Då den dagen kommer känner man sig riktigt upprymd av att man får den för visst har man slitit för att få den och jag tror att det är så för alla. Vi behöver den men att kalla den för lön alla gånger är svårt och istället säger vi bidrag för det man kan se det som. Det som vi får ut går åt fruktansvärt fort, lite för fort ska jag erkänna och då tillhör jag en av dem som snålar en del. Inte alls allt jag skaffar som jag vill ha men måste kunna unna mig någonting i bland och då blir det saker som jag verkligen behöver som underlättar mitt liv.
Man får in den på sitt konto och man studerar siffrorna för att sedan börja det där obehagliga som är vanligt en gång i månaden. Siffrorna blir mindre där på rutan och det verkar aldrig ta slut men visst finns det ett slut och då man nått det blir man lite deprimerad, inte mycket kvar. Det får bli som det blir men jag är evigt tacksam att jag kan sätta undan en liten slant och faktiskt kunna äta mig mätt, finns dem som inte kan göra det alla gånger.
Säger alltid samma sak att jag inte är i stort behov av pengar för det som man behöver pengar till är att klara sig vidare till nästa månad och nästa. Det går runt hela tiden och man ska inte begära för mycket med tanke på att det finns dem som har det mycket sämre än vad jag har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar