Så jäkla typiskt då man inte har fullt upp, mina minnen kommer tillbaka och att trycka undan är inte det enklaste för mig. Jag har så mycket minnen inom mig, positiva och negativa men det gör mig ingenting faktiskt, det är alla dessa frågor som jag ställer mig själv som jag tycker är jobbiga, frågor har jag men jag har inga svar på alla dessa och lär nog aldrig få heller.
Hur hade mitt liv sett ut om det hade gått som jag velat tidigare i mitt liv? Hade jag haft barn och hade jag sluppit alla dessa bekymmer med hälsan och med dessa människor som stört mig så enormt under många år.
Det är ungefär i den stilen som jag tänker och många gånger kan det vara grymt jobbigt för visst vill man ha svar på sina frågor, fick man inte dem då så vill man gärna ha dem nu.
Då minnena poppar upp i vågor så är dem svåra att stoppa för det leder bara till en massa frågor som blir fler frågor och dem har jag svårt att värja mig emot, jag vill så gärna ha alla svar men jag kommer aldrig att få dem i det här livet.
Jag vet att jag kommer att avsluta utan att ha fått svar på frågorna som jag skulle vilja ställa till en del människor som jag kände i mina unga år... ingenting som jag ser fram emot kan jag säga er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar