Märkligt

Jag kan tycka det är konstigt eller märkligt att man inte förstår att man måste samarbeta i alla lägen, går inte att smita undan allt för att det är jobbigt med planering. Jag blir bara mer bitter för var dag då jag möter dem här som smiter undan allt som är jobbigt och säger att dem inte kan olika saker, jag kan inte allt men jag försöker med att göra saker som jag inte kan.

Man får en otrolig makt om man bara försöker göra nya saker, kanske inte makt över andra men makt över sig själv som bevisar vem man är.

Klart

Två dagar från arbetet har jag varit och det känns helt okej för min del men det som jag behövde kände jag också. För att orka arbeta med det jag gör så kan det behövas att man kommer ifrån det ett tag eller i alla fall några dagar, finns en annan värld utanför dem där väggarna.

Nu har jag inte varit ledig om ni tror det, jag har varit i tjänst men på ett annat vis och kanske inte alla som tycker att man kallar det för tjänst.

Jag har startat upp det här med att bli ett fackligt ombud för mina kollegor på arbetsplatsen och det är ganska många dagar som jag ska gå kurs... lite fler än vad jag hade räknat med från början. Nu ska man skolas till att se till att rättvisa skipas.

Jag hoppas verkligen att jag ska klara av att vara ett bra ombud för mina kollegor, inte bara på min egen arbetsplats utan för alla på enheten. Gäller verkligen att man lyssnar av vad som sker så det inte sker saker som inte är bra, jag får ta min lärdom av mitt egna fall i det här för att stoppa olika saker.

Jag vet att jag skrivit det tidigare men en sak som jag arbetar aktivt med att stoppa är det som vi kallar för mobbing, något så fruktansvärt ska inte få finnas på en arbetsplats.

Två dagar har jag klarat av så nu har jag sju dagar kvar att genomföra. Det är tungt det här men jag känner att det är intressant samtidigt för att det här är min chans att på uppdrag arbeta för att förhindra att det händer saker som inte får hända.

Kanske kan jag lära ut vad som kan ske om man inte följer regler eller inte är sjyst emot varandra på en arbetsplats eller enhet, allt går att lösa om man bara pratar om det.

Åka buss

Jag kan inte påstå att jag är så lycklig över att åka buss men det händer ibland att jag gör det, är faktiskt enklare ibland att ta bussen i den här staden eftersom det kan vara jobbigt att hitta parkering efter att ha kört i all morgontrafik.
Jag åker inte buss för att jag njuter av det utan endast då jag behöver göra det, blir inte många bussresor för min del kan man säga under året.

Jag beundrar dem som ställer sig och väntar på den här avlånga saken i blått varje dag då dem ska ta sig till arbete eller skola, kliver på den och vet egentligen inte vad som väntar dem då dem kommit upp på den.
Hoppas på att det är en bra chaufför som sitter bakom ratten och vet var han har bak och fram på bussen men även sidorna på den, det finns dem som inte har koll på vad det är dem kör utan kör som rallyförare.

En tom buss eller full buss, ganska hyfsat att åka buss om det inte är alltför mycket människor på den, är det en full buss är det som att man samlat ihop boskap för slakt.
Jag medger att det är ingenting för mig att stå på en fullpackad buss en tidig morgon, alla lukter och ljud som slår emot mig och den här obehagliga beröringen som inte går att undvikas... nä, jag har svårt att åka buss.

Mycket minnen

I dag var det en sådan dag för mig, mycket av det gamla som kom fram ur mitt minne och som ställde till det för mig.
Det är inte alla gånger bra att skriva ned sina händelser och blicka tillbaka i tiden på vad som hänt för man är inte alla gånger beredd på att återuppliva allting, det var en sådan dag för mig.

Genom det jag skrivit men även genom samtal minns jag varenda stund då allting förändrade mitt liv till att bli ett liv med ett fel för resten av mitt liv.
Jag har i dagens läge kunnat förlåta tre av personerna som var medverkande till allting av det tragiska men dem övriga två vill jag inte ha med att göra. Det är just en av dem gamla som jag kar kontakt med och med den har jag en god kontakt med numera.

Minnen ska vara fina säger man men man kan inte bara ha fina eller goda minnen, någonstans måste det finnas minnen som är så fruktansvärda så man mår dåligt av dem eller i alla fall då det skedde.
Jag trodde att jag var redo att läsa det som jag skrivit en gång i tiden men uppenbarligen var jag inte det, jag mådde dåligt av att läsa det som jag skrivit.
Jag sade det inte öppet tidigare men när jag läser det så ser jag ropet på hjälp.

Öppnade sår gjorde jag igen och det är kanske så, jag vill inte riktigt att det ska läka på grund av jag ska kunna rädda andra genom att berätta hur skadad man kan bli om man låter det gå för långt.
Nu hoppas jag att dem som var inblandade ska förstå hur illa man gjorde en annan människa en gång i tiden och aldrig göra om det, jag ser det lite som ett långsamt mord...

Avslappnande

En dag som jag bara tyckte var jobbig att gå igenom med alla mina funderingar som jag har kring jobbet, finns så mycket som jag reagerat på den sista tiden och som jag inte alls står bakom faktiskt. Jag kan inte alls stå bakom det som sker för det är under min värdighet kan jag säga och det här gör att jag inte alls mår bra, kanske jag som har blivit för känslig.

Det känns inte alls bra på något vis just nu och jag talar om det, vad det är som gör mig så förbannad över vad som sker. Det som sker ska inte ske från något håll för det gör inte att det kan bli en utveckling av någonting kan jag lova er, det blir bara en situation som inte går att lösa på ett bra sätt.

Jag vet att jag tänker för mycket men då det är orättvisa på gång så får det banne mig vara nog då jag vet att det skadar hela tiden sådana här saker och jag kommer inte att backa upp det.

Jag gjorde mitt pass för idag och jag suckade då jag fick komma hem, trött var jag men även sugen på fikabröd.

Jag fick med mig min dotter för att handla men mest för att komma ut en stund och det här en av dem stunder jag kan umgås med min dotter under lugna förhållanden. Allt är så lugnt då vi tar oss den här bilturen och rundan i affären.

Innan vi åker hem så vill dottern åka en sväng och jag går med på det, kanske kan det få mig att tänka på annat.

Japp, bilturen fick mig att slappna av samtidigt som jag fick berätta om hur staden hade förändrats genom alla dessa år. Jag känner inte igen mig där vi åker utan det står hus där det en gång i tiden varit en massa sommarhus, visst är det fina områden men jag saknar det gamla.

Det gör mig avslappnad att åka runt en stund med bilen och tänka på annat än det som händer på jobbet och även hemma. Att jag har med mig min dotter och får dela med mig av det som jag har inom mig och vad som skett genom åren gör att jag känner mig viktig en stund under den här dagen....

Det var riktigt avslappnande att åka runt den här timmen efter arbetet och inköpet.

Vilodag

Jag fick som jag ville den här helgen, fick sova längre en av dagarna som jag så väl behöver göra ibland. Kliva upp halv tolv gör jag inte ofta men det var skönt ska ni veta, där bara det här med att intaget för tabletter bli lite för sent och jag märker av det också.

Tog det otroligt lugnt då jag hade klivit upp och jag vet inte om det är någonting egentligen som det är någon brådska med att göra.

Det finns alltid tid för att göra det som jag planerar in att göra, bara det att jag ska komma ihåg att göra sakerna också. Min almanacka är fylld men av det skälet för att jag inte ska missa göra sakerna som finns att göra men inte är direkt akut.

När jag väl vaknat till tog jag med mig dottern ut till Hälla för att handla det vi skulle ha till lunch eller middag, spelar ingen roll vad men att vi får i oss lite mat är viktigt.

Jag vet inte om mat är någonting som smakar så gott längre... så var det då jag började må dåligt också, då jag mår sämre så slutar jag äta som jag ska göra trots att jag vet att det är fel.

Helt i onödan

Hade velat sova lite längre på morgonen idag men jag hade en sak inbokad så det var bara att hoppa upp, ja, jag hoppade inte riktigt upp ur sängen men jag kom upp och tog bilen ut till Hälla där jag skulle göra en magnetröntgen.

Jag har redan vid ett tillfälle hoppat över det här då det var i Stockholm, ingenting som jag vill göra bara för tio minuter.

Nu visade det sig att jag har en långtidsregistrator i bröstet, får inte ha den i bröstet vid en magnetröntgen då det är batteri och metall i den. 

Jag klev upp helt i onödan som sagt var den här gången och jag undrade enbart när jag ska få sova för en gång skull en morgon?

Visst är det så att man gör mycket onödigt i sitt liv men att det ska ske bara för att journaler inte skickas mellan olika instanser tycker jag är ganska besvärande för egen del. Inte är jag den som åker på läkarbesök helt i onödan, har redan tröttnat på att ha kontakt med sjukvården och rent ut sagt skiter egentligen i vad som händer med mig, vill bara vara ifred.

Undrar mer och mer

Som alla känner till så är jag en funderingens man... jag kan inte sluta upp med att tänka eller fundera trots att det är en av dem farligaste sakerna för mig.

Om det är enbart om mig jag funderar kan jag knappast säga utan jag funderar på det allra mesta och försöker att förstå människan och deras beteende mot varandra.

Jag har lite svårt att fatta att man lägger ner sådan tid på att sätta åt andra människor för småsaker men kanske är det vissa människors roll här i livet att sätta fast andra, vad vet jag?

Jag har varit med om mycket under mina år i yrkeslivet eller livet över huvud taget och det är mycket saker som gjort att min tro på människan bara blivit mindre och mindre. Jag undrar mer och mer bara på vad det är som ska göras för att människan ska förstå vilken skada man gör emot varandra.

Jag bryr mig inte så mycket om att det finns andra som tycker mindre bra om mig och det hjälper mig att överleva i det här träsket som jag brukar säga att livet är. Det är konstigt att vi överlever i det här med tanke på hur mycket vi skadar varandra och försöker så ut varandra i våra olika roller.
Det här gör mig bara fundersam på om vad vi har för nytta av att leva när vi hela tiden försöker göra illa varandra.

Känningar

Idag var en jobbig dag för mig med mycket känningar av hjärtat, inte så bra faktiskt. Jag känner av mitt hjärta mer och mer men jag anar mig till varför, så fort jag blir lite upprörd så kan det starta en massa signaler som får igång hjärtat.

Stickningar och dubbelslag kommer i täta serier och det känns otroligt obehagligt.

Faktiskt trodde jag att jag skulle slippa det här efter att jag fick hjärtat fixat men då kanske jag måste lägga om allting eller ännu bättre, skaffa mig ett annat arbete där det inte är så mycket känslor inblandat.

Det är ett stort problem det här med känslor, man tar till sig saker och reagerar på hur andra behandlas av olika individer, vet hur det är.

Jag har reagerat på det som jag själv har skrivit i vissa saker och som jag nyligen hittade efter att jag glömt bort det.

Allting det gamla har vaknat till liv inom mig och visst fasiken reagerar jag och jag gör det hårt. Tyvärr har det hänt och kan komma att hända igen men jag har sagt att mig ska man inte komma åt på samma sätt.

Att bara vara tyst hela tiden och låta andra sparka på mig kommer jag aldrig mera göra, varför ska man vara tyst då man reagerar på skitsnackare, om ingen reagerar så får dem fortsätta.

Hur ska jag egentligen göra? Ska jag säga någonting om det här som händer i kroppen eller ska jag enbart vara tyst och låta allting ha sin gång?

Kritikens röst

Jag har kommit på det och blivit bannad för det, man ska inte kritisera eller höras och du ska inte ta upp saker som kan vara stark kritik emot någon annan. Det är då märkligt att det kan vara så farligt att höra vad kritikens röst har att säga, en röst som inte kommer att vara tyst utan påvisa brister som finns.

Att sitta som en mus och inte ha någonting att säga är inte min stil utan jag måste tala om vad jag tycker.

Inte tycker jag att det är rätt att ett antal människor ska förstöras bara för att andra ska må bra, en fisk människa ska inte behöva förstöras för att människor som inte bidrar ska kunna ha det så bra som möjligt. Jag säger inte att alla inte ska ha det bra för det ska man ha men det får vara någon måtta på det hela, det är inte bara en kategori som har det sämre än alla andra men det är som att man har skapat en lag som säger det och det gör mig förbannad.

Inte ska vi lägga ner flera miljoner på någonting som vi vet inte gör någon vinst, jag har faktiskt inte lust att betala skatt för att andra ska kunna utnyttja det bara för att allting ska vara så förbannat frivilligt.

Inte arbetar jag frivilligt, jag arbetar för att jag måste och för att kunna få ihop till mitt eget levena men det säger inte att jag har lust med att försörja andra som inte bidrar med ett enda skit... någon måtta får det vara.

Jag är en av kritikens röst och det har jag blivit för jag är så missnöjd med hur man har lyft fram att vi ska måna så fruktansvärt om en viss del av folket men skita i den andra delen.

Jag tycker att man ska ha reda på att jag är en av dem som har fått en allvarlig sjukdom bara för att man satt krav på mig att hjälpa dem som har ett behov, det sägs i alla fall att dem behöver det dem får i överflöd i bland... en förbannad slav är jag bara så som jag ser det många gånger.

Skulle jag sluta jobba så får jag klara mig själv kan jag säga, inte skulle stat eller kommun bara ge mig pengar så där. Nä, jag ska arbeta ihjäl mig för att dem som inte bidrar med någonting ska kunna överleva.

Inte rekommendera

Det finns saker som jag kan rekommendera men så finns det saker jag inte kan rekommendera, sedan kan vi prata om vilka som jag ger dessa till. Inte rekommenderar jag mina vänner ett dåligt alternativ eller en bra sak till dåliga vänner...

Någonting jag inte alls rekommenderar någon om jag ska vara ärlig och det är att köpa bostad på området som jag själv bor i, helt värdelöst. För att bo här ska man ha en massa pengar på banken kan jag säga, här ska man betala för det man inte ska betala för egentligen.

Även om någon har brustit i underhållet så man får en skada inomhus så ska den som har lägenheten betala för andras slarv.

Köp inte lägenhet på Labradorvägen säger jag, inte på röda sidan för bi kommer ångra er. En gång i tiden har det funnits en snål ordförande vid namn Munir, sparade på det viktigaste som finns för en förening, underhållet.

Det var viktigare att sänka hyror än att spara pengar för underhållet eller att underhålla då man skulle göra det, vansinne.

Nä, jag kan inte rekommendera så mycket men då jag gör det så är det varmt jag gör det.

Blir inte bättre

Alla säger det, det blir bättre med tiden så det gäller att ha tålamod. Jag kan faktiskt inte ställa mig bakom det uttrycket då jag inte ser någon förändring och kommer nog inte att göra det heller.

I 17 år har det varit exakt likadant ska ni veta men det har bara blivit värre för varje år och det gör mig galen många gånger... det är inte normalt.

Jag kan inte tycka att någonting har blivit bättre över huvud taget om jag ska vara riktigt ärlig, världen har inte blivit bättre för någon av oss utan bara sämre. Man kan ibland fundera över vad dem menar med att det har blivit bättre?
Svälten eller fattigdomen har inte blivit bättre utan sämre men ändå väljer vissa att skaffa fler och fler barn, nu undrar man hur dem tänker egentligen. Har man inte råd att försörja tre barn så hur ska man kunna försörja tio barn?

På arbetsmarknaden har det inte blivit bättre, inte har det kommit in fler svenskar på arbete som man säger. Man prioriterar ju att få in nyanlända på arbete och glömmer dem ungdomar vi har som ska ha ett arbete, vad har man tänkt med egentligen?

Nä, det har inte blivit bättre hemma men inte heller i vårt samhälle eller i vår värld, det har bara blivit sämre och sämre lär det bli. Inte värnar vi om dem som vi egentligen ska värna om, vi värnar om dem som inte kommer att tillföra samhället någonting. Allt är bara upp och ned så som jag känner det.

Står stilla

Jag känner att just nu står allt stilla på min arbetsplats, ingen som gör någonting för att ta oss vidare trots att det skulle behövas ta ett steg framåt. Jag har dämpat min takt ett tag på grund av att jag inte klarar av att hålla samma fart som tidigare och att jag inte heller känner mig riktigt motiverad.

Att driva på helt ensam är svårt men jag försöker men som sagt, jag vet hur jag vill att det ska fungera för att det ska bli effektivt, vad andra vill har jag inte riktigt förstått.

Vi arbetar för att komma vidare i allting men av någon anledning är alla nöjda som det är, fattar inte det här alla gånger men visst kan det vara skönt att det är som det alltid varit men det inte riktigt så det ska vara.

Människan behöver alltid förnyelse för att hjärnan ska få arbeta men även så att själva kroppen får arbeta istället för att förslappas.

Jag skulle behöva göra någonting annat för att jag ska komma vidare i livet eller få veta att jag kan göra någonting annat, det jag gör nu är att stå i samma spår och bara trampa dynga.
Visst gör jag någonting för att andra ska klara av sitt liv men hur det är med mig är en annan sak, jag känner ju bara en enorm tristess där jag inte får resultat och det är resultat som jag är ute efter för att kunna utvecklas.

Semesterdag

En semesterdag tog jag... för att få vara med när grabben spelade sin match med division 3 mot Surahammar. Är det konstigt tycker ni?

Jag har ett stort intresse och det är att fotografera och titta på innebandy men ännu bättre, jag är intresserad av mina barns utveckling.

Jag stod i valet och kvalet kan jag säga i det här med att ta semester men till slut kände jag att den här matchen ville jag bara se och därför en extra ledig dag.

Inte ofta som jag söker semester och då är det ingen konst att få ut en dag för mig och min chef vet om att jag behöver vara ledig lite mera än vad jag egentligen är. Jag gör mer än vad jag kanske alla gånger ska göra och en del av sakerna gör jag på min privata tid utan ersättning.

Den här semesterdagen gick åt till att titta på två matcher som klubben spelade, en vinst och en förlust men mitt arbete började efteråt då jag skulle fixa alla bilder. Den här gången blev det inte alltför många bilder utan ett antal som är mera lagom att arbeta med, dem räcker till att använda och göra ett bildspel på och då är jag fullt nöjd.

Det här med att ta en semesterdag gör man för att man ska få vila upp sig lite men jag är aldrig utvilad efter en sådan dag, känner mig lika trött ändå. Det enda som är positivt är att jag i alla fall kan göra en sak som jag gillar i lugn och ro och verkligen njuta av det.

Matcher

Ikväll var det en match som jag bara måste se, började klockan 19.00 så ingen fara med det då jag slutade klockan 18.00.

Jag hade räknat med att jag skulle få lite tid extra där i hallen för att pusta ut utan att känna mig stressad att ta bra bilder... det blev inte riktigt som jag ville eller trodde att det skulle bli kan jag säga. Jag blev kvar en kvart längre för att slutföra det som jag skulle göra och det är ganska ofta som jag får göra det.

Den här gången var det extra viktigt att slutföra eftersom jag sökt semester imorgon för att kunna se innebandy av olika valörer om man får säga så. Inte ofta som jag tar semester ska ni veta så inga som helst problem med att få det av min chef, hon vet att jag behöver det.

Jag tycker att det som ska göras innan ledighet ska vara klart för att det inte ska bli några brister men då jag vet vem som ska göra dagen för mig imorgon vet jag att jag kommer att ta över brister på söndag...

Kvällens match var mot Per-Ols och jag erkänner att jag trodde att Tillberga skulle förlora och det såg så ut till en början... i andra vände man på det hela och en annan kunde dra en lättnads suck. Nu fick spelarna visa vad dem går för.

Från att ha spelat illa blev det en liten uppvisning för vad Tillberga kan ge för motstånd, kamper som var ganska tuffa i sargen men som jag tycker ibland är lite mesiga. 

Man vänder spelet totalt till att vara dem som dominerar planen totalt i alla lägen.

En skön seger ska man påstå där man vann med 9-5...

Diktatur

Bara för att man är i chefsställning så kan man inte bete sig hur som helst mot anställda men en del tror det. I grund och botten är vi alla kollegor inom samma firma och då ska man se till att värna om varandras hälsa, man tycker det i alla fall.

Vad ens anställda tycker om en som chef ska man inte alls bry sig om för att är man chef så är man också en hatad person, så har det alltid varit.

Visst ska man sköta sitt arbete men att fela eller glömma är enbart en mänsklig sak, man ska inte behöva känna sig jagad bara för att man gjort ett fel. Våra så kära chefer gör många fel emot oss och då försöker skyla över dem med en massa ursäkter och kommer undan med det, vi kommer aldrig undan med det. Vi som finns på golvet ska bara nitas ordentligt och veta att vi är ingenting som har att säga till om... oss kan man göra sig av med hur enkelt som helst för vi är en utbytbar art.

Genom alla mina år inom yrket eller yrkeslivet har jag ärt mig det att en chef egentligen kan bete sig hur illa som helst emot en anställd och komma undan med det. "Det finns ingen chef som är dålig", vad man får höra alla gånger då det gått snett men sanningen är en annan.

Chefer, inte alla beter sig väldigt illa men väldigt många för dem vet att dem har en makt och som dem många gånger använder sig av på fel sätt.

Jag är inte ett dugg rädd för chefer, dem är som vi alla andra och ibland faktiskt mycket värre än vad vi är på golvet. Ta hand om pengar och en massa papper kan vi alla lära oss men att ta hand om människor är inte alla som kan lära sig.

Du kan gå hur länge som helst i skolan men det är ute i verksamheten som man verkligen lär sig att ta reda på saker och ting och sköta dem som behöver oss för att klara sig.

Jag har själv varit utsatt för chefen vid två tillfällen och jag vet vad jag pratar om  då det var gro grunden för min sjukdom som kunde kostat mig mitt liv.

I dagens läge kan jag agera för att andra inte ska bli lika skadad som jag själv genom arbetet och jag gör det, jag agerar så fort jag får reda på saker som inte är okej från chefer och kollegor.

Bara för att du är chef ska du inte kunna bete dig som skit emot oss anställda men du som anställd ska inte heller kunna bete dig som skit emot din chef eller vikarier.

Aldrig sysslolös

Många klagar på att det inte finns någonting att göra om dagarna, jag har inte märkt av det kan jag ju säga er. Jag har alltid saker som ska göras men är en annan sak om jag verkligen orkar med att göra så mycket hela tiden.

Har jag ingenting alls att göra så hittar jag på saker som kan göras eller som skulle ha gjort för länge sedan, har man inte fantasi så är det lätt att vara sysslolös men jag är det inte.

Trots att jag kom upp lite senare än vad jag räknat med så hann jag med ett par av sakerna som jag planerat att jag skulle göra, viktigt att försöka följa sina planer då det är lätt att bara skjuta upp. Att ha fått dem här tre eller fyra sakerna idag känns så skönt då jag nu kan ta nästa steg för att komma vidare.

Det är så mycket jag har planer på att göra, gäller nu att jag inte gör för mycket och tappar lusten för att göra alla saker som jag tänkt. Fanns en tid som jag bara höll på med en massa projekt och tröttnade till slut och dessutom blev sjuk, blev sjuk så allting stannade upp.

Nu är jag tillbaka en del och den tiden ska jag ta tillvara för att kunna göra det som jag behöver göra för att hålla mig kvar på spåret.

Full dag

Det blev en full dag för mig, alltså full av sysselsättning vill säga. Upp tidigt trots ledig dag för att köra grabben till andra sidan staden, jag kom upp sent men han var ännu senare än mig så jag kände mig en aning stressad.

Väglaget var inte alls kul då det var moddigt och mycket kö på en del ställen av olika anledningar men fram kom vi och jag kom hem igen.

Fick det där morgonkaffet som jag bara är tvungen att ha i mig och sedan en snabb dusch innan jag skulle sätta mig i bilen igen.

Den här gången upp till Fysiologen och hämta en ny apparat som ska användas för att kolla EKG två gånger om dagen, det är en enorm koll på mitt hjärta och jag rycker på axlarna för jag bryr mig inte längre.

Det var i alla fall ett bra bemötande då jag var på mitt besök så därför kan jag klara av alla dessa besök som jag ska springa på.

Hem igen en stund för att äta lite mat men det där kaffet glömde jag efter maten, det fick vara så då för jag måste komma i tid för den utbildning jag skulle på via arbetet. Ska nu villigt erkänna att jag inte alls såg fram emot utbildningen då jag tycker att jag redan arbetar efter det. 

Då det var klart var jag nöjd, kanske inte över själva utbildningen utan för att man kunde lufta av sig av sina åsikter.

Hem igen för att vila en stund men då får jag för mig att jag ska ut igen, tar med mig dottern till IKEA och handlar dem här speglarna vi sagt att barnen ska ha i sina rum. Det är den sista detaljen innan rummen ska renoveras men är så skönt att allting finns hemma nu, vill inte hålla på och palta med en sak i taget.

Nu är det bara vila som gäller för att orka möta en ny dag imorgon.

Blev en sådan

Det blev en lång dag för mig , lite längre till och med men det är någonting jag får räkna med ibland genom att jobba för kommunen.

Jag ska inte säga att det var en jobbig dag fysiskt för det var det inte och är inte så ofta heller utan mera en dag som man kan tolka som psykiskt tung. Jag är inte van vid att vara utbildare till mina kollegor inom enheten så det tar på krafterna.

Det här med att vara en del av utvecklingen är det som jag strävat länge efter, jag har kunskaper som jag kan dela med mig, det gäller bara att mottagaren av det hela verkligen vill utvecklas på alla områden. Som alla kanske vet om så fungerar kommunanställda i många roller men som vi kanske inte får betalt för, vore kanske roligare att jobba då anser många.

Efter att ha varit på ett ställe och gett en lektion så bara tillbaka med bilen till jobbet och därefter till nästa ställe. Inte lika kul som det innan men jag fick information om saker som inte alla andra får eller kanske vill ha, inte jag heller måste jag säga för det innebär mera arbeten för mig.

Det jag hoppas på i slutet är att jag kanske kan få ett helt annat arbete eller en annan roll inom kommunen, känner att jag gjort mitt på golvnivå och måste pröva någonting annat.

Efter många år har jag utvecklat mig ganska bra till att bli en dokumenterar, kanske en av stadens bästa har jag fått höra. Det är det som jag tycker man ska ta till sig inom den högre makten för jag kan göra nytta genom att röra mig runt på området än att låsa fast mig.

Vi får se vad framtiden har framför sig för mig och arbete...

Inte riktigt planerat

Jag kom upp på morgonen och ruskade liv i alla delar av kroppen, blir bara svårare med att ta sig upp numera men jag kommer upp. Inte ska man ligga och dra sig för länge den här årstide, man blir inte speciellt piggare av det heller har jag märkt av.

Nä, nu ska man hitta på saker att göra för att inte känna sig trött eller bli tröttare.

Jag visste om att det var en match på Klöverhallen idag men jag hade inte riktigt bestämt mig för att åka och titta, sist blev jag bara besviken på deras matcher.

Okej, jag tog mig dit med grabben för att titta men så här i efterhand var jag mest bara kritisk till hur man spelar och att det är egentligen bara vissa i laget som spelar. Det här med att spela som ett lag vet jag inte om jag kan säga att dem gör.

Jag har kritik men eftersom jag inte har någon större knytning till laget så tänker jag inte säga så mycket.

Vill man att tränarens son ska styra laget så får det vara så, på det viset får man enbart ett missnöje i laget och slutar med att spelare flyr till andra klubbar. Jag kan tycka att man skulle vara lite mera försiktig om det man har och det man kan göra är att sätta tränaren sonen på plats, visa att han inte kan bestämma.

Allt det som jag pratar om har jag sedan tidigare hört men allt mera kommer det fram och blir så synligt på planen, vill visa sig bäst på planen men det blir bara tvärtom.

En match som det inte riktigt var planerat att se men jag gjorde det ändå med min grabb, ville se om dem kunde slå VIB den här gången men se det gick inte.

Laget har ingen glädje när dem spelar utan det är mest en massa klagande på varandra och det är rena döden för ett lag...