Blir hemma

Ja, man är bara människa oturligt nog.

Jag kan inte jobba dem här närmaste dagarna på grund av min rygg och det här har jag inte alls räknat med i mina planer faktiskt, har inte tid att vara sjuk just nu och vill inte.
Jag vill inte vara hemma men jag vill heller inte jobba för det är samma sak båda delarna kan jag erkänna, är inne i en tid där jag egentligen inte vill någonting alls och definitivt inte träffa en massa människor.

Att bli hemma är bara att inse att jag kommer vara men om jag jublar för det kan jag inte säga, vet att det är ingenting som säger att jag blir friskare här. Hur jag mår är det ingen som frågar mig men ingenting jag begär heller och jag begär inte att man ska passa upp på mig heller för det hjälper inte mig.
Lika bra att passa upp på sig själv så man blir bra fortare trots att smärtan stoppar mig ibland, bara sätta sig ned och ta nya krafter.

Jag är enbart en människa med en rad olika brister, har aldrig sagt att jag är odödlig och klarar av allt men det finns dem som tror att jag är en robot som klarar allt och inte knäcks av någonting.
Jag kanske inte alltid visar att jag har ont eller erkänner för mig själv att det inte är så bra alla gånger men nu kan jag inte säga att jag mår så bra, en rygg som inte ville längre och ett hjärta som stoppar mig vissa gånger... jävla liv man har!