lär vi våra barn hur det är att vara inspärrade bakom ett galler. Vi sätter upp stängsel av galler för att begränsa våra barns lekyta och vi tycker det är okej men vad tycker barnen om det här kan man fråga sig. Jag kan bara jämföra med då jag var barn, det fanns inte speciellt mycket staket som hindrade mig från att leka på en obegränsad yta och kanske var det fel men samtidigt var det bra för man fick lära sig att man skulle ändå hålla sig inom det område som man sa mig att jag fick leka på.
Man kan ibland se något barn som hänger på det där staketet, ett barn som just då inte får vara med i leken som förs och det skapas en bild i mitt huvud av att se det här. Kan känna frustrationen om hur det kan vara att inte få vara med i leken men ändå vara tvungen att vara inlåst bakom ett galler istället för att kunna få springa fritt, vara fri med andra ord. Ja, jag vet att det där staketet är för att skydda våra barn men det ser inte kul ut att vara det där barnet som är inlåst redan som liten.
Nu vet vi ju inte vilka barn som har en framtid bakom galler och jag innerligt tacksam för att jag inte vet om det heller för jag kan bara känna med dem föräldrar som har dem barnen. Tragiskt att vi har kommit till den punkten där vi lär våra barn att vara begränsade i sin yta att röra sig på redan som barn för att kanske en dag byta mot en riktig inspärrning för att man inte följt samhällets regler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar