Ingen match

Jo, det var visst match idag på eftermiddagen och det hade även spelats en del andra matcher men just en som jag skulle se och det var den här där min grabb skulle spela med i för H3... dem allra flesta av grabbens lagkamrater skulle spela om man säger så.

Det är ett HJ lag som kommer in för att spela H3, kanske snurrigt men så är det i alla fall och nu skulle jag ta kort på den första matchen som jag ser det här året men inte den sista.

Jag vet inte riktigt om det var någon match för att med sådana siffror brukar jag säga att det är ingen match utan någonting som liknar ett slakthus, ett lag klassar ut det andra så det mest liknar slakt av en annan förening.

Om det är så kul att se dem här matcherna kan jag inte alls säga då det mest blir tråkigt och hoppas bara på att det ska bli mera kamp om allting.

Behövde det

Det blev en sen morgon för mig, klockan var redan halv ett då jag tog mig upp ur sängen och det är förbaskat sent måste jag erkänna. Kanske var det här min kropp behövde för en gång skull men jag märkte samtidigt att det var fel att göra det, var ganska tung i skallen.

Jag behöver ibland sova lite längre än vanligt men att det ska bli så här mycket senare är ingenting jag räknar med, brukar vakna vid nio i vanliga fall utan att klockan ringer. Visst var det skönt att sova men jag var tung i skallen och hjärtat snackade då det inte hade fått sitt gift för dagen... känner då jag inte tagit mina tabletter som jag ska och det är väl bra på sätt och vis.

Trots en sovmorgon fick jag saker gjorda som jag skjutit på ett tag men som nu faktiskt blev gjorda. Att säga att jag inte gör någonting för att jag sover för länge är en underdrift, ökar bara mitt tempo och får allting klart i varje fall.
Allting ska göras och jag gör det men jag vet också att det kan fresta på min kropp ganska bra ibland, därför jag måste sova ut ibland.

Riktigt med arbete

Kan inte klaga idag på att jag inte hade någonting att göra, det var fullt upp och hjärnan fick arbeta intensivt i allt som skulle planeras in och kastas om för att det ska passa mitt kommande fyra veckor på jobbet.

Redan i nästa vecka kommer det bli mycket utbildningstid för min del, jag ska läras men även lära ut det som jag har kunskaper i.

Det är egentligen så här jag vill ha det, mycket att göra så att jag inte märker av att klockan går och jag kan hålla mina ögon öppna under en hel dag.

Jag har kommit in i en farlig snurr ett tag, så lite att göra och som gör mig så trött hela tiden och alltid ha risken att somna utan att jag hänger med.

Idag hade jag inte ens tid att känna efter om jag var trött och det var helt underbart.

Ännu mera

Ja, det kom bara mera snö under natten och jag som skulle köra bil på morgonen ryggade lite då man aldrig vet hur bra man varit under natten på att ploga. Jag kör en SUV men trots det kan det vara knöligt att köra då det är mycket snö, stora däck gör det faktiskt inte det lättare att köra kan man säga.

Jag kom i alla fall fram till jobbet som jag skulle men jag var mest oroad över hur andra körde på morgonen.

Det är inte alla som tar det lugnt i trafiken trots att väglaget inte är det allra bästa, bara gasar på och tror att dem är världens bästa förare. Nu vet vi att även världens bästa förare ibland kör av vägen så inte är det en garanti att man ska klara sig.

Jag väljer att inte trampa för hårt på gasen för det kan barka åt helvete på bara någon sekund i snö och halka.

Ännu mera snö kom det som sagt var och ännu mera bekymmer fick jag den här dagen som gör att jag mår dåligt. Jag har svårt att förstå att det kan vara så svårt att höra en telefon som ringer eller att det ska vara så svårt att svara då man ringer. Så mycket jag har ledsnat på att man inte bryr sig om vad jag säger om och om angående samma saker, det här betyder bara att man inte bryr sig om konsekvenserna som det medför.

Att det ska vara så svårt att lyssna på sina underordnade angående tider och behov av hjälp för att fylla i saker förstår jag inte heller. Nä, man ska sköta allting på egen hand och dem som har betalt för det ska kunna lyfta sin lön utan att behöva ta det där ansvaret.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är kul att jobba för en arbetsgivare som anser att sina medarbetare ska behöva rätta till alla problem som dem själva skapar.

Jag vet det kommer att komma ännu mera som ställer till problem för mig och många andra på många olika sätt. Kanske dags att man lär sig att samarbeta istället för att hela tiden lägga hinder för utveckling.

Blåsigt och sedan

Det hade blåst hela natten hörde jag under den sömn jag hade, redan innan igår då jag la mig blåste det och var som att träden utanför skulle böja sig dubbelt... dem stod kvar på morgonen i alla fall men blåste gjorde det.

Jag ville inte kliva upp då det var så kallt i lägenheten, det är som att det blåser rakt igenom här och spelar ingen roll hur man än tätar... skithus.

Ut i blåsten flera gånger den här dagen och som att det inte räckte så skulle det givetvis börja snöa... så dags nu kan man ju tycka. Har det inte varit snö under december så behöver det inte komma nu heller kan man kanske tycka men han där uppe bryr sig inte om vad vi tycker.
Vår moder jord sätter sig emot oss människor på det enda sätt den kan, se till att skapa oreda genom fel väderlek på året.

Det var faktiskt inte kul att vara ute idag, tyvärr hade jag inget att säga till om utan var bara att ta sig ut då jag har uppdrag som innebär det. Man kan försöka undvika utevistelse men inte alltid det fungerar så bara le och vara glad åt att det i varje fall är väder...

Tacksam för det

Ett nytt läkarbesök så här på morgonen, jag avskyr att dem ligger på morgonen för jag har så svårt att vara människa vid den tiden. Jag tog mig i alla fall dit och jag förväntade mig ingenting som vanligt av det här besöket, tycker bara det är jobbigt att gå till läkare hela tiden men vet att jag måste.

Ja, att jag inte har reumatism fick jag reda på nu så jag får vara tacksam för det i alla fall. Jag har så mycket annat som jag lider av så det kan nog räcka som läkaren sade.

Det som ställer till det för mig är min rökning som jag envist håller på med, slutar jag så förlänger jag mitt liv och då tittar jag på honom med svaret, om vad är det som säger att jag vill göra det?

Det är mitt svara till alla läkare då dem säger det där... finns inget som säger mig att jag ska göra det.

Jag är bara tacksam för att jag kommit undan en diagnos för dem jag redan har räcker mer än väl. Jag vet mycket väl att det är ganska allvarliga sjukdomar som jag har men det är inget som jag tänker på och det bevisar min rökning. Det sista som jag tänker på då jag tar dessa bloss är att det kan bli min död, blir det så blir det så.

Varför vara rädd för någonting jag ändå kommer att få uppleva?

Äntligen slut på det

Egentligen bara det jag kan säga om då det är söndag när man jobbat, det är skönt att möta den nya veckan för då vet man att det är slut på vansinnet. Jag har gjort en helg som har varit så tråkig och fylld av onödig diskussion om vad man kommit överens om men som man från andra hållet inte kan hålla, det är bara ett spel för galleriet man spelar.

Varje helg eller vecka som går säger jag samma sak, äntligen är det slut på det och man kan dra sig tillbaka och försöka glömma den vecka som varit.
Jag kan inte alls påstå att det är ett givande eller utvecklande arbete som jag går till då jag väl ska arbeta, det kommer inga nya resultat av det hela utan är samma hela tiden. Jag hade kunnat arbeta på ett dagis istället för där ser man resultat i alla fall.

Man gör det man kan av hela situationen men det känns bara som en onödig tid man lägger på något eller någon som inte leder någon vart eller som inte vill.
Ja, jag söker dem arbeten som finns att söka för mig men jag har inte lyckats med att få någonting annat men söker vidare med jämna mellanrum, kan ingenting annat göra.

Är ett skämt

Det finns mycket som man kan se som ett enda stort skämt och just det här ser jag som ett av dem, det leder ingenstans till att göra någonting. Hur man än gör så har man bara arslet bak precis som mycket annat, man måste vilja mycket för att det här ska leda någonstans, jag kan inte göra det åt någon.

Kämpa sig fram i både med och motgångar är det enda recept som finns, måste reda ut vad ens problematik är för att kunna ändra det.

Skulle någon frågat mig förr om vad jag ville göra så skulle nog det här ligga ganska långt ner på listan kan jag säga. Det finns ingen som jag ger rekommendationer till att göra det här då det inte leder någonstans många gånger då riktlinjerna är så luddiga i allting.

Man kan faktiskt inte göra allting så frivilligt eller stå och säga att det där ska andra hjälpa dig med... blir bara en förbaskad kaka av det hela då.

För att vilja komma vidare i sitt liv måste man vara med på noterna och göra dem här kraftiga rycken för att kliva över alla streck som finns, man ritar upp en massa rutor som ska bearbetas för att kliva vidare.

Här ser man hur allt blivit så fel i det att säga att saker ska ske på frivillighet, inte arbetar jag frivilligt utan gör det för att överleva. Nä, det här är ett av dem största skämten jag varit med om och som är svårt att reparera utan att någon börjar skrika.

Det finns många stora skämt som man kan prata om och då är det här ett av dem. Ett annat stort skämt är det här med att våra kungligheter pratar om rättvisa i samhället, man står bakom besluten om att alla är lika värda och att det ska vara rättvist.

Hm, vad är det man snackar om egentligen? Inte kan jag säga att det är rättvist att några ska få lyxrum på BB och andra ska få ta del av det som samhället erbjuder för att man tillhör olika samhällsklasser, ska man föda barn så ska det ske på samma villkor och inte för att man tillhör olika klasser.

Vad är det som säger att det ska vara säkrare för vissa än för andra?

Jag vet att många inte vågar ta upp dessa saker så som jag kanske gör för man värnar om sina kungligheter och andra kändisar, jag ser det bara som att vi någon gång måste ta upp den här diskussionen och tala om att bara för att du är kunglighet så kan du inte leva på folket och slippa lida så som ”normala” människor får göra.

Just på det här viset som det här med rasismen och mobbing börjar i samhället, vi visar att vi inte är jämställda och inte anser att det ska vara så trots att man säger det.

Planera

En sak som jag fått lära mig genom tiderna är att man måste planera på ett eller annat sätt, det finns dem som inte alls planerar utan tycker att det fungerar som det gör ändå.

Ja, visst är det väl så att en del aldrig behöver planera men det sker till viss del på andras bekostnad hela tiden men då kanske man ska fundera på om dem som drabbas tycker att det är så kul? Jag tror ju inte det men märkligt nog är det få som säger ifrån.

I mitt arbete är det planering hela tiden som gäller, man ska se framåt i tiden om vad som kan komma att ske och jag lyckas för det mesta vara ute i god tid med allt det här. Nu har jag kollegor som inte alls klarar av att planera för dem ser inte syftet i att ha en bra planering, dem låter istället andra sköta det som dem själva skulle ha gjort.

Inte alla gånger som jag kan se det här som riktigt rättvist mot dem som sliter som djur för att få det att gå ihop.

Jag ser det här problemet hemma med att det inte finns planering, planeringen finns hos mig men då man sedan tittar på den andra hälften så finns den inte på grund av att man inte är  intresserad av det. Man är inte intresserad av att planera men inte heller av att föra en riktig kommunikation och på grund av det blir det mycket bråk och ekonomiska förluster.

Utan planering och kommunikation så går det inte att föra en budget som ska göra att man kan spara ihop pengar till olika saker, det här gör bara mig förbannad.

Visst måste man väl ha en planering för framtiden? Hur ska man kunna utföra saker om man inte ens satt upp ett mål för när olika saker ska ske, jag kan inte se att saker kan bli gjorda om man inte ens vet när man ska börja och vad som ska göras?

Fullt upp

Det är som det är då jag är ledig, jag har saker som ska göras och sedan om det är roliga saker att göra är en annan sak faktiskt. Jag kan inte bara luta mig tillbaka och pilla mig i naveln då jag vet att jag har saker som ska göras eller i det här fallet måste göras för att det inte ska bli en massa på hög.

Jag kan inte alls begripa att jag har så mycket att göra medan andra inte har någonting att göra?
Det finns alltid saker som ska göras i hemmet men då det är enbart en som utför det här så slipper den andra undan att göra sakerna, man gör bara det som är roligt att göra och man kan vara social med andra men inte med den som man bor ihop med.
Det finns egentligen en sak som jag verkligen önskar mig och det är jag ska kunna gå hem från jobbet och säga att jag inte har någonting alls som ska göras.

Dem här ledigheterna som jag har kan jag inte alls säga är ledig tid för jag har alltid saker att göra och har jag ingenting att göra så hittar jag på någonting. Att vara helt sysslolös är någonting för mig som är totalt omöjligt, jag vet ju att det hela tiden finns en massa som ska göras för att livet ska fungera.

Känner det

Jag känner att det är nu dags att se till att snygga till den här hålan för att bli av med den, inte är det mitt perfekta boende ska jag säga er. Då vi flyttade hit så kändes det rätt men nu har det gått nästan tolv år och det känns inte alls bra.

Ingenting som binder mig till den här hålan kan jag säga, allt känns bara fel och det gör att jag inte vill vistas i området, jag kan ju vara tvungen att hälsa på mina grannar.

Ett enormt råtthål är det här och jag ser ingen räddning över det hela, går bara bakåt då allt blir bara sämre då den så kallade styrelsen inte alls lyssnar på vad man säger.

I en förening ska inte den enskilde stå för det som föreningen ska stå för men så går det till här, finns en skada utifrån som skadar insidan så blir det jag som äger insidan som ska stå för alla kostnader som det kostar mig. Jag kan lika gärna bo i hus med tanke på vad det kostar mig här.

Jag har länge velat flytta men då jag har barn som går i skolan har det inte varit bra att byta skola, nu så kan man börja tänka på det då det snart är slut på grundskolan. Jag ska härifrån förr eller senare för det är inte rätt boende för mig, inte rätt boende för någon av oss faktiskt.

Jag måste göra ordning ett par saker men jag behöver en del kapital för att ordna det men sedan ska jag härifrån.

Önskar just nu

En sak som jag skulle vilja just nu är att ta bort mitt vänstra ben och arm som gör så fruktansvärt ont... fattar inte vad det är som hänt i dem som bara värker hela tiden. Det är inte alltid som det gör så här ont för just nu är det fruktansvärt, tar mitt Alvedon för att lindra det hela men inte alltid det hjälper mig.

Skulle just nu bara vilja skruva bort skiten och ersätta med ny skit men det lär väl dröja hundra år innan det går att göra, människan kan mycket men det finns saker som inte är framtaget.

Bita ihop är det enda jag kan göra just nu och rida ut smärtorna, smärtor som många gånger kan ta över mitt liv. Det är inte bara att glömma att man har ont utan smärtan har en liten tendens att visa fram sig då man minst anar det, fruktansvärt är det i alla fall.

Vaknar upp på morgonen med smärta och åker till jobbet med smärta som bara blir värre och värre, tar Alvedon och ytterligare Alvedon men lik förbannat så finns smärtan kvar.

Om jag bara visste vad det är som hänt för att jag ska få den här smärtan kunde jag kanske acceptera det bättre.

Skrattretande

Mycket kan få mig att skratta men inte av lycka utan över hur illa man har sett till att det är. Systemet har sett till att en del individer tror att man inte själv behöver tänka på att man ska ta sig till punkt B då det är någonting, andra har fått se till att det bli så trots att annars kan ta sig runt i landet men inte till ett läkarbesök i staden... nä, då ska man åka snålskjuts.

Jag kan se det som bara fel att vi ser till att en del människor får i stort sett allting gratis på vår bekostnad, räcker inte för vi ska helst plötsligt dela med oss av det som vi även har privat.
Det har gått så långt som att arbetsgivaren försöker med att få oss att arbeta utanför arbetstid, tycker att vi ska vara tillgängliga dygnet runt men då undrar jag varför inte mina uppdragsgivare är det? Det kan inte vara rätt att jag ska sköta en del av mitt arbete hemifrån?

Om jag har bil så ska jag kunna använda den i mitt arbete om det krävs, om jag sedan vill ha ersättning så är det så krångligt att få det så man skiter i den... se, dem fick en bil gratis för dagen.
Mina kunder som jag har anser att jag inte har någonting viktigare i mitt liv än mitt arbete där jag ska vara dem till hands hela tiden då dem önskar det. Man säger till mig att man är självständig men sanningen är helt annorlunda.

Orkar egentligen inte

Den här historien kring vardagsrummet och den skada som varat ända sedan 2012 börjat ta ganska mycket kraft hos mig och att behöva diskutera en sådan här sak tycker jag bara är löjligt, jag har inte vållat den så varför ska jag betala?

Det är så självklart att det är föreningen som ska stå för skadan då det är det yttre skiktet som inte är som det ska på grund av dåligt underhåll.

Nu på kvällen har jag med min fru suttit och sammanfattat ett brev samt bilder på hur skadan ser ut och hur alla förloppen vid dem här tre tillfällena varit, under all kritik kan man nog säga. I det stora hela så ser man oss som bovarna för det här som hänt, vad jag har med det yttre att göra vet jag inte faktiskt?

Jag trodde faktiskt att sådana här saker skulle jag slippa då jag köpte min bostad men ack, det har bara blivit värre än vad jag trodde att det kunde bli.

Nu har vi i alla fall skrivit ner det här på papperet och lagt till alla bilder för att verkligen göra det skarpt att det inte är vi som är vållande. Hade det varit jag som varit vållande så hade jag ingenting sagt men då jag inte är det så är det fel att jag ska betala.

På onsdag ska papperna lämnas över och då får vi se vad det blir för reaktion på dem i styrelsen för jag ger mig inte, rätt ska vara rätt.

Jag orkar egentligen inte med det här men att betala för någonting som inte är mitt fel är verkligen någonting som jag inte alls orkar med. Det får vara slut på dumheter nu...

Måste hända någonting

Visst, jag skulle kunna göra som många andra och bara sitta och titta framför mig som ett nollställt kolli och tro att andra ska göra det som ska göras, men tyvärr är jag inte en sådan person.

Det finns saker som hänger över mig ständigt som jag skulle behöva göra men som jag måste skjuta på för att jag ska "stödja" andra i att leva ett normalt liv, det där med normalt liv vet jag ingenting om då jag själv inte har ett sådant, sedan kan man diskutera det här med att "stödja" för att det är mera att göra allting åt dem.

Jag kom iväg för att skaffa ett par saker så jag skulle kunna sätta igång med steg ett med förrådet, måste få det uppsnyggat där ute nu.

Prylar har jag som alla andra men då ska man också kunna hålla ordning och det där med att ha ordning är en viktig detalj för mig.

Heta känslor

Det finns verkligen saker som kan få mig att gå i taket och det finns massor av dessa saker just nu som gör att jag gör det, ska inte göra det men jag kan inte stoppa det som kommer.

Så fort någonting lugnar ner sig så är det dags för nästa sak och jag mår bara dåligt av det då det suger så mycket kraft ur mig men som sagt, stoppa det kan jag inte alla gånger göra.

Enkla saker att lösa gör man bara så fruktansvärt svåra att lösa bara för att det finns en individ som bara ska bestämma.

Jag är så trött på att andra ska rätta sig efter en person som är så rutten och som kraschat så mycket till en nivå som ligger på gränsen till konkurs. Nä, trots att personen är den ansvariga för att det gått så illa får fortfarande vara verksam i beslut som påverkar många andra, sjukt bara enligt mig.

Det är mycket heta känslor som kommer fram från mig då jag tänker på alla dessa saker som sker och har skett runt mig, jag talar om vad jag tycker och tänker och andra tycker att jag är boven för att jag säger ifrån.

Jag har sagt att jag inte tänker ge vika för sådana svin som kan få förstöra för så många genom att man vill leka boss...

Är på väg

Ingen bra dag det här inte, börjar nu känna att det är en riktig förkylning på gång. Jag trodde att jag skulle klara mig undan allt som heter förkylning men kyss mig där bak, även det ska jag ha.

Ta sig upp ur sängen idag för att ta mig till jobbet var en bedrift men inget som är ovanligt egentligen men sedan piggade jag till ett tag par timmar, satte mig för att ta en frukt och då var det som en våg kom över mig...

Det är inte alls kul just nu för det är hela tiden saker som byter av varandra som betyder att kraften som finns hos mig bara blir mindre och mindre för var dag som går. Jag skulle kunna gå i ide ett tag för att få samla på mig krafter till att klara av den mörka våren som verkar bli lång nu.

Man vaknar på morgonen i mörkret för att vara inomhus nästan hela dagen för att sedan åka hem då det är mörkt ute, det är inget liv man har just nu och jag tror att många känner exakt som mig.

Jag har haft det på känn att den varit på väg men inte velat ta över riktigt, inte förrän nu. Ont i kroppen, en näsa som rinner och ont i halsen med en huvudvärk som betyder ökad Alvedondos.

Fy fan, det enda jag kan säga just nu för att det är jobbigt med allt det här och alla läkarbesök som ska göras igen under en kortare tid.

Som att det inte skulle räcka med dem här läkarbesöken som jag avskyr så är jag tvingad till att gå på utbildning som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till.

Vi får se hur morgondagen blir nu, kanske är det bättre eller så är man totalt däckad?

Konflikt

Det finns väl ingenting värre än att hamna i konflikt med någon, jo, kanske att bli kallad för konfliktsökare då man inte är en sådan. Jag startar inga konflikter för jag vet mycket väl att det finns ingen vinnare i sådana. Man tror sig bara vinna konflikten men någonstans ligger det och pyr trots att man tror att den är över... kan blossa upp precis när som helst igen faktiskt och det har vi sett tidigare.

Dem som startar konflikter har ett syfte i det hela och det är att vinna någonting på det men jag undrar bara, har ni vunnit någonting alls på det? Jag tror ju inte man vunnit någonting för evigt utan att man bara fått en lösning på kort sikt, på lång sikt har man inte vunnit ett dugg utan bara skapat ett större hat emot sig som en dag kommer slå tillbaka rejält.

Av många anledning har jag inte startat konflikter utan låter andra göra det just för att inte bli känd för att starta konflikter, en sådan person är inte värd mycket.

Att ge sig in i konflikter har jag gjort men det för att jag ser att någon ger sig på en svagare på ett så otroligt fult sätt.

Det finns dem som startat konflikt med mig och sagt att jag är både det ena och andra, jag bryr mig inte för jag anser fortfarande att människan är ett släkte jag inte spiller min korta tid på. Finns mig ingen anledning att gå omkring och må dåligt av att andra tycker illa om mig, inte jag som mår dåligt av det utan enbart dem som mår dåligt av det.

Om man startar en konflikt mot mig med osanning så ska man kunna be om ursäkt och verkligen stå för det, inte ge mig ursäkten via någon mellanhand. Vågar man inte be mig om ursäkt så är man inte värd mycket, inte värd att kallas för människa med andra ord.

Årets andra

Var ledig igår och det märks inte idag kan jag säga er, är precis lika trött fortfarande men kan vara av det här tråkiga vädret som bara fortsätter hela tiden. Det var nätt och jämnt jag tog mig upp ur sängen för att ta mig till arbetsplatsen idag... blev inte bättre av att komma dit ska jag erkänna för lika lite idag hade jag att göra.

Just det här med att man inte har saker att göra under en dag gör en trött, mycket bättre att det finns saker att göra eller att allting följer rutinerna hela tiden.

Jag mådde inte så bra idag heller för täppt i näsan och en helvetes huvudvärk hade jag hela morgonen, kan vara bihålor som spökar få då brukar man ha en helevets huvudvärk.
Få en massa saker är jag så innerligt trött på, kan tycka att det som jag redan har räcker och blir över faktiskt. Det skulle vara skönt att slippa fler sjukdomar som tar på kroppen men även sänker en psykiskt.

Det var skönt att få komma hem men tröttheten fick jag behålla tyvärr, käkade lite och tänkte bara vila en kort stund som blev istället till djup sömn ett par timmar och det kan förstöra för mig längre fram på kvällen.
Att göra någonting kände jag inte alls för utan jag var som ett lik här hemma fram till klockan blev halv fem då jag ansträngde mig verkligen för att ta mig ut på ärende.

Årets första

Årets första dag började väl bra, bara en massa regn tycker jag och det är inte riktigt så man vill att den fösta dagen ska vara. Om man går tillbaka några år så kunde man mötas av snö utanför posten men si, den tiden är nog förbi för denna arma värld.

Människan ligger bakom den här störningen av väderleken men det är svårt för många att erkänna det, jag erkänner för jag vet att jag är delaktig i det hela.

Det blev en sen natt för mig men jag fick i alla fall sova lite längre den här dagen efter, kanske lite för länge sov jag men så kan det vara ibland.

Nu ska man bara lära sig att skriva det nya årtalet på alla ställen som man ska skriva det på, brukar vara ett problem både för min del och andras del. Kanske är det för att då man kommit upp i ålder vill man inte tänka på att ett nytt år gör en äldre?

Regn och bara mörker möter mig då jag ska ta mig an den här nya dagen, trött som bara den blir jag på det här och just nu önskar jag att jag kunde vara på en varmare och ljusare plats.

Känner att det kommer bli en lång vår det här och att då man kommer till semestern orkar man inte ha semester för det är så mycket som ska tas igen efter den mörka tiden.