finns liksom inte hos oss just nu och ja, jag pratar inte bara för egen del då jag vet att det finns fler som känner exakt som mig men ingenting säger. Varför ska man erkänna att man är orkeslös och inte vill annat än att sova för det är det som jag vill mest av allt. Inte är det roligt att kliva upp efter en natt och bara vara trött trots sömn men därefter kan man ställa sig frågan om hur man sover om natten, inte alla som sover trots att dem sover och jag förstår att ni inte riktigt hänger med men handlar om sjukdomar.
Titta ut genom fönstret blir man inte piggare av, det finns ljus där ute nu men samtidigt är det grått och trist så all energi försvinner ur en. Jag vet inte hur länge till det ska hålla på men rejält trött är man på det här för ju längre tiden går desto mer orkeslös blir man. Inte så undra på att så många är deprimerade i det här landet, inte nog med att dem inga jobb har utan ska behöva leva i ett ständigt mörker och då det mesta ordnar upp sig kommer bara nästa käftsmäll.
Det är inte enkelt just nu för någon eftersom man inte får den där riktiga energin som krävs för att gå vidare med allting som kanske borde gås vidare med. Det går åt en del energi för att försöka lista ut vad andras drag ska bli i framtiden och med det menar jag att det är svårt att lita på människor numera då det är som en kamp om att slå ut varandra på alla möjliga sätt, vi har slutat bry oss om varandra så som vi gjorde förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar