Så är det väl överallt kan man tänka sig, någon eller några ur en arbetsgrupp väljer att komma till sin arbetsgrupp helt utan humor. Att få dessa till att skratta är inte enkelt om inte rent omöjligt kan vi väl säga, finns ingenting i den här världen som kan få dem till att skratta åt ett skämt utan har valt att lämna humorn utanför dörren. Har svårt att förstå dem som inte kan skratta och liva upp situationen på sin arbetsplats men tänker inte heller försöka ändra dem, vill man ha det på det viset så får det vara så.
Arbete blir enklare av att man har roligt på sin arbetsplats, det kan lättas upp med ett skämt som får alla att skratta eller att man sjunger en trudelutt för sig själv men jodå, då kommer den där människan och sänker allting istället. Vem eller vilka det är vi menar vet vi alla om och därför blir det som en grotta av död istället för ett glädjens grotta. Vem mår bra av att det hela tiden är samma stämning, en stämning av tristess kan man kanske kalla det? Svaret är bara det att man tröttnar på att gå till sin arbetsplats till slut men man vet inte vem som måste ändra sig för att det ska bli bra igen.
Jodå, det finns dem som har valt att gå till sin arbetsplats med vemod och har man själv vemodet så ska man se till att alla andra känner samma sak. Det där skämtet som dras på jobbet hålls tillbaka då man vet att det finns en som inte har humor eller inte har samma humor som en annan, ganska trist. Vi vet av forskning att man ska ha roligt på sin arbetsplats och det ska kunna skämtas om det mesta men på en rad olika platser finns ingen glädje alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar