6: e juni, Sveriges nationaldag eller som man valt att kalla det för svenska flaggans dag av någon anledning. Dagen där vi får nya svenska medborgare och ska gå i ett långt tåg upp på berget för att vara med på festligheter, vet inte riktigt om jag själv kan kalla det för festligheter men okej, dem får kalla det vad dem vill. Jag firar inte den här dagen lika lite som jag firar andra röda dagar då jag inte ser en anledning till att göra det, våra helger är inte längre våra helger då jag känner lite som att det är för mycket förändringar eller anpassningar som gjorts.
Upp på berget där vi delar ut en liten svensk flagga till nya medborgare och löjligt ser det ut, ett stort gäng som viftar med en liten fisig flagga och är mer svensk än vad jag själv är. Nja, inte firar jag svenska flaggans dag då det finns ingenting att fira för man ska minnas att vi inte haft nationaldag så länge egentligen. Inte har vi varit som Norge som firar sin nationaldag utav bara den men kanske är det så att dem har mycket mera att fira?
Snart ska jag ta mig till mitt arbete för att där utföra just ett arbete men vet inte riktigt vad för arbete och vet inte heller om jag bryr mig. Jag gör mitt arbete och därefter får det vara som det är, orkar inte vara den som bryr mig längre då det har kostat på mig alldeles för mycket i det här fria vackra Sverige där vi inte är som vi brukar vara med vårat firande och det fria svenska ordet utan har mera blivit ett folk där man väljer att rätta sig efter alla andra med ord och seder och bruk.
6: e juni, ett trams för någon riktigt dag kan jag inte se att det här kommer att bli någonsin för redan från start blev det fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar