Om inte vinden

Blev lite häpen i morse då jag skulle iväg med bilen till jobbet den här morgonen, ganska kyligt men solen hade tittat fram så fram dit var allting okej.
Det måste ha varit kallt under natten för att på framrutan var det ett tunnt lager med is som måste skrapas bort men annars inga som helst problem.

Har varit ute en del under dagen och man måste bara passa på för ljuset behöver man för att orka med allting just nu, efter en så lång och mörk vinter så finns risken för att man blir deprimerad så bara passa på att suga ljuset som jag brukar säga.
Hade det inte varit för blåsten som varit hela dagen så hade allting bara varit perfekt kan jag erkänna men man ska inte klaga för mycket...

En otroligt fin dag har det varit och det är det fortfarande då det här printas ned i denna sida av mitt liv. Nu får vi hoppas på att det bara kan fortsätta på det här viset för det är vad vi alla behöver i all den bedrövelse som annars är på denna arma jord.
Ut i solen och bara sug i er en massa solljus så kanske ni orkar med allting som man inte tror att man klarar av.

Retade känslor

Vad annat ska man säga, det är många retade känslor på området och har varit det under ett bra tag.

Det är bara att sätta sig in i alla dessa som är uppretade, man får någonting som man inte alls önskat sig och som verkligen förstör deras liv ordentligt, jag tillhör en av dem.

Jag har aldrig brytt mig så mycket men nu börjar jag reagera mer och mer för det är bara jobbigt det här med dem här tiderna som gör att man är ständigt trött.

Att inte få vara med och bestämma schema är inte alls kul utan dem säger att det är verksamheten som styr och att alla ska få ett så bra liv som möjligt med att det läggs centralt... kan inte alls hålla med då man inte vet från schema till schema om vad som gäller för att dem där dagarna som ska vara lediga behöver inte alls vara lediga.

Mitt privatliv kan jag säga är inte som det var förut för att jag sover bort den tid som jag är ledig, finns ingen lust för att göra saker som kan främja måendet alls och det har bara blivit värre.

Jag sällar inte mig till dem som alltid skrikit för det kommer jag aldrig att göra faktiskt, det finns bitar där jag inte alls håller med. Under dem här åren har jag sett hur man lirkat till sig alla godbitar och andra fått tagit skiten som är kvar och det är det man försöker få behålla nu med och bryr sig inte om att många andra drabbas av det dem gör.

Trodde inte

Jag trodde inte riktigt att jag skulle känna så men jag gör det faktiskt, det ska bli skönt när hela den här säsongen är över för det ligger spänning i luften. Jag vet vad som gör att klimatet känns så spänt och då ska det bli skönt att allt ligger nere ett tag.

Jag tycker bara att det är konstigt att vissa inte kan ta kritik som riktats emot deras son då samma person har kastat skit på en annan för att få vara med i gänget.

Jag tycker inte det känns bra då jag är med på träningen för det ligger en spänning i luften hela tiden, när som helst kommer det att explodera.

Att jag är ensam om att känna det så här tror jag inte men det är ingen som säger någonting om det men det märks att det finns någonting som inte alls är bra. Så här ska det inte vara bara för att kritik förs fram emot en spelare som dummar sig och som inte alls är i samma nivå som alla andra men tror sig vara det.

Säsongen är snart över och det är jag glad för, vill slippa den här spänningen för att se om den lugnar ner sig till nästa säsong. Nu vet jag inte om det blir en ny säsong, jag hoppas men jag vet inte med säkerhet och är det så här då så kan jag nog garanterat säga att det inte blir en till säsong.

Jag kommer inte att lägga ned så mycket tid som jag gjort på att dokumentera om det blir en ny säsong för att försöka få en del av dessa spelare att spela bättre är inte riktigt mitt jobb. Att ta bilder i situationer där dem gör någonting bra är som att ljuga, dem är egentligen inte så bra som bilden visar och då blir det en lögn.

Det spända läget känns inte bra och jag märker mycket av den, en förbannelse som jag har att känna då det inte är bra i en grupp.

Vårdag

Vi hade en otroligt fin dag idag, ingen kan väl egentligen neka till det... bara tacka och ta emot dem här fina dagarna som vi får då vi inte är så bortskämda med dem.
Att slippa ha den där tjocka jackan på sig är en underbar känsla men jag, jag saknar alla fickor som försvinner i och med att jag hänger av mig jackan.

Fick lite gjort den här dagen som jag hade ledig, dammsög bilen och torkade av lite på insidan av den så att det inte ska gro igen för mycket. Det finns inget som är så tråkigt som att behöva stå och gnugga bort fläckar som suttit för länge, har sagt att jag ska se till att sköta bilen ordentligt för att den ska hålla lite längre.
Med tanke på vem jag är så ska det inte vara något problem att hålla bilen i bra skick.

Barnen mina skjutsade jag över till deras morföräldrar för att äta mat, inte för jag vill att dem ska dit men jag tänker inte kasta bränsle på det som redan är för att det lilla roliga ska dem inte få emot mig.
Dem andra två var även där men det första som jag tänker på är varför man inte hört av sig till sin mamma för? Dessa morföräldrar kastar skit på oss att vi är dåliga på att höra av oss men då kanske man ska vara konsekvent och kasta skit på sina barnbarn också, varför hör inte dem av sig till sin mamma för och inte gjort det på två år?

Mycket som man kan undra över faktiskt och det kan också äta upp själen på en ganska bra om man inte klarar av att trycka undan allting.
Jag ska inte lägga ned för mycket tid på att haka mig på drägg som jag ser dem som så... drägg som bara är ute efter pengar.

Påskhelgen slut

Då var den här påskhelgen klar för min del, är ledig i morgon och det ska bli skönt. En röd dag kvar och sedan vardag igen men för barnen är det ledigt hela veckan ut, lärarna har det bra dem måste man ju säga. Jag har inte riktigt förstått det här med att lärarna klagar på sina löner och arbetstider, dem har ju ingenting annat än ledigt och studiedagar.

Morgondagen innebär för mig att jag måste göra en del saker som skulle gjorts tidigare men bättre sent än aldrig brukar man säga. Dammsuga bil men försöka med att dammsuga madrasserna i sängarna för att få dem renare från kvalster, det finns liv som man inte riktigt vill veta i sängarna.

Även i morgon ska jag skjutsa barnen för att dem ska äta lunch hos sina så kallade morföräldrar, inte för jag gillar det men jag är ju tvungen att låta dem gå dit ibland, trots att risken finns att dem utfrågas om mig.

Jag vet att man kan lägga ord och åsikter hos mina barn om man bara gör det på rätt sätt.

Påskhelgen är i alla fall över för mig och jag bryr mig inte om det är påsk eller inte för jag firar inte skiten, det är bara någonting man firar för att handlarna ska få lite mera i sina kassor.

Jag ser ingen anledning att trycka i mig en massa mat som jag annars inte sätter i mig, bättre att ha i åtanke att det inte är alla som har råd med att fira det här eller har någon att fira den med...

Lång lördag

Lördag och en förbannat lång dag kan jag säga er. Nu hade jag inte så mycket av det vanliga att göra men så som man är så skapar man sig arbete så man håller igång och sparar en del pengar åt sin arbetsgivare.

Där jag sitter på Vasagatan så har vi ett stort problem med trafikens avgaser... alla fönster blir så skitiga.

Dags att ta itu med fönster och det passade bra idag då det var som det var. Jag har inget emot att putsa fönster för det finns inget som är så trevligt som att kunna se ut.

Nu trodd jag inte att våra fönster var så skitiga men det var dem mer än vad man faktiskt såg, bra att det blev gjort nu så kollegan får sätta upp sina nya gardiner där. Jag har gjort min del av det här arbetet så då får hon ta sin del.

En förskräckligt lång lördag blev det för mig men har man kapacitet att komma på vad man ska göra så fungerar det bra.

Långfredag

Det blev verkligen en lång fredag kan man ju säga, åkte hemifrån vid 07.30 för att komma till jobbet efter dessa dagar hemma och visst, det kändes ganska okej kan jag säga. Det var då jag parkerade bilen och kom in på kontoret som jag inte kände att det var riktigt okej... hade kunnat vara kvar i den där sköna sängen ett tag till.

Ganska pigg var jag efter natten men fort trött blev jag efter att ha kommit till jobbet för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra först om jag ska vara helt ärlig. Ja, att läsa om vad som skett är väl en självklarhet men då jag gjort det insåg jag att det var det gamla vanliga faktiskt för det är inte mycket nu som händer.

På ett ställe är det saker som händer men det är i tecknen till att jag tolkar det som att man är en slav som ska göra allt för vissa så dem kan få göra det som den anser vara "roligt" och andra ska vara delaktiga i allting.

Långfredag och man kan verkligen säga att det var en lång fredag för mig, jag märkte av den här dagen då jag tog bilen hem igen på kvällen. Mitt huvud var inte riktigt med i det hela runt mig men jag är som jag är, tar det lite lugnt om jag är trött men andra dårar i trafiken anser att det är bara att gasa på för att man inte har tid att vänta en minut extra.

Riktigt trött blir jag på dem här som har haft sitt körkort en längre tid, kör som idioter och tror dem äger vägarna.

Jag testade en sak idag för att se någon effekt och jag fick mitt svar, man har inget större intresse utan är bara intresserad om dem själva har någonting för det. För att den här aktiviteten ska kunna göras så ska även jag tjäna något på det för att annars får det vara.

Dags igen

Bara att inse det, det är dags igen i morgon att ta sig till jobbet för att jobba ihop lite pengar som ska användas till att leva för. Känns lite grymt att man ska behöva arbeta så mycket för att inte kunna leva  men jag är inte ensam om det så det får väl vara en tröst.

Allt blir bara dyrare och man får inte så mycket för dem pengar man tjänar ihop och den största utgiften är bostaden, märkligt att det man använder sig minst av kostar mest.

Kanske i framtiden kan man spara in på boendet, skaffa sig lite mindre och då en stuga som inte behöver kosta skjortan på en men det blir då barnen har flyttat ut.

Nu när man har körkort och bil så kan man bo en bit utanför den där stora dyra staden och då kan man spara pengar på så vis. Jag vill inte bo mitt i smeten så att för mig kommer det att bli en dröm att kunna göra så.

Det blir en lång helg som jag ska göra nu men jag vet att jag har saker som ska göras och det gör att det känns lite lättare att komma tillbaka till jobbet efter sjukdom och en del dagar borta. Det finns alltid saker att göra kan jag ju säga men jag kan inte säga att allting är så roligt att göra för då ljuger jag bara för er och att ljuga kommer jag aldrig att göra då det aldrig löser någonting.

Jag vet bara en sak egentligen och det är att det är kanske dags för mig att röra på mig igen, har gjort det jag kan.

Att arbeta måste jag göra för att dra in pengar så länge jag har barn och så ska det vara men visst, hade inget haft emot att slippa. Pengar måste man ha för att överleva har jag insett men pengar betyder inte så mycket för mig och har aldrig gjort utan jag är bara glad om jag har så att allting går runt.

Bättringsvägen

Ja, jag är på bättringsvägen kan man säga, man kan inget annat vara då sjuk och friskanmälan ringer. Jag får en känsla av att då dem ringer så är det egentligen bara för att se till att mana en till att gå tillbaka till jobbet, skiter i att någon är sjuk för det är ingenting som dem har betalt för att bry sig om.

Nu hade jag redan tänkt mig att jag skulle gå på fredag till jobbet då det är en röd dag och då brukar det vara lite lugnare, bra att testa på.

Visst har jag lite kvar att kurera mig från men att vara hemma och bara vara sjuk kan jag inte vara, det finns kraft i mig och med mina lediga dagar så har jagvarit hemma i en vecka. 

Idag på kvällen var första gången sedan i söndags jag var ute men jag hade kunnat hoppa över det faktiskt, känner inget behov av att vara där ute.

Alla dessa sjukdomar som härjar runt gör mig bara irriterad för lagom att man blir frisk så får man någonting nytt, jag har haft fler sjukdagar det här senaste året som uppfyller vad jag haft under tjugo år sammanlagt tidigare.

Man ledsnar på att vara sjuk men i mitt fall så är det oftast från mina kunder dessa sjukdomar kommer för det där med att hålla rent eller bry sig om det är kanske ingenting man prioriterar. Att jag sedan är ganska infektionskänslig är ingenting man bryr sig om heller.

Nä, kanske dags att betjänten i ledet kommer tillbaka och gör sitt arbete...

Andra dagen

Även denna dag blev en dag hemma på grund av att jag var sjuk. Hade vaknat till och från flera gånger och känt att det var blött i sängen men jag ville inte kliv upp och byta, det skulle betyda att jag skulle få frysa rejält.

Låg kvar i sängen och kände mig bara äcklad av att jag valde blött istället för torrt, somnade ganska snart igen och sedan var alla tankar borta.

Elva på förmiddagen vaknar hjärnan till och jag tar mig upp ur sängen, känner mig virrig eller snurrig. Svårt att veta vad det är för dag, skulle jag ha jobbat eller inte?

Får i mig medicin några timmar för sent men nu tog jag den i alla fall. En dag i soffan även denna dag blev det.

En ljus stund i det hela den här dagen var att min vikarie för mig ringde och kollade av hur jag mådde och det är jag inte bortskämd med.

Helvetesdag

För mig blev det en dag hemma som man kanske skulle ha väntat sig efter mitt mående igår. Jag mådde inte alls bra och vi ska ju inte säga vad jag själv tyckte om dessa floder som lämnade min kropp så jag var tvungen att renbädda.

Att sova i en sjö är kanske ingenting jag kan rekommenderar någon.

En riktig Helvetesdag kan jag säga att det blev för mig, inga hungerkänslor hade jag utan det var vatten som jag verkligen behövde få i mig och nog fick jag i mig vatten.
Riktigt trött på vatten är jag och då ska man veta om att jag inte vanligtvis dricker vatten frivilligt för jag tycker inte om vatten.

Otroligt dålig

Jag har känt mig väldigt hängig ett tag och dragits med en hosta som varit envis, vill liksom inte försvinna. Jag har känt som att jag har någonting som sitter fast där i strupen och det har retat mig, ett tag var det slem via hela näshålan och neråt som störde mig men det här är värre.

Var ut och tog luft, inte rökte eller någonting för jag hade ingenting hemma så, började hosta som attan och jag fick inte stopp på det hela.
Slem som är någonting mellan vatten och lite gelatin fick jag upp och det täppte till ordentligt kan jag lova er, är inte rädd för att det ska vara min sista stund men att kvävas är kanske det sista.

Vet inte

Det blev en tidig morgon för mig igen trots ledighet men jag kunde inte sova så som jag velat, vaknade innan klockan ringde så lika bra att gå upp och ta medicin tillsammans med kaffet för snart skulle man iväg till Futsal.

Trött som man är så kommer man iväg och kollar den här matchen som ska spelas mot Örebro Syrianska och inte blev det som man trodde, förlust igen men vad spelar det för roll?

Att spela för VIK ska vara någonting speciellt då det är en av stadens största klubbar men det som jag finner att man saknar till större delen i det här laget är disciplin, det måste man ha för att det ska kunna lära ut saker.

Krasslig

Trots en ledig dag så är jag så dum så jag kliver upp före sju på morgonen, jag hade ju tänkt att sova ett par timmar till men då jag väl kommit upp så gick det inte alls att somna om.

Asch, gör dagen nu då sa jag för mig själv så skiten blir överstökad. Mycket som hände på morgonen kan jag inte påstå att det gjorde så visst fick jag mina ändå.

Ont i halsen, känns som sandpapper och hostar torrt så vad är det nu då? Jag tycker att det skulle vara slut på den här sjukdomsperioden men jag kanske är en sådan som ska det hela tiden, alltid någonting nytt hela tiden?
Det är ganska jobbigt att inte kunna sova som folk och vakna utan att det ska kännas som at man ska kvävas.

Jag tog mig i alla fall en tur ut till en plats som jag besökte mycket då jag var barn men inte kände jag igen platsen efter all förstörelse där ute.
Björnön är inte så som den var förr utan det är skövlat och det är inte så naturskönt där längre måste jag ju säga, det såg mest ut som en plats där man förbereder sig för att bygga hus på. Nog kan jag tänka mig att många skulle kunna tänka sig att bo där ute och ta ifrån alla andra en plats som är menad för alla.

Nä, Västerås är inte den stad där jag växte upp utan det är någonting som bara blivit förstört i sin iver att komma ifatt andra städer i sin storlek... Västerås har ett Stockholmskomplex som inte är av denna värld men någon huvudstad kommer det ju aldrig att bli.
Västerås är en förstörd stad på många vis.

Kvällen tillbringades på ABB Arena Syd där man spelar Futsal under helgen och det blir lite för mig med där borta, Futsal är väl inget som intresserar mig men då jag har en som spelar så måste jag vara med. Man ska peppa sina att idrotta och jag har fortfarande en som både vill och orkar idrotta, den andra vill bara dra elände in i sitt liv.

Skitig

Jag vet att det är bara inbillning men jag kan inte rå för det, jag känner mig så skitig efter att ha varit in på vissa ställen. Det liksom kryper i mig av olust efter att jag utfört saker på vissa ställen och det förföljer mig hela tiden till att jag fått komma in och tvättat av mig känslan.

Ibland har jag inte klarat av att få bort den där känslan trots att jag tvättat av mig eller som jag ibland kan kalla det, sanerad.

Jag kände mig fruktansvärt skitig idag igen och jag vet inte, hade inte tänkt att ta bort håret men jag bara hade den där känslan av att det kröp i håret så bara en sak att göra, av med håret.

Ja, jag har inte så mycket hår vanligtvis eftersom jag börjar bli kal på vissa ställen men det hår jag sparat ville jag gärna ha kvar, nu åkte det i alla fall så jag ska slippa oroa mig för att känna mig skitig där i alla fall.

Man kan inbilla sig och jag gör det förmodligen men jag känner bara att det är olustigt efter att ha varit på vissa platser, slapp jag så skulle jag göra det. Att känna en doft av bränt och annat som man vanligtvis inte brukar känna så äcklas man av det och det är just det jag gör just nu.

Det här är inte bra då man känner så, har tålt mycket genom mina dagar och upplevt mycket som sagt var men nu börjar jag bara känna ett visst äcklande över det hela.

Medarbetarsamtal

Upp tidigt på ledig dag för det här tramset som jag inte är ett dugg intresserad av att ha, det ger mig ingenting av att sitta och prata om framtiden eller någonting annat.

En av dem dummaste frågorna som man får är det här med balans mellan arbete och privatliv, vad då för privatliv?
Jag åker i alla fall iväg till det här samtalet som jag så gärna vill slippa men som ska göras varje år, jag tycker liksom inte att det gör någon större skillnad men visst är det trevligt att prata en stund med sin chef.

Det blev en lång och trött dag för mig för att riktigt utvilad är jag inte, återhämtningen för min del tar fruktansvärt lång tid i dagsläget och jag känner väl att det håller på att braka ihop.
Nu ska jag inte säga att det bara är mitt arbete som gör mig trött för att det är det inte utan det finns saker i mitt privata som påverkar också, tråkigt men sant.

Ikväll då jag var med frugan till COOP och handlade, vi var färdiga och stod där i entrén så dyker det upp en otrevlig typ och hälsar, min så kallade svärfar som frågar varför man inte hört av sig på två år!
Min fråga tillbaka blir bara; Varför skulle jag göra det för? Finns mig ingen anledning att höra av mig till några som alltid hittar någonting att anklaga mig för.
Undrar bara om dem vet att deras förra svärson har gett sin son någonting för hela livet i baken? Nä, jag tror inte det men det är väl inte så farligt om han gör sådana saker för an är ju religiös i Korsets. En religiös människa gör väl aldrig fel?

Nä, det finns många anledningar till att jag inte vill ha med dessa två människor att göra och det är ett val som jag gjort och som jag inte alls ångrar. Jag kommer aldrig få lugnet till min kropp så länge dessa finns i livet och ikväll hade jag kunnat göra mig väldigt olycklig, jag var nära på att klappa till gubben efter hans hotelser emot mig men bet ihop och gick därifrån med frugan som vittne.

Jag vet mycket väl att det kommer snart att komma någonting efteråt men jag kan svara för mig själv och det behöver ingen annan göra åt mig.

Delaktighet

Snacka går ju bra men att sedan leva upp till det är en annan sak. Att säga att man vill ha förändring säger många men om det nu har gått sju år och ingenting har blivit förändrat så börjar man ju undra vad det beror på?

För att det ska gå att göra förändringar så måste det finnas en viss gräns för delaktighet i det hela men det finns det inte alltid och då blir det svårt.

Det går bra att säga att man vill ha förändringar och att man ska vara delaktighet men då det kommer till kritan så är det raka motsatsen det handlar om, man vill att allting ska skötas av andra. Det går aldrig att göra om saker om man inte har den andra med sig i tänker faktiskt, gör man saker utan att den andra är med i det så brukar det kallas för tvång.

Delaktighet i sitt egna liv för att få det bättre måste man vara för att annars fungerar det inte. Visst kan man låta andra göra sakerna åt en men då har man redan sagt mig att man enbart vill ha en tjänare och att man kan göra precis vad man vill utan att behöva stå för sina handlingar.

Jag är rätt trött på att vara som en tjänare åt andra bara för att man inte vill göra det man har skyldighet till att göra som människa men som man inte behagar sig att göra.

Man har en viss skyldighet i att anstränga sig i att vara delaktig i sin egen utveckling och om man säger ifrån sig denna så kan jag tycka att man får stå för hur det blir senare, andra ska inte sköta allting åt någon.

Slaveri är förbjudet i detta land... trodde jag i alla fall men så är inte fallet har vi kunnat konstatera, vita kan man ha som slavar eller i alla fall behandla dem på det viset många gånger.

Ledig dag

Man säger att det här var en ledig dag för mig och att det måste vara skönt att få koppla av från allting, dem vet inte vad dem pratar om. 

Varannan vecka arbetar jag sex av sju och då hinner jag inte med någonting och så blir det måndag efter den veckan och då ska det göras så mycket för att komma ikapp allting men det är omöjligt.

Jag ska vara ärlig emot er men jag börjar känna att jag håller på att bränna ut mig igen, för andra gången för samma arbetsgivare är jag på väg att få samma diagnos. Undrar om den här arbetsgivaren förstår vad dem gör med människorna i tjänst, ja, dem som sitter där uppe i toppen behöver ju inte alls bry sig för dem vet ju inte ens vad det är vi håller på med.

Jag är så trött numera så jag orkar inte vara trevlig emot andra runt mig eller så är jag det och det tar så mycket kraft från mig så att mitt egna liv bara blir lidandes. Förr hade jag kraften att renovera och göra saker men ber man mig om att göra saker nu så är det som att jag bara ber dem fara...

En ledig dag men inte hinner min kropp koppla av då jag vet att jag har att göra och inte fått vila under den gångna veckan.

Trots att jag inte arbetar mycket den här veckan så är jag ändå inte utvilad för att börja en sådan här pissvecka igen i nästa vecka...

Hjälpa varandra

Man ska hjälpa varandra så mycket man kan, om jag hjälper så får jag hjälp, hoppas jag i alla fall. Jag tycker att det är självklart att hjälpa till men det finns dem som inte anser att det är så naturligt att göra det.

Jag har genom alla tider försökt att finnas till hands om det är någonting man behöver stödjas i men så har jag även träffat på dem som inte lyfter ett finger för att göra det. Människor är mycket olika kan man ju säga.

Då min kollega frågar mig om hon får låna mina körböcker så är det självklart att jag lånar ut dem för  att om dem kan hjälpa henne så är bara jag glad. Man ska inte förstöra någonting med att säga nej för inte tjänar jag någonting på det i längden. Man ska ge det stöd i utveckling så mycket man kan om man vill ha stödet tillbaka.

Visst finns det dem som jag inte hjälper längre men det är sådana som alltid jag hjälpt men aldrig blir tacksamma och inte ger någonting tillbaka så ingen idé att fortsätta hjälpa. Vissa spelar det ingen roll om dem får hjälp eller hur mycket hjälp dem får, dem gör ingenting för att klara sig själva.

Serievinnare

En underbar seger var det idag, säkrade platsen som vinnare i klass 2 så nu vet vi att MIK är ett av landets bästa lag i den klassen i landet. Nu ska vi inte säga att laget är sämre i andra serier men det är stort att vara vinnare i klassen två år i rad...

Det är stort att vinna två år i rad och det betyder bara att det är ett lag att räkna med i framtiden, i alla fall att det finns spelare där som kommer att gå vidare upp i högre serier. För egen del har det här laget gett mig många bra bilder och nu den senaste tiden en massa bra matchfilmer.
Matchfilmerna är inte jag som spelar in men det spelar ingen roll.

En seger som man bara kan kalla för ljuv då Skälby är ett lag som kan spela men som den här gången var det sämsta laget.