Man brukar säga det att man måste veta vad andra förstår innan man tar till ord för man kan aldrig veta vad andra förstår av det man vill säga dem. Många gånger blir det missförstånd för att den man pratar med inte riktigt förstår så mycket som man tror eller vill att dem ska förstå och det här sätter en del på prov. Ibland kan du vara hur tydlig som helst i det det man säger och ändå se att den du talar till inte alls finns med i det du säger, ganska ruskigt och det spelar ingen roll om du har funktionshinder eller är normalbegåvad som man säger. Det är inte alltid den du talar till har den förmågan att tolka sakerna som du säger.
Jag har märkt att det finns olika faktorer som gör att man inte vill eller kan förstå det man säger till dem, ett av dem är att man inte är intresserad och man måste upprepa sakerna hela tiden för att andra ska förstå dem. Fruktansvärt jobbigt ska jag erkänna att det är men gäller att försöka få dem att förstå att det hela handlar om att lyssna aktivt. En annan sak är att man inte vill förstå och jag vet inte om det här är den värsta faktorn men tror att det är det, finns också fall där man inte förstår att man ska lyssna utan hela tiden finns i en annan värld med andra tankar eller att man tycker att det är saker som är känsliga att det faktiskt pratas om.
Ja, det är bra att veta att dem man pratar med förstår det man säger innan man säger det. En sak som jag har märkt av är att en del pratar på ett sätt som påminner om att man pratar med ett litet barn trots att det är en vuxen människa som sitter framför en. Jag har bara fått lära mig att det inte spelar någon roll vem du har framför dig, prata med dem som med alla andra och särbehandla ingen bara för att dem inte alltid förstår det du säger till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar