Efter en veckas ledighet ska man ta sig till jobbet igen, vet inte vad jag egentligen känner för det ska jag väl säga er för ingenting jag har som högsta önskan. Landad som jag ska har jag inte gjort på platsen och tror aldrig jag kommer göra det heller om det ska fram och det ska det göra. Jag har en fantastisk skara människor jag arbetar med men det uppväger inte dem dåliga lokalerna som man säger ska vara så bra men inte i mina ögon. Att samla alla på två plan är inte den synen jag har av ett sådant ställe måste jag erkänna, det liknar någonting annat men man säger emot mig i det.
Ja, jag ska ta mig till arbetet och det som kan kännas lite osäkert är hur jag ska ta mig dit efter väderlekens roliga fest. Halt som attan är det ute och redan nu söndagen har jag nästan slagit omkull antal gånger under mina promenader med ulven för ut måste vi ju oavsett väder. Halt och kallt men värst av allt är kanske blåsten på sina ställen, kryper in under kläderna där det finns en lucka att komma in under, förbannade väder. Vi får se om jag tar mig fram och även om jag gör det kommer det ske långsamt men jag är inte känd för att stressa heller så.
Nej, jag har ingen större lust alls med att det ska vara dags igen men ja, det brukar kännas bättre då jag kommer på plats men skönt att få klaga av sig lite. Jag vet vad jag har men vet inte vad jag kan få men jag kommer fortsätta med att försöka få någonting som jag kan brinna för resten av min tid innan det är dags att lägga av. Jag kommer inte att missköta mitt arbete för det har jag för mycket heder för men det där lilla extra vet jag inte riktigt om jag kommer ge mer av (kanske någon som läser och för vidare men så får det vara).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar