Då var det dags igen att ta med sig packningen som man måste ha med sig då man ska jobba ett pass, ingenting som jag alls ser fram emot. Får inte glömma någonting av det som jag ska ha och helst ska jag ha med mig mer än vad jag har med mig egentligen. Dem säger ju att man ska kunna leva normalt även under dem här enorma timmarna som man är på sin arbetsplats men det säger sig självt att man inte kan göra det för man kan inte göra det man brukar göra hemma. På arbetet känns det mera som att man hela tiden övervakas.
Jaha, dags igen att stoppa ner maskinen så man kan andas på natten och veta att man mår någorlunda på morgonen då man vaknar. Det är ett helvete att ha det som en annan har för det är inte bara att åka iväg och vara samma människa som man är privat, här krävs det lite mera planering av allting ska man veta. Ja, det har fungerat ganska bra än så länge och jag får hålla tummarna för att det ska fungera ett tag till men som med allting annat finns det ju gränser.
Om någon timme till ska jag lasta på allting för att ta mig till arbetet men ja, inte är det så att jag skriker av lycka med allting det här på cykeln, spelar ingen roll om jag skulle åka bil heller för det känns lika tungt det. Det har mest blivit så att om man ska arbeta sp ska minst halva tiden av din privata tid gå åt till att planera för hur du ska klara ditt arbetspass i nära ett dygn. Det finns nu dem som har det mycket enklare än vad en annan har men dem verkar inte ha samma behov som andra har.
Det är dags igen som sagt att ta sig iväg till den där platsen som kan skapa så mycket kaos om man inte har planerat och jag är inte så förtjust i att åka dit. Att dra saker fram och tillbaka är ingenting som jag helst vill göra för det ställer till det så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar