Ännu mera

Som jag sagt tidigare, har man inte tillräckligt att tänka på att göra så får man ännu mera.

I det här fallet är det inte jag som skapar alla dessa saker som jag får att tänka på, det är andra människor som skapar detta. Lite svårt har jag att förstå varför man inte kan låta bli att dumma sig med andra som en gång sagt ifrån, någonting måste ju vara fel i skallen på dem?
Jag ger inte så mycket för mänskligheten för jag vet bara att den kommer att förinta sig själv någon gång i framtiden, om det kan starta om igen sedan kan man aldrig svara på.

Jag tror alltid att nu är det slut på allt det här att tänka på men jag lurar mig själv hela tiden, det kommer bara nya saker hela tiden som ska tänkas på.
Bryr mig inte så mycket om att det är mig saker drabbas men då det är mina barn så kan jag inte släppa det. Märkligt nog så är det så att då allting lugnat ner sig så kommer det igen... är som att man inte kan släppa den där tanken om att man ska pina andra, det du Aleksander...

Även om inte den drabbade tänker så mycket på det så gör en annan det, det är ju ens barn som drabbas och då går man upp i försvar. Det här som sker gör att jag mår dåligt, sämre än vad jag gjort på länge och u är det frågan om hur länge jag orkar med det här? Helst skulle jag bara vilja lägga mig ned och aldrig kliva upp...