Blir lite stum

Ytterligare en dag som går mot sitt slut och en svag trötthet börjar att krypa sig över mig trots att jag sov en timme efter jobbet på grund av att jag var rejält trött. Det har varit en lång dag som jag ser som intensiv, en skön intensitet kan jag ju säga men som tar ganska mycket kraft från hjärnan. I samtal med andra människor många gånger så måste man formulera om sina ord för att dem ska bli enkla att förstå men som sagt, det tar kraft från en annan.

Efter ett av mina samtal som blev jag väldigt stum då jag fick information om hur man kan svara andra människor utan att egentligen ha fog för att säga så. Jag har valt mitt yrke för att jag vill hjälpa andra människor i sin problematik, få andra att ta fram sin inre kraft för att klara av att sköta mer och mer på egen hand, hur andra resonerar vet jag inte... 

Jag tycker att man ska göra sitt yttersta innan man svara med att det kan man inte göra, man kan göra flera olika försök för att få andra till att klara sig för som vi har sett så finns det mycket bra hjälpmedel för oss alla för att komma vidare hela tiden. Om vi använder våra krafter till att lägga ned mer tid till att fundera så kommer mycket att bli så mycket bättre.

Det finns mycket som kan göra mig stum av förvåning och det är inte bara via arbetet, inom arbetet så är det bara en bråkdel som gör mig stum jämfört mot det privata. Jag möter människor som inte alls förstår vad dem har för skyldigheter i vanligt hyfs emot andra människor i sin kontakt, säger saker som dem sedan inte alls kan stå för eller ljuger som en häst skenar för att det är enklast.

Jag väljer för det mesta att skriva mejl till dem som jag vet inte klarar av att vara ärliga för då får jag det där kvittot på vad som sagts.

Människor som arbetar inom ungdomsverksamheten ska vara ett föredöme i hur man ska handskas med problem som uppstår men tyvärr säger jag, har märkt av att man inte riktigt vågar eller klarar av att ta itu med detta.

Då man ser någon bli utstött så väljer man att blunda eller titta bort för att inte se det där obehagliga som finns i sin närhet. Om man som vuxen inte klarar av detta så kan man ju undra vad det ska bli av med våra unga som utsätts för saker och ting.

Jag kommer aldrig att sluta förvånas över hur vi människor är emot andra och hur lite vi egentligen vill lägga ned för att hjälpa andra med små förändringar.