Ganska ruggigt kan jag säga att det är att man bara kan bli helt plötsligt slut i kroppen... inte kände jag mig speciellt trött då jag kom upp på morgonen utan tog mig upp och tog mitt kaffe och såg fram emot dagen. Solen var framme och speciellt kyligt kan jag inte säga att det var, en perfekt dag skulle jag nog säga att det var.
Inte ofta som jag säger dem här orden så då måste det ha varit riktigt bra.
Jag sätter igång med jobben som jag ska och visst var den här morgonen lite mera speciell eller vad man ska kalla det för, det var inte så där att allt var galant utan dök upp saker som kunnat störa dagen rejält. Allt ordnade till sig och jag kunde fortsätta med det som skulle göras och fortfarande njöt jag av morgonen och solen som var framme och den var framme rejält kan jag lova.
Helt plötsligt bara på eftermiddagen var det som allt bara rasade, all trötthet satte sig i kroppen på mig och jag fattade inte vad det var frågan om... jag var ju så pigg bara en stund innan.
Det var ganska ruggigt måste jag säga att det bara small till och sedan var jag som en seg råtta i kroppen och visste inte hur jag skulle fixa det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar