Vacker

Man vaknar till liv eller vad man nu ska kalla det för till ytterligare en dag, en dag som bjuder på en sol som kanske kan värma upp dessa trötta själar runt oss, min är i alla fall trött av någon anledning.

Hur man ska få den här själen till att vilja vakna kan man fråga sig länge eller så är det så att den här själen redan gjort sitt och förberedd för det där sista?

Inte ler jag åt att vakna upp trots att det är så vackert som det är, det är svårt just nu att se fram emot någonting kan jag ju erkänna för er där ute... kanske är det för att jag inte orkar ta emot det som världen bjuder mig på just nu eller kanske för att jag inte alls vill för jag vet inte riktigt själv.

Att det ska hända saker vill alla för att man ska hålla sig igång men jag tycker bara att det händer för mycket runt mig och som jag inte alls gillar att ta del av för jag råkar bara ut för det utan att egentligen vara delaktig i det hela.

Jag har sagt det tidigare men jag skiter i vad som händer andra då dem själva skapar sitt helvete liksom jag gör ibland, varför blanda in mig i deras helvete också hela tiden bara för att komma undan sitt genom mig som sköld.

Människan är inte ett släkte som jag är stolt att tillhöra för det är ett släkte som ingenting annat kan än att försöka förgöra varandra, jag bryr mig inte om jag skulle vara den sista som överlever för jag är ändå så ensam i min egna lilla slutna värld.

Jag njuter i alla fall av solens värmande strålar som jag får på mig i dag och lite vaknar själen till kan jag känna, jag orkar uppskatta solen och dess värme.