Kan tycka att det känns lite olustigt det här med att inte få stöd av andra då man pratar om en gemensam sak. Det fungerar jättefint att prata då inte den vederbörande ansvariga finns med på plats men då man tar upp ärendena med den så finns det inget stöd alls från andra trots att man tycker likadant, det här känns jättekonstigt eller ska man använda ordet skrämmande?
Om man är en grupp och man tycker att gruppen är bra så då backar man väl upp varandra då det gäller eller är det här som den här egna beskyddar stilen kommer in? Varför ska man offra sig för någon annan som tar upp känsliga saker till ytan som alla pratat om? Nej, kan nog tycka att det är lite visset gjort att man backar då saker ska tas upp och luftas och det ska fram ett svar för att få ordning på hela situationen. Nog är det någonting som är konstigt om det bara är innan och efter som det är fel men under samtalet så är det inga fel.
Jag kan nog säga att jag tycker det är lite olustigt att vara i en grupp där det finns en som tycker att de är bäst och ska bestämma om hur det ser ut och tycker det är konstigt att man inte backar upp sina kollegor på det som sägs och som man tycker gemensamt om. Visst är det svårt att vara en alldeles för stor grupp men det gäller att vara enade och inte bara arbeta för sig själv i den för att tro att man får fördelar, i en grupp tar man beslut gemensamt och står bakom sina kollegor.
Saker som är fel ska lyftas var du än befinner dig men en del tror att dem råkar illa ut om dem säger som det är, varför säga sanningen själv då det finns andra som kan göra det men som i alla fall inte gör det utan sanningen kommer aldrig fram. Vad är det som är så skrämmande med att vara ärlig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar