Inte alls bra

Man säger att man ska prata om det som inte är bra och det säger även jag till dem jag möter, i mitt fall är det inte på det viset för jag mår bara sämre av det.

Det som jag drabbats av kan jag prata om men då jag gör det så är det så att tårarna kommer i mina ögon, jag mår så dåligt av att komma ihåg och prata om hur det varit under så många år tillbaka.

Jag ser tillbaka i tiden på allt som hänt mig och vad som jag varit med om men jag tänker inte låta min bitterhet sänka mig för det är bara jag som blir sjuk av det, jag kommer att komma ihåg allting men jag tänker inte dra upp det för dem som varit med och skapat allting. Jag tjänar ingenting på att dra upp allting till ytan för att jag kommer då bara få en massa dumma svar igen och det vill jag inte höra.

Det som jag drabbats av hoppas jag bara att ingen annan ska behöva drabbas av för det var så fruktansvärt med att bära allting inom mig utan at veta vem man skulle prata med. I dagens läge mår jag faktiskt bra och jag hoppas bara att det andra ska reda ut sig för att det ska bli fantastiskt.

I morgon

Då har snart hela april månad gått det här året också och vi närmar oss det här som alla envisas med att gå till, majbrasan. Fortfarande så frågar jag mig varför det är så intressant att se en massa grenar och löv som brinner? Det brinner inte speciellt länge heller eftersom nu för tiden kan man inte kasta garage eller husrensningar som man gjorde förr.

Majbrasan brinner i cirka en timme för att sedan glöda ett tag, förr brann skiten ett par timmar och glödde sedan en hel natt, det var så att du kunde bränna dig på morgonen efter faktiskt. Nä, vissa saker var nog bättre förr men så kanske vi ska tänka miljömässigt här. Förr i tiden sket alla i miljön, precis som man gör i Afrika där man slår eld på bildäck fortfarande.

Kanske det värsta med Valborg så som jag ser det är den här eländiga politikern som ska snacka in maj... bara en massa ord som inte betyder någonting. Lova guld och gröna skogar kan man göra men det är värre att också ge oss det för det sker aldrig.

Varför te skicka dit en riktig medborgare för att snacka om hur illa politiker sköter sitt uppdrag?

Måste planeras redan

Jobbar man som vi gör i den här familjen så gäller det verkligen att planera framåt och det viktigaste av allting, ha en bra kommunikation med varandra. Fungerar inte dessa saker så är risken stor att allting bara rasar samman för alla i familjen.

Det kan låta grymt då jag säger att man måste börja planera redan i januari för att man ska veta hur ens sommar ska bli.

Två i samma hushåll i samma yrke med samma taskiga arbetstider är inte det bästa men det får gå ändå, det finns inga alternativ så att säga.

 

Det är mycket som talar för att man inte ska rekommendera Västerås stad som arbetsgivare många gånger kan jag ju lova er, delade turer, varannan helg och taskig lön. Vem skulle inte tacka nej till det?

Jag kan inte direkt påstå att jag rekommenderar folk till att bli sjukvårdare för det är det inte värt efter alla problem som jag själv har, inte vill jag att fler ska få samma problem.

 

Nu kanske ni frågar er varför jag jobbar med det som jag gör?

En gång i tiden var det ett arbete där man kände att man gjorde rejäl nytta och kanske gör det ibland nu med men främsta skälet till att jag arbetar kvar är faktiskt att jag vill vara delaktig i andras utveckling, jag tror fortfarande att människor har mera att ge än vad dem själva tror. Det gäller för mig att bara få människan att tro på sig själv, då man har tron på sig själv så kan man uträtta stora ting istället för att bara gå omkring och få sina bidrag.

Kanske är det stora problemet att många av oss som jobbar inom kåren inte har tron på dem vi hjälper och därför inte använder oss av egna erfarenheter för att visa att allt är möjligt?

Just för att jag valt att stanna kvar inom min kår gör att jag måste planera allting så noga, det går inte att bara tro att man kan göra saker utan det ska planeras och förankras. Det man kan hoppas på är att den man lever med är med på tåget och faktiskt kan följa med på det man planerar så att hon inte blir stoppad på grund av att hon arbetar med samma sak...

Ögon i kors

Jag är en människa som är väldigt målveten och tror att jag har varit det i hela mitt liv, har jag sagt att jag ska göra en sak så gör jag det också. Det som kanske är det farligaste är att jag inte kör i 50 på en väg som ska vara 100 utan jag kör i full speed bara för att man kan göra det, risken är att man kan krocka men jag har sagt att jag inte ska göra det den här gången.

Tro inte att jag inte tar paus för det gör jag men jag har sagt att jag ska bli klar så fort som möjligt med det som jag tagit mig ann.

Så mycket att göra men jag har även gjort en massa för att få fram så bra resultat som möjligt men som sagt var, det finns mycket kvar att göra innan allting är klart.

Att sitta framför en skärm under längre stunder och skriva rent är ingen dröm, ögona rinner efter antal timmar och hjärnan vill koka men det allra värsta är nog att ryggen ömmar då stolen inte alls är den som jag är van vid. Här är det viktigt med att materielet som man har är bra för att annars är risken stor för skador som kan bli permanenta.

Jag vet varje dag då jag kommer till min arbetsplats vad jag har att göra men jag vet aldrig vad jag inte behöver göra, i dag är det en sådan dag där mycket av det som jag skulle ha gjort fallit bort för att ingen är hemma, ingenting att göra åt utan bara tänka positivt.

Den tid som finns över får jag lägga på att bli klar med allting annat och det kan faktiskt vara skönt att stöka bort allt gammalt för att kunna jobba mera framåt med det som ska jobbas med.

Så här i dagens läge hoppas jag bara på att min chef inser vem jag är och hur mycket som jag har gjort för att verksamheten ska räta på sin krokiga rygg, kanske inse att jag är värd en hel del pengar och kanske kan ge mig någonting extra för den arbetsmoral som jag har, kanske ska man kalla det för lojalitet.

Dem sista två veckorna har jag suttit och läst och skrivit så att jag trott att ögona skulle fastna i korssteg, haft tur att jag kunnat bryta en stund för att fixera tillbaka blicken och räta på den ömmande ryggen för att inte bli borta igen.

Jag har det bra och trivs med det som jag gör men visst, lite långtråkigt kan det bli ibland då man är för det mesta helt själv.

Lång vecka

Jag har en otroligt lång vecka framför mig, 8 dagar på ett bräde innan ledig dag ska komma för mig och jag hoppas att jag ska palla med det för det är mest delade turer det handlar om... inte det allra roligaste kan man kanske säga.

Det man kan göra är att jobba för att få bort dem delade turer för det är ju konstanterat att man slits otroligt av att ha dem.

Jag jobbar på men den här veckan ser jag faktiskt inte fram emot för det är bara arbete och jag kommer inte att vara hemma speciellt mycket med mina barn. Att veta det att jag kommer att missa tiden med barnen är det som jag ser som mest bedrövligt, att arbeta har jag inget emot men att inte kunna vara hemma med familjen ser jag som ett stort problem.

Redan idag är jag trött men inte så att jag skulle bli sjuk men att jag skulle kunna försova mig rejält, det är tungt att kliva upp en morgon för att åka och jobba bara en kort stund för att därefter få åka hem igen.

Roligt varje månad

Hur är det? Vem är det som inte har den där perioden varje månad som man tycker är så rolig som man har som människa?

Jag snackar inte alls om den där röda perioden som flickor har kan jag faktiskt tala om för er, det här är betydligt tråkigare saker ska ni veta. Det handlar om pengar som kommer in från ett håll från en månads hårt arbete för att rinna ut på ett annat håll bara för att man ska betala sina räkningar och det ska handlas en massa mat.

Att handla mat vet man kanske om att man är tvungen till men att behöva betala räkningar är inte det roligaste, kanske skulle man göra som idioterna på lyxfällan, kasta räkningarna i en låda för att sedan handla någonting betydligt roligare för pengarna?

Ibland gnuggar man sin skalle då man ska trycka in knappen för at godkänna sina räkningar och veta att dagen efter kommer det att saknas en massa siffror på kontot, enda glädjen är att man vet att man kan bo under tak en månad till.

Det gäller verkligen att vara ekonomisk under månaden för att veta att man har pengar över att lägga undan till andra saker än bara nyttosaker, ibland måste man kunna unna sig någonting onödigt.

Ja flickor, pengarna ska räcka till tamponger och bindor också men även till andra skönhetsprodukter men inte det som är viktigare än man kan jag förmedla er....

World in War

Nog kan man säga att världen är i krig, hela tiden blossar det upp en massa härdar över jorden av olika anledningar. Vad det är som skapar dessa krig är av många olika skäl som jag kan fnysa åt, vuxna människor slåss om småsaker så som jag ser det.

Det finns ingen människa som är värd mera än vad någon annan är men vissa har fått det för sig och därför slåss man.

Jag känner en viss oro över det som sker i världen kan jag erkänna för jag tror att vi snart kommer att bli väldigt indragna i hela skiten hur vi än gör, det krig som kommer att komma kan vi inte stå vid gränsen och skrika om neutralitet. Vi måste gå in i det men det betyder att det kommer att bli en masslakt för hur många av oss är egentligen beredda för att slåss för vårt land, vi får inte ens ropa ut att vi är nationalister utan att få en massa skit för det.

Jag kan erkänna att jag kan slåss för mitt land och för svenskarnas frihet men någon kung eller utomstående invånare slåss jag fan inte för...

Tro inte att jag är rasist för det är jag inte men jag kommer inte att kämpa för några som har flytt sina land för att lämna allting åt andra att lösa, varför ska andra dö för deras skull kan jag fråga mig ibland medan dem sitter i ett land långt bort och ser på.

Jag har alltid haft den synen att man ska slåss för sitt land då det blir angripet och då ska det inte spela någon roll vad man lever under för förhållanden, man har en plikt emot landet att kämpa emot fienden.

Det kommer att smälla men när det kommer smälla vet jag inte och vill inte heller veta men den dagen den sorgen. Vi ska inte tro att vi är skyddade bara för att vi bor i ett "fredligt" land som står neutrala, det där med neutrala kan man snacka om också...

Jag är någon

Jag har insett det att jag är någon som är någon att räkna med på olika områden, ett är att jag är en arbetsvillig person som vill komma framåt i tiden. Jag bryr mig inte speciellt om att jag har en dålig lön utan jag jobbar för att det ska bli bättre ordning bland saker och ting på en arbetsplats för att planera och reda ut saker är jag duktig på.

Likt en Aspbergare så är jag i behov av att ha ordning och reda på allting men jag har inte det funktionshindret utan det är bara det att jag är väldigt noga för att det inte ska finnas saker som gör att jag hindras i mitt arbete. Jag bjuder inte på att man ska hitta en massa misstag utan försöker alltid ligga steget före i det hela, varför bjuda på en massa otrevliga saker då jag då får göra om allting igen? Det ska från början till slut snurra på utan en massa grus i maskinen.

Effektiv kan man kanske säga att jag är men jag är ibland så effektiv så att jag blir farlig för mig själv, gäller att bromsa tåget innan det åker av rälsen och kantrar helt utan kontroll... jag har läget just nu under full kontroll och det är så jag tänker ha det i framtiden också.

Jag ska ge 100 % av mig själv på mitt arbete för jag har betalt för det, det finns dagar då man undrar vad man håller på med men inser snabbt att man gör någonting för framtiden.

Jag har inga fördomar emot någon utan jag ser bara andras möjligheter till att fungera så som jag själv gör i mitt liv, alla ska ha lika stor chans att få det som mig men ska inte ske på andras bekostnad. För att få ett bra liv så måste man jobba lite för att få det och inte tro att det är andra som alltid ska bjuda till för så blir det aldrig.

Jag är någon, jag är en mäktig person som kan göra saker som andra kanske inte tror och det är det jag försöker göra via mitt arbete. Min största uppgift är att stärka andra för att dem ska kunna tro på sig själva för kan man inte tro på sig själv så kan man fundera över hur andra ska kunna tro på dem?

Dagen efter

Då var det bara dags att ta upp det vardagsliv som ska komma efter en helg med bara innebandy. Alla var lika trötta denna morgon som vi skulle upp till arbete och skola men inte undra på då det varit en helg full av fart och fläng för oss alla.

Med trötta lemmar så var det ju bara att bita i det sura äpplet och ta sig till jobbet och inte var det pigga ögon som satte sig på arbetet men det gick i alla fall.

Barnen var tröttast av oss alla men det är fullt förståeligt efter alla matcher som spelades under helgen, grabben spelade sammanlagt nio matcher av tio så där måste det satt sina spår faktiskt. Jag kan bara ge en stor eloge till barnen som aldrig ger sig utan kämpar vidare trots att dem är trötta efter en match, kastar sig in i nästa för att göra sitt yttersta för att vinna.

Känner mig lite krasslig efter helgen så det är bara att vänta sig en förkylning men ska försöka hålla mig på benen och dricka mycket för att pressa sjukdomen ur kroppen, har ingen lust eller tid för att vara sjuk.

Svettas mer än vad jag brukar och känner mig illamåendes på grund av att jag har ont i ryggen och är trött efter den natt som var mellan lördag och söndag där det inte alls blev mycket sömn för min del.

Allting går om man bara vill brukar jag säga och jag biter ihop och ser till att svälja den trötthet som jag har för att få bli klar med det som är efter matcherna, jobba med bilder och rensa bort det som inte är någonting att ha.

Nu dröjer det ett tag innan det blir fler bilder på innebandy och det är både på gott och ont men till hösten är det bara att ladda om med kameran.

Matchkampen är över

Ja, då var denna kamptid över för denna säsong och bara vänta på att nästa sätter igång igen i september. Jag ser fram emot nästa säsong av innebandy men visst är det lite surt att inte man kan köra över sommaren också, lätt för mig som inte tränar att säga.

Jag säger samma sak varje år faktiskt att det är lika synd att man inte spelar sommartid men jag vet mycket väl att innebandy är inte så stort så att den kan trycka bort fotbollen.

Jag får nöja mig med att säsongen avslutats med Mälarenergi Cup och det blev en större fest än vad någon annan hade räknat med faktiskt. Jag har inget ont om att säga om cupen som kan skada den men visst finns det saker som kan förbättras som allting annat men jag hoppas att den blir lika stor nästa år faktiskt för att jag tycker att innebandyn ska visas upp.

Jag hoppas att nu Västerås och dess invånare tog till vara detta ögonblick och tittade på alla dessa matcher som bjöds på, det var ju gratis att se alla matcher men fika fick man stå för på egen hand och jag tycker väl att en femtiolapp kan man väl betala för lite fika någon gång.

Alla pengar som rinner in går ju tillbaka till klubben för att anordna ytterligare cup för nästa år, ta er då dit om ni inte gjorde det i år.

Andra matchdagen

Dagen börjar redan 06.20 på morgonen och ingen vill egentligen kliva upp så tidigt men ingen har något annat val för idag blir det matcher hela dagen. Första går av stapeln klockan 08.00 i Bombardier Arena A, den finaste arena där ute på Rocklunda.

En frukost av rejält slag för barnen som ska spelas medans jag själv börjar den långa dagen med kaffe för att äta frukost direkt på morgonen är inte min melodi. Jag vet inte när sist jag åt en riktig frukost eftersom det har en tendens att komma upp igen men det ska jag inte beskriva mera noggrant faktiskt.

Ska man spela en hel dag kan man inte börja med en fastande mage kan jag ju säga men mina barn är av annan åsikt men ändå, i med en stadig frukost.

Fram med kameran för att ta mina foton på matcherna och jag utan kamera är inte jag kan jag nog påstå, alla är vana vid att jag dokumenterar matcherna på bild för framtida bruk. Det blir en hel del bilder på matcherna och jag ska försöka att dela med mig lite av det fina som jag får fast på bild för det är värt att visa upp, lite reklam för just sporten kan jag också säga att det blir.

Det finns ett problem med att ha två barn som spelar i samma cup och det är det att man ska dela på sig eller att det blir ett evigt flängande fram och tillbaka för att hinna se så många matcher som möjligt, men värt priset är det.

Är man fan av innebandy så kan man nog offra en massa tid till att flänga runt och hoppa över en och annan frukt kanske, jag för min del är inte så starkt beroende av mellanmål men då måste jag dricka desto mera istället.

Slutsummering av denna dag är att det har varit en massa bra matcher och som givit mig en hel del bilder, hela 800 bilder faktiskt på en dag men då försvinner en del då jag går igenom dem.

Jag ger här er ett smakprov på matcherna.

Denna dubbelmoral

Visst är det så! Västerås har en enorm dubbelmoral så det skriker om det men verkar inte som att dem fattat det själv. Man vill att staden ska synas utåt som en storstad (huvudstad) men man vill inte riktigt satsa på saker som gynnar alla i staden, man gör saker som bara gynnar vissa och helst dem som redan har en massa stålar och som kan betala för lite vattenutsikt..

Jag som jobbar för staden på golvet kommer väl aldrig kunna bo så där snyggt i dessa komplex nere vid hamnen, intresserar mig inte heller för den delen kan jag erkänna då det är bättre att bo en bit utanför staden.

Att diskutera stad kan vi väl också göra, Västerås, en levande stad säger dem där uppe att det är men undrar var dem fått det ifrån? Det är ju stendött där nere i City för det finns ingenting som jag inte kan handla på andra ställen och där jag kan se människor och bli en av alla andra. Vill jag verkligen synas så kan jag åka ner till City för att handla, bästa med att handla där nere är ju det att jag inte behöver trängas.

Byt ut det där levande till död så stämmer det bättre.

Istället för att bara dyka upp då någon har gjort någonting bra eller idrotten har satt staden på kartan igen, stadens toppar kanske skulle fundera på om det inte är dags att bygga en ny anläggning för att visa att man verkligen uppskattar det hela.

Det finns mindre städer som har otroliga anläggningar för innebandy men inte Västerås, dem får spela sin innebandy på skiten som finns. Bombardierhallen skulle vara en hall för alla men så blev det inte, handbollen tog över den då dem steg i graderna men så som jag kunnat läsa mig till så går det inget vidare för dem...

-----------------------------------------------

Ska nu inte bara gnälla en massa utan berätta att idag klockan 22.00 spelade tjejen min sin första match på Mälarenergi Cup som började idag. En vinst och det känns bara skönt att hon får vara med och vinna igen.

Att byta lag har hon redan bestämt sig för och det har kommit en glad överraskning, ytterligare en spelare från hennes lag kommer att gå över, samma spelare som är med i denna cup tillsammans med min tjej.

I morgon är det bara upp tidigt för att se alla dem resterande matcher som barnen har att spela och då blir det fullt fart på oss alla, från arena till arena kan man nog säga. Jag har inget alls emot att ka från arena till arena, det är ju innebandy det handlar om.

Vecka klar

Ytterligare en veckas arbete klart och det ska bli skönt att få vara ledig några dagar innan man kör igång igen. Jag ska inte säga att jag är trött men det är alltid skönt att få vara ledig då man arbetar helger och annan obekväm arbetstid.

Jag ska kanske inte säga att jag är ledig i helgen för det är jag inte då jag ska jobba för Mälarenergi cup ett antal timmar under helgen.

Jag blickar tillbaka i tiden sedan jag började den här arbetsplatsen och jag kan bara säga att jag har hunnit med en hel del under veckorna som gått, gjort om lite saker för att det ska bli trivsammare utan en massa klumpiga möbler. Jag är inte riktigt klar men jag stoppade mig lite för jag tror att det kan bli för mycket för min kollega att det händer för mycket med en gång, jag vill ju inte bli osams med den ende jag har att arbeta med.

Skönt i alla fall att få känna sig nyttig igen efter en längre tid, jag hade väl gjort mitt där jag var innan och det som jag var med och startade upp en gång i tiden. Kanske var det här som jag behövde för att komma tillbaka dit jag ska vara, nu är jag väl inte riktigt fullt ut tillbaka men jag är på god väg kan jag ju säga.

Att känna sig behövd och omtyckt vill ju alla människor bli och så är jag med, just att bli omtyckt bryr jag mig väl inte så mycket om då jag säger att jag gör ett arbete som avlönas men det är inte pengarna som är det som betyder mest.

Tiden har gått relativt fort och jag har hunnit med mycket men jag har en del kvar att göra innan allt känns som att det är klart för att börja jobba med nya saker.

Det finns alltid saker som ska göras men man får ta en sak i taget, det viktigaste just nu kan jag känna är att få allting stabilt så att alla kan känna harmoni och bli riktigt avslappnade. Först då kan man börja jobba med det som kommunen vill att man ska arbeta med.

På kort tid

Jag känner det själv att på fyra veckor så har det hänt saker där jag är, tänker inte ta på mig det men jag anser bara att jag varit delaktig i att gjutit en gnista hopp om att allting ska ordna upp sig i framtiden.

Jag vet att jag är en effektiv person då jag väl kommer igång och kanske det är det som krävs på vissa ställen där tiden fått stå stilla, den stillastående tiden är numera helt över. Jag kommer att göra det jag kan för att få fram en mera effektivare plats för alla och då menar jag för både personal och kunder.

Varför jag arbetar med det som jag gör är för att min målsättning är att en dag kunna bli arbetslös då jag anser att alla har en större kraft än vad dem själva tror inom sig till att ta steget till oberoende. Det som jag ska vara till är att stärka den själ dem har för att en dag komma ifrån att bo i ett boende och vara beroende av andra människor.

Om jag vill bli arbetslös? Nej, men det är viktigare att individen får känna stolthet över sig själv genom att genomföra saker och ting på egen hand.

Jag förstår att det kan kännas skrämmande då det kommer en arbetsmaskin som mig till ett ställe och ser att det finns saker som inte är som det ska vara eller att saker blivit väldigt eftersatta, min uppgift i detta ser jag att jag måste hjälpa till att få allting på fötter tillsammans med alla andra på plats. Jag älskar att organisera och få en struktur som är stram så att alla vet vad det handlar om.

På bara fyra veckor har jag lyckats med att få igång maskinen som ska göra att platsen ska göra en uppryckning men det gäller att planera hur det ska utföras och när det ska utföra. Ni behöver inte alls vara orolig för att jag ska bränna ut mig för att tid för att vila har jag trots att det finns att göra.

Jag är själv stolt över att vara så effektiv i saker och ting och få ordning på saker men det allra viktigaste, få med mig andra i det tänk som jag har för att skapa ett nytt superställe.

Häftig helg

Jag bara längtar efter helgen den här gången trots att det kommer att bli körigt men ändå, någonting som jag ser fram emot och som jag verkligen gillar är vad helgen bjuder på.

Mälarenergi Cup går av stapeln i år igen mellan den 19 till 21 april och det dyker upp 250 lag för att göra upp på en plan om en liten boll, starkast vinner säger man ju och jag tror att det verkligen kommer att bli kamper.

Grabben spelar med VIB P02 Vit

Jag har två barn som ska vara med och spela i fyra olika serier och det ska bli kul att se, tyvärr ska jag arbeta en natt för att vara delaktig i spelen. Jag har ingenting emot att behöva jobba men jag gör det för grabbarnas skull, alla lag som arbetar kommer att få en belöning och då är det bara att svälja allting och hjälpa till.

Självklart ska jag som förälder vara med och arbeta för att lagets grabbar ska få lite pengar i sin lagkassa, pengarna som kommer in kan faktiskt gå till att skaffa personliga matchställ och det är någonting som jag så önskar.

Dottern spelar med RIBK F00

För att ett lag ska se professionella ut så anser jag att alla ska få sitt efternamn på ryggen, det börjar bli mera vanligt att spelarna har sina namn på tröjan och varför skulle då inte juniorerna få ha det också? Till det ändamålet så jobbar jag gärna för jag vill att alla ska kunna se vilken spelare som är vilken i dem olika sammanhangen.

Idag var jag där

Jag var lite orolig för en sak idag då jag skulle dit, att jag skulle åka åt fel håll då jag inte brukar sedan fyra veckor tillbaka åka åt det hållet.

Min nuvarande plats ligger åt motsatt håll så visst kändes det lite konstigt att jag skulle åka åt "fel" håll för att jobba idag men det gick bra i alla fall, jag kom fram till Släggan som jag allmänt kallar den för.

Platsen där jag började inom LSS kom jag till och det var lite blandade känslor faktiskt för jag har varit därifrån under så lång tid, kanske för lång tid brukar jag säga. Under mina år så har jag inte varit borta mera än fem veckor i rad men nu är det betydligt mycket längre så att jag är inte det där vana ansiktet att se där som det varit förr.

 

Den som jag trodde skulle vara där var inte där kan jag säga, hade tittat helt fel på schemat men det är sådant som kan hända alla. Jag bryr mig inte så speciellt mycket om vem som jag ska möta där då det är personer som jag ändå känner sedan tidigare, det var viktigare förut direkt efter min sjukdom men nu så börjar jag komma tillbaka, mindre viktigt om vem som arbetar då jag kommer.

 

Dagen blev bra för mig och jag fick ett bevis på att jag är saknad efter min frånvaro, en kund kastade sig runt halsen på mig och det tolkar jag som ett riktigt gott tecken på att jag är saknad och varit saknad under en längre tid. Lite konstigt kändes det inom mig men jag var glad åt att få träffa mina "gamla" kunder nu men som jag kommer att få träffa med jämna mellanrum i framtiden.

Att säga att jag har en annan plats nu att jobba på känns konstigt också men jag kan erkänna att jag trivs på Solan trots att det är mycket som är inte är som det ska men det ska bli ordning bara jag får lite mera koll på olika saker. Jag ska försöka göra det som jag har gjort på Släggan, göra det till en arbetsplats och ställe som man kan vara stolt över att arbeta på.

Jag får se det så här, jag har en bra arbetskamrat på Solan som har fått arbeta kanske mera än vad som hon skulle ha behövt gjort egentligen men hon har gjort det bra efter sin förmåga så inget annat sagt med det.

Lustigt är det

Att förstå sig på andra människor är inte det enklaste kan jag ju verkligen säga, det är bra att kasta ur sig en massa skit bara för att skydda sig själv. Jag säger inget om att jag inte kan kasta ur mig en massa skit ibland men skillnaden är att jag gör det på saker som jag tagit reda på en hel del saker om samt att jag sett det med egna ögon...

Att stå och få höra att man pratar skit om saker som skett och som en tredje part har sett och är medveten om gör ju saken inte mycket bättre, man har god lust att kalla den anklagande personen för saker som man inte bör göra.

Jag har svårt att bita mig i läppen men gjorde det idag då man kastade ur sig en massa anklagelser emot min lilla tjej, saker för att hon har tröttnat på att bli utsatt för av en annan tjej och därför sagt ifrån på skarpen.

Jag är inte alls glad att få höra en massa falska anklagelser emot min tjej för det finns ingen som är så snäll som henne, jag har lärt henne att härda ut men att då det blir för outhärdligt så ska man säga ifrån, efter två år så kommer hon hem och talar om att hon inte orkar med längre, får rådet att markera klart och tydligt och säga ifrån.

Då tjejen säger ifrån och markerar att hon inte alls gillar den andra tjejens beteende så får hon skit för det och blir kallad för en massa saker. Jag förstår min dotter om hon inte gillar att försökas styras och behöva den andre som en skugga hela tiden då hon är på träning och på match, jag skulle nog ha sagt ifrån för länge sedan kan jag ju erkänna.

Mycket fula beskyllningar blev det idag men jag vet en sak och det är att det här med att ha skickat en massa SMS stämmer inte alls, telefonnumret är raderat och ett förbud för att ha privat kontakt har jag satt för att inga anklagelser skall kunna delas ut.

En sak som jag verkligen kan säga är att mina barn törs inte gå emot det som jag säger för att dem vet att jag tar itu med dåligt beteende med en gång då jag inte gillar att man behandlar andra illa utan vidare...

Ytterligare en dag

Jodå, jag kommer här med ett nytt inlägg som ni kan se för det gäller ju att vara aktiv med sitt skrivande då man har en sida, kanske är det någon som har koll på vad som skrivs här inne. Jag har ju skapat sidan för att kunna berätta olika saker för er alla där ute någonstans så fort ni hittar hit.

Jag har nu gjort en dag till på arbetet och det har varit en lång dag med ett evigt skrivande på datorn, jag trodde aldrig att jag skulle ha så mycket att göra trots att man sade till mig att jag skulle få det lugnt. Nu klagar jag inte utan jag är bara tacksam att jag har saker att göra under min arbetstid, jag har trots allt tid för att sträcka på mig och snacka på arbetstid med människor.

Det lustiga är bara det att då jag väl sätter mig ned för att skriva så tappar jag bort tiden.

Min dag som sagt har varit fylld av ett skrivande av en massa saker som inte blivit gjort men en sak kan jag säga, närmar mig sakta men säkert till att det ska bli klart. Att skriva drygt tolv stycken sammanställningar är inte det enklaste om man inte känner dem som man skriver dem på men det gick.

Ingenting är omöjligt om man bara sätter sig fan på att det ska göras och det ska göras för att chefen ska se vilken stor tillgång man är (lite skämtsamt). Jag är inte den som smörar men då jag får ett arbete så ska det göras.

Jag känner att jag bara kommer tillbaka mer och mer så som jag ska göra efter min sjukdom, jag känner mig härligt trött och behövd inom det som jag verkligen kan göra så då är allting som det ska. Att göra ett bra jobb är för mig otroligt viktigt för jag vet att det underlättar för andra och jag hoppas att man inser att det finns saker som man kan göra för att under lätta för mig bara.

Skulle velat varit med

Min lilla tjej for iväg idag till Katrineholm för att spela innebandy, sin andra cup det här året men inte sista som jag kanske talat om tidigare. Jag hann säga hejdå till tjejen innan mormor och morfar körde ner henne till Bäckby för att därifrån fortsätta färden till Katrineholm.

En sak ska ni bara veta, jag skulle velat åka med för att titta på tjejen då hon spelar men då jag arbetar och det kostar en massa pengar så kunde jag inte, skulle ha sett ut om jag sökt ledigt redan nu för en sådan sak.

Kanske kan det vara bra att tjejen får vara utan sina föräldrar en cup för att riktigt få känna på hur det är att vara riktig spelare och ta hand om sig själv.

Jag vet att jag inte ska oroa mig men ändå finns den där oron inom mig då jag inte får träffa mina barn på ett par dagar då dem är det allra värdefullaste som jag har.

Sitter spänt och väntar på att jag ska höra av henne men ingenting kommer till mig utan jag får en massa nyheter av mamman, ett virrvarr kan jag ju säga för jag vet egentligen inte vem hon snackar om då inga namn nämns.

Jag har sagt mig själv att jag inte ska störa tjejen med en massa SMS utan att hon får skicka om hon vill till mig.

Fick höra nu att Rönnby slagit Arboga med 4 - 3 i matchen och efter vad jag kunde tolka det så hade tjejen spelat på bra. Det sista som jag sade då vi skildes var att hon skulle spela som hon brukar göra och inte dra benen efter sig, att spela innebandy är någonting som hon kan trots att det finns mycket hon inte kan.

Jag kan bara lyckönska tjejen och hoppas på att hon spelar likadant imorgon igen för att kunna få sträcka på sig, visa att hon är en av dem bästa i sitt lag innan hon går över till andra laget.

För övrigt kan jag ju säga att jag haft en bra dag på jobbet, en förvirrad man på en plats där det finns mycket att göra då saker inte blivit gjorda som dem skulle kunna ha gjorts. Lite synd att det fått bli som det blivit men skulden ska inte läggas på den som försökt göra det hon kan för att få stället att flyta på, man måste lägga skulden på annat håll.

Den här första tiden går åt till att försöka veta vad som inte blivit skrivet för att kunna skriva in det i systemen men det är svårt, jag vet inte riktigt vad det är som ska skrivas in då allting är skrivet på ett helt annat vis än vad jag är van vid kan jag säga. Jag kan bara försöka bringa lite klarhet i det hela för att sedan sätta fart med att dokumentera allting.

Jag har det i alla fall bra och trivs väldigt bra trots att det är ett nytt ställe för mig, det kan bara bli på två sätt, väldigt lyckat eller en total katastrof men det lutar åt riktigt bra...

Det blir att jobba

VIB är arrangörer för Mälarenergi cup som ska gå av stapeln nästa helg som kommer och det blir en stor grej för Västerås. Hela 250 lag invanderar staden med 2500 spelare från hela landet, lag kommer till och med från Finland för att delta i en enda stor Innebandyfest under en hel helg med start klockan 16.00.

Vi som har barn som spelar för VIB är dem som kommer att få jobba för att det hela ska gå ihop men det blir mera arbete än vad vi hade räknat med, festen blev större än vad man hade räknat med kan man kanske säga.

Jag har inget emot att arbeta men jag hade väl inte riktigt räknat med att drygt 15 timmars arbete skulle jag få göra utan betalning en ledig helg. Det är inte så att jag måste ha betalt för allt jag gör för att pengar betyder ingenting utan det är att jag fick reda på detta sent igår, jag är ingen som gillar att få veta saker så tätt inpå men nu är det så.

Jag ser bara fram emot att få kolla på en massa innebandy då mitt hjärta klappar för denna sport mer än för någon sport alls. Jag kan bjuda på en hel del för att få kolla alla matcher som jag kan få se och ta några kort på kan jag säga...260 matcher har man räknat med att det kommer bli på tre dagar och det är inte illa.

Nu gäller det bara att sälja dessa tre dagar till dem man känner så att det blir lite gratisreklam för en stor sak för staden.

Att staden invaderas är en lönsam affär för alla handlare med mera, nu kan man sälja staden som en riktigt bra turistort (alltid kan man lura någon).

Innan Västerås stora fest så har Katrineholm sin fest och dit ska jag på söndag på min lediga dag. Min dotter åker dit redan imorgon för att delta i spelen, kanske i fel lag men ändå. Jag bara hoppas att det ska gå för henne under spelets gång för att därefter inte göra fler matcher för 01 utan göra sina matcher ihop med 00.

Katrineholm är en stad som jag känner till då jag var där mycket som barn kan jag säga, ingen stad jag skulle flytta till då jag bara har en massa dåliga minnen av tiden där, fortfarande efter 30 år så har jag ett obehag av att bara höra namnet Katrineholm.