Kluven

Att vara kluven är inte bra och det är just det jag känner mig för tillfället. Jag vill inte men jag har svårt att inte göra det då det går emot allt som jag står för.
Dras från ena hållet till andra hållet i allting jag ska göra och det gör mig så fruktansvärt kluven i vad jag känner för olika saker och skapar mig bara mera att fundera över. En sak har jag sagt jag ska göra och det kommer jag göra hur det än känns och blir för mig då det är en så viktigt sak för mig.

Jag har sedan tidigare satt upp ett mål för vad som ska ske just nu och det är viktigt för mig att komma till det här målet men så mycket på vägen dit som kan skapa en massa problem för mig. Jag är rädd att jag inte ska klara av det här målet den här gången, ett av mina största mål kan bli ett stort nederlag för mig på grund av att man inte lyssnar på mig.

Jag har trots allt i det här fått fram sanningen, jag har rätt i det som jag säger till andra ska ske och hur det fungerar. Nu är jag inte riktigt nöjd för man skulle ha lyssnat på mig redan från början för att kunnat undvika alla dessa bråk och all den här oron som det skapat.
Jag är kluven och jag vet inte riktigt vem jag ska prata med då jag har ännu svårare nu att lita på andra runt mig. Visst har jag min lilla klan som jag har stort förtroende för men ändå, svårt att veta om det verkligen är en klan som är lojal emot mig.

Dras fram och tillbaka i mina känslor till saker och ting, dras mellan om jag ska göra det eller inte ska göra det så visst är det svårt att vara människa och leva ett bra liv.