Att känna oro inom sig för olika saker är fullt naturligt men det brukar för det mesta vara saker som ligger en närmast. Jag känner oro inom mig för en rad olika saker men allting handlar inte om det som finns närmast mig utan kan ligga längre bort men likväl är det saker som kan oroa mig. Det dyker upp känslor för vad som kan ske om man inte aktar sig för dem fällor som kan finnas runt och som kan vara så starka så man skadar sig, gäller verkligen att vara med i skallen. Ja, jag vet att jag kanske överdriver enligt en del och att jag inte ska oroa mig för det som inte är mitt och ditt och datt men är inte så enkelt att bara stöta bort.
I dem allra flesta fallen där jag sagt saker som kommer ske har också skett och det är en del som tycker det är kusligt att mina förutsägningar slår in. Jaså, kanske är jag en siare ändå men ingenting som jag säger utan jag säger att jag går in i situationer och gör en analys och får också rätt i det som jag tror ska ske. Att känna oro gör jag för det finns en del fall där jag känner att det kommer bli fel helt och hållet och kanske inte så att det blir en stor skada men som ändå kan skada någon eller något.
Det finns dem som tycker att jag har alldeles för mycket empati så att det drabbar mig själv och så kanske det är, jag vill hjälpa så många som möjligt men jag vet samtidigt att man inte kan hjälpa alla med allt men kanske några? Det finns ju dem som inte har den empatiska delen i sig, kan tycka att det är färre och färre som känner empati med andra runt sig och det finns många olika anledningar till att det blivit så. Kanske dags att göra en grundligare orsak i varför det blivit på det här viset så jag och många andra kan slippa känna den oro som vi gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar