Utan nåd

Jag är inte speciellt känslig av mig eller har inte varit om man säger så, det är i och med att jag blivit pappa som jag fått den där blödiga sidan med. Den här blödiga eller känsliga sidan förbannar jag för att känna känslor vill jag inte då det kan skada mig inombords, jag har alltid varit hård som sten och det har inte tidigare gått att såra mig men nu så går det.

Jag öppnar min dator på morgonen och läser att nu har man återigen gått på oskyldiga i kärlekens stad som man brukar kalla Paris för, kallblodigt har man slaktat människor utan någon rimlig orsak.

Vad ska man tycka och tänka egentligen? Jag ser bara ett fullskaligt krig som är på väg att ta över den vackra värld som vi alltid trott att vi levt för, nu är det allvar och kriget står inte så långt ifrån oss som inte haft det på över 200 år.

Ena oss måste vi för att bekämpa det som sker, utan nåd måste vi slå till för att visa att världen inte kan acceptera detta brutala våld på oskyldiga begås, vi har alla rätten på vår sida att få leva trots vad vi har för religion eller hudfärg. Enade måste vi ta till vapen för att bekämpa detta och inte låta dessa som gör det här komma undan... tyvärr tillhör ju Sverige ett av dem länderna som tror att man kan omvända terrorister med utbildning och underhåll, någonting som slår oss tillbaka.

Om alla drabbade stater går ihop som enad front och tar itu med det här tillsammans så kan man lösa det för att sedan kunna återanpassa alla dessa flyktingar där dem hör hemma, i sitt eget land för att kunna bygga upp staten igen med stöd av den övriga världen.

Detta våld som förs kan bara slås ned med våld och det måste den så kallade regeringen i Sverige själva förstå för det kommer att komma till oss, med tårar eller tankar är det ingen som klarar sig undan det här.

Vi har stått och tittat på trots att vi sett att denna terrorgrupp bara vuxit sig större hela tiden, bidragit med utbildning och pengar har vi gjort för att det sedan ska slå tillbaka mot oss. Dra in alla bidrag och allt annat för att stoppa kunskapen hos dessa som föredrar att slåss mot oss än att stå med oss.

Vi är alla skyldiga till det som händer då vi faktiskt tycker att vi ska sända allting vi har att undvara, vi tänker aldrig på att det kan slå mot oss en dag men nu är det på väg.

Under tio år har jag sagt samma sak, vi kommer att ha ett totalitärt krig om femton år och nu är det bara fem år kvar av den tiden så om fem år kommer det verkligen braka loss om jag har siat rätt.

Utan nåd ska vi slå ned den här terrorgrupp men då måste vi stå enade i den kampen...