Konfirmation över

Då var den här konfirmationen över och et ytterligare livsmärke har min dotter satt upp på sin livslinje om man kan säga så.

Från början var hon tveksam till att genomföra det här men efter att jag pratat med henne om att det kan vara ett sätt att skapa sig fler kontakter så tog hon sitt beslut.

Dagen började ganska tidigt för oss alla då det var saker som skulle ordnas men inte behövde man stressa ihjäl sig, en del stressar aldrig utan låter andra ta över den rollen. Fortfarande tycker jag det är märkligt att man inte kan planera lite bättre och på egen hand framför allt då det är någonting som ska ske.
Det finns alltid saker som går att planera bättre men det är svårt att göra det då man inte har alla med sig.

Hämta tårtor till bjudningen här hemma och sedan efter det ska det hämtas gäster som dottern ville skulle vara med på den här dagen. Bara dessa saker kan göra en lite stressad om den andra inte förstår vad man säger eller att man får säga samma sak flera gånger för att det ska gå in.
Nu hade vi tur att allt det här gick som smort och vi fick till och med lite tid över innan vi skulle till kyrkan.

Vad ska man egentligen säga om en konfirmation? Jag fick lite bilder på dottern på en av hennes milstolpar i livet och det känns bra så att det finns saker att titta på senare i hennes liv.
Själva kyrkan kan jag medge att den inte alls imponerade på mig riktigt, tycker kanske att det var mycket mindre än vad den gamla kyrkan var men den såldes för att bygga den här.

Jag är nöjd med den här dagen men viktigast av allting är att dottern är nöjd med sin dag.