En sak som jag fått lära mig genom tiderna är att man måste planera på ett eller annat sätt, det finns dem som inte alls planerar utan tycker att det fungerar som det gör ändå.
Ja, visst är det väl så att en del aldrig behöver planera men det sker till viss del på andras bekostnad hela tiden men då kanske man ska fundera på om dem som drabbas tycker att det är så kul? Jag tror ju inte det men märkligt nog är det få som säger ifrån.
I mitt arbete är det planering hela tiden som gäller, man ska se framåt i tiden om vad som kan komma att ske och jag lyckas för det mesta vara ute i god tid med allt det här. Nu har jag kollegor som inte alls klarar av att planera för dem ser inte syftet i att ha en bra planering, dem låter istället andra sköta det som dem själva skulle ha gjort.
Inte alla gånger som jag kan se det här som riktigt rättvist mot dem som sliter som djur för att få det att gå ihop.
Jag ser det här problemet hemma med att det inte finns planering, planeringen finns hos mig men då man sedan tittar på den andra hälften så finns den inte på grund av att man inte är intresserad av det. Man är inte intresserad av att planera men inte heller av att föra en riktig kommunikation och på grund av det blir det mycket bråk och ekonomiska förluster.
Utan planering och kommunikation så går det inte att föra en budget som ska göra att man kan spara ihop pengar till olika saker, det här gör bara mig förbannad.
Visst måste man väl ha en planering för framtiden? Hur ska man kunna utföra saker om man inte ens satt upp ett mål för när olika saker ska ske, jag kan inte se att saker kan bli gjorda om man inte ens vet när man ska börja och vad som ska göras?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar