Dags så här strax efter tolvsnåret att ta sig ner i sängen då jag har en tidig och lång dag framför mig i morgon där borta i Stockholm.
Jag kommer att fylla på här så snart jag kommer åter hem till Västerås... nu är det enbart kudden som gäller för mig som sagt var och hoppas nu att jag får en natt av god sömn för det lär jag behöva.
Klockan ringer 04.40 och väcker upp mig för att jag ska komma upp och göra mig ordning för den dag som väntar mig, en lång dag igen egentligen som det brukar bli då jag ska till Stockholm.
Kaffe och det gamla vanliga blir gjort för att vakna till liv och ganska pigg är jag väl men kunnat vara ännu piggare ska jag erkänna, lite svårt att sova innan jag ska iväg på mina undersökningar för att få svar.
Sista undersökningen efter ingreppet förra året och på sätt och vis känns det okej.
Om det var någon förändring sedan i januari? Nej, ingenting utan var exakt likadant men med en annan läkare som jag fick en stor respekt för, hon kunde ta mig på rätt sätt och förstod mig då jag pratade. Jag har funnit mig till rätta med dem läkare som jag möter under min sjukdomstid och jag har accepterat att jag faktiskt har ett fel... ett fel som är obotligt och gör mig ganska begränsad i vissa fall. I stort sett lever jag på lånad tid och gjort det under ett bra tid då ingen fattat hur jag orkat att leva som jag gjort innan sjukdomen och efter heller.
Att ta det lugnt är det man ordinerar mig men svårt att följa det alla gånger, har alltid varit en person som varit och egentligen fortfarande är väldigt intensiv av sig. Jag vill så mycket mera än jag klarar av med sjukdomen kan jag säga er, försöker att sänka min fart men har svårt för det också.
Hur ska jag förklara för mina barn att det jag har inte går att göra så mycket åt... får leva den tid som jag har och försöka göra så gott det går?
Promenad ner till Stockholm centrum för att få tag i skor som jag sett ut och som jag behöver, kan inte bara ha mina trogna kängor hela tiden faktiskt. Tar ett tag innan jag valt ut mina skor efter att ha tittat på byxor... ser till att ta skorna då dem är det jag var ute efter och väntar med allt annat.
In på Gröna Lund med familjen som kommit till Stockholm, äter lite mat innan vi tar oss in dit för att barnen ska få åka så mycket dem orkar för dem pengar man betalar för det, tycker bara att det är hutlöst att behöva betala för att gå in och inte kunna åka en enda karusell.
Jag får nöja mig med att ta ett par öl och titta på människor, inte direkt det som är mitt intresse men får vara så nu.
Hollywood Wampires... uppträdande där Alice Cooper och Johnny Depp ingår kommer upp på scen som kvällens artister. Hårdrock är ingenting jag brukar lyssna på men måste ju erkänna att det var bra men just för att det är Depp som är med, en stor favorit hos mig och han är duktig.
Hemresan gjorde mig lite nedslagen då det sitter en kvinnlig kurd och talar om hur illa hon tycker om det kapitalistiska samhälle vi lever i och egentligen talar om att vi svenskar är så dåliga. Lyssnar på det skitsnack om att man måste ta vapen i sin hand för att göra rättvisa och där håller jag inte med, må så vara att jag är militant men jag vet också att väpnad konflikt inte löser speciellt mycket.
Jag ber henne att prata lite tystare om det då jag tycker att det är fel att sitta och prata om politik på det sättet, inte alla som håller med henne.
Den här kurder menar på att kurder inte är ute efter en egen stat men dem jag känner av kurdisk börd säger en annan sak... vad ska man tänka egentligen.
Min tanke kan jag säga är att den här individen på kanske 20 egentligen inte visste vad hon pratade om och träffade här på en person som är påläst om ganska mycket och däribland deras historia, kan bara säga att jag var för trött för att föra en längre dialog med henne. Jag tycker bara synd om Syrien om alla har den inställning till oss svenskar som hon har...
Om man nu är emot det kapitalistiska samhället vi är i och hon inte gillar så undrar jag bara varför hon hade en så flådig telefon och även flådigt klädd och satt där samtidigt och talade om vad hon ville ha och skulle skaffa, kanske bättre att ta sig tillbaka till Syrien...
Klockan ringer 04.40 och väcker upp mig för att jag ska komma upp och göra mig ordning för den dag som väntar mig, en lång dag igen egentligen som det brukar bli då jag ska till Stockholm.
Kaffe och det gamla vanliga blir gjort för att vakna till liv och ganska pigg är jag väl men kunnat vara ännu piggare ska jag erkänna, lite svårt att sova innan jag ska iväg på mina undersökningar för att få svar.
Sista undersökningen efter ingreppet förra året och på sätt och vis känns det okej.
Om det var någon förändring sedan i januari? Nej, ingenting utan var exakt likadant men med en annan läkare som jag fick en stor respekt för, hon kunde ta mig på rätt sätt och förstod mig då jag pratade. Jag har funnit mig till rätta med dem läkare som jag möter under min sjukdomstid och jag har accepterat att jag faktiskt har ett fel... ett fel som är obotligt och gör mig ganska begränsad i vissa fall. I stort sett lever jag på lånad tid och gjort det under ett bra tid då ingen fattat hur jag orkat att leva som jag gjort innan sjukdomen och efter heller.
Att ta det lugnt är det man ordinerar mig men svårt att följa det alla gånger, har alltid varit en person som varit och egentligen fortfarande är väldigt intensiv av sig. Jag vill så mycket mera än jag klarar av med sjukdomen kan jag säga er, försöker att sänka min fart men har svårt för det också.
Hur ska jag förklara för mina barn att det jag har inte går att göra så mycket åt... får leva den tid som jag har och försöka göra så gott det går?
Promenad ner till Stockholm centrum för att få tag i skor som jag sett ut och som jag behöver, kan inte bara ha mina trogna kängor hela tiden faktiskt. Tar ett tag innan jag valt ut mina skor efter att ha tittat på byxor... ser till att ta skorna då dem är det jag var ute efter och väntar med allt annat.
In på Gröna Lund med familjen som kommit till Stockholm, äter lite mat innan vi tar oss in dit för att barnen ska få åka så mycket dem orkar för dem pengar man betalar för det, tycker bara att det är hutlöst att behöva betala för att gå in och inte kunna åka en enda karusell.
Jag får nöja mig med att ta ett par öl och titta på människor, inte direkt det som är mitt intresse men får vara så nu.
Hollywood Wampires... uppträdande där Alice Cooper och Johnny Depp ingår kommer upp på scen som kvällens artister. Hårdrock är ingenting jag brukar lyssna på men måste ju erkänna att det var bra men just för att det är Depp som är med, en stor favorit hos mig och han är duktig.
Hemresan gjorde mig lite nedslagen då det sitter en kvinnlig kurd och talar om hur illa hon tycker om det kapitalistiska samhälle vi lever i och egentligen talar om att vi svenskar är så dåliga. Lyssnar på det skitsnack om att man måste ta vapen i sin hand för att göra rättvisa och där håller jag inte med, må så vara att jag är militant men jag vet också att väpnad konflikt inte löser speciellt mycket.
Jag ber henne att prata lite tystare om det då jag tycker att det är fel att sitta och prata om politik på det sättet, inte alla som håller med henne.
Den här kurder menar på att kurder inte är ute efter en egen stat men dem jag känner av kurdisk börd säger en annan sak... vad ska man tänka egentligen.
Min tanke kan jag säga är att den här individen på kanske 20 egentligen inte visste vad hon pratade om och träffade här på en person som är påläst om ganska mycket och däribland deras historia, kan bara säga att jag var för trött för att föra en längre dialog med henne. Jag tycker bara synd om Syrien om alla har den inställning till oss svenskar som hon har...
Om man nu är emot det kapitalistiska samhället vi är i och hon inte gillar så undrar jag bara varför hon hade en så flådig telefon och även flådigt klädd och satt där samtidigt och talade om vad hon ville ha och skulle skaffa, kanske bättre att ta sig tillbaka till Syrien...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar