För ny månad

Valborgsmässoafton, det betyder en liten hög med skräp som man samlat ihop och slår eld på och till på köpet någon tokig politik som står och ljuger. Ja, det är så många ser på den här dagen inför den som ska komma imorgon och där en massa samlar sig för att gå på tåg för att protestera mot orättvisan... det finns mycket att protestera emot kan man lugnt säga men jag vet inte om det är någon som lyssnar ändå.

För mig är den här dagen som vilken annan då jag har slutat med att fira alla dessa knepiga dagar enligt min mening. Jag vet inte längre faktiskt om det är tillåtet att fira dem då vi blir bara mer och mer uppblandade i landet, har ju sett en del protester emot andra dagar.

Nu kanske ingen ska kunna neka oss den här dagen eller kvällen för det är väl egentligen den enda gång som vi svenskar får leka barbarer och sätta eld på någonting legitimt?

Asch, jag jobbade hela dagen så då kan jag väl bara sätta mig hemma i lugnet och göra saker som jag ser som viktigare än att dricka mig full.

Just ikväll är barnen borta och frugan är hos bekanta för att fira och då ta en öl eller flera, skiter i vilket då jag inte är intresserad av det. Jag hade ingen som helst som vanligt att bara med i det här då den som jag då skulle möta mig bara blir så full och faktiskt bara retar upp mig med en massa sludder.

Nä, jag håller mig för mig själv och lika bra då jag ändå känner av hjärtat igen, fattar bara inte varför jag gör det och bryr mig kanske inte om det heller, vill bara gnälla lite som alla andra svenskar.

Uppgjort

Det är en känsla som jag har och jag brukar inte ha fel i saker som jag har en känsla av så hur ska jag tolka dem här känslorna jag har just nu?

Jag tror att allting har varit uppgjort innan med dem här lagen som ska tas ut, ett lag är redan uttaget och klart och där var det som jag trodde faktiskt så varför skulle min grabb åka ned för att träna för någonting som redan var klart?

Det andra som grabben åker på tror jag också är uppgjort sedan innan, en stark känsla som jag har inom mig bara men som jag inte tror heller att jag har fel i.

Jag sade för ett år sedan att jag hade en känsla av att klubben spelar för skulle försvinna och till viss del har den redan gjort det då det inte finns en styrelse efter den 26 maj... den kommer försvinna.

Allting känns bara så fruktansvärt då det inte kommit ut någon information om hur det blir med det hela och det är inte bara vi som drabbas.

Ja, jag vet att det finns dem som inte tror det som jag känner på mig men dem har kanske inte samma upplevelser som mig. Jag har fått vara med om för mycket i mina år som människa brukar jag säga och det här har gjort att jag inte alls har något större förtroende till andra människor.

Jag ser alla som en sorts fiende till mig så länge tills jag märker att det är någon som inte alls är en fiende till mig.

Känslan om att allt redan är uppgjort sitter djupt rotad i mig på grund av att jag sett och ser hur man favoriserar sina egna och nära bekanta.

Fullt upp

Jag har verkligen fullt upp med saker att göra och jag kan inte begripa att jag har det för dem jag pratar med säger att dem kan ta det lugnt för det mesta. Jag önskar också att jag bara kunde vara så där bekymmerslös för det mesta men jag kan inte det, skulle jag säga det så ljuger jag enbart.

Ett vardagsrum som ska tapetseras samt två golv i barnens rum ska läggas men även tapetseras för att lägga in planering på att lägga innertak i barnrummen och vardagsrummen så snart det går.

Ja, som sagt vr har jag en massa som ska göras men jag måste också få tid till att göra det här, just nu stoppar min rygg mig ganska fort och det gör att jag bromsas i det här arbetet.

Jag försöker att få den övriga familjen med på spåret men det är svårt då dem inte har samma intresse eller mål som jag har.

Idag fick jag med min dotter i att fixa lite där på altanen på taket och jag måste erkänna att hon är duktig på att jobba då hon verkligen koncentrerar sig, problemet är att hon blir så trött om det blir för mycket instruktioner.

Jag får vara glad att tjejen klarar av det som jag gör men det är värre att grabben har ett totalt ointresse för att göra någonting alls.

Avgifter på allt

Det är då besynnerligt att det hela tiden ska läggas på avgifter på allting som man ska ha gjort nu för tiden, spelar inte ens roll om du har handlat grejerna på den firman, avgift vill man ha.

Det finns anledning till att man går till samma firma som man handlat grejerna hos och då det blir problem så går man tillbaka för att få hjälp, då ska man plötsligt betala 99 spänn för det, varför inte då säga det med en gång?

Nä, idag fick jag nog för avgift för det kommer jag inte att betala för en sådan sketen sak utan vi tog oss till en annan firma där man gjorde det utan avgift. 

Det visade sig att det vi handlat hos den förra firman inte var bra så vi skulle få ett nytt gratis men av någon anledning ville det sig inte men inte det som spelar roll, det var just det här med att man ville hjälpa oss utan en massa avgifter... 

Alltid ska man hitta på en massa konstiga avgifter för olika saker så jag börjar fundera på om jag ska börja med samma sak på mitt arbete, för varje extra sak tar jag en avgift för att det finns saker som inte ingår i mitt arbete så att säga.

Jag undrar vad kommunen eller kunderna skulle säga om jag började snacka om avgifter eftersom allting ska vara så jävla gratis där jag är?

Nu börjar det gå för långt kan jag tycka med dessa smygavgifter man vill ha för att hjälpa en stackars människa...

Inte förvånad

Jag ska inte alls säga att jag blev förvånad över vilka som blev uttagna för att åka med till Falun om två veckor och spela i det här sammansatta laget av två olika lag från olika klubbar. Min grabb blev inte uttagen trots att han hade gjort som det var sagt, varit med på alla träningar som man skulle vara och ändå inte blev uttagen.

Spelare som inte hade varit med på alla träningar blev uttagna och det är här man börjar fundera.

Jag är inte alls förvånad då jag ser att tränarnas söner skulle vara med samt att fotbollstränarens son skulle med, två spelare som har sin pappa som bundis med tränaren blev också uttagen samt en målvakt från en annan ort. Målvakten säger jag inte så mycket om men det är dem övriga som jag har synpunkter på.

Dem här spelarna som ska med har gjort sämre ifrån sig än vad min grabb gjort under den här säsongen och inte alls varit med på alla träningar och lik förbannat får man åka med.

Jag sparar pengar på att vi inte ska åka till Falun men jag tycker bara att min grabb blir lurad ännu en gång i det här spelet som håller på. Spelar ingen roll hur mycket han kämpar på planen och jobbar för att bara bli bättre och bättre, han blir hela tiden snuvad på priset som skulle göra att han får den utmärkelse som han är värd.

Jag har tidigare sagt det, tränarens barn har det förspänt då dem kan vara hur dåliga som helst och ändå få hur mycket speltid som helst och är det så att man slickar tränaren ordentligt där bak och blir en riktig bra kompis så kan ens barn komma långt.

Jag som vägrar göra som många andra får enbart se min grabb bli snuvad på allt som kan tyckas vara en belöning för hårt arbete...

Måste till förändringar

Det måste till förändringar överallt för att det ska vara attraktivt och då pratar jag inte bara om på arbetet utan även i det privata.
Man kan visst acceptera att det aldrig sker förändringar men då är frågan om det är så utvecklande att leva, man kan gå omkring hela tiden och tycka att allt är okej men det är ingenting för mig.
Små förändringar till det bättre känns för mig som någonting viktigt och som verkligen behövs.

Jag försöker lägga ned så mycket tid som jag bara orkar med att förändra eller få till en förändring runt mig men insett att om ingen är med på tåget så kan man lika gärna stoppa tåget.
Jag vet även om att jag vill mycket mera än många andra men det är för att jag ska hinna med så mycket som möjligt under min livstid, livet varar ju inte för evigt.

Förändringar kan se ut på olika sätt, gäller bara att orka med eller hitta det där du kan förändra men att bara stå och titta på utan att göra någonting leder ingen vart. Jag känner ibland att jag är omgiven av en massa idioter som tycker att det inte behövs förändringar så länge man har det bra och allting rullar på, stor skillnad mellan dem och mig.
 

Inte imponerad

Steam Hotel... jag är inte ett dugg imponerad av det kan jag säga er. Så fint som man sagt att det är och är på deras egna bilder är det inte alls och nu har jag sett skräpet som sagt var.

Jag kan lika gärna ta in på ett annat hotell och ändå ha samma standard som det här faktiskt... så fantastiskt var det. För från första början har jag sagt att det där är enbart någonting som är byggt för det "fina" folket, ja, för dem som tycker sig vara finare än andra.

Det är tur att vi har olika smak men jag gillar inte Steam Hotel då det inte är min stil och kommer aldrig att bli det heller, väljer nog någonting annat som är mera sporadiskt och inte ger mig bilden av att vara så tillgjort.

Så enkel som jag är tror jag ingen annan är, kräver inte alls så mycket för att vara nöjd mera än att det ska ge mig någonting att vara med på en planeringsdag eller utbildning.

Det här nya hotellet är ingen plats som jag kände att jag hörde hemma i, att det var mysigt skiter jag i om jag ska vara ärlig för det är inte därför jag går på dem här dagarna. En sådan här dag anser jag som sagt var bara ska vara givande kunskapsmässigt i trevligt sällskap så det här med en trivsam miljö ger jag inget för.
Jag kan inte rekommendera Steam Hotel faktiskt men nu har jag sett det för första och förhoppningsvis sista gången.

Jag har planer

Jag har mycket planer hur jag vill att det ska bli här hemma men det är svårt att veta om det är så dem andra vill ha det. Jag försöker hela tiden få svar på vad dem andra tycker men det är svårt att svara mig många gånger, som att man aldrig vet någonting alls och det stör mig ganska mycket.

Jag tycker väl att man ska veta hur man vill att det ska se ut eller hur man vill ha det.

Många gånger har jag fått en massa diffusa svar på mina frågor och jag har då trott att det är så man vill att det ska vara... visar sig sedan att man inte vetat vad man svarat utan bara sagt ja utan att man ens tänkt.

Egentligen har det väl bottnat i att man inte vet eller inte alls har ett intresse för hur det ska se ut, man struntar i det bara man slipper ta ansvar eller göra ett arbete på egen hand.

För mig är en trevlig hemmiljö ett sätt att fly undan det där som sker i världen, kan känna att det här är min fristad från allting men det kunde jag när jag levde ensam. Då jag fick familj raserades hela den där trevliga miljön hemma på grund av konstiga svar som gjorde att allting blev svårare att ordna till.

Just nu kan jag bara känna ett kaos där det inte alls finns någonting som gör att jag inte trivs och kan skärma av mig hemma.

Kommit igång

Nu har jag lyckats med att komma igång att röra mig, visst gör det ont i vissa stunder men det löser vi med tabletter och kämpar vidare.

Jag klarar inte av att vara hemma för det blir inte bättre av det kan jag ju säga och jag känner inte att jag ska vara hemma längre än vad jag egentligen behöver. Man blir friskare fortare av att komma till jobbet och göra det som man kan göra trots smärtor.

Jag har lyckats tidigare med att arbeta med starka smärtor så jag ska väl klara det här med tycker jag, det är ju "bara" diskbråck jag fick. Man biter ihop tänderna och svär lite för sig själv och sätter igång igen och som sagt var, jag har kommit igång med att röra mig mer och mer nu under dagen så...

Finns ingen ände

Förklarar gång på gång och talar om att man sett någons brister i mycket och hur det bara blir värre och värre med tiden, lyssnar man då? Nä, jag kan inte säga att jag ser att man förstår ett enda dugg av det som jag säger utan man har inte ens sitt intresse på det som sägs.

Jag är själv medveten om att det var av intresse tidigare inte är intressant längre, det har gått så långt så att man nonchalerar mig framför andra också.

Det är inte rätt att jag ska stå i det här på egen hand för det är inte bara jag som tjänar någonting på det utan det är den andra också som tjänar på att fixa till, men att vara delaktig i det vill man inte.

Säger att man försökt men det är inte där felet ligger, man måste arbeta för att någonting ska bli gjort och att göra någonting vill man ju inte. Allt det här känns bara som helt vansinne och så otroligt fel.

Behöva säga samma sak flera gånger är bara jobbigt och till slut säger man inte sakerna utan man tar till vassare toner för att det ska gå in men inte ens då förstår man.

Jag tror att det finns ingenting att bygga på för det finns ingen ände på alla problem som uppstår på grund av att man inte har ett intresse om vad som ska göras.

Drar ut

Jag mår inte alls bra i ryggen, försöker röra mig så mycket som möjligt men helt plötsligt så hugger det till.

En enorm smärta och illamåendes känner jag av och det är bara att ta  Alvedon för att slippa smärtan i alla fall, precis så som jag minns det då jag fick det första gången. Det här är en smärta jag inte önskar någon att få trots att dem kanske borde få känna på den för att begripa hur ont det kan göra.

Vila ska man göra men det är inte bra att bara ligga stilla då det gör att kroppen inte får känna på hur det är att röra sig, måste upp och sitta och gå lite här hemma men det gör så förbannat ont.

Jag sitter och tittar på allting som borde göras men som nu drar ut på tiden på grund av att jag fick det här med min rygg, förbannat också kan jag vara säga.

Inte så mycket att göra åt nu men det kommer i framtiden vara ett krav från min sida att fler får hjälpa till med saker... annars finns det ingen annan utväg än en enda.

Blir hemma

Ja, man är bara människa oturligt nog.

Jag kan inte jobba dem här närmaste dagarna på grund av min rygg och det här har jag inte alls räknat med i mina planer faktiskt, har inte tid att vara sjuk just nu och vill inte.
Jag vill inte vara hemma men jag vill heller inte jobba för det är samma sak båda delarna kan jag erkänna, är inne i en tid där jag egentligen inte vill någonting alls och definitivt inte träffa en massa människor.

Att bli hemma är bara att inse att jag kommer vara men om jag jublar för det kan jag inte säga, vet att det är ingenting som säger att jag blir friskare här. Hur jag mår är det ingen som frågar mig men ingenting jag begär heller och jag begär inte att man ska passa upp på mig heller för det hjälper inte mig.
Lika bra att passa upp på sig själv så man blir bra fortare trots att smärtan stoppar mig ibland, bara sätta sig ned och ta nya krafter.

Jag är enbart en människa med en rad olika brister, har aldrig sagt att jag är odödlig och klarar av allt men det finns dem som tror att jag är en robot som klarar allt och inte knäcks av någonting.
Jag kanske inte alltid visar att jag har ont eller erkänner för mig själv att det inte är så bra alla gånger men nu kan jag inte säga att jag mår så bra, en rygg som inte ville längre och ett hjärta som stoppar mig vissa gånger... jävla liv man har!

Diskbråck

Sedan tidigare råkade jag ut för diskbråck och jag minns bara smärtan av det hela... den gången skulle jag göra mig till och leka med mina egna barn och gjorde mig så illa i ryggen.

Jag har många gånger känt att det är någonting som är på gång och stoppat mig i tid innan det gått för långt, nu har jag fått en släng av det hela igen men jag kunde inte stoppa i tid innan det gick för långt.

Jag vet varför jag fått det igen och det är för att jag vill bli klar med det som startats upp men jag får ingen större hjälp med det hela. Då den andra parten ska göra någonting gör hon allting tvärtom, ett rum ska tömmas och förberedas och man frågar mig var alla grejer ska läggas, plockar ur bokhyllor och drar tapet för att ställa tillbaka bokhyllorna och plockar in igen... idioti.

Hela tiden gör man ett enkelt arbete så komplicerat och utdraget bara för att det är för svårt att förstå.

Jag fick ge mig idag för att ryggen inte klarade av det hela så nu kan jag bara hoppas på att det ska bli bättre men den där hjälpen med allting kan jag bara glömma för den kommer jag inte få.

Förstå vad det är som händer kan jag inte göra men det är någonting som inte alls stämmer in i hela bilden, det är en bild av en människa som tröttnat men inte säger det rakt ut utan bara fortsätter med sitt vanemönster.

Axa Cup

Får ingenting veta i god tid för den här Cupen, det kommer via sonen och så jävla sent som möjligt. Det är det här som har retat upp mig flera gånger och som jag sagt till om, information måste ut mycket tidigare än det här men inte har det hänt någonting.

Till på köpet i den här Cupen så ska man ha med sig spelare från två klubbar, man får alltså slåss om en plats i laget.

Redan nu får jag se resultatet av att samarbetet av två klubbar och jag gillar det inte alls, betala ska man göra men man ska inte garanteras en plats... jag har ingen som helst lust att bara betala och betala.

Vet inte ens om jag vill se matcherna senare som ska spelas i den här tappningen för jag känner lite att det är redan klart vilka som ska spela och inte spela.

Som alltid får tränarens barn spela och vi andra ska bara tacka och buga för att våra barn ska få sitta på bänken och titta på. Nä, redan nu har man tappat en person som är intresserad av att hålla idrotten riktigt vid liv.

Mycket kan gå snett

Det är som man brukar säga, mycket kan gå snett och det utan att man själv är skyldig till det. Vi vet aldrig när det ska gå snett och om vi kommer vara delaktiga i att det kommer att gå snett och det är då tur det brukar jag säga.
Skulle det gå snett så är det bra om vi också försöker reda ut det för att kanske komma upp på rätt spår igen...

Vi kan aldrig göra någonting åt att man inte får komma in på en operation på den tid som vi har blivit lovade men vi kan i alla fall fråga vad det är som har gjort att vi får vänta, om vi får ett svar är en annan sak.
Visst sägs det att vi inte ska vara frågvisa eller vara dem där "jobbiga" kunderna inom sjukvården men frågan är varför vi ska bli överkörda gång på gång bara för att vara snälla?

Det är mycket som kan gå snett i en innebandymatch men där vet vi att vi kan rätta till våra misstag och får ganska snart veta vad vi gjort för fel.
Vi kan reparera våra brister för att undvika felen igen men så finns dem här som gör fel hela tiden under en match för dem lär sig aldrig och det får vi också leva med.

Matchen som spelades idag på kvällen var full av misstag som gjordes men som jag såg gjorde man inte mycket åt att reparera sina skador, man bara fortsatte tills det blev en förlust.
Ett tag kände jag det som att man gjorde en läggmatch i slutet för man bara visste att man inte orkade börja om från början... lika bra att lägga som hunden rakt upp i luften och visa att man var besegrade.

En dag med sport

Visst är det trevligt att se på sport men ibland kan det bara vara för mycket och just nu är det mättat för min del kan jag lova er, först iväg för att kolla på en match innebandy på morgonen för att sedan åka hem en stund.

Fixa till mat och äta för att sätta sig i bilen till nästa plats för att kolla på sport.

Fotbollsmatch mot Hallsta i kylan, ja, det var kallt ska jag säga er. Det är helt annat att kolla fotboll än att kolla på innebandy.

Det positiva med att kolla fotboll är att man får en massa frisk luft så man verkligen känner sig trött efteråt att ha varit ute några timmar. Idag var det riktigt ruggigt ute men det var i alla fall inget regn då vi stod där.

Efter fotboll direkt till länsträning för grabben och det var då det verkligen började bli segt som attan. Det känns lite som att allting är färdigt med vilka spelare som kommer gå vidare till dem övriga träningstillfällena, ska jag vara ärlig så struntar jag lite i det nu med tanke på allting som sker.

Insett att man ska vara kompis med tränare för att få några fördelar faktiskt eller riktigt slicka i häcken på dem för att få en massa fördelar men ingenting av det är jag så...

Bäst passa på

Jag bara kände det, lika bra att fixa hem allting som jag behöver för att fixa till hemma nu. Det har inte blivit gjort någonting i det här så kallade hemmet på många år så det var bara dags för det, lite kan göra så stor skillnad på hela miljön.

Jag har alltid vetat hur jag vill att det ska se ut men jag har inte haft den där riktiga kraften eller lusten men nu så fick jag lusten och då ska man passa på.

Mina barn vet vad dem vill ha för golv och då ska man ta det tillvara, man ska även ta till vara på att dem är i den åldern där dem kan vara mera delaktiga i att lyfta och hjälpa till med andra saker.

En sak som blir svårare är det här med vad för tapet som ska sättas upp för att det ska bli en riktigt bra miljö i deras rum, jag har inte tänkt lägga mig i den här gången utan det är någonting dem får styra över, jag gör jobbet bara.

Kanske kan den här renoveringen göra att man orkar med att vara i hemmet utan att må dåligt, det kan bli en fin lägenhet trots allt men det kommer inte att få mig att ändra mig om en flytt.

Jag trivs inte riktigt inne i staden eller på området, just nu har jag inget annat val än att stanna men då måste det göras en del för att få mig att må bra.

Blir bara mera

Ja, inte blir det mindre att göra, bara tvärtom och det märks av hela tiden. Jag märker av det hela tiden att mer och mer dyker upp som ska göras och jag begriper det inte alla gånger, det är så många dumheter som hittas på och som man egentligen inte behöver göra.

Ibland undrar jag vad det är till för att hitta på nya saker för, inte är det väl någon som är intresserad av allt det här som ska finnas eller göras. Enkelt att hitta på nya saker om man själv inte behöver göra det.

Jag tror att utvecklingen har gjort människan tokig, mer ska göras bara för syns skull och det här medför ett hårdare tryck som till slut leder till att anställda och övriga försöker slå ut varandra i sin iver att visa sig duktiga.

Många människor blir utbrända av allt som vissa hittar på saker som ska göras, i många fall totalt onödiga saker ska jag säga er.

Jag som alla andra ska kombinera två liv men det fungerar inte alla gånger då den halvan tar över den andra, någon bra kombination av dem här sakerna går inte alltid att ha ska jag påstå.
I slutänden finns det inga vinnare alls längre ned i hierarkin utan dem enda som är vinnare är dem som sitter och styr vad som ska göras utan att alls komma i närheten av sina egna misstag.

Det blev gjort

Jag fick det gjort idag till slut, väntat länge på det här och nu så har jag blivit av med den. Kanske bara jag som inbillat mig men det har skavt ett tag där den legat och det har gjort mig irriterad.

Jag tog min lediga tid samt lite av lunchen för att kunna åka upp så dem fick skära bort skrotet och då det var gjort var jag lättad... har väntat i så många månader.

Det var lite mera komplicerat att ta ut dosan än att sätta in den men ont gjorde det inte, det var bara att bita ihop lite så var det ingenting att snacka om. Lite bedövning och sedan var det bara att karva ut skiten.
Jag sade det till läkaren att jag hade kunnat ta Morakniven själv och skurit ut den om jag inte fått det gjort.

Min dag efter ingreppet gled på men ta det lugnt gjorde jag inte som man säger att jag skulle göra, jag kör på som jag brukar göra.
Känner bara att det läcker under plåstret och en ful fläck kommer fram på tröjan... läcker mer än vad jag trodde men vad gör det? Jag har blivit av med skrotet i bröstet.

Den här dagen

Det är bara att säga att ännu en dag av april har nu gått över och det känns så underbart... varit en enormt jobbig dag kan jag tycka där ingenting har blivit gjort efter planer utan kastats om totalt. Jag vet inte riktigt varför vi gör så här som vi ibland kan göra då det kommer fram att man visst skulle klara av att göra det som man säger att man inte kan.

Om man klarar av att skita i att fixa en sak under fyra veckor för att göra en massa "roliga" saker på kvällen så tycker jag inte det är rätt, tyvärr vet man att andra kommer för att göra det tråkiga.

Det finns så mycket som jag egentligen bara slår ned på men som jag vet att jag är tvungen till att göra, jag struntar i om jag lever eller inte men så länge jag är i livet så måste jag ju leva.

Jag lever för dagen och kanske lika bra det, en sådan bitter jävel som mig ska inte lägga upp några planer för framtiden och därför kan jag säga att det är underbart att dagen är slut här.