Det här med vänner är ett ämne
som är ganska sjukt kan jag erkänna. Många man träffar säger sig ha så många
vänner på Facebook och då man frågar dem om dem träffar dessa så svarar man
självklart att dem inte gör det, jag bara undrar vad det är för vänner som man
inte träffar.
En vän är en person som står
en riktigt nära och jag kan erkänna att några sådana har jag inte och vet inte
om jag heller skulle vilja ha mera.
En gång i tiden hade jag
vänner som jag anförtrodde mig åt men då man valde att bli den felande länken
med att sprida saker så var det STOPP.
Numera säger jag att jag har
bekanta, jag möter dessa och pratar med dem men inga som jag har tät kontakt
med. Som jag har fattat det som så är jag en väldigt unik person som säger vad
jag tycker och tänker om det mesta och jag står för det också, det här skrämmer
många andra runt mig. Man tycker att jag är alldeles för frispråkig i mina ord
och åsikter trots att det är saker som jag står för men som inte passar alla.
Varför vara människa om man
inte får vara en människa med eget tänkande och tyckande?
Till mina barn säger jag att
om man ska ha vänner så är det bra om man har få som man kan anförtro sig åt
och inte hålla på att kalla alla för vänner, vänner som man inte alls träffar
mer än snackar via nätet. Jag tror inte på det här med nätvänner utan det är
dem som man träffar som man kan använda sig av med namnet ”vän”.
En vän är en person som inte
sviker en då man blir lite sur på varandra och en vän är en person som inte
sviker en då man mår dåligt eller då det händer någonting.
Jag har sett hur vänner vänder
ryggen till då det är någonting som sker och som dem inte själva är inblandade
i, av ren feghet så lämnar man sin så kallade vän till sitt öde att lösa
problemet själv, när det lösts sig så kommer man tillbaka precis som att
ingenting har hänt. Nä, det här med att kalla vem som helst för vän ska man
akta sig för, det är inte alla som är vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar