Det är så och jag kan inte riktigt förklara varför det är så eller varför det blivit så heller för den delen. Att ha en hjärna som startar upp arbetet innan man ens kommit dit ska erkännas vara stressande men jag vet inte varför jag börjar arbeta innan jag ens kommit dit. Jag har antal gånger försökt komma på någonting som kan få mig att stänga av totalt innan men inte lyckats, korta perioder fungerar det för att sedan köra igång rejält. Jaha, det är kanske för att jag gillar att arbeta men en människa ska inte ständigt arbeta för det leder bara till problem.
Den här förmiddagen blickar jag ut och ser att det blåser och det är misstänkt att det ska komma regn och har redan gjort det under natten. Jag vet att man lovat att det ska komma oväder och kanske det som nu kommer till oss och jag ryser till, ganska tröttsamt om man får säga så. Det har varit ett par relativt fina dagar innan men nu är det slut med det för nu är vi på väg in på hösten och det vet vi vad det ger oss.
Jodå, min hjärna är på arbetet redan och jag vet inte hur jag ska tolka det men jag vet samtidigt att jag är på väg bort på ett eller annat sätt. Jag orkar inte med att tänka så mycket på andra och vad som pågår och det enda sättet för mig att slippa är att hitta en annan utväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar