Japp, då är det snart dags för en av dem värsta sakerna som jag vet i mitt liv att göra och jag bävar för det varje gång jag ska ha det. Det känns inte alls bra att åka iväg för att komma hem dagen efter och veta att jag måste sova efter att jag sovit, lite sjukt men så är det. Det här snacket om att om man gör dem här arbetspassen så försvinner det en hel del timmar men jag bryr mig inte om det, jag vill nog komma hem efter mina dagar på arbetet och det betyder att jag inte bryr mig om sovande jour. Det ger inga pengar heller så jag vet inte vad det är som lockar med att ha det, tillägget du får går i skatt så.
Jag tycker att redan dagen innan jag ska åka iväg för att ha dem här passen även om dem enbart är fem stycken gör mig konstig i kroppen. Tycker inte alls om att sova borta och definitivt inte i samma säng som andra sover i och som jag känner, hade jag inte vetat vem som tidigare legat i sängen kanske det varit bättre. I hela den här historien måste jag ha med mig en sak för att kunna sova utan att behöva kippa efter luft och bara det gör det här mycket värre kan jag erkänna. Man drar saker fram och tillbaka och man måste vara förberedd för vad man ska ha med sig för att möta dem här passen.
Övergivenhet är en annan sak som jag kan känna då jag ska ha sovande jour, har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv och det blir en del rubbningar i mitt vardagliga liv som jag annars har. Det är bara att leva normalt säger en del runt mig som även dem har dessa pass och jag säger att det finns ingenting som är normalt med att åka till sin arbetsplats för att sova. Är man på jobbet ska man arbeta och inte sova och just att jag har den filosofin gör ju att det bara blir värre för mig.
Snart är det dags för mig att ordna till mig och ta mig till den plats so jag inte alls känner mig hemma i över huvud taget. Finns ingenting som lockar mig med att åka dit och spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, jag hör inte riktigt hemma där anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar