Jag har lite svårt att förstå vad det är som gör att det hela tiden uppstår nya situationer här och där var man än kommer?
Man kan tycka att då man tar itu med saker och ting, just det som är problem och man löser det så ska allting vara frid och fröjd. Det här är någonting man kan tycka men det är bara så misslyckat, det dyker upp nya saker hela tiden.
Jag tror att människan är skapt på det viset att man klarar sig inte utan det här med att ha någonting att ställa till med. Andra löser och andra skapar så att säga och det som är sorgligt är att dem som ska vara ett föredöme i olika situationer är dem som är värst av alla.
Problemskapare och problemlösare kommer alltid finnas och kanske är det väl tur, världen skulle vara bra tråkig om det aldrig fanns några problem att lösa eller prata om.
För att komma åt alla problem gäller det att ta dem direkt då dem kommer upp till ytan, slå tillbaka och rycka upp roten så fort som möjligt. Nu är det så att många chefer låter det ligga och gro länge för att sedan se det växa vilt och då slå till... försent kan jag säga att det är. Nu har man låtit ett problem som är så stort så man ger upp och man låter egentligen problemet styra allting annat.
Hur ska man göra för att få dessa problem att inte uppkomma? Kanske genom att vara mera lyhörd för omgivningen säger jag med en gång och sätta in insatser innan någon är beredd.
För att komma åt alla problem gäller det att ta dem direkt då dem kommer upp till ytan, slå tillbaka och rycka upp roten så fort som möjligt. Nu är det så att många chefer låter det ligga och gro länge för att sedan se det växa vilt och då slå till... försent kan jag säga att det är. Nu har man låtit ett problem som är så stort så man ger upp och man låter egentligen problemet styra allting annat.
Hur ska man göra för att få dessa problem att inte uppkomma? Kanske genom att vara mera lyhörd för omgivningen säger jag med en gång och sätta in insatser innan någon är beredd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar