Inför nya året

Ett år som har gått och ska släppa in ett nytt år som kanske kan bli bättre än det år som varit.

 

Vi vet inte vad som det nya året har att bjuda oss på men det ser nog ut som det här året som varit kan jag tänka mig. Inte vill väl krigshärdarna lägga ned sitt lilla spel som dem håller på med för då kan man ju förlora jord som tillhör oss alla i världen.

Det är ingen som äger marken vi står på utan tillhör oss alla och det bästa av allting så lånar vi den enbart av vår kommande generation.

 

Jag har hopp om en ljusnande framtid men kanske lurar jag mig själv igen så som jag gjort i så många år. Vad vill jag ha av det nya året egentligen? Det är väl det gamla vanliga som alla säger, fred på jorden men bara att inse att det är ingenting som vi kommer att få för vi människor är för dumma för att begripa att vi ser till att jorden snart inte går att leva på.

Vi slaktar varandra gång på gång och alltid ska vi hitta en syndabock för det som sker trots att vi alla är skyldiga.

 

Från 2013 till 2014, ingen större skillnad mer än att vi bara byter en siffra i årtalet och ingenting annat. Förståndet har inte blivit mycket bättre för att det har gått ett år sedan förra årsskiftet, vi är för dumma för att tänka ett steg framåt.... 

Synd är det

Jag kan inget annat säga mer än att jag tycker att det är synd att tjejens lag inte kom till finalen i Falun men jag har inga som helst klagomål på hennes insatser som målvakt.

Sanningen var det ju att det var hon som storspelade för sitt lag, tog skott på skott hela tiden. Hade hon släppt till lite mera så hade inte resultaten blivit så bra som dem blev.

 

Jag säger nu inte att dem övriga var dåliga men alla kanske inte kämpade som dem skulle kan jag ju erkänna, det var som att man hade gett upp ute på planen. Dem som nu tycker att dem är så bra var dem som var sämst och lät dem andra spela. Man kan inte spela med ett halvt lag och det var det man gjorde den sista matchen kan jag säga, man hade kunnat skärpa sig lite mera för att ta den där finalplatsen och fått antingen guldet eller i alla fall silvret i cupen.

 

Det som är mest synd som jag fick reda på nu under kvällen var att min tjej hade fått tagit emot en del saker från en annan spelare som nyss kommit över, en del nypningar, slag med klubba och fula ord. Detta är inget som jag accepterar men min tjej tycker att det är jobbigt att "skvallra" på någon annan och därför det inte kommit fram till mig förrän nu.

En annan sak som jag fick höra nu var att en tjej klagat på att min flicka klängt på henne men jag vet inte vad det handlade om för det kommer från en tredje part, jag har mina misstankar om vad det handlar om för tjejen min vet inte vad det är hon har gjort.

 

Jag tycker att om man är lagkamrat så har man en kommunikation med varandra och då någonting är jobbigt så talar man om det för varandra, man springer inte bakom ryggen och säger sådant. Kan man inte ta upp sakerna med en gång så är man ingen lagkamrat utan någonting helt annat.

Jag blir illa berörd när jag får höra sådana här saker kan jag ju säga och det måste lösas med en gång anser jag så ett samtal med en av dem gamla ledarna ska jag ha.

 

Det finns en övervägande risk att tjejen kommer att byta lag, till och med byta klubb för att det här har sårat henne så pass mycket och med tanke på att hon är ganska känslig så kanske det är ett bra beslut.

Vi är ganska överrens om att det inte kommer att bli någon mera cup med övernattning för tjejen på grund av dessa saker för det är jobbigt då det blir sådana här saker. Finns ingen anledning att det blir en massa andra saker som kommer igen som man kanske bara tar ur luften.

 

Fick jag utse matchens hjälte där min flicka spelade målvakt så skulle hon få den titeln i varje match, så bra var hon kan jag säga. Min tjej har verkligen imponerat på mig som målvakt och kanske är hon ett riktig målvaktsämne trots att jag inte ville att hon skulle stå i mål men handlade ändå en utrustning till henne för att kunna stå "ibland". Det här "ibland" har blivit att hon stått bara mer och mer i sina matcher och bara imponerat mer och mer på mig men många andra också.

Tredje dagen

Ingen bra dag för mig det här, vaknar och är väldigt trött. Snarkat mycket har jag gjort och det märks för att jag vill inte upp som jag ska och på dåligt humör var jag, ville inte alls kliva upp men har jag något annat val?

 

Kände mig inte alls med i dagen så att säga och var bara otroligt frustrerad över tröttheten som ville ta över hela tiden och jag hade ilska i min kropp över gårdagens slut. Inte alls bra att bli irriterad sent på kvällen för det gör att natten blir orolig, precis som den inte skulle vara orolig utan masken som jag inte tog med mig dumt nog.

 

Ont i kroppen, svårt med andningen, hjärtat galopperade där innanför bröstkorgen och kallsvettningar som inte bådade gott.

Nä, inte alls en bra dag för mig med all irritation inom mig och avstod därför att stå med i båset vid sista matchen men kan tycka det var synd så här efteråt.

 

Den sista dagen på turneringen och man hoppades på att vi skulle vinna den sista matchen för att få komma till finalen... hoppas kan man alltid göra.

Någon vinst blev det inte och jag bara suckade för det såg inte alls bra ut där nere på planen, såg ut som att alla bara stod stilla mot Arboga. Vad var det som hände nu då, var tog farten vägen?

 

Tragiskt det här, sju matcher med en massa fart och så kommer det här bara, jag kan inte tro mina ögon kan jag erkänna.

Alla ville vinna den här matchen men gjorde ingenting för att göra det av någon anledning.

 

Anledningen till att man inte vann var inte så svår att fatta, man hade inte gått och lagt sig som man skulle och är man trött så kan man inte vinna som vi alla vet.

Inte bara sömnen som fattades hos alla utan det måste ha varit någonting mera faktiskt. Man hade "glömt" egentligen hur man spelat i dem tidigare matcherna.

Vinster och förluster

Beror på hur man ser på det, en förlust är inte alltid en förlust utan kan vara en vinst faktiskt. Vad är det jag egentligen menar med det kanske ni nu undrar över?

 

Om man har ett lag som har spelat illa under en hel höst med ett långsamt tempo så kan man se det som ett rejält förlustlag men ser man att det laget istället kan höja sitt tempo till en hastighet som dem aldrig tidigare har haft så är det ett vinstlag man håller på att få fram.

Under den här cupen har laget visat oss alla att man verkligen kan spela för att vinna men samtidigt visa oss att det finns saker att göra bättre för att komma närmare sina segrar.

 

Jag såg nu att det finns krafter i det här laget som inte kommer fram så som dem bör göra men hur ska man ta fram dessa hela tiden?

Här gäller det verkligen att arbeta för att få fram deras självkänsla, känslan om att veta att man är bra och inte se negativt i allting. Jag säger inte att det bara är negativa tankar och ord från alla i truppen men dem finns där, det är dem man ska komma åt så att det inte smittar hela laget.

 

Dem negativa spelarna måste man nu ta itu med så att allt det negativa försvinner samtidigt som man arbetar med att få bort det där om att man tycker att man är bättre än alla andra. Man spelar som ett lag och då ska man samarbeta med varandra för att komma vidare i sitt spel, det som en gång varit kan man glömma för det är inget som vi ska spara på oss.

 

Sju matcher har spelats under den här dagen och det har varit fart på tjejerna hela tiden, inte alla vinster i poäng men vinster på annat sätt. Man har sett till att göra sina motståndare frustrerade så att dem tappat tålamodet i sitt spelande, bara legat på och stressat hela tiden kan man säga och sett till att skydda sitt mål så mycket man kunnat.

 

Under den här dagen har man haft en målvakt som varit otrolig i sina matcher, fångat bollen antal gånger gång på gång och det har blivit så att det varit målvaktånger emot motståndaren.

Jag kan bara känna mig stolt över målvakten som är min egen dotter, ett otroligt arbete har hon gjort under dagen och skadats vid två tillfällen hittills i turneringen men inte gett upp.

 

Hoppas gör jag om morgondagen att matchen ska vinnas för det skulle betyda att man gick vidare, man kan gå vidare om man bara sover som man ska denna natt.

Skönt

Torsdag den 26: e är över och det känns bara bra för att imorgon lämnar vi Västerås för en stund och det blir innebandy för hela slanten så att säga. Lite semester trots att det inte är det men det är inte ofta numera som jag är ledig tre dagar från jobbet.

Jag ska inte säga att jag inte ska göra någonting för det stämmer faktiskt inte, jag ska vara med och leda laget.

 

Vad jag tror att det ska bli i resultat törs jag inte säga men att någon match kommer att vinnas kan jag ju säga.

Man har nu fått en riktigt duktig målvakt till laget som visats sig vara en talang trots den korta tid som hon har stått, fångar bollar med en hand och spelar utan handskar till på köpet. Den här målvakten kan ta det här laget långt om bara laget gör det som dem ska göra där ute på planen.

 

Jag tror på det här laget sedan det kom ytterligare en spelare till som verkligen kan spela, en spelare som man kan säga är ganska farlig i anfallen om hon bara får sitt utrymme och får höra en komplimang med jämna mellanrum.

Det ska bli riktigt kul att få se dessa spelare spela sitt spel för det är dem som ska spela och vi ska bara titta på under tystnad i båset, en del av oss kommer i alla fall att göra det.

 

Två lag i två olika klasser men ingen som är riktigt dålig kan jag ju säga, det gäller bara att en del växer upp och får ta sitt ansvar på ett bättre sätt.

Årliga besöket

Det är dags ikväll för det där årliga besöket på biografen, den enda tradition som jag egentligen har kvar och som jag överfört på min son.

Jag, sonen och farbror till sonen ska gå på bio och jag tror att det här är det tredje året som grabben är med oss ut. Vi får väl se om det blir en öl och cola efter filmen det här året som det brukar bli.

Vi har valt film och det blir andra delen av Hobbit, vi såg första filmen förra året så det kan vara bra om man ser den andra på biografen.

Då "Sagan om ringen" kom så såg vi filmerna på bio för att få en riktig känsla men jag köpte dem sedan på DVD.

 

Man kan inte hoppa över att se delar av en triologi om man ska se nästa film så valet av film var ganska givet trots att det kommit en rad nya filmer man kan välja på. Det är ett måste alltså att se andra delen av Hobbit trots at jag kommer att köpa den på DVD vid senare tillfälle.

 

Så här i slutänden måste jag väl även tala om vad jag tyckte om filmen?

En bra film inspelad på ett lika fantastiskt sätt som alla andra filmer av den här modellen måste jag erkänna och inte blev det sämre av att det var i 3-D vi såg den.

Över

Den är över nu, julens viktigaste dag och det är jag bara tacksam för. Jag tycker bara att det är så jobbigt med den här högtiden för jag ser den som bara som ett nödvändigt ont hos dem allra flesta.

Det är bara en massa onödigt stressande för att får man inte upp grisarslet på bordet så är hela helgen förstörd så som jag tolkar det som.

 

All denna mat som ska slängas upp på matbordet och som inte äts upp kan jag se som ett enormt svinn, allt som läggs på tallriken men som inte stoppas in i käften går ner i sophinken, det går inte till grisarna utan bara till gas eller upp på sopberget.

Här tänks det inte på dem som svälter i världen kan man ju säga... vi har gjort så här i många år och kommer att göra det länge till om ingen stoppar det.

 

Grisarslet kommer väl att stoppas förr eller senare eftersom man stoppat ....bollen och .....tomten samt vill stoppa pepparkaksgubben. Det är ju gris vi kastar upp på bordet som det finns dem som anser vara ett orent djur så varför ska vi stoppa i oss av ett sådant djur när inte alla gör det?

Man stoppade oss från att få ha avslutning i skolan för att alla inte kunde gå in i kyrkan, jag begärde inte att alla skulle behöva gå i kyrkan för avslutning men jag gör hellre det än att sitter i en sketen backe och lyssnar på en rutten rektor som ljuger...

 

Tillbaka till den trevliga dag som vi lämnar bakom oss och som det är exakt ett år till nästa gång vi ska fira....

Det här med

Visst är det väl så? Det här med julen har väl gått lite för långt på alla fronter nu och kanske dags att avskaffa skiten totalt.

Det finns ingenting som är så rättvist med det här med att alla ska handla en massa julklappar till varandra, man känner sig bara tvungen att handla åt andra för att dem inte begriper att dem inte ska handla åt en själv. Man byter bara sedlar med varandra på det här viset.

 

Jag firar inte julen för det finns inget att fira anser jag, jag ger mina barn någon present för att visa dem att det är det julen är till för, ge en liten gåva men inte att man ska vältra sig i lyx denna dag. Vad fick Jesus när han föddes? Tre sketna gåvor av dem tre vise männen och inte gnällde han över det när han växte upp.

 

Hur är det med dem som inte har pengar att handla alla dessa klappar som man bara måste ge varandra? Det är ingen som har tänkt på att det här skapar en del mobbing bland barnen då dem möts för att berätta om alla dessa klappar man fått?

Ute i god

Jag gillar att vara ute i god tid med det mesta och för det mesta har det visat sig att det lönar sig att vara det. Man slipper mycket stress och en hel del andra saker som man inte vill vara med om, lika bra att göra saker mycket tidigare än vad man kanske skulle behöva göra alltså.

Jag som människa har svårt att förstå dem som gör saker i sista minuten varenda gång, kan inte vara bra för den egna hälsan.

 

Många gånger vill man göra saker tidigt men ibland kan det finnas en kork i vägen för att man ska kunna göra det, man blir väldigt beroende av hur andra tänker kan man kanske säga.

Nu ska vi snart fira julen om man nu kan kalla det för jul utan snö, visserligen bryr jag mig inte om julen för det är bara en handlarnas afton så som jag ser det men får väl försöka.

Efter jul så är det någonting annat som är bra mycket viktigare än att fira en gubbe som kommer med klappar, det är cup i Falun.

 

Saker ska ner i väskor och för att inte glömma bort någonting så är det lika bra att redan nu börja kasta ner en del av det. Vi har fyra dagar på oss att fixa allting men som sagt var, lika bra att förbereda sig redan nu så inget blir glömt hemma, ganska långt att köra för att man glömt saker.

Man får höra mycket

Så är det väl, man får höra en hel del saker som man inte trodde man skulle få höra. Det som jag menar är att jag har nu fått reda på att inte enbart jag som har mina klagomål på Apalbyskolan och har framfört klagomålen till rektorn där, utan resultat.

Det framkommer om mobbing som man inte alls tar itu med trots att deras policy är att motverka detta, nu är det ju så att man kan inte motverka mobbing då självaste rektorn står för en del av detta emot föräldrar till barnen.

Jag vet vad jag pratar om då rektorn har kränkt mig genom att påtala om att jag är en dålig pappa men att jag ska samtidigt skita i vad som sker på skolan. Rektorn anser att jag som förälder inte har ett dugg med skolan att göra men den där skatten som kommunen vill ha av mig till skolan ska jag banna mig betala och vara glad för att jag ska betala.

Skrattretande säger jag, jag ska vara med och betala och man säger att jag har rätten på min sida att ha inblick i skolan, ingenting stämmer ju.

Vad skolan säger är egentligen, du har inte ett skit med vad vi gör i skolan och vad vi utsätter dig och ditt barn för, du ska enbart vara glad att skolan finns!

Jag vill bara spy på skolan och deras konstiga tänkande kring vad jag har för rättigheter och skyldigheter, skolan anser att då dem kallar så ska jag komma direkt och helst slänga mig på knä för att kyssa deras hand likt man gör för Påven, jag skiter i Påven lika mycket som jag gör för skolan kan jag säga.

Mycket av detta skolan håller på med är jag inte alls överrens med dem om. Man pratar om hur bra monarki är och firar både det ena och det andra som har med kungahuset att göra men jag som inte är för monarki anser att man inte ska påtvinga någon detta.

Jag ser det som att man tvingar på folk skolans syn på hur man ska vara, man ska vara monarkist och man ska fira alla röda dagar som man alltid har gjort och det är då man är värdig svensk i ett samhälle som jag knappast kan se som att det tillhör Sverige och svenskarna kan jag säga.

Man lyssnar av från andra och det är då allting kommer fram, det finns fler som har klagat på skolan och dessutom på Apalbyskolan. Märkligt att det inte händer någonting till det positiva men har det inget hänt på två år som jag haft mina klagomål så kommer det inte att hända någonting dem närmaste åren heller, inte om man har en rektor som gömmer undan alla klagomål.

Så osäkra

Man kan ju bara säga att det finns en del spelare som är så osäkra på sig själva i det här laget så att man blir överlycklig då man får assist av två spelare från motståndarlaget som alla vet är bra. Jag vill bara mena på att om man tänker på att om man får låna dessa spelare så tror man inte på sig själva, vi ska inte förlita oss på två spelare utan nu ska vi spela som ett lag.

 

Jag pratar inte illa om dem inlånade spelarna men någon gång måste laget komma ifrån det här med att det är dem som ska rädda dem ifrån förluster, någonting dem faktiskt kan klara av på egen hand. Det finns fart att hämta hos alla spelare och det har man nu visat upp i tre matcher kan jag ju säga, inte så ofta tidigare som jag sett det.

Får vi bara arbeta ett tag till så kommer det här gänget att bli ett svårslaget gäng.

 

Nu kommer det också fram ordentligt att man inte vill ha en tränare eller ledare som sitter i båset och skriker till dem och det kan jag ju förstå, spelarna måste få spela sitt spel och i pauserna få höra vad man kunde göra bättre.

När matchen är igång så är det ingen som hör vad båset skriker om för dem är inne i spelet och kan styra spelet bäst själva. Som ledare ska man inte tala om vem som vill ha bollen eller inte...

 

Nu ska det bli intressant att se hur det går i Falun nästa vecka men jag tror att det kommer att bli en del segrar för laget och jag ska vara delaktig i det hela.

Resa

En resa på vatten vi nu tar för att koppla av inför stundande jul. Jag med hela familjen tar oss en liten kryssning för att kunna fira julen redan nu med att vara tillsammans och äta julmat eftersom vi inte kommer att vara samlade någonting under den kommande helgen knappt någonting.

 

Att få slippa staden några timmar ska bli så skönt kan jag erkänna och jag tror att dem tre andra också känner det så. Det som blir en ny erfarenhet för övriga i sällskapet är att det är en annan båt än dem gamla vanliga vi ska åka med, den här gånger åker vi med Birka.

Jag har åkt med Birka vid ett tillfälle och upplevde den båten som bra och då måste jag dela den erfarenheten med min familj.

 

En kort semester är det här som vi får tillsammans och få rå om varandra utan att det finns en massa störande saker runt oss.

Vill bara vara ifred

Det är ganska lustigt att man inte kan få vara ifred då man skickar signaler om att man vill vara det. Om man som människa väljer att man vill vara ifred så anser andra runt en att man är sjuk trots att man inte är det.

 

I det här samhället måste man vara som alla andra säger en del eller dem tycker att man ska vara det, inte en enda avvikelse ska man ha som enskild individ för då är någonting fel.

Jag tillhör alltså dessa sjuka människor för jag vill vara ifred. Är jag ledig så vill jag lägga den till hemmet och inte till att vara hos andra människor för att dricka kaffe och prata bort en massa tid, jag måste vara tillräckligt social på mitt arbete så det räcker till.

 

I det här samhället så är du mera på ditt arbete mer än vad du är hemma och då har vi även dåliga arbetstider en del av oss, vi har inget annat val än att arbeta kvällar, helger och nätter för vi har ju valt våra yrken.

Dem som har det så förspänt så att dem arbetar dagtid rak vecka tycker det är konstigt att vi är lediga mitt i veckan men har då inte begripit att vi har arbetstider som dem inte ens kan tänka sig.

 

Jag finner det ganska lustigt att vissa människor tror sig ha den rättigheten att tvinga sig på andra människor, definitivt barn för att han anser att det är någonting som inte stämmer bara för att han inom sin yrkesroll inte kan hantera olika saker. (Jag tar upp ett specifikt fall som detta händer, man tvingar kvar mina barn för att det passar honom. Jag får bara den känslan av att man är ute efter mitt huvud för att jag inte rättar mig efter honom.)

 

Om jag får vara ifred så låter jag andra vara ifred men uppenbarligen förstår man inte då jag säger ifrån, jag väljer själv om jag vill umgås och med vilka jag vill umgås.

Ingen vinter

Det är nu bara att inse det, det blir ingen vit vinter över Julafton det här året och lite tragiskt är det. Kylan och snön lyser med sin frånvaro men denna förbannade förkylning kryper över oss ändå. Vi sätter förkylning i samband med att det är vintertid, många av oss gör det i alla fall och jag är en av dem.

 

Man kastar på sig en massa kläder bara för att upptäcka en stund senare att det är enbart en fördröjd höst som vi har fått det här året.

Vem ska vi anklaga för det här då? Vi kan ju skylla på Han där uppe men vi kan även se till oss små människor, det är vi som är dem största bovarna i det hela eftersom vi förgiftar vår värld med all skit. Det finns väl ingenting som klarar av att ta emot så mycket som vi ser till att kasta ut i luften bara för att vi ska konsumera en massa saker som vi egentligen inte alls behöver.

 

Dem som är religiösa och snackar om ett väsen i himlen kan torka sig där bak, om det nu fanns någon som lyssnar så skulle vi haft snö för länge sedan kan jag tycka. Han lyssnar på böner menar man på men det gör han väl inte, om våra barn är hans barn så skulle han väl begripa att barnen vill ha det där vita täcket då dem är lediga och inte då dem sitter i skolbänken...

 

Matcher idag igen

Vaknar upp till en ny dag där det innebär två nya matcher för barnen i sina serier. Jag själv mår inte så där jättebra men det får jag strunta i, en förkylning ska man väl överleva kan man ju tycka.

Kan kvinnor föda barn så kan jag väl ta en sketen förkylning trots att det är värre än allt annat...

 

Är lite kulen och travar omkring i morgonrock ett bra tag innan jag sätterigång med det som jag bör göra innan det gått för lång tid, barnen ska ju ha sin mat innan vi ska iväg till matcherna som ska spelas för den här dagen.

Helst av allt skulle jag bara vilja vara hemma och ligga under det där sköna täcket som jag faktiskt har men nu är det som det är.

 

Kör iväg grabben till sin match och jag blir ganska blöt och nedkyld, inte bra med tanke på förkylningen men vad gör man inte för sina barn egentligen?

Lämnar honom för att åka efter tjejen så att hon får vara med och titta på bror sin då han spelar och jag får se min grabb spela den näst sista matchen för detta år nu.

 

Efter allt åkande fram och tillbaka känner jag mig ganska dassig kan jag ju erkänna men vad har man annars Alvedon till? I med ett par tabletter för att slippa värken i pannan och i näsan där det värsta för tillfället sitter för se matcherna ska jag göra kan jag ju säga.

 

10 - 2 till grabbens lag och jag hade inte förväntat mig annat heller emot KnäppMora, spelade ingen roll att dem lånat in äldre spelare heller för den delen. Grabben plockade sina spelare som han skulle men fick sig en smäll rätt över näsan så han var tvungen att kyla ned den, inget gnäll utan ut på planen igen och spelade så visst är det en tuff grabb.

 

Iväg till Arboga för att tjejen skulle spela sin match idag emot dem, stod i mål den här gången och nu skulle det bli kul att se hur det går.

Väldigt bra tempo hade tjejerna i laget, sällan man ser det här så vad kan det bero på egentligen? Alla skötte sig så som dem skulle men visst fanns det en del missar som man kan reparera för att få det bättre men i det stora hela så såg det så fint ut.

 

Dottern i målet skötte sig som hon skulle, plockade nästan alla skott, av 22 skott så tog hon 20 av dem varav 4 med en hand som klister runt bollen. Här kan man snacka om att hon är en tillgång till laget på det viset och som hon fick höra också.

Skulle jag få utse en lirare som bästa i den här matchen så skulle jag nog säga målis i RIBK, min egen dotter.

 

Vad resultatet blev? 2 - 0 till Arboga på hemmaplan men dem fick arbeta.

Trots allt

Vaknar upp idag till en ny dag men känner mig ganska krasslig, ont i halsen så det inte är klokt åt det och är ganska täppt i näsan.

Vaknade under natten av att jag hade svårt med att andas trots min andningsmask, den gav mig så mycket luft så jag trodde jag skulle kvävas av det.

 

Idag gäller det, tre matcher för barnen på en och samma dag, två för grabben och en för tjejen. Håller tummarna för tre segrar för det skulle bara vara kul om det blev så men man vet aldrig vad som kan hända faktiskt, tron på enbart segrar kan man väl får ha? Om man inte tror på seger så blir det ingen seger utan man hamnar i det där facket där man blir en förlorare för att tro på sig själv måste man göra.

 

Resultatet för bortamatch emot Sala för grabben blev 3 - 15, ett ganska rejält resultat igen men ingenting som längre förvånar mig som spelarförälder till en av dessa grabbar i P-02. Jag var fascinerad i början att det blev sådana resultat men nu så blir jag inte det då jag vet att det är så för ofta.

Lite tråkigt att laget hela tiden vinner för att man måste få känna på hur det är att förlora ibland också men det är ingenting som dessa grabbar får känna på för ofta.

 

Tjejen spelade emot VIB idag på hemmaplan och  jag skulle nu göra min premiär som ledare, lite nervigt kan jag erkänna men kanske kan jag ju dela med mig av det som jag sett. Jag vill ha fram det här med vikten att hela tiden röra sig på planen och gå in i närkamp, fullfölja det som man påbörjat så det blir resultat.

Man måste stressa sin "fiende" för att det är då dem gör sina misstag och inte får en chans att få iväg skott i lugn och ro.

 

Min filosofi är att snacka under den tid som spelarna inte är på planen för att då dem spelar så ska man inte snacka för mycket, spelarna ska spela på egen hand och lära sig hur man ska spela för att få fram ett bra resultat.

Jag måste ju erkänna att det var en bra match som spelades idag där det allra mesta fungerade och man fick se vad det är man kanske måste öva sig på för att få in snitsen i vissa saker. Jag har inte så mycket att kritisera dagens spelare för så ingenting med det, resultatet är jag bara stolt över att förmedla.

 

9 - 0 till tjejens lag och ett frislagsmål av min dotter blev det...

 

Så kommer en nederlagens match för grabben emot samma klubb senare på eftermiddagen/kvällen men som kanske var räknat med men som ändå spelades bra så som jag ser det som.

Det andra laget hade en tränare som egentligen styrde spelet från båset och det menar jag på är fel, dem grabbarna är inte dem som spelar utan det är ju tränaren som spelar hela tiden faktiskt.

 

10 - 6 förlorade grabbens lag med emot samma klubb, jag bryr mig inte speciellt om det resultatet med tanke på många saker. Vårt lag spelar mera tekniskt och ska man vara ärlig så finns det inte många fysiska spelare i grabbens lag men i motståndarlaget är alla fysiska, rent av fulspelare så som jag ser det.

 

Grabben var rejält trött och det kan jag förstå med tanke på att matchen i Sala så hade han inte kunnat byta för det inte fanns tillräckligt med backar med där. Man åkte dit med 9 spelare och det är lite få kan man väl säga men vad gör man?

Hjälpreda

En arbetsdag gjord och det är skönt att den här veckan är över trots allt, inte för att det varit speciellt jobbigt men det är alltid skönt att det är fredag och man vet att man ska vara ledig ett par dagar. För mig blir det nu inte så mycket ledigt men ändå.

 

Jag har min innebandy som jag ska vara med på hela helgen och det är liksom lite av min avkoppling samtidigt som det kan göra mig frustrerad, lite gott och blandat kanske man kan säga att det är och vem vill inte ha helgblandning?

Den här gången ska jag vara med och assistera min dotters lag för att se om det kan göra någon verkan att ha en annan ledare med i båset.

 

Jag tror fortfarande på att dem här tjejerna kan vinna sina matcher men dem behöver en del peppning och träning för att ta steget över den där djävulska tröskeln som stoppar. Kommer man bara över tröskeln så blir det bra vill jag tro, jag har sett att det finns mycket kraft i tjejerna som inte alls kommer fram men då den kommer fram så kommer det hända saker.

 

Att bli mera delaktig i laget kanske är bra då jag har sett så mycket som inte alls fungerar på planen och lite för att ingen har peppat på dem extra mycket där ute under spelets gång. Man måste alltid få höra några stärkande ord om hur man ska göra i kamper och avslut, kanske någonting jag kan vara till hjälp med i strävan efter seger.

 

Jag är ingen tränare men jag kan tillräckligt för att man ska få mera av det där som man saknar för att kunna spöa sina motståndare. Vissa matcher är det extra viktigt att tjejerna är förberedda inför och som vi kan kalla för prestigematcher, man måste gå ut och riktigt visa vad man går för istället för att bara stå och titta på.

Nervärderar eget lag

Jag vet inte vad jag ska säga eller tycka efter det som jag fick höra idag vid träningen som barnen hade i Klövern. Ännu en gång fick dotterns lag en chans att möta grabbarna i en träningsmatch och jag kan bara säga att tjejerna lär sig en hel del på att möta dem i strid om man får säga det.

 

Grabbarna vet vi ju att dem är överlägsna men kanske kan tjejerna lära sig någonting på att spela emot dem, om inte för att vinna så för att ha lite kul i en annars så tråkig träning. Jag vet att grabbarna gillar att få spela match och spelar ingen roll om det är mot tjejer för det är inte som det handlar om. Dem tycker lite att dem kan redan spelet och det gör dem ju men som man brukar säga så blir man aldrig fullärd.

 

I det här fallet så stod jag och studerade tjejernas spel och lite reagerade jag, visst spelade dem bra och dem visar för i helsike att dem kan spela boll om dem bara blir utmanade men dem har en del saker dem måste tänka på.

I kamp om boll så drar dem sig ur leken istället för att jobba vidare för att få bollen och det här en av dem stora svagheterna som dem har. Man ska inte ge sig och man ska kämpa ända tills man har en annan spelare som kan hjälpa till i kampen.

 

Jag var tvungen att gå över till tjejernas tränarbås och säga till att man måste påtala om att kämpa vidare om bollen och får till svar; Dem kommer att spela så här i många år till, spelar ingen roll vad man säger.

Vad i helvete tänkte jag då jag fick svaret? Tror man inte ens på sitt eget lag fastän man är uppsatt i tränarstaben? Då ska man inte fan vara med där om man inte ens har tron på att dem här tjejerna kan spela tuffare...

 

Mitt tålamod med just den här tränaren har totalt tagit slut för jag fattar inte vad han ska stå där borta för, han peppar ingen av spelarna så som jag ser det, peppa sin egen flicka gör han nog men det är ju inte därför han är tränare.

Jag har tron på att dem här tjejerna kan spela bättre än vad dem gör i sina matcher men spelar det för roll vad jag säger?

 

Efteråt så står samma tränare och säger att han har tjatat om att dem ska vara tuffare i spelet men att dem inte vågar för dem tror att dem ska göra illa någon. Jag säger bara skitsnack, det är ju ingen som manar dem till att spela tuffare och talar inte om för dem att bara mata på hela tiden just för att sätta press på motståndaren.

Kände bara min ilska som stegrades för jag köpte inte det här svaret utan ruskade på huvudet, kan han ingen innebandy eller vad fan? Insåg eller har insett det tidigare att inte ett skit om innebandy kan han.

 

Vad dem här tjejerna behöver är disciplin, kritik men även mycket beröm för att stärka sig själva på planen för dem kan spela men måste också få höra vad dem gör för fel och inte bara vad dem gör bra men en annan sak som också är viktigt är att dem måste ha respekt för sin tränare.

Får det för mig att man inte alls har respekt för den här tränaren som är ganska svag i utstrålning.

Blev inte bra

Som sagt var, det här skulle bli en lång dag för mig i vaket tillstånd trots att det kändes som att jag faktiskt sov mestadels av tiden. Jag var trött då jag klev upp och hade velat ligga kvar i sängen och "vila" ett tag till i den gosiga värmen men ska man upp så ska man väl upp.

 

Tog det relativt lugnt på morgonen med barnen för en gång skull, inte ofta jag kan sitta med dem vid frukostbordet så bara passa på. Jag såg till att båda fick i sig en stadig frukost innan skolan för jag vet om att dem fuskar med det då dem ska ta sig iväg på egen and men inte nu.

För att klara av en lång dag i skolan så måste man äta på morgonen, jag är noga med det till barnen men jag själv fuskar fortfarande.

 

Plocka ihop det jag skulle för att kunna ta mig iväg dit jag skulle, inte kul att se att det börjat töa där ute men har inget val än att sticka iväg i alla fall så... blött om fötterna var det och jag hoppas att jag slipper köra om det fryser på för då är det rena rama döden för mig.

Jag har saker som ska utföras idag så att rasa med moppe är det sista jag vill nu.

 

Dagen flöt på och jag mådde bra men jag fanns bland människor som jag trivs med att ha runt mig och då är dagarna alltid lätta att ta sig igenom, mycket fick jag gjort på tiden jag hade men det som ska göras tar tid för att det ska bli bra.

Jag kände mig lite sömnig på slutet av dagen men vem skulle inte vara det efter en så lång dag egentligen?

 

Ta kort på några stycken skulle jag göra och det gjorde jag också, tråkigt nog missade jag grabbens match emot Malmaberg, fick se några minuter.

Jag trodde att det skulle gå fort att ta korten men det drog ut på tiden och det värsta av allting då jag kom hem var att bilderna inte alls blev bra, jag var inte nöjd i alla fall.

Vad var det som jag hade gjort fel? En sådan simpel sak som att jag hade använt fel objektiv då jag tog bilderna faktiskt så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om mig själv just nu...

 

Jag jobbade med att fixa till bilder så gott det gick men jag vet inte om jag riktigt lyckades med det, inte helt nöjd så vi får väl se om jag blir tvungen att göra om allting. Inte känns det bra men jag kan inte göra så mycket åt det än att få en chans att fixa nya bilder men för tillfället ger jag mig.

Tyvärr vill jag att bilderna ska vara lika bra som dem första bilderna jag tog, det ska inte vara någon avvikelse på sidan anser jag.

Saker klara

För mig är det viktigt att få saker klara som jag påbörjat och så är det väl med dem allra flesta kan jag väl tänka mig, ingen som vill bygga ett hus med tre väggar bara för att man inte orkar göra den sista väggen. Eller bygga ett hus med fyra väggar men inga golv?

Jag startade upp det här med att tjejens lags hemsida skulle bli en av dem snyggaste på laget.se med bilder på alla spelare så att man kan veta vem som är vem, för mig är det viktigt att sätta ihop ett namn med ett nummer i alla fall. Det är liksom numret som gör att jag lär mig spelarens namn ganska fort för att ansikten har jag svårt med att pränta in i dagens läge.

Jag har lyckats med att få en del av tjejerna fotade men att få ihop alla spelare med en gång är inte det enklaste och en del vill helst inte vara med på att fotas, man tycker att en skolbild duger bra men då har man inte sin tröja på sig.

Det ska bli skönt då hela hemsidan är klar för att då kan jag även få ett annat projekt klart som jag håller på med. Jag är lite för att marknadsföra och det anser jag att man ska göra med sitt lag, man ska se till att man kan få sponsorer som är villiga att lägga en slant för att man ska kunna komma på läger och olika cuper.

Det kostar ska man veta att ha barn att spela olika sporter så att alla pengar man kan få in är guld värda kan man påstå.

När hemsidan är klar så är mitt arbete kanske klart om man nu inte kommer på någonting mera men det kan jag inte tänka mig att man har. Jag har sagt att jag kan bistå med mycket men att fotograferingen för att få hemsidan uppstylad är det som jag vill bli klar med till att börja med då det ändå är lagets ansikte utåt, jag vet nu att det finns andra lag som slår upp den och tittar på den.

Visst är det väl kul att motståndaren går in för att kolla spelarna som dem ska möta?

Ännu en gång

Man kan börja fundera om det är bara en massa tid man kastar bort för att man inte vet var man ska göra av den annars. Match i Fagersta och med förhoppningar att det ska bli en bra match där helst en vinst ska komma... och så blir det tvärtom istället, det svider och man bara undrar vad det är frågan om.

Jag talade om i onsdags vad det är för någonting man måste jobba med för att komma vidare men det verkar som att man i staben har lite olika åsikter om det hela. Den ena säger att man måste jobba upp kondition och en rad andra saker och den som är minst av alla säger att förlusterna inte alls handlar om kondition, jag bara säger att han kanske skulle vakna upp ur bubblan nu.

Visst fan handlar det om den fysiska biten här eftersom tjejerna är som sköldpaddor emot hararna då dem kliver ut på planen. 

Jag som inte är tränare ser ju vad det är för någonting som inte stämmer och en stor bit i det hela är att man inte har den där rätta disciplinen, man har i stort sett gett bestämmanderätten till spelarna att göra vad dem själva vill göra.

Jag anser att man som spelare inte kan sucka och säga nej då en övning kommer på frågan, det är bara at utföra den och le till att tränaren säger att det är över.

Ännu en gång denna tråkiga förlust och jag tycker inte om att se det. Jag vet innerst inne att dessa tjejer kan bättre än vad dem gör där ute på planen, dem har bara haft smekmånad tills nu, en smekmånad som varat i fem år rättare sagt.

Många av dessa spelare har spelat ihop i fem år men har fortfarande inte lärt känna varandra på planen för att tränarsidan inte satt gränser för vad som är tillåtet. Den ena vill si och den andra vill så och det fungerar aldrig. Kanske är det dags att plocka in en tränare som inte alls är så snäll i sitt sätt och kan vara rak i det som han säger.

Jag har i varje fall tröttnat på att se dessa matcher där man inte rör sig och inte kan samarbeta med varandra bara för att man inte varit tvungen till det tidigare. Största orsaken till att jag tröttnat är också att jag känner till att tränarna inte är överens och ser saken ur samma synvinkel.

Kan vara så

Kallt som helsike har vi fått det nu. Igår trodde man ju att man skulle blåsa iväg hela tiden och vem ville egentligen gå ut i det skitvädret? Jag ville det i alla fall inte men man har inte så mycket val om man ska arbeta, bara dra på sig ordentligt med kläder för att trots vindens makter.

Och hör och häpna, för första gången på många år så drog jag på mig det allra värsta som jag vet, långkalsonger för att fixa att köra moppen till jobbet.

 

Kanske kan det vara så att vi fått hit den där riktigt vintern som vi alla väntat på, kanske en vit jul vi får? Jag hoppas att det ska komma mera snö för just nu är det för lite då det har en tendens till att bli glansis då det är så lite som kommer men vi får väl hoppas...

 

Idag var det kallt också men inte blåste det lika mycket och gladast var nog jag men nu åkte dem där otrevliga på igen, bara att inse att man är gammal då man börjar frysa om sina knän.

Jag har väl aldrig varit så frusen som jag har blivit på den senaste tiden men kanske har med hjärtat att göra?

Skit samma, på med kläderna så man inte blir sjukare än vad man är för det vore väl synd om hjärnan skulle frysa till is och man blir galen av att den tinar upp varje gång.

 

Vi hälsar väl den riktiga vintern välkommen och önskar oss mera snö så vi kan börja med alla aktiviteter som har med vintern att göra.

Bortglömda

Jag kan bara inse det, vi är rätt bortglömda här ute där vi bor faktiskt. Inte ett enda besök har det varit då barnen fyllt sina år och för min del så bryr jag mig inte speciellt kan jag ju säga men barnen känner sig ganska sårade över det hela.

 

Barnen har kusiner som blir uppvaktade vid varje födelsedag medan mina barn inte blir det och det här kan man ju finna väldigt lustigt men som jag säger till dem; skit i det, vi klarar oss ändå bra utan det hela.

Jag blir bara djupt besviken då man säger att man ska komma ut och fika vid födelsedagen men det har nu gått nästan tre månader och ingen har kommit ut och uppvaktat dem.

 

Man kan nog säga att det är en viss skillnad på oss alla i familjen faktiskt, en del ska ha allt medan andra inte ska ha någonting alls men jag är så van så.

Mina barn har lite det i sig att dem vant sig vid att bli svikna och veta att deras kusiner är mycket mera värda än vad dem själva är, jag tror bara att det här gör att dem blir mera härdade än vad andra barn är.

 

Jag kan ge mina barn det som dem behöver och förtjänar så att det som dem eventuellt skulle kunna få från släkten är ingenting värt.

Det som känns tungt är att mina barn känner sig väldigt bortglömda bara för att andra tycker att dem förtjänar mera än vad dem gör, man klarar inte ens av att gå och titta på deras matcher som dem spelar och där förlorar man mycket.

 

Det som jag kan säga så här rakt på sak är att man ska kanske glömma att barnen ska minnas eller vara goda kusiner den dagen då dem växer upp. Mina barn kommer inte att känna hat men dem kommer i varje fall att känna någonting.

Trött dag

Det blev en trött dag för mig kan jag lova er, orkade inte ta mig upp ur sängen utan bara ville sova vidare.

Att sova bort en hel dag kan jag inte göra och just den här dagen var inte en sådan dag som jag bara kunde hoppa över faktiskt trots att jag så gärna hade velat göra det.

 

Iväg till hjärtmottagningen för att ta en massa prover inför nästa veckas besök där uppe för att möta läkaren. Jag är ganska trött på det här just nu och det jag vill är att få höra att jag är frisk utan en massa skit men kommer aldrig att få höra ändå så...

Ta skiten så jag är av med det och sedan får det bli som det blir, jag måste ju kunna leva utan att hela tiden tänka på en massa saker.

 

Trött var jag och jag blev inte alls piggare av att sitta på moppen och bli frusen med nederbörd i form av isande snöflingor under en stund kan jag ju säga. Det kändes bara som att jag skulle slockna på moppen och hur skulle det ha sett ut?

Otrolig match

Idag var det som sagt var dags att ta sig till Köping återigen för att kolla på en match där tjejens lag skulle spela. Jag ska villigt erkänna säga att jag hade inga större förhoppningar om att laget skulle vinna den här matchen och ganska tråkigt att jag som pappa ska behöva säga så.

Jag är så van vid att laget spelar uselt som lag men kanske är bra som individuella spelare, nu är dem ett lag och måste lära sig att spela som ett lag och lita på att alla arbetar till 100 %.

 

Mycket suckar på vägen dit och undrade om jag gjorde bort mig genom att åka med, har ingen lust att åka till Köping för att se en match till förloras för att då kan jag lika gärna vara hemma istället resonerar jag.

Spelet drar jag upp i min skalle och tänker som en tränare på vad man måste tänka på för att få till ett spel men nu är det ju så att jag inte är tränare utan "bara" en åskådare bland alla andra.

 

Jag vet innerst inne att det här är ett lag som kan bli ett lag att räkna med i framtiden men då måste tjejerna lägga 100 % fokus på sitt spel och skita i allting annat faktiskt.

Att dem skulle lägga allt fokus på spelet hade jag inte alls räknat med utan kanske var lite bitter under färden dit och innan matchen började kan jag ju säga.

 

Träffade i alla fall på två av dem som skulle styra laget denna kväll och började prata lite. Jag bad lite snyggt om ursäkt och sade att jag hade ett par saker som dem skulle ha med sig i det snack som dem skulle ha innan matchen.

Jag är som jag är, rakt på sak och talade verkligen om vad dem gör för fel och det måste dem ta med tjejerna för att dem ska förstå att andra ser dessa fel. Jag menar inget illa men någon gång måste det här komma fram till dem trots att jag inte är tränare som sagt var.

 

Här kliver tjejerna ut på planen och jag ser att man inte börjar röra sig, blir lite irriterad och ryter till och tanten hyssjar åt mig. Vad fan!

I ena stunden ska jag ropa och andra stund ska jag hålla käften, nu får man väl bestämma sig.

Jag ropar bara att man ska röra sig på planen och verkar som att man hör mig för att då jag rappar i så hörs jag kan jag tänka mig?

 

Tjejerna spelar så som dem alltid ska spela kan jag ju lova. Kanske det jag pratat med tränarna innan har gått in i skallen på dem och förmedlat detta till laget.

Någon gång måste ju sanningen fram istället för att man håller det för sig själv anser ju jag, en av tränarna hade ju sett det här men inget sagt och det är ganska lustigt anser ju jag. Alla fel som görs och man upptäcker ska fram för att få fram ett topplag anser ju jag, min åsikt och sedan får andra ha sin åsikt.

 

Man spelar en match så som dem aldrig spelat och det är tuffa kamper som man vinner för att man inte ger sig i dem i jakten efter bollen. Man passar som man aldrig tidigare har gjort och man kan säga att det fanns en massa samspel i det hela.

Till och med sandsäckarna som brukar finnas kämpade som djur i den här kampen, det var kul att se att tjejerna verkligen kan spela om dem bara vill.

 

Det som jag vill ha fram i det hela är att det var en otrolig match och det som jag har sagt till om fanns inga spår av så frågan är ju; Hade man framfört det som jag sagt till om till tjejerna?

Ny spelare

Tisdag morgon eller förmiddag vaknar jag till liv efter en natt med mask igen och jag har sovit relativt bra kan jag säga. Jag hade kanske sovit ännu bättre om jag inte haft så förbannat ont i ryggen, knappt så jag kom upp ur sängen faktiskt idag men upp måste jag i alla fall.

Ojar mig en stund men upp kom jag efter mycket problem, någonting som inte stämmer i ryggen och inget fel har jag gjort för att få det.

 

Jag gör det som jag kan göra och det innebär att lägga in tvätt och köra det berg som av någon anledning landat här nere i tvättstugan. Visst vet jag att det blir mycket tvätt med idrottande barn men att det ska vara så mycket hade jag helst slippa.

Efter några maskiner ett tomt hål i tvättkorgen i alla fall och nöjd med det är jag.

 

Idag ska det bli intressant att vara med på en av träningarna för idag kommer det en ny spelare igen till laget, kommer från tjejens gamla lag så nu är det tre spelare som gått över av olika anledningar.

Den här spelaren är en vass spelare kan jag ju erkänna, kanske lite hetsig men annars väldigt bra förvärv för det här laget då hon kan driva upp tempot en aning till.

 

Man kan ju kanske undra över varför det slutar spelare i ett lag som 01 som annars ska vara ett riktigt bra lag men jag som funnits med där vet ju saker som ingen annan vet. Jag ska inte dra upp någonting men det är så att man vet vad det handlar om och då är det inte alltid spelaren som det är fel på utan hur ett lag drivs fram.

Jag och tjejen har inte ångrat att vi bytte lag men visst har jag en rad åsikter om laget ändå, det finns otroligt mycket som ska arbetas med för att det ska bli ett vinnande lag kan jag ju lugnt säga till er.

 

Jag önskar den nya spelaren bara varmt välkommen till sitt nya lag och jag hoppas att hon ska känna sig hemma med dem nya medspelarna som hon ska spela med.

Känns nu

Jag kan inte längre neka till det men det känns ganska konstigt i hjärttrakten och har gjort det ett tag. Vad det beror på kan jag ju inte heller förklara för att speciellt överansträngd är jag inte, kan väl kanske vara av att jag blir ganska upphetsad då jag pratar om innebandy som ligger mig varmt om hjärtat som man brukar säga.

 

Jag biter väl ihop för att i nästa vecka ska jag till läkaren på hjärtmottagningen så får vi väl se vad hon säger om det här.

Det stack till i vänstra armen för någon timma sedan men jag fick tillbaka känseln så det är väl ingen större fara resonerar jag. Visst blir jag lite orolig men det får vara som det är, skulle det vara så att min tid har kommit så får det vara så också.

 

Det känns kan man lugnt säga men jag tänker inte hetsa upp mig i onödan för jag står fortfarande upp men visst är det någonting som inte stämmer riktigt där inne.

Jag kan bara beskriva hur det känns och vänta på att få komma till läkaren som jag trots allt sökte för ett par veckor sedan men inget hört av på så sätt, kan väl tycka att man skulle ringt upp efter att jag sagt att det gjorde ont.

 

Jag ska leva mitt liv som jag levt tidigare, jag tar den här medicinen och får väl hoppas på att jag kan leva ett någorlunda normalt liv ändå men skulle vilja slippa huggen i bröstet.

 

En märklig människa är jag som inte säger mera än vad jag gör kanske om då jag har ont men det är för att har jag inget sagt under så många år så kanske jag inte behöver säga så mycket nu heller. Jag är inte den som gnäller i onödan utan bara accepterar att livet är en sak man bara har till låns och ingenting mera.

Bedrövligt

En hel helg med bara innebandy kan man lugnt säga att det här blev men vad för sorts innebandy vet ni inte. Nu var det mycket fint spel som vi fick se där ute på planen så inget fel med det kan jag säga, på grabbens sida vill säga.

 

Iväg igår till Köping för att grabben skulle spela DM i sin grupp men det skulle inte bli någon större konst det här, samma lag som dem brukar möta i seriespelet så egentligen ett helt onödigt spel kan jag påstå.

Vi får se det så här att det blev en liten utflykt för tre av oss men en lång sådan, just att det blev en lång dag gjorde att det blev jobbigt.

 

Tjejen spelade en match i Västerås på eftermiddagen emot Sala Silverstaden och hör och häpna, tjejens lag vann den här gången med 1 - 0. Inga större siffror men ändå och det var tjejen som stod i målet. Efter vad jag fick höra så hade hon tagit ett direktskott där hennes lagkamrater släppte fram spelare 6 i Sala, deras bästa också, tagit skottet och därmed säkrat matchen.

 

Nå väl, tillbaka till det som jag egentligen skulle skriva om i den här delen.

 

Vad är det som är bedrövligt egentligen kan ni kanske fråga er? Jag var som sagt på innebandy i morse också, var tvungen att göra en riktigt tidig dag för att titta på två perioder för att sedan matchen skulle brytas. Två perioder, 13 - 0, då fick Tillberga nog och gav bara upp det hela och kanske lika bra, dem fick ju stryk med 28 - 0 igår kväll.

 

Eftermiddagen en ny match men den mellan RIBK och Arboga, trodde ju att det skulle gå bra men se så fel jag hade.

Att se det hela var bedrövligt kan jag erkänna och då spelar det ingen roll att laget fick två mål, över lag så var det så bedrövligt så att jag bara ville komma ut ur hallen och hem.

Jag kan lite förstå varför man tycker att det här laget är värdelöst... man har inte den där känslan för spelet och då jag efteråt får höra att man kunde ge upp innan för att man skulle få stryk, vad fan?

 

Backhand på backhand, man ska inte hålla på och passa på det viset och man ska inte göra det så lätt för sig hela tiden genom att bara slå undan bollen. Vill man inte spela så ska man kliva av planen och ge upp som individuell spelare, man har inget på planen om man inte tycker det är kul och inte har den där rätta instinkten.

 

Jag tycker bara det här är bedrövligt att. Laget har mycket att ge men av någon anledning så ger dem inte det dem kan?

Jag är inte den som är tyst för att kritik ska fram och det här handlar inte om tränare utan om spelarens attityd till spelet. Kanske en sak som jag ska ta upp här, man skaffade en tränare till som skulle få dessa tjejer att röra på sig och få upp sin kondition men inte ett skit har jag sett av det.

 

Att stå och säga att det såg bra ut begriper jag fan inte, det såg ju inte ens bra ut från början kan jag ju förmedla er...

Kanske

Man vet aldrig men man kan alltid hoppas på det, att det blir bättre i framtiden. Det känns som att det skulle kunna bli bättre på alla fronter så att lugnet kan sänka sig över det hela och det är vad jag önskar och verkligen hoppas på.

Det finns saker att arbeta med på alla möjliga håll och ett håll är det här med skolan faktiskt. Just skolan har varit ett otroligt orosmoment för oss alla på grund av att man säger en sak för att i andra stund säga en annan sak.

Visst blir man förvirrad då en säger att allting är så bra och den andra säger att ingenting fungerar men kanske bli det bara bättre med allting efter nyår på en annan skola.

Mitt betyg för Apalbyskolan kan jag ju säga är ett bottenbetyg, finns ingenting som är bra med den.

Under några dagar har allting varit bra och jag hoppas på att det ska fortsätta på det här viset så att alla kan leva vidare under en mindre press på sig.

Vi vet ju alla att om man är pressad av en massa saker så går det bara åt helsike men kanske som sagt var så är det slut med det.

Ganska trött

Två långa arbetspass har jag haft dem här sista dagarna och det känns kan jag erkänna, varit så otroligt trött hela tiden och har ändå sovit bra på nätterna.

Jag vet inte vad det är som gjort att jag varit så trött och frusen, någonting som jag aldrig tidigare varit. Jag fryser hela tiden och att sätta på mig en massa kläder är inte det allra populäraste för mig kan jag ju säga.

Det har gått väldigt långsamt så som jag känner det men jag har hunnit med en hel del saker, det är inga lätta saker som jag just nu håller på med då det är beskrivningar. Att skriva på rätt sätt är inte enkelt och har aldrig varit det någonsin, man ska skriva så att alla förstår och för att man ska kunna skapa sig en bild av saker och ting.

Här får verkligen hjärnan arbeta på maxfart för att det ska bli rätt.

Sömniga ögon framför en skärm är inget som jag kan rekommendera, man fixar det om man gör täta avbrott för att få lite luft och en bensträckare för att annars fungerar ingenting som det ska.

Ganska intressant i alla fall att sitta där framför skärmen och se hur man får ihop en massa rader för att få fram en beskrivning, man kommer på att det är ju mera att skriva och som man inte tidigare har tänkt på att det är som det är.

Snart ledigt och den tiden går åt till så mycket annat som ska göras här hemma, nästan samma saker som jag gör på jobbet kan jag tycka ibland. Arbeta undan en massa papper för att det inte ska finnas en massa gammalt kvar som kan ställa till det för en.

Papper är jag duktig på att arbeta med men det är just för att jag har ett stort intresse av att skriva och uppdatera för att minimera alla risker av gammalt.

Riktig träning

Återigen har vi pratat om det här med dotterns träning och lag, med samma utgång kan jag ju säga. Jag har sett vad som är felet i det hela då dem tränar och vad som är felet i matcherna, därför dem inte kommer någonstans i sitt spelande.

Vad har man för nytta av spelare som står som betongklossar på golvet och tycker att bollen ska komma till dem och inte dem till bollen? Man ska väl möta bollen då den kommer emot en, det kallas för att möta bollen för att få ett riktigt flyt i spelet!

Den här mjukheten och hårdheten i spelarna finns inte alls för det är som att man trippar på tårna i platåskor och inte vill bryta en nagel. Jag vet inte vad jag ska kalla det här för men att se dessa matcher är ingen njutning då inte alla spelare ger allt där ute.

Jag ska inte säga att alla spelare är likadana för det är dem inte, det finns dem som ger järnet där ute och andra låter dem spela istället för dem själva.

Det finns inget lag som överlever med ett antal spelare som spelar och alla andra inte bryr sig ett dugg om det hela, det är så det ser ut faktiskt då man tittar på dem.

Det kostar pengar att ha en ungdom som spelar i ett lag och då vill man väl ha utdelning på sina pengar som man satsar, man vill ju inte hela tiden att ens barn ska behöva tillhöra ett B-lag bara för att andra inte bryr sig eller för att tränarna inte fattar att det är dags att sparka igång programmet.

Man sätter till en ledarroll men då börjar man undra vad syftet är med det hela, det har ju inte blivit någon utdelning av det hela för den där fysiken arbetar man inte med.

Man lär sig ingenting på att bara spela träningsmatcher på sina träningar om man inte har koll på bollen och inte orkar röra sig på planen utan tror att det räcker att slå bollen till varandra i stillastående position.

Jag vet att det finns mycket positiva saker i varje spelare men det har man inte lockat fram anser jag utan det blir mera att det är en aktivitet för att man inte har annat för sig. Jag vill se det här laget jobba med sakerna som dem verkligen brister på, fart och tuffhet i närkamper för att på så vis kunna visa sina motståndare att det här är ett lag att räkna med i framtiden.

Undrar bara om motståndarlaget skrattar bakom ryggen på det här laget efter alla matcher, nästan så att jag gör det i varje fall för det är bedrövligt.

Nu måste man börja leverera det man sagt att man ska göra...

Trött på det

Jaha, det var dags idag igen för ett besök på stora huset för dem sjuka idag. Upp till Fysiologen för att fästa på sig en maskin ytterligare en gång under ett dygn, mäta frekvensen på hjärtat igen. Jag har haft ganska mycket bekymmer med hjärtat under några veckor men jag har bitit ihop ganska bra också för jag vill inte helst prata om det.

 

Jag är inte ung men jag är inte heller gammal utan betraktar mig som en person som har gjort mitt halva liv, tycker att man kan säga så i alla fall.

Jag har gjort mycket under den tid som jag levt och det finns kanske saker som jag hade kunnat gjort ännu bättre men det vet man ju inte förrän man gjort det... nu har jag bara att fortsätta framåt för att se hur mycket mera jag klarar av att göra innan man får vila.

 

Asch, nu kom jag på villovägar igen, ganska vanligt att jag gör det men ibland tappar jag bort vad det är jag ska berätta om men kanske ni ursäktar mig för det.

Det här med hjärtat är en komplicerad sak har jag förstått och alla läkare säger till mig att jag ska beskriva hur jag känner mig men jag är så trött på att hela beskriva det, jag vill ju bara glömma bort skiten så varför låta mig gå igenom det hela tiden?

 

Jag har problem med pumpen som ska skicka ut förnödenheterna till kroppen och mera än det behöver jag inte och vill inte säga. Jag vill helst glömma allting men så länge jag har maskiner och mediciner så får jag inte glömma det.

 

Nu får vi se imorgon vad maskinen säger om hjärtat, jag har inte skrivit någonting på papperet om några besvär för jag får det för mig att det inte lönar sig att säga någonting. Jag har ju som sagt haft lite problem under några veckor men inget sagt ordentligt om det, kan ju vara jag som bara "inbillar" mig igen eller så är det bara en massa ångest inom mig som vill ut.

Vad annat

Jag var inte med ikväll till Sala där tjejen skulle spela en match emot Sala och kanske var det tur det måste jag säga efter det som jag fick höra. Jag kan bara sucka djupt och inse vad fel jag hade i det hela angående vissa saker.

Tjejen trivs med laget och jag själv måste säga det att det är helt underbara tjejer som hon spelar ihop med för trevligare får man kanske leta efter.

 

Det här laget har ett stort problem och det är att dem är alldeles för trevliga, lika mycket på plan som utanför planen och det gynnar dem inte alls kan jag ju säga. Jag har nu sett så många matcher som dem har spelat och samma sak hela tiden säger jag, dem är lite för snälla då dem spelar sin innebandy faktiskt.

För att bli ett vinnande lag så måste dem tuffa till sig och det finns visst ett antal tjejer som är tuffa i laget men här handlar det inte bara om vissa, alla måste bli lika tuffa. Man kan inte bara avbryta i närkamper utan det handlar om att fullfölja det hela.

 

Ganska tråkigt att sitta i en bil i flera mil för att se det här laget få stryk gång på gång, jag har liksom bara gett upp kan jag ju säga och många andra har också gjort det verkar det som.

Visst ska man ha roligt ihop i ett lag men man måste även kunna lita på att sina kamrater ger allt där ute på planen mot sina fiender, dem är fiender och inget annat och en fiende ska nedkämpas.

 

Som en tränare som gapar och skriker om hur spelarna ska spela ute på planen, vart dem ska stå och vem som ska passas är inte så bra. En spelare ska spela efter eget sinne, ta egna beslut och se själv hur hon ska spela men med en tränare som bara gapar hela tiden fungerar inte alls, ingen som lär sig någonting på det.

Jag har upptäckt det här och försökt att förmedla det hela men ingen som lyssnar på vad jag säger...

 

En spelare som man trott på och som hävdar sig själv som bra, i verkliga fallet inte är så bra då det bränner till men nästan kräver att få speltid, vad ska man göra med en sådan spelare. Samma spelare är duktig på att inte passa till fria spelare och har en förmåga att tappa bollen och göra saker så att det blir bakåtmål, är det en bra spelare eller?

Ultimatum

Nu i dagens läge så har jag ställt ett ultimatum och blir det inte bättre så kommer alla papper åka iväg så det blir gjort, jag har dem klara på skrivbordet utifall att det inte skulle bli ordning.

Mitt ultimatum är att man sätter igång med att bättra sig på alla fronter så det blir lugnt någon gång, jag orkar som sagt var inte ha det på det här viset då det påverkar mig hela tiden negativt.

 

All dålig kommunikation och alla lögner ska nu bort så att man vet var man har varandra. Man kan inte bara undanhålla information och tro att det ska vara bra hela tiden, man kan inte ljuga för att det är enklare och inte behöva stå för det man gjort eller inte säger.

Man måste börja hjälpa till med allting hemma så en part inte behöver göra allting.

 

En och en halv månad har jag satt som gräns för att allting ska ordna sig, har det inte blivit bättre så åker som sagt alla papper iväg.

Tears in

The tears on my kin are not in water, it is in blood!

When I cry over sadness thing, my heart burns and my brain said to the heart too bleed and it bleeds... the power disappear from the body and I whish I could die.

The world we live in is not a good world, it`s a world full of war and hate against another people. We fight over thing we own together but some people want all for the self...

I cry blood when I think about the cruel world I want only too die...


För första gången här inne som jag sätter in en text på engelska, gillar inte att skriva på ett annat språk men att försöka göra det kan vara nyttigt ibland. Jag tror att texten som jag skrivit ska kunna skildra om vilken känslig människa det egentligen finns innanför det hårda skalet.

Otrygg

Just det, jag känner mig ganska otrygg just nu för jag vet inte vad som kan hända om jag inte är på min vakt. Den där olustkänslan finns hela tiden hos mig och den gör att mitt tillstånd inte alls blir mycket bättre och det som skrämmer mig mest är att hjärtat får jobba ännu mera bara för att blodtrycket sticker iväg av stressen.

Att känna otrygghet har jag gjort förr och lite det som gjorde att jag blev så sjuk som jag blev och jag i min enfald trodde inte alls att jag skulle behöva känna det så igen, tyvärr är jag tillbaka där.

Jag är hela tiden på min vakt för att man inte ska kunna skada mig men jag vet att jag inte alls kan vara det dygnet runt för jag måste sova. Om jag inte får sova tryggt så blir jag bara sämre och då finns bara en väg ut och det är att ta den snabba vägen.

Inte trodde jag det här inte, att man skulle vända sig så totalt emot mig bara för att man inte kan ha en kommunikation med mig och försöka lösa saker innan konflikter uppstår, detta har man inte alls förstått. Man kan kommunicera med andra men med mig kan man inte alls göra för man har inget intresse av det.

Om det är så här så ska man inte alls ha kontakt med varandra för det finns med andra ord inget mera att säga så en enda utväg finns det egentligen. 

Det är inte enbart en part som ska vara ansvarig, lösa konflikter och mycket annat utan det hänger på båda parterna.

Otryggheten som jag har kommer jag att få leva med i hela mitt liv för jag kommer aldrig kunna lita på den som gjort det så att jag fått denna otryggheten.

Denna dag

Ganska skönt trots att det blev kastat så hårt i ansiktet på mig men jag fick saker väldigt bekräftade idag och det är det som är skönt så att jag slipper ställa mig frågorna mera. Jag vet vad jag ska göra och vad framtiden har för sig framåt och mycket kommer jag att slippa och kanske kan jag bli frisk fortare på det viset.

Om det är smärtsamt? Kan inte påstå att jag tycker det faktiskt utan känner bara en lättnad att efter så lång tid ha fått allting bekräftat för mig att jag faktiskt har haft rätt i det som jag känt många gånger.

Vad det är som jag fått bekräftat tänker jag inte nämna här för att inte nåla upp någon på väggen utan räcker med att jag vet vad det är.

Efter att jag fått reda på det så kom jag hem och visst var jag lite irriterad men efter ett tag så, det här var ju det jag väntat på, anledningen som skulle göra mitt liv så mycket mera annorlunda och där jag insåg att mycket av mitt ansvar kan jag nu få slippa.

Varför leva med att alltid få så mycket ansvar utan att det är någon som bryr sig om att det knäcker en? Jag hade inte orkat så mycket länge till att bara gå med dessa känslor så det var bara skönt att jag fick fram det men kanske inte så som jag riktigt hade räknat med.

En ljusare tid framträder för mig men en mörkare framtid för andra, jag ler och tänker på att helvetes portar har öppnats och släppt ut mig från någonting som ingen vill ha i sitt liv.


Med detta så kommer jag att sluta skriva under ett tag och ta bort allt för synlighet under en viss tid...

Konstigt är det

Visst är det väl lustigt det här med skolan och myndigheter över huvud taget!

Om man som förälder vill göra en anmälan så drar sig skolan till sina öron för inte vill man ha en anmälan på sig för att man inte klarar av att hantera sina problem. Skolan är ju lika med Västerås stad och här finner man det ännu mera lustigt, dem vill verkligen sätta dit sina skattebetalare så ordentligt för att sedan suga ur dem ännu mera i form av livskraften.

Vad ska en stad göra utan skattebetalare? Inte ett skit kan man ju säga för då finns det inga pengar kvar för att kunna köra sitt förtryck på invånarna.

Att göra en anmälan är väldigt svårt på skolan för dem vill inte alls erkänna att dem är en dålig skola med en hotande rektor som anser att om det inte är som han vill så är man en riktigt duktig förälder. Det finns ingenting som skolan gör fel, inte ens då dem inte vill lämna ut papper så man kan göra en riktig anmälan emot skolan.

Man trodde ju i sin enfald att man hade rätten att anmäla skolan eller vara delaktig i det som görs på skolan men se vad fel man hade, man har fan ingenting att säga till om.

Om en rektor ringer upp och hotar en förälder så ska man tassa på tå och bara ta emot alla dessa oförskämdheter som han kastar ur sig men då man svarar emot så är man enbart en dålig förälder som inte ska kritisera honom och hans lärarkår. Vad man ska ge för skolan är inte ens värd den skit som man kramar ur sig varje dag och det säger ju mycket...

Det finns inga dåliga lärare, säger skolan men beviset kom ju faktiskt i tidningen härom sist som talade om att Västerås Stad hade den sämsta skolan av dem alla i länet och det säger väl allt.

Har man sedan en rektor som använder sig av hotelser emot föräldrar och talar om hur jävla dum unge som dem har så säger det ju ännu mera, det är en ren kränkning som man verkligen blir utsatt för bara för att skolan har varit bristande i sin information och i hur dem arbetar.

Nä, tänk om skolan förstod sig på att lära sig ge information som är korrekt så skulle det vara mycket bättre. Man kan inte i ena stund säga att det är illa för att i andra stund säga att det går så bra och ändra sig ytterligare med att säga att det går illa igen, vad fan är det som egentligen stämmer?

Frustrerande

Visst kan man väl bli ganska frustrerad på olika saker här i världen?

I dagens läge har jag varit hemma några dagar för att jag varit dålig med att det började med feber och därefter var det som sagt någonting som hände i fredags i bröstet på mig efter en cykeltur, jag har haft ont sedan dess i bröstet och har svårt med att ibland andas och det syns på mig. Trötthet kommer över mig utan att jag är beredd på det men jag kämpar med att hålla mig vaken.

Ringer upp till den läkare som jag ska vända mig till med hjärtat, tror jag, men då visar det sig att hon inte alls går att nå. Jag är ganska frustrerad då jag inte fått veta svaret på det senaste ultraljudet av hjärtat som jag gjorde för en månad sedan trots att det är hjärtmottagningen som ska ge mig svaret.

Hur länge ska man behöva vänta på ett svar egentligen, man kan ju tro att det är ett jätteproblem då man är helt ovetande om vad det visade sig.

Ömmar och hugger till gör det och ibland bara ingenting, vad är det som händer? Ja, jag vet att jag inte ska stressa upp mig men jag har ju en massa saker som ska göras och då kan jag ju inte bara släppa allting. Allt som ska göras kräver en del energi men jag vet faktiskt inte hur mycket energi som jag vågar använda mig av för det kan ju hända någonting.

Lika bra att bara bita ihop igen och bara köra på för vad har jag för anledning att bry mig om jag faller omkull bara en dag? Man lever bara en gång så då ska man väl göra det man kan för som sagt så, vi är alla utbytbara i alla situationer...

Frustrationen går inte över och det gör mig stressad kan jag säga, jag märker av syn, hörsel och det som skrämmer mig mest, minnet som sviktar hela tiden. Jag är känd för att komma ihåg saker men jag är inte den jag varit kan jag lova er, svårt att hålla saker i skallen har jag numera och det är ett stort handikapp för mig.

Ytterligare

Jaha, då har det gått en dag till av vårt liv, inte bara mitt utan av alla våra liv och det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att mista dagar av livet för varje dag som går... vore väl jävligt orättvist annars.

Vaknar i alla fall upp i morse av att klockan ringer men känner mig riktigt berusad, jag har fått syre under natten och kollar mätaren som visar på sju härliga timmar av sömn och med extra luft ner i dessa sotiga lungor som jag kan tänkas ha.

Ska väl erkänna att jag känner mig riktigt full då jag vaknar på morgonen efter att ha masken på mig men det är väl för att jag får för mycket luft?

Kommer upp på sängkanten och vidare upp i stående ställning men inser att jag inte alls är så stabil just nu för hela rummet snurrar, någonting stämmer inte alls.

Kanske med lite kaffe i kroppen så kommer allting bli bra men vet inte vad jag ska tycka en timme senare då jag ska köra tjejen till träningsmatchen... chansa kan jag göra och gör det med. Det som är en ny sak som jag insett är att jag är som en vampyr, känslig emot ljus. Får inte mina ögon till att vänja sig och det är helt nytt.

En sak som jag har kommit på i och med min sjukdom förra året är att mitt mörkerseende har blivit sämre och att jag blir bländad mycket fortare. Får jag ett ljus i nyllet så tar det otroligt lång tid innan jag kan ställa om mina ögon till mörkret igen, det här är ett ganska stort problem då jag kör moppe på kvällstid.

Skit i det tråkiga måste jag säga!

De glada nyheterna för idag är att grabben slog sitt gamla lag så det osade om det igen. Jag njuter av att se hur långt ned dem hamnar i listan efter varje match kan jag erkänna. Jag har inget emot grabbarna i RSK men det är ledaren P som jag anser ska få känna på hur det är att vara en loser efter det han gjort.

Matchen slutade med 10 - 2 och det är bra siffror men hade kunnat blivit mera om alla spelare varit med.

Match mot Hallstahammar

Japp, det var en sådan idag och jag var med för att se på den trots att jag inte mådde kanske så bra. Natten har inte varit bra då jag slitit av mig masken och gubben i rutan visade rött, menas med att tätheten inte varit bra eller inte suttit bra.

Jag var trött eller groggy kan man säga då jag skulle upp klockan 07.00 men blev istället 07.15 för min del.

 

Upp och gjorde mig ordning för dagen men jag var trött och hade ont i bröstet, vet inte riktigt vad som hände igår men asch, jag klarar nog av dessa smärtor den här dagen med tänkte jag. Allt går nog över om jag bara tar det lugnt men vem fan lurar jag egentligen med det?

 

Kommer i tid i alla fall till arenan gör vi men får stå i blåsten och vänta på att få komma in, dem som ska öppna är dem som är sena. Ser en kvinna springa en bit bort över gräsmattan i alla fall och anar mig till att det är hon som ska öppna, mycket riktigt.

Det är inte alls varmt då det börjar blåsa på men snön har inte kommit så att den kylan slipper vi i alla fall.

 

Matchen börjar och de börjar faktiskt riktigt bra, tjejerna spelar nästan som dem ska så visst kan det vara så att dem tagit lite till sig av det som kommit fram. Jag som alla andra är nöjda med spelet för det verkar ju fungera trots en del missar i passningar som man tycker skulle komma fram till den som ska ha den.

Första perioden helt mållöst så bara att pusta ut, det blir inte storstryk i alla fall idag.

 

 

Andra perioden startar och det ser lovande ut men så händer det, Hallsta får in sitt första mål på Rönnby. Spelet fortsätter men det är som att man slappnat av bara för att första perioden blev mållöst men ju längre tiden går så börjar man kämpa mera, kvitterar till oavgjort så visst kan tjejerna spela om dem bara vill.

Om alla bara lägger ned sin riktiga kraft i spelet och verkligen kan använda dem där kropparna så kan dem bli ett vinnande lag, om man nu vill spela för laget och inte bara för sin egen del.

 

Misstag på misstag sker men man vinner tillbaka bollarna och man får upp bollen till anfall, tyvärr är det ingen som finns riktigt med på passningarna där uppe. Så många skott på målet men den vill inte lirkas in som den ska men mål blir det i matchen i varje fall.

Tiden tickar på och så som jag ser det så är det Rönnby som äger spelet och har dem allra flesta skotten på mål i den här matchen men den lilla djävulska bollen vill inte sitta där den ska alla gånger.

 

För att inte dra ut för mycket på det här så ska jag avslöja resultatet för er till slut, 3 - 2 till Hallstahammar.

 

Inte vill det släppa i bröstet utan det bara ömmar hela tiden och ganska svårt att dra dem där luftgivande andetagen som jag skulle behöva ta, då jag lyckas så hugger det i hjärtat.

Någonting hände

Jag fattar inte vad det var som hände, fick ett enormt tryck över bröstet och fick svårt med att andas och sedan en enorm smärta i ryggen. Trodde faktiskt att det skulle bli min sista stund i livet, kallsvettades och blev alldeles snurrig av det hela.

Illamåendet sköljde över mig och ännu mera svett bara rann nerför mitt ansikte, fy fan, jag mådde inte bra och smärtan i bröstet ville inte ge med sig. Ömmar över hjärttrakten gör det och det gör mig en aningen orolig men som jag är så biter jag ihop och ruskar på huvudet, jag har mått bra ett bra tag men det här är det värsta som jag känt och vet inte om jag stressat upp mig omedvetet ett tag.

I med Alvedon för att få bort smärtan i ryggen och det gick fort bara jag fick i mig tabletterna men paniken jag fick var inte av denna värld, panik vill jag inte heller kalla det för utan kan mera likna det som ångest, kanske Guds straff jag får nu för allt jag gjort men vad det är jag gjort vet jag inte heller.

Likt en dåre sprang jag fram och tillbaka för att få smärtan i ryggen att lugna ned sig för det är det som brukar hjälpa och visst, jag blev helt slut med svettningar och yrsel så jag bara damp ned i sängen en stund.

Kvällen fortskred och jag blev bättre men den ömmande fläcken strax vid hjärtat fanns kvar fortfarande, bara vila ansåg jag och det var det jag gjorde. Lite lugnare kan jag känna mig att det inte var så farligt men jag trodde först att jag hade fått en mindre infarkt... men vi ska väl alla dö så varför oroa sig i onödan.

Trött dag

Det var en trött dag för mig men lite bättre var jag men värken i skallaen ville inte riktigt ge med sig trots att jag sovit i nio timmar sammanlagt.

Kanske det är kroppen som bara tar över mer och mer från mig och det är ju ruskigt att kroppen ska kunna leva ett eget liv, ett sorts fascistiskt liv där den bestämmer över allting annat...

 

Gled omkring många timmar bara i ett dimmigt fält innan jag fick för mig att klä mig, kroppen var inte alls förtjust i att få bli täckt av en massa tyg, känns ibland obehagligt faktiskt att ha kläder på sig men naken kan jag ju inte vara.

Timmarna glider på och jag måste våga mig ut för att få den där friska luften en stund och visst kommer jag ut lite senare men inte tycker jag det är skönt.

 

Nästäppan har jag kvar och som trycker på så att skallen anstränger sig bara mera för att få luft ut i cirkulationen, lungorna arbetar på så att det hugger i dem och i hjärtat med för den delen.

Någonting är det som är på gång men vad är det nu då? Jag vill inte känna på straffet jag redan fått känna på en gång bara för att jag misskötte min kropp tidigare och inget sade om vad som jag hade för problem...

 

Jag har några dagar på mig nu för att kurera mig riktigt ordentligt och jag kan verkligen lova er att jag ska vila så mycket jag bara kan för det verkar som att det är det som jag behöver.

Tyvärr är väl jag en sådan människa som inte alls klarar av att lyssna på kroppen då den börjar få nog eller så är det bara så att jag inte alls orkar med hur mycket som helst så som jag gjorde i yngre dagar, jag börjar alltså bli gammal bara.