söndag 15 november 2020

Knappt någonting

En riktigt tuff dag har det här varit där det har varit mycket som skulle göras klart innan dagen var över. Slitit som ett djur för att ta igen tappad tid sedan tidigare och för att det är så svårt för andra att inte förstå vad som ska göras och hjälpa till. Jag har lärt mig en sak garanterat igenom livet och det är att många har en tendens till att tala om hur duktiga dem är men att verkligen visa det klarar man inte av, det är för jobbigt med att samarbeta mot ett och samma mål verkar det som. Ja, inte undra på att vi har stridigheter mellan folkslag men det är min åsikt för kanske har ni en annan åsikt.

Där jag varit idag har det varit en ganska tuff dag på grund av att jag inte fått se det lilla ljus som vi har speciellt mycket utan det har varit lysrör som gett mig ljus. Från varje tillfälle som jag tagit mig upp ur grottan har jag bara sett snuttar av ljuset och varje gång har det blivit svagare, det bäddar för att man blir trött. Just nu ska man se till att vara utomhus så mycket man kan i det svaga ljus som vi får, en del väljer bort det och andra har inget att säga till om utan mister det på det viset.

Det känns i kroppen just nu att det varit en tuff dag med en massa tunga lyft som jag inte skulle ha gjort egentligen, finns ett litet förbud för att lyfta och anstränga mig. Den envishet som finns inom mig är det ingen ide att säga emot för det blir bara värre, gör jag inte det här nu så får jag göra ännu mera nästa gång och då blir det bara värre. Ja, den här dagen börjar gå mot sitt slut så jag får vara nöjd ändå med det lilla svaga ljus som jag fick i alla fall under dagen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar