En vecka

Bara att inse att nu har man bara en vecka kvar innan man ska börja jobba igen, vet inte riktigt hur jag ska känna inför det men jag måste i alla fall tillbaka.

Den här semestern har som sagt var inte varit en semester av vila för jag har egentligen varit igång med någonting varje dag som varit, man ska göra saker men inte sådant som jag har gjort. Nu är jag tacksam för allt jag fått gjort men det har också slitit på mig.

Idag har jag fixat till det sista fönstret som jag sagt jag skulle göra och därefter blev det lite målning för att grunda på det hela, det ska målas mera men jag kan nu ta det lite lugnare.

Jag har en massa andra arbeten framför mig senare som ska göras och jag vet inte om jag riktigt ser fram emot det då det är lite större arbeten som kräver hjälp, den hjälpen hoppas jag också att jag får då det ska ske.

Nu den sista veckan ska man bara veta om att hjälp har varit en bristvara.

En vecka kvar att "vila" på men då jag skriver det så vet jag att det inte kommer bli så mycket vila för det är jag som får styra upp allting.

Mycket märkligt det här, jag har alltid trott att man skulle hjälpas åt då man lever ihop men det fungerar inte här. Det är mera som att en ska kunna vila precis som vanligt och den andre ska slita lika mycket som vanligt... och barnen har jag inte haft så mycket hjälp av den sista veckan heller.

På sätt och vis ska det bli skönt att få börja arbeta igen för då får jag vila från det som finns hemma, det är faktiskt mer arbete hemma med allting än vad det är på jobbet måste jag ju säga.