är egentligen?

Jag tror att det är så här, man vill ha en fin fasad utåt sett men då det kommer in mera normala människor i sin krets så vaggar man in dem i en falsk trygghet... när dem känner sig tillräckligt trygga så höggs dem i ryggen av svek och förtal.

Jag har studerat människor i hela mitt liv och det har gjort att jag inte alls har någon större skara människor som jag tyr mig till, det ska vara mycket innan man vinner mitt förtroende för jag anser bara människan som ett rovdjur som inte alls bryr sig om hur andra mår.

Visst är det sjukt att man ska behöva säga det här då man kommit så långt i livet som jag har gjort, problemet är att jag har varit vaksam sedan jag gick i grundskolan, lät ingen komma för närma mig utan att vara beredd på att hugga tillbaka.

Man behöver inte läsa på högskola för att studera hur sjuk människan i verkliga fall är för sjuk är den så det förslår sig.

Jag tänker inte säga att jag är ett dugg bättre men i min värld så är det inte bara lyx och utklassning som existerar, bara för att jag har pengar så ser jag inte ned på dem som har mycket mindre. Jag känner mig lyckligt lottad att jag har så pass mycket så att jag har så jag får det att gå runt och lite till.

Nyligen träffade jag på ett antal personer som har en fin fasad och tycker själva att dem är fantastiska med hus, hund, häst och bra arbeten men som jag rycker på axlarna för... ingenting som jag alls är avundsjuk på. Jag ser mera det så här att dem här skiter och knullar som alla andra och ingenting mera, dem är som mig men försöker att vara någonting annat och som gör dem sjuka som medmänniskor som inte släpper in andra i sin gemenskap.

Tillhör man inte samma krets, by eller lag så har man ingenting att hämta.

Människans beteende är bara sjukt och värre blir det hela tiden så man inte vet hur länge till man vill leva.

Fullt upp

Det här blev en dag där jag hade fullt upp hela dagen kan jag säga er, min lediga tid mitt på dagen lyckades jag få ut. Jag klagar inte alls på att jag hade att göra utan det var riktigt skönt den här dagen för att den gick framåt istället för att bara stå stilla.

När man arbetar så är det meningen att man ska göra saker och helst ska man ha hela tiden så man inte känner att man är ensam och det är nästan så jag kan beskriva den här dagen, det var inte speciellt mycket tid att sitta stilla på.
En annan sak med att jag hade att göra var att jag inte hade några som helst känningar i mig, märkligt kan man kanske tycka men jag tror att det är då jag har tråkigt som jag känner av mitt hjärta.

Det här var en dag som jag hade kontakt med människor och där man kunde känna att man faktiskt levde, prata med människor som inte har någon form av funktionshinder och man slapp vara så övertydlig i allt man sade.
Man kan säga att jag har världens bästa jobb om det är på det här viset oftare men tyvärr är det ju inte så, mina dagar är för det mesta bara tråkiga och det medför att man inte vill vara på plats.

Har man fullt av eller i alla fall kan fylla sin dag med saker att göra så är det positivt för både kropp och själ, har man ingenting att göra så skadas både dessa saker. Jag säger inte att man ska ha sina dagar så är varenda dag för det är skadligt det också men i alla fall lite mer än jag brukar ha.

Fortfarande envis

Vad ska man egentligen säga, har jag blivit mindre envis efter ingreppet i hjärtat? Kan inte påstå det faktiskt då jag har börjat få smärtor i magen av bråcket... envisas med att det ska bli värre och sedan kan jag söka för det.

Ja, jag vet att det är idiotiskt att vänta tills man har så ont att man inte kan stå men tycker jag har fått nog av läkarvård just nu.

Det hugger till med jämna mellanrum men ömmar hela tiden över magen och det kan inte vara annat än bråcket som orsakar det.

Bråcket har blivit större kan jag säga och det är inte lika lätt att trycka bort det som det tidigare var, det gör väldigt ont då jag trycker in men biter ihop ändå. Jag är envis och jag söker inte läkarvård hur som helst...

Man kan tycka att jag skulle söka då det är sådana här saker som uppstår men inte alls, jag biter ihop och envisas med att inte åka upp. Nu vet jag att det kommer att bli på det viset att jag måste söka för det här med men jag vet inte om jag vill just nu, jag har ju nyss börjat arbeta igen.

Intensitet

En sak som fascinerar mig är det här med människor som kan vara så otroligt intensiva då det handlar om vissa saker men då det kommer till andra saker så är det precis som att allt stannat upp. Det måste vara någonting som den här intensiteten bottnar i eller om det kan vara en sjukdom rent ut, vet att det finns dem som inte haft någonting blir intensiva i att få det dem aldrig haft... hur det är med dem som redan har allting och ändå blir så intensiva i att få saker vet jag inte.

Man kan lägga ned så mycket onödig tid på att studera saker som man inte har ett behov av och säger att man tittar utifall att... om man inte behöver dem här sakerna så behöver man inte ens titta åt det.

Man ser att någon annan har en sak och så vill man själv ha en sådan sak och man kan inte släppa detta förrän man själv fått detta. Det blir så intensivt så att andra ger med sig bara för att man inte orkar med det här.

Som jag ser det kanske man ska lägga den här intensiteten på andra saker istället för att kolla saker utifall att. Det där utifall brukar betyda att inom en snar framtid så kostar det pengar, man har inte gett upp utan får som man vill trots att man inte behöver detta och det inte finns ekonomi för en sådan sak.

Problemet är att det hela tiden kommer en massa nya saker som en del blir så intensiva i att man bara ska ha... viktigare än att vara normal och vara en del av en familj. Familj och umgänge kan offras för tekniken.

Inte så bra

Det är inte det att jag bara gnäller men idag har det varit konstigt där inne i bröstet på mig, kan bara beskriva det som stickningar. Det är lite obehagligt och gör att man undrar vad som händer där inne, får väl låta tiden gå ett tag till och hoppas att det ska lätta.
Det är då jag inte har någonting för mig som stickningarna kommer så kanske ska man inte ta det lugnt utan köra på som förr, förr eller senare så vet jag att det är dags för nästa vända.

Just nu känns det lite konstigt i bröstet men kanske så det ska vara eller så är problemet bara kvar i en  lägre grad. Jag är enbart glad att jag inte har dem där riktiga smärtorna som jag hade innan ingreppet, men skulle vara skönt att slippa allting annat också.

Jag ska erkänna att den där tiden av lugn och ro efter att ha kommit tillbaka till jobbet inte har infunnit sig, det har varit mycket hela tiden sedan jag återkom. Jag blir en aning fundersam om det är så att jag sattes in för tidigt på full tid för det är bara naturligt för mig att ta över till max då jag arbetar, lätt hänt att det blir för mycket.
Jag trodde att mycket skulle ha varit gjort då jag kom tillbaka men inte ett dugg extra har gjorts under tiden jag varit borta.

Det är inte bra alls det här men jag får ge det lite mera tid för att se om det ger med sig...

Veteraner

Jag brukar inte vara med på jippot som Västerås har med Power Meet då jag ansett att det är ett sätt att dra på sig olika kostnader på staden, visst är det vinster med men tycker att man går emot sig själv då det handlar om miljön.

Alla dessa bilar är otroliga men det är många av dem som äger bilarna som kanske inte är så otroliga för det handlar mest om fylla.

Varför jag tröttnade på Power Meet var mycket för att det dök upp en massa skrot av nyare modeller i dessa led som snurrade runt, det är inte skrot man vill se och inte fylla heller för den delen, just därför bojkottade jag det hela på slutet. 

Jag säger inte att det är fel av andra att vara med på det hela men för egen del är det ingenting.

Jag var till Tillberga idag och då fick jag chansen att titta på en hel del fina bilar från tidigare tider och det gjorde jag med glädje, fanns några där som jag skulle tänka mig. Det har tillverkats många fina och roliga modeller genom åren och det är fantastiskt att det finns dem som lägger ned så mycket tid på att hålla dem i ordning för att andra ska få njuta av dem.

Det är svårt

Jag har så svårt för att ta det mycket lugnare än vad jag gör, helst vill jag att saker ska gå ännu fortare men jag måste bromsa mig hela tiden. Det är inte bra om jag just nu kör på som jag gjort hela mitt liv för jag mår inte bra av det och ingen tackar mig för att jag kör slut på mig själv igen.
Jag märker av att jag vill så mycket mera än jag gör men vad ska man göra, jag är som jag är?

Det här blev en lång dag för mig märkte jag av på eftermiddagen, hjärnan ville inte riktigt vara med efter lunch och då blir det jobbigt för mig kan jag lova er.
Det som är viktigast för mig att hålla igång är den där klumpen under skallbenet, det är den som tagit mig så långt som jag kommit och ingenting som jag vill mista.

Det är svårt att vara en sådan som mig, vill mer och mer hela tiden så det blir en pina för både kroppen och hjärnan. Många har sagt åt mig att min arbetsgivare inte tackar mig för att jag kör slut på mig men då har jag bara svarat med att jag har betalt för det som jag gör... jag har rätt men även dem har rätt, min arbetsgivare kan byta ut mig precis när som helst.

Blev mycket

Första juni kom vi till och första dagen för mig på heltid efter min sjukskrivning. Det gäller nu att ta det lugnt så att det inte blir för mycket på en gång... lättare sagt än gjort.
Den här dagen skulle jag arbeta med papper var det meningen men så blev det inte men det förstod jag, lite själv som jag skapade om sanningen ska fram. Det var skönt att vi kunde vara två på plats så ingenting kändes så ensamt.

Innan allting satte igång så var det en stund av fika där på jobbet då en sjukskriven kollega var in och besökte oss, man ska försöka ha lite kontakt i alla fall eller i den mån man orkar besöka arbetsplatsen.  Jag är nyfiken på när min kollega kommer att börja arbeta för det fungerar kanske inte som jag tycker att det ska just nu... väntar bara på ett positivt besked.

Jag jobbade på ute på golvet och jag kände mig trött efter tre arbeten där det krävdes av nig att ha full koncentration för att det skulle fungera som det ska. Efter det så blev det en del pappersarbete som det var sagt att det skulle göras, jag var trött efter det och jag tror att det blev lite för mycket för mig i slutets ända.