Jag har våndats över ett arbete som jag verkligen ville ha klart innan den här veckan tar slut och det var den undre trappan, det är lite komplicerat att sätta tapet den biten. Sned överdel och sned nederdel som gör det väldigt knepigt med tanke på att jag inte är tillräckligt lån för hela biten, hur jag gjorde förra gången kommer jag inte ihåg då det är elva år sedan.
Nu var det dags att sätta tapeten där och jag försökte komma på det smartaste sättet men blev i alla fall en utmaning för mig, frugan var med men inte hjälpte det mig mycket.
Då mer än hälften var klart hände det någonting som gjorde mig ganska tagen, tog ett steg för mycket så jag höll på att ramla nerför trapphuset, inte är det långt att ramla men räcker för att bryta sig.
Ja, jag fick upp tapeten och jag kände att det här var skönt att få gjort så jag slipper tänka mycket mera på det. Det finns mera att göra men känner nu att det får vara en stund då jag inte har så mycket krafter kvar för att göra saker och kanske kan det vara skönt att vila ett tag.
Att få den här trappen var underbart men jag har en kvar som ska göras och den är ännu värre då det ska arbetas på hög höjd, grabben ska vara med och klättra då han har bättre balans än vad jag har.
Allt ska vara så säkert som möjligt innan vi sätter igång med det arbetet i övre trappen då det är säkerheten som är viktigast av allting... just nu vet jag inte riktigt hur jag ska få till det men ska lista ut det.
Arbetet med lägenheten har gått förvånansvärt bra kan jag erkänna trots dem här stoppkorkarna som kommit ibland, bara kämpa på för det finns ett slut med allting och jag börjar se slutet på det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar